Pasta

Sociala tillställningar - hur hanterar ni det?

Recommended Posts

Det här med andra personer.

Hur hanterar ni familj och vänner som inte alls har förståelse för era (kost)val? 

Som är helt ointresserade av kost/hälsa? Som inte vill ändra?

 

Har så svårt att säga "den maten du vill bjuda mig på består bara av skit" utan att känna mig som en elak snobbig översittare. Hur man än lindar in det så är det ändå det man säger.

Om man petar bort bröd osv känns det lika illa, då man bara äter de dyra ingredienserna..

 

Har nu av just den anledningen haft en helg av pizza+pankaksfrukost+chips+choklad+öl istället för den enkla, sköna periodiska fasta +bra mat jag lyckas upprätthålla annars D:

Mår som ni kanske antar kalasdåligt, är en zombie. 

 

Den där sekunden när man säger "VA men du ska väll äta pankaksfrukost??"

"Eh nä, jag ska jag ju inte det. Men ehm. Eller. Eller så gör jag det"

 

Hur har ni tänkt? Är ni rädda att såra nära och kära? Ger ni er in på att försöka förklara varför?

  • Like 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Det här med andra personer.
Hur hanterar ni familj och vänner som inte alls har förståelse för era (kost)val? 
Som är helt ointresserade av kost/hälsa? Som inte vill ändra?
 
Har så svårt att säga "den maten du vill bjuda mig på består bara av skit" utan att känna mig som en elak snobbig översittare. Hur man än lindar in det så är det ändå det man säger.
Om man petar bort bröd osv känns det lika illa, då man bara äter de dyra ingredienserna..
 
Har nu av just den anledningen haft en helg av pizza+pankaksfrukost+chips+choklad+öl istället för den enkla, sköna periodiska fasta +bra mat jag lyckas upprätthålla annars D:
Mår som ni kanske antar kalasdåligt, är en zombie. 
 
Den där sekunden när man säger "VA men du ska väll äta pankaksfrukost??"
"Eh nä, jag ska jag ju inte det. Men ehm. Eller. Eller så gör jag det"
 
Hur har ni tänkt? Är ni rädda att såra nära och kära? Ger ni er in på att försöka förklara varför?

 

Middag kan vara svårt att tacka nej till i en känslig situation. Men chips och choklad förstår jag inte riktigt eftersom det är snacks som man äter mellan målen och alla äter inte något extra utöver Så det skulle väl vara lätt att tacka nej till utan att såra genom att bara skylla på att man är mätt och nöjd efter senaste måltid?

  • Like 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Middag kan vara svårt att tacka nej till i en känslig situation. Men chips och choklad förstår jag inte riktigt eftersom det är snacks som man äter mellan målen och alla äter inte något extra utöver Så det skulle väl vara lätt att tacka nej till utan att såra genom att bara skylla på att man är mätt och nöjd efter senaste måltid?

Det borde ju vara det kan man tycka, men det är mer komplicerat än så :/

Blir ju inte mätt/nöjd på kolhydratsrik mat, och äter då allting som finns framme. Det är ju en av skillnaderna på bra kost och skräpmat :)

 

Men jag antar att du ställer in dig på ett slags mellan-läge? Bestämmer för dig själv för en lägsta nödvändig nivå" ?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det borde ju vara det kan man tycka, men det är mer komplicerat än så :/

Blir ju inte mätt/nöjd på kolhydratsrik mat, och äter då allting som finns framme. Det är ju en av skillnaderna på bra kost och skräpmat :)

 

Men jag antar att du ställer in dig på ett slags mellan-läge? Bestämmer för dig själv för en lägsta nödvändig nivå" ?

I ett sådant läge skulle jag antingen gå ut och köpa en påse wildchips och nötter att komplettera snackstunden med, eller så skulle jag härda ut suget eftersom det ju bara är sug och inte näringsbrist :)

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vänner som inte kan respektera mina nya ätvanor degraderar jag till helt vanliga respekterade bekanta, jag plockar med mig något ätbart eller svänger ihop nåt på plats. Fungerar kanon. :P

  • Like 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det borde ju vara det kan man tycka, men det är mer komplicerat än så :/

Blir ju inte mätt/nöjd på kolhydratsrik mat, och äter då allting som finns framme. Det är ju en av skillnaderna på bra kost och skräpmat :)

 

Men jag antar att du ställer in dig på ett slags mellan-läge? Bestämmer för dig själv för en lägsta nödvändig nivå" ?

Ja, enda gångerna det skulle hända att jag behövde äta pizza eller liknande av sociala skäl är väl dejt med ny bekant eller middag hos äldre avlägsen släkting typ och då skulle jag äta en liten artighetsportion och sedan smyga ut och köpa wildchips om jag skulle behöva stanna kvar länge. Jag förstår verkligen den svåra situationen du beskriver och jag tycker inte alltid det känns ok att tacka nej till mat, om det är i socialt känsliga situationer. Men idag är det ändå så vanligt att människor väljer bort godis så sånt har jag aldrig känt mig tvingad att äta. Eftersom jag äter hälsosamt och tränar ganska mkt så förstår alla jag träffar det och det är ganska lätt att bara säga att jag inte äter godis och snacks mellan måltiderna. Är du tonåring? För i såfall förstår jag ännu mer att det kan vara svårt om de flesta tex äter mycket snacks och dricker läsk typ.

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man behöver ju inte säga att "Jag vill inte den där skiten du lagat" utan helt enkelt bara äta det man kan äta av det som serveras och sedan inte orda mer om saken alls. Jag förstår inte varför någon ska kommentera vad en annan väljer att äta eller inte och varför, tycker det är lite ohyfsat.

Bjuds det på pizza så ät då fyllningen och sallad, det brukar man kunna stå sig på rätt länge och då finns inga skäl till att stoppa i sig chips och choklad om nu någon insisterar på det. Man är helt enkelt mätt.

Jag har svårt för krångel och ser inte varför man ska äta saker för någon annans skull. Alls.

  • Like 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är insulinresistent och brukar, om det behövs, hänvisa till det. Tyvärr är insulinresistens ett okänt begrepp bland de flesta. Inte ens min läkare på vårdcentralen visste vad det var :o så det brukar kräva en förklaring.

 

Ofta nämner jag inte LCHF, bara att jag måste begränsa mängden kolhydrater. Kanske använder jag termen "lågkolhydratkost" även om jag egentligen inte gillar den.

 

Nuförtiden känner de allra flesta till min kosthållning och vet att anpassa sig till det vid bjudningar. Trägen vinner :)

  • Like 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På jobbet säger jag bara tack det är tanken som räknas men jag avstår. Och så försöker jag betona det sociala. I andra sammanhang så har jag samma taktik, jag betonar att vi umgås. I värsta fall så får jag väl ha matlåda. Är ofta nöjd med kaffe.

 

Problem fick jag däremot när jag skulle bjudas på middag av företaget jag jobbar på, de hade frågat efter preferenser och jag hade angett lchf och sockerfritt. restaurang folket trodde att de hade koll men redan välkomstdrinken innehöll socker, och sedan blev det bara värre och värre. Så jag åt köttbiten ( inte pomme duchessen..) och drack lite rött. Till desserten frågade de om jag åt frukt. Det var ju hänsynsfullt tyckte jag så jag tänkte att lite frukt med grädde blir fint. Hade dock inte räknat med att de skulle veva upp en konservburk med inlagd frukt. fördelen i det läget var ju att ingen behövde ta det personligt att jag inte åt. Middagen var betald och jag fick någon form av fasta, vilket jag tål.

  • Like 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man vill ju stå upp för sitt val av kost men ibland känns det som man kritiserar andras val.

Vid sådana tillfällen är det lättare att säga att man inte tål kolhydrater (eller ex. "mjölmat" om man misstänker att personen har noll koll på vad kolhydrater är).

Jag säger att jag mår så mycket bättre utan det och slipper en massa besvärande magknip och gaser. Alla vet hur det är att vara fis-nödig..... :ph34r:

Det blir ju mer som en allergi då, inte kritik.

 

Jag brukar grunda lite innan bjudningen med ägg el. dylikt.

Det känns ju ofint att roffa åt sig massor av proteinet på bordet om det ska räcka till många.

  • Like 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker osså det är jobbigt, jag säger att jag slutat äta socker och vetemjöl eftersom jag inte mår bra av det.

Det respekteras av de flesta.

  • Like 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man vill ju stå upp för sitt val av kost men ibland känns det som man kritiserar andras val.

Ja, man skulle vilja berätta att man väljer bort viss mat eftersom den helt enkelt inte är nyttig på lång sikt men det vore ju att kritisera de val värden har gjort åt sina gäster. Så man lägger skulden på sig själv istället.

 

"Jag har lite problem med sockret" eller "Jag blir så gasig av det där". Det sociala blir enklare så. Vi får hoppas att denna eftergift, hur fin gest det egentligen än är, inte behövs i en framtid :)

  • Like 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ät innan du går hemifrån eller fråga vad som bjuds.

Och om det som bjuds inte alls är i min sfär? Då säger man nej tack, jag kommer men äter inte, eller tackar nej till hela träffen?

  • Like 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, enda gångerna det skulle hända att jag behövde äta pizza eller liknande av sociala skäl är väl dejt med ny bekant eller middag hos äldre avlägsen släkting typ och då skulle jag äta en liten artighetsportion och sedan smyga ut och köpa wildchips om jag skulle behöva stanna kvar länge. Jag förstår verkligen den svåra situationen du beskriver och jag tycker inte alltid det känns ok att tacka nej till mat, om det är i socialt känsliga situationer. Men idag är det ändå så vanligt att människor väljer bort godis så sånt har jag aldrig känt mig tvingad att äta. Eftersom jag äter hälsosamt och tränar ganska mkt så förstår alla jag träffar det och det är ganska lätt att bara säga att jag inte äter godis och snacks mellan måltiderna. Är du tonåring? För i såfall förstår jag ännu mer att det kan vara svårt om de flesta tex äter mycket snacks och dricker läsk typ.

Jag och mina bekanta är 20-25, men jag tycker äldre är lika svåra. Inte med snacks, men med allting som ses som mat.

 

Jag kanske får tuffa till mig lite bara. Tror det är lättare om man funderar ut hur man ska agera i förväg.

  • Like 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Varför reagerar ingen när man säger man är vegetarian eller allergisk mot något

Var vegeterian i 6 år, och folk reagerade visst, och ungefär på samma sätt.

 

Skillnaden är kanske att man inte behöver någon kunskap för att skilja ut kött från icke-kött, till skillnad från "bra och dålig mat" som är komplicerat och finns många definitioner på.

(Är man inte intresserad av kost så har man ingen aning, min 50 åriga mamma kan inte säga vilka livsmedel generellt som består av kh, protein och fett. Än mindre hur dessa påverkar kroppen!)

 

Dock har vegeterianism blivit inne igen, iallafall bland mina umgängeskretsar... 

  • Like 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man behöver ju inte säga att "Jag vill inte den där skiten du lagat" utan helt enkelt bara äta det man kan äta av det som serveras och sedan inte orda mer om saken alls. Jag förstår inte varför någon ska kommentera vad en annan väljer att äta eller inte och varför, tycker det är lite ohyfsat.

Bjuds det på pizza så ät då fyllningen och sallad, det brukar man kunna stå sig på rätt länge och då finns inga skäl till att stoppa i sig chips och choklad om nu någon insisterar på det. Man är helt enkelt mätt.

Jag har svårt för krångel och ser inte varför man ska äta saker för någon annans skull. Alls.

 

Det är ju socialt att äta samma sak tillsammans... vare sig det är inlärt eller sträcker sig tillbaka långt i människans historia.

När jag pratade med min vän om detta i efterhand, varför hon reagerat så kraftigt när jag först sa att jag inte skulle äta, så tyckte hon verkligen att det skulle bli mindre trevligt. Att det verkligen skulle påverka.

  • Like 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På jobbet säger jag bara tack det är tanken som räknas men jag avstår. Och så försöker jag betona det sociala. I andra sammanhang så har jag samma taktik, jag betonar att vi umgås. I värsta fall så får jag väl ha matlåda. Är ofta nöjd med kaffe.

 

Problem fick jag däremot när jag skulle bjudas på middag av företaget jag jobbar på, de hade frågat efter preferenser och jag hade angett lchf och sockerfritt. restaurang folket trodde att de hade koll men redan välkomstdrinken innehöll socker, och sedan blev det bara värre och värre. Så jag åt köttbiten ( inte pomme duchessen..) och drack lite rött. Till desserten frågade de om jag åt frukt. Det var ju hänsynsfullt tyckte jag så jag tänkte att lite frukt med grädde blir fint. Hade dock inte räknat med att de skulle veva upp en konservburk med inlagd frukt. fördelen i det läget var ju att ingen behövde ta det personligt att jag inte åt. Middagen var betald och jag fick någon form av fasta, vilket jag tål.

Ojsan, skönt att du kunde plocka selektivt fast än det stod serverat till dig osv.

Har personalfest i helgen, får ta och fundera ut hur jag ska förhålla mig till kh och alkohol just den kvällen på förhand tror jag.. :)

  • Like 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kostdoktorns folder "LCHF för nybörjare" kan vara toppen att dela ut till de man träffar ofta. En liten manual :)

 

En god värd frågar om begränsningar och en god gäst talar om det, enkelt. 

 

Socialt samspel är aldrig så enkelt.

Det är som att säga" Skiljsmässa är enkelt, en part säger att den vill skiljas och så skriver man under papper".

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu