Jump to content

Ketogen kost som behandlingsmetod vid scizofreni


Johanna07
 Share

Recommended Posts

Alla kroppsorgan har sina egna metabolismer för hur de använder glukos och / eller ketonkroppar som bränsle. GLUT3-protein är det som transporterar glukoset till hjärnan och ser till (när det funkar som det ska) att hjärnan har ett konstant inflöde av glukos, oavsett nivåerna i blodet. Det är när denna konstanta glukostillströmning av någon anledning rubbas och transporterar mer glukos än avsett som det händer saker som epilepsiska anfall, samt schizofreni och bipolär sjukdom uppstår.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

I en dokumentär jag såg på TV ett antal år sedan om schizofreni, förklarade man det som att signalsubstanser inte hamnade rätt i hjärnan. En ketogen kost med mycket fett underlättar ju för signalsystemet överlag tänker jag, så varför inte även i hjärnan. Den kost som idag klassas normal är inte den vi är utvecklade för så det är inte underligt att man med en för människan mer normal kost kan rätta upp en del konstigheter.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Har inte läst texten i trådstarten, men, har läst en del om ketogen kost och mani / bipolär sjukdom.

 

Ketogen diet har ju förr (och fortfarande i extrema fall, när medicin inte gäller) använts effektivt mot epilepsi.

Tydligen hade människor som medicinerade mot bipolär sjukdom insett att de åt epilepsi-medicin, och dragit slutsatsen att det kunde fungera för dem också!

 

Sedan tog det stopp, jag hittade inte så många tunga forskningsresultat - å andra sidan sökte jag inte så avancerat heller, är tex för lat för att läsa om biologi på engelska hehe..

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Lugn, lugn och åter lugn i stormen!!

 

LCHF är INTE att rekommendera vid psykossjukdom!!

 

Hur vet jag då detta?

 

Jo - därför att jag själv provade under hösten och det gick bokstavligt åt helvete! Efter inte mindre än 7 år av symtomfrihet (3 år utan medicin och tillbaka i arbetslivet) stod jag där efter tre dagar i ketos (hade trappat ner under tio dagar) och knackade argt på min grannes dörr för att han skulle stänga av radion med den monotona, agiterande rösten. Gissa om det fanns någon radio?!?!

 

Detta gjorde mig intresserad (som den grundligt skolade akademiker jag faktiskt är) och jag gjorde min egen undersökning bland mina diagnoskollegor. Jodå - det fanns gott om historier. Både på nätet och i föreningen! INGEN (0 = sic!) hade positiva effekter att rapportera! Det var oförändrat eller (kraftigt) försämrad som gällde!! Intressant.

 

Eftersom jag förutsatte att den gode "Kostdoktorn" var en man som ville väl och följde den gamla läkareden meddelade jag detta. Jag möttes av tystnad!! Idel tystnad och samma info om sjukdomen och hans metod (som han får pengar för) står kvar.

 

Jag ger inte en spottstyver för er lilla hjälte efter detta.Ät vad ni vill - men gör ingen människa sjukare. Ingen!

Link to comment
Share on other sites

Alla erfarenheter är viktiga, därför frågar jag; Provade du LCHF i tre dagar? Vad åt du? Hur abrupt/gradvis gjorde du övergången? Vilken nivå av LCHF körde du? Med eller utan kalorirestriktion eller fasta?

 

Vad hjälpte dig att bli fri utan medicin?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hej!

 

Nu är jag tillbaka vid datorn. Jag trappade ner på kolhydrater under bra precis 10 dagar. Jag räknade dem inte precis under de dagarna, men åt mindre och mindre av sådant som man inte ska äta, så att säga. Sedan kom dagen då det var dags att äta strikt. Det var på tredje dagens kväll som jag började irritera mig över radion. Jag hade ingen medveten fasta, men har ju alltid slarvat med frukosten så lite lång "nattvila" blir det ju då. Inga direkta kalorirestriktioner, räknade dem inte. Under de här totalt 13 dagarna tappade jag en del i vikt, ca 3 kg om jag inte missminner mig. Det kan också tilläggas att jag efter hallucinationen åt en macka och lite fil med puffar. Frukost dagen efter med bröd och vad-det-var. Sedan dess har jag ätit kolhydrater som jag gjorde innan och symtomen har inte kommit tillbaka.

 

Detta skulle kunna vara en slump (även om jag "misstror slumpen" som GW Persson säger). Det var därför jag kollade runt och hörde mig för. Var jag ensam? Nej, det var jag ju inte. Det är ju tyvärr så att neuroleptika är det som sätta in vid psykos och nästan alla har viktuppgång som biverkan. Mest ökänd är Zyprexa som jag åt en period. (Känner en stackare som var normalviktig och fick en psykos. Tre månaders inläggning med Zyprexa gav en viktuppgång på inte mindre än 60 kilo!). Detta gör att många med sjukdomen är överviktiga och gärna provar metoder att gå ner i vikt.

 

Vad som hjälpte mig mot psykoserna? Jag vet inte riktigt. Jag blev helt enkelt successivt bättre och bättre. Jag hade nog bara tur, tror jag. Efter många år med aktiva skov och lugnare faser (dock med en del symtom) så började det klinga av. De aktiva skoven blev färre och symtomen mattades av.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hej Magnus,

Tack för ditt svar. Jag får följande intryck, delvis spekulation eftersom jag inte har mer info om ditt fall: 

  • 3 och 13 dagar är kort tid, tar nog längre tid att ställa om sig till "fettdrift". Jag tror strikt efter 10 dagar är tufft för de flesta, och ännu tuffare för någon som du som har förhöjd risk för psykisk instabilitet. Flera av kroppens funktioner kan då få energibrist (t ex hjärnan!) eftersom de fortfarande är vana vid större mängd kolhydrater.
  • Än värre blir energibristen om man drar ner på kolhydraterna och inte ersätter deras energi med fett (eller protein) - gjorde du det? 
  • Känns som rätt hastig viktnedgång, tror det stressar kroppen, och i värsta fall har man sedan tidigare binjurar som redan är illa däran och inte pallar den nytillagda stressen. Kan nog ställa till det för nån som är känslig. Å andra sidan kan 3 kg i början till stor del vara vätska.
  • Strikt LCHF (mindre än 10 g kolhydrater/dygn) kan leda till att man missar nån näring om man inte väljer rätt och komplett. Troligen inga problem för den som har kunskap, men för den som inte har det kan det bli fel. Näringsbrist slår än värre för någon som redan har förhöjd risk.
  • En del som går över till LCHF behöver mer salt, och inte glömma få i sig tillräckligt med vätska. Nya vanor kräver tillvänjning och injustering.
  • Alltid bra att göra såna här förändringar med någon erfaren som bollplank. Här på forumet stöttar vi varann

Verkar mina tankar vettiga, eller är jag helt ute o cyklar? :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det du skriver är intressant. Det känns bara lite som att vad det än berodde på så är det en för stor risk för att det ska vara en bra idé att rekommendera metoden till psykospersoner så där "hipp som happ" på nätet. Grejen är ju att vid just psykosproblematik är varje försämring så farlig. Varje nytt aktivt skov (fullt utblommad psykos) tar ofta månader att häva (och det lyckas inte ens alltid, en del får vara kvar i dimman för evigt). Dessutom så sänker dessa tillstånd IQ och andra förmågor permanent. Det är liksom inte värt risken.

 

Vid andra sjukdomar, som smärtproblematik kanske, är det väl okej att säga att människor gott kan testa och skulle det inte funka får de väl sluta igen. Just det funkar ju inte vid psykos / schizofreni. "Går du in i dimman för resten av livet så gör du, det är det väl värt?". . .

 

Det är därför man måste vara så väldigt försiktig vid de här sjukdomarna. Man balanserar så på gränsen redan.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag håller med och efterlyser tydliga instruktioner kring detta. Rekommenderar själv alltid gradvis övergång för de som vill prova lågkolhydrat, och jag säger alltid att de ska vara försiktiga med den extremaste varianten. Och jag brukar upplysa om det man ska tänka på (fortsätta ev mätning av blodsocker, anpassa ev dos insulin, ev bef gallstenar som kan komma i rörelse, saltintag, känsligt psyke, etc). Om man gör gradvis övergång blir allt detta mycket lättare att hantera, man ger sig tid att parera, justera och vänja sig.

 

Sänker varje "skov" verkligen IQ och andra mentala förmågor permanent? Inget man kan hämta igen med andra kost- och livsvanor?

 

Ps. Angående att redan balansera på gränsen - jag är inte säker på att lågkolhydrat är att komma närmare nån gräns. Har snarare fått intrycket att det brukar ökar vidden mellan gränserna. Men det kanske inte gäller alla människor och alla situationer/sjukdomar. Och man ska inte blanda ihop övergångsbesvär med permanenta effekter (bortsett från ev specifika fall där övergångsbesvär verkligen kan leda till permanenta försämringar, om det nu verkligen finns såna fall).

 

Ps. Har du eller någon bekant i samma sits provat att dra ner väsentligt på kalorierna över längre tid, och kanske kombinerat det med ökad fysisk aktivitet? Hur gick det i så fall? Ät mindre och rör dig mer har man ju hört och får fortfarande höra till förbannelse - det kan säkerligen leda till en del skov av diverse problem! Där känner jag verkligen att etablissemanget ger oärlig info, t o m farlig för vissa människor.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Relativt strikt ketogen kost, utan att vara "ketogent adapterad" kan fungera rejält dåligt ja. Risk att det i praktiken blir mer av ett tillstånd av svält för kropp och knopp. Extra så, om det samtidigt intas för lite fett (från lämpliga fettkällor). Samt allt Xiro nämnde som t.ex. anpassa saltintag o.s.v.

 

Många besvärliga tillstånd kan förvärras i tillstånd av svält.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det finns säkert tillstånd då ketogen kost kan vara dåligt. Men i det stora hela när det gäller mentala tillstånd så finns en stor mängd studier som visar på fördelar med få rapporter om negativa biverkningar. Det hjälper förstås inte den som råkar ut för något negativt. Det är alltid tråkigt.

 

Jag vet inte något om detta specifika fall men vet att eb hel del ämnen (tex läkemedel) lagras i kroppens fett. När kroppen börjar bränna fettet kan dessa ämnen frigöras. Jag jobbade på lab förr och utvecklade nya läkemedel. Trots all skyddsutrustning blir man kontaminerad. Vi gick på en hel del läkarkontroller då företaget måste se till att vi inte blev utsatta för kemikalier. Varje gång jag gick på diet och minskade kroppsfett, vilket jag gjorde ofta då jag tävlade i en viktklass under min normala vikt, blev vissa prover sämre. Kunde även känna bismak i munnen från lösningsmedel jag kände igen.

 

Kan vara något att tänka på när man går ned i vikt. Själv har jag ofta funderat på hur många som av "okänd" anledning blir sjuka när lagrade kemikalier frisätts flera år efter man fick dem i sig. Vad jag vet finns inte mycket forskning på området mer än att man har analyserat fettvävnad och kan konstatera att en persons historia av gifter ligger där.

Superintressant. När du gick på diet var det då från en ganska låg fettprocent som du minskade till en ännu mindre? Eller hade du överskottsfett när du startade deff?

Link to comment
Share on other sites

Stammis:

 

Ja, varje skov sänker förmågan permanent, det är sant. På ett större statistiskt urval kan man se att IQn blev lägre, även om det inte var så märkbart (och självklart säger det inget på individnivå). Som jag har förstått det beror de försämrade förmågorna på att de negativa symtomen* förstärks. Det finns idag ingen känd behandling mot dessa, även om det senaste läkemedlet (som ännu inte godkänts i Sverige) påstås ha en viss effekt. Det enda jag har läst om som tycks ha en viss effekt var (faktiskt) hundar! Att ta hand om en hund visade sig hjälpa flera patienter. :-)

 

Men, förutom den mindre hund-studien står läkarvetenskapen mig veterligen ännu ganska handfallen inför dessa problem. Vanlig rehabträning tycks inte riktigt hjälpa. KBT gick inte, medicinerna går bet. . .

 

* Schizofreni delas in i positiva och negativa symtom där de positiva är de som tillkommer (hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar) och de negativa är förlorade förmågor som lite förenklat och till det yttre kan likna depression (ovilja till socialt liv, bristande intresse för hygien etc).

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Allt är ju relativ men i de flestas ögon var det en ganska låg fettprocent redan från början.

Du skriver "Kan vara något att tänka på när man går ned i vikt. Själv har jag ofta funderat på hur många som av "okänd" anledning blir sjuka när lagrade kemikalier frisätts flera år efter man fick dem i sig. Vad jag vet finns inte mycket forskning på området mer än att man har analyserat fettvävnad och kan konstatera att en persons historia av gifter ligger där".

Har du någon idé om hur man ska förhålla sig till detta då vid fettminskning? Finns det något man kan göra för att minska denna effekt eller avråder du från ketos och fettminskning?

Link to comment
Share on other sites

Du skriver "Kan vara något att tänka på när man går ned i vikt. Själv har jag ofta funderat på hur många som av "okänd" anledning blir sjuka när lagrade kemikalier frisätts flera år efter man fick dem i sig. Vad jag vet finns inte mycket forskning på området mer än att man har analyserat fettvävnad och kan konstatera att en persons historia av gifter ligger där".

Har du någon idé om hur man ska förhålla sig till detta då vid fettminskning? Finns det något man kan göra för att minska denna effekt eller avråder du från ketos och fettminskning?

Att gå ned sakta hjälper till viss del. För de flesta är det inget problem men när "märkliga" och oväntade bieffekter uppstår kan finnas anledning att kolla upp eventuella gifter i fettlagren.

Link to comment
Share on other sites

Vad tror ni om nån form av detox? Jag har inte så bra på vilken detox som skulle kunna vara effektiv, men det finns massor skrivet om det, bl a på Martina Johanssons blogg. Kanske så enkelt som att prova en matsked gurkmeja om dagen ifall man känner bieffekter vid viktminskning? 

 

BTW, jag älskar detta forum! Sharing is caring :)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

 

A research project led by Associate Professor Zoltan Sarnyai of the Centre for Bioodiscovery and Molecular Development of Therapeutics suggests that the high-fat/low-carb ketogenic diet may be effective in the management of schizophrenia.

Schizophrenia is a devastating, chronic mental illness that affects close to one percent of the population worldwide. It is characterised by hallucinations (hearing voices), delusions (unshakable beliefs in something untrue), social withdrawal and problems with thinking, causing suffering for the patient and major challenges to their families. At present there is no cure for schizophrenia. The medications used only target some of the symptoms and they produce side effects such as movement disorder, weight gain and cardiovascular disease in the long-term, prompting the need to develop more effective treatment with fewer side effects.

 

A group at James Cook University, Australia, led by Associate Professor Zoltan Sarnyai has discovered that feeding mice with ketogenic diet, which is high on fat but very low on carbohydrates (sugars), leads to the normalisation of behaviours that resembles to schizophrenia in a well-established animal model of the disorder. Their work, published online in the leading journal Schizophrenia Research, also show that mice on ketogenic diet weight less and have lower blood glucose levels than mice fed with normal mouse diet. Dr. Sarnyai believes that ketogenic diet might work by providing alternative energy sources in the form of so-called ketone bodies (products of fat breakdown) and by helping to circumvent abnormally functioning cellular energy pathways in the brain in schizophrenia.

 

The ketogenic diet has been used since the 1920’s to manage epilepsy in children and more recently as a weight loss diet preferred by some body builders. If this intriguing novel finding is replicated in other animal models it can be swiftly translated into an effective management of schizophrenia, which will hopefully not only alleviate the symptoms but it may also be able to counteract the unwanted weight-related side-effects of currently used anti-schizophrenia drugs.

 

https://research.jcu.edu.au/bmdt/publications-the-ketogenic-diet-and-schizophrenia

 

 

Jag har haft problem med ångest och tvångstankar om jag lägger mig för sent (är övertrött). Inga extrema varianter, utan att jag _måste_ ha lampan tänd och får ångest med ett helt släckt rum. Samt att mycket obehagliga bilder flashar upp i huvudet som jag måste koncentrera mig för att hålla undan. Slutsats = trötthet gör att man får ångest lättare och i mitt fall påverkar det även tvångstankar. Är även överkänslig mot gulkroppshormon så har PMDS (pms gånger hundra) och då kan jag gå in i ett depressionliknande tillstånd där allt blir bäckmörkt. Övriga tiden på månaden är jag glad och normal.

Sen jag började med att ligga max 5g kolhydrater per dag så är detta nästan helt borta, jag tror det är för att jag inte längre blir trött på samma sätt. Har också läst att socker kan framkalla ångest när man "dippar"..

Sedan har jag gått runt och varit glad, så lycklig varje dag. Det kan jag säga er är en fantastisk känsla. Normalt skulle jag ligga i min PMDS zon nu, men jag känner helt tvärt om. Hoppas detta håller i sig :) jag tror absolut att det skulle göra livet lättare för de med schizophrenia.

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...