Värdet av rätt attityd i allting som man gör i livet

[Autoimmun_galenskap]

Hej allihop,

 

Har funderat på det här med en god attityd ett bra tag - och det är ett brett och högst intressant ämne. Alla (eller de flesta) som är aktiva här på forumet (aktiv läsning är också att vara aktiv) visar på riktigt starka tendenser åt tankesättet som pekar åt det konstruktiva, positiva hållet. Det som är fullt av möjligheter och bra, önskade utfall.

 

Bara att ta det första steget, att vara ärlig mot sig själv och bestämma sig för att söka en väg ut ur vilket problem eller situation det nu än gäller, är helt fantastiskt och kräver mycket styrka. I alla samhällen brukar gruppen som regel uppskatta styrka som en egenskap, samtidigt som den gör allting i sin makt för att motarbeta synligheten av denna styrka. Hej hej självmotsägelse. Det är helt enkelt så grupper tenderar att uttrycka sig för sin egen överlevnads skull. Vad exakt det är de försöker föra vidare till "överlevnad" kräver en superutläggning, men traditioner, vanor, gammal kunskap och gamla perspektiv.

 

Nu till det intressanta - förändringsfasen i sig, det vill säga när man väl har satt fart med vad det nu är man önskar förändra, är aldrig ett problem. Varken för individen eller gruppen. Visst, det är lite kaos, det är lite stressigt och det medför lite extra uppmärksamhet i initialfasen av förändringen, men det är inte något särskilt viktigt i sammanhanget. Det är där strax innan beslutet att förändra något som är det tuffa - det är den fasen som är den jobbiga och där gruppen har mest (destruktiv, hämmade) inverkan.

 

Alla ni som läser här på forumet, och som delar med er av era tankar och kunskap, ger blanka f-n i detta grupptryck - vilket ni alla också är väl medvetna om. Det är dock riktigt intressant, för är det något som man bör analysera så är det just den här typen av undantag; grupper som faktiskt är konstruktiva och har en positiv, nyfiken inställning till (resonabel) förändring.

 

Nu när året går mot sitt slut, så ville jag bara få det sagt, och be er att fundera en liten stund kring er fantastiska vinnarattityd, för ni har den. Och, värdera även den delen av er själva, för den är väldigt unik om ni ser till det övriga samhället (vilket samhälle vi än betraktar). Varför? Därför att det kräver handlingsförmåga, styrka, beslutsamhet - mixad i en fantastisk vinnarattityd. 

 

Ni har den, var stolta 

[andush]

Mm mentalonani, me like! Personlig utveckling är nog det jag studerat mest på min fritid de sista åren innan jag gick upp ögonen för födoämnesmetabolism och det endokrina systemet.

 

I dagens samhälle inbillar vi oss att vi är så väldans klartänka och pålästa inför alla beslut vi tar, att vi medvetet överväger och jämför och gör det rationellt bästa för oss själva i alla lägen. Vi tycker att vi är klart mycket mer upplysta och klartänkande än tidigare generationer och kulturer - Herregud, förr trodde man ju att jorden var platt! Åsså ler man lite nostalgiskt över människans historia.

 

I själva verket är det naturligtvis så att vi fungerar på exakt samma sätt idag som för 50 år sedan, 100 år sedan, 1000 år sedan! Från de cirka 6000 beslut vi tar på daglig basis, så sker 99,9% direkt utan att vi ens tänker kring dem, det är en omedelbar reaktion från känslohjärnan (amygdalan). Är det någon industri som kartlagt detta fullt ut så är det dagligvaruhandeln. De är så inne i våra skallar när det kommer till hur butikers layouter ser ut, vilka höjder och färger som ska gälla för erbjudanden etc. Har ni tänkt på att alla nybyggda livsmedelsbutiker bygger på att man går motsols? Det har att göra med att på så viss är vår högra kroppshalva mer exponerade för varor, och eftersom de flesta är högerhänta så säljer butiker som har motsols-layout mellan 5 och 10% mer än de som har medsols-layout.

 

I detta känslomässiga beslutsfattande spelar även gruppdynamik en ofantligt stor roll. I grupper tenderar vi att ta de beslut som minimerar risken att vi hamnar utanför gruppen. Genom evolutionen har det varit förenat med livsfara att vara utstött och utanför gruppen, så det finns fantastiskt starka biokemiska substanser som försöker få oss att stanna i och tillhöra gruppen, oavsett vad gruppen har för saker för sig och vad dess åsikter må vara. Alla som någon gång testat stå och prata inför en större grupp okända människor vet nog känslan som uppstår av att ha hela gruppen vänd mot dig - det triggar evolutionära obehagskänslor hos de flesta, även de som har mångårig erfarenhet som föreläsare/ståuppare/whatever.

 

Själva vetskapen om att vi egentligen inte är något annat än apor med Ipads, är något som de flesta (tyvärr) väljer att blunda för. Du kommer dock aldrig bli riktigt framgångsrik och nöjd med ditt liv, om du inte accepterar och förstår dig på din känslofokuserade hjärna när det kommer till beslutsfattande.

 

Som nämnt har jag läst en hel del material personlig utveckling, och systemfunktionen individ i människogrupp är minst lika intressant som funktionen mat i människokropp.

 

Länkar till två mycket bra föreläsningar på dessa ämnen, det första är ett sommarprat av hjärnforskaren Katarina Gospic, som bland annat pratar om vikten att kunna ta bra beslut: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/203032?programid=2071

 

Det andra är en bra genomgång av våra amygdalans feelgood-substanser serotonin, endorfin, dopamin och oxytocin, och vilken roll dessa haft i vår arts utveckling som flockdjur: https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjhyMeRusrJAhXnqnIKHfK_BWYQtwIIJjAA&url=https%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DReRcHdeUG9Y&usg=AFQjCNHgbzvsT3ab_ZtECxHrCX-Z9NowuA&bvm=bv.109332125,d.bGQ

[Mr Big]

Tack för visdom. Bifogar ett citat från denna länk - http://chef.se/sa-traenar-du-hjaernan-raett/

 

Forskning har visat att vi först måste sluta tänka i en viss bana för att kunna hitta en ny lösning. Förmågan att hindra sig själv från att tänka är viktig för kreativiteten.

Därför är det också vanligare med insikt hos avslappnade och glada människor.