MidjAnn Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Snälla hjälp mig i mitt dilemma. Jag är kär i en tjockis. Jag är kär i människan där inne, personligheten och det vi har gemensamt när vi möts och snackar. Men får tusen varningslampor inför att gå vidare till ett erotiskt förhållande. Jag äcklas av den feta kroppen, ovigheten och flåsandet när vi går i uppförsbackar, och har mycket svårt att föreställa mig sex med en sån. När vi åt tillsammans en gång blev jag spyfärdig av att se den desperata blicken, frossandet, hur en hel burk glass trycktes ner efter en stor middag och sen kom chipspåsen fram. Jag lämnade, äcklad och besviken, och bestämde att det var sista gången. Sen har vi ändå fortsatt att ha kontakt per telefon och chat och jag blir kär igen så länge vi inte ses ihop med mat. Bio - kul! Men när en 3 litersbytta med popcorn konsumerats på en person var jag helt avtänd igen. Själv gick jag över till lchf för tre år sen och mår prima. Jag har aldrig varit överviktig, men pendlat över årstiderna ca 5 kg upp och ner. Nu ser jag allt som föremålet för min förälskelse "gör fel". Mackor, glass, gigantiska portioner, lightläsk... medicinerar även mot ADD (utan nån större verkan). Men jag vill inte bli nån besserwisser och anmärka eller komma med mästrande tips. Inte heller lust att ta rollen som vårdare. Hjälp, hur hanterar jag detta? 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angelico Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Snälla hjälp mig i mitt dilemma. Jag är kär i en tjockis. Jag är kär i människan där inne, personligheten och det vi har gemensamt när vi möts och snackar. Men får tusen varningslampor inför att gå vidare till ett erotiskt förhållande. Jag äcklas av den feta kroppen, ovigheten och flåsandet när vi går i uppförsbackar, och har mycket svårt att föreställa mig sex med en sån. När vi åt tillsammans en gång blev jag spyfärdig av att se den desperata blicken, frossandet, hur en hel burk glass trycktes ner efter en stor middag och sen kom chipspåsen fram. Jag lämnade, äcklad och besviken, och bestämde att det var sista gången. Sen har vi ändå fortsatt att ha kontakt per telefon och chat och jag blir kär igen så länge vi inte ses ihop med mat. Bio - kul! Men när en 3 litersbytta med popcorn konsumerats på en person var jag helt avtänd igen. Själv gick jag över till lchf för tre år sen och mår prima. Jag har aldrig varit överviktig, men pendlat över årstiderna ca 5 kg upp och ner. Nu ser jag allt som föremålet för min förälskelse "gör fel". Mackor, glass, gigantiska portioner, lightläsk... medicinerar även mot ADD (utan nån större verkan). Men jag vill inte bli nån besserwisser och anmärka eller komma med mästrande tips. Inte heller lust att ta rollen som vårdare. Hjälp, hur hanterar jag detta? Har personen ifråga försökt inleda en sexuell relation med dig, eller är det bara du som leker med tanken? 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 16, 2016 Author Share Posted January 16, 2016 Har personen ifråga försökt inleda en sexuell relation med dig, eller är det bara du som leker med tanken? Bra fråga. Jag uppfattar det som en stark ömsesidig attraktion (och tror jag kan bedöma det) men ingen av oss har vågat ta steget. Jag, av skälen som jag nämnt. Och hen har berättat att vikten är ett stort bekymmer, jag misstänker rädsla och skamkänslor över kroppen är ett stort hinder. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angelico Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Bra fråga. Jag uppfattar det som en stark ömsesidig attraktion (och tror jag kan bedöma det) men ingen av oss har vågat ta steget. Jag, av skälen som jag nämnt. Och hen har berättat att vikten är ett stort bekymmer, jag misstänker rädsla och skamkänslor över kroppen är ett stort hinder. Bara tänkte att vid en verklig situation kan det öppna sig en möjlighet att förklara precis detta för personen. Men om du inte vet vad denne vill kan det kanske kännas onaturligt att ta upp ämnet. Jag tror jag skulle ha sagt det öppet om jag kom i en situation där jag behövde visa vad jag vill med någon som jag kände så inför. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angelico Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Bara tänkte att vid en verklig situation kan det öppna sig en möjlighet att förklara precis detta för personen. Men om du inte vet vad denne vill kan det kanske kännas onaturligt att ta upp ämnet. Jag tror jag skulle ha sagt det öppet om jag kom i en situation där jag behövde visa vad jag vill med någon som jag kände så inför. Det kan ju sägas med värme och medkänsla. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Om man säger som så.. vanliga stötestenar i ett förhållande är ekonomi, mat och barnuppfostran.. man bör reda ut dessa innan man går vidare och fördjupar det! Man bör helst vara rätt lika vad gäller livstilsfaktorer och syn på dessa innan man gör större åtagande som att flytta ihop och sådant. Antingen så gör bägge kompromisser/delar upp ansvarsområden eller så möts man på mitten om bägge tar lika mycket ansvar. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
may Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Håhåjaja! Det där är jobbigt. Jag har både varit i dina skor, men också i tjockisens. Mitt råd är att släppa det hela, men också att du försöker förklara dig om tillfälle ges. Det kommer kännas bättre för dig tror jag. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 16, 2016 Author Share Posted January 16, 2016 Om man säger som så.. vanliga stötestenar i ett förhållande är ekonomi, mat och barnuppfostran.. man bör reda ut dessa innan man går vidare och fördjupar det! Man bör helst vara rätt lika vad gäller livstilsfaktorer och syn på dessa innan man gör större åtagande som att flytta ihop och sådant. Antingen så gör bägge kompromisser/delar upp ansvarsområden eller så möts man på mitten om bägge tar lika mycket ansvar. Det har du rätt i, men så långt har det inte ens kommit här. Fast jag ska erkänna att jag kollat in de faktorerna och där är det nog inga problem, tvärtom, vi är bra samstämda i de frågorna. Det är mest det här med ätandet. Ska kanske tillägga att rent estetiskt har jag inget emot mulliga människor, tvärtom tycker jag att det beniga anorektiska idealet är en styggelse. Och ur erotisk synvinkel är mulliga människor skönare ligg, det blir större anläggningsyta, om man säger så. Nej det som stör mig här är att det är för mycket, hälsovådligt, och så bristen på självinsikt. Om jag såg mig i spegeln och såg mig så där skulle jag undra hur i helvete det kunde gå så fel, och av självrespekt genast dra igång en räddningskampanj till mig själv. Bristen på självrespekt, är vad som tänder av mig. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 16, 2016 Author Share Posted January 16, 2016 Håhåjaja! Det där är jobbigt. Jag har både varit i dina skor, men också i tjockisens. Mitt råd är att släppa det hela, men också att du försöker förklara dig om tillfälle ges. Det kommer kännas bättre för dig tror jag. "Släppa det hela" ? Vad menar du? Avbryta kontakten? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
may Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 "Släppa det hela" ? Vad menar du? Avbryta kontakten? Nej, man kan ju ha en bra vänskapsrelation. Attraktionsfasen kommer ju försvinna. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Johanna07 Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Jag håller med May här. Skulle du utrycka till personen att du är intresserad men inte står ut med att han är en tjockis/ohälsosam så skulle du villkora ert eventuella förhållande. Och det kanske vore ärligt, men väldigt förödande för någon som kämpar med självförtroende. Däremot tycker jag du kan säga att hans livsstil är kass, men utan att förvänta dig att han ska ändra sig. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 16, 2016 Author Share Posted January 16, 2016 Attraktionsfasen kommer ju försvinna. Jaha??? Men det skulle ju kännas som ett nederlag. Jag vill inte att den ska försvinna. Jag vill att den ska ökas, förlängas och multipliceras :-) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angelico Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Jaha??? Men det skulle ju kännas som ett nederlag. Jag vill inte att den ska försvinna. Jag vill att den ska ökas, förlängas och multipliceras :-) Men du vill inte ha en relation med personen så som hen är. Menar du då att du vill att personen ska bli den du vill ha genom en förändring av personen? 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Nu lever jag sedan många år i ett förhållande där frågan inte är aktuell men innan vi hamnade här hade jag en tid en relation med en rökare. Jag kan nog lova att jag inte skulle inleda ett förhållande med en tobaksanvändare igen om det skulle bli aktuellt. Ofta är det som är småsaker i början det som fäller relationen senare (eller i alla fall bidrar) och du verkar tycka att det är mycket mer än en småsak så... Många är de som tror att kärleken ska få partnern att sluta supa eller vad denne nu använder för drog men oddsen är inte goda, det finns det mycket statistik på (enl drogutbildningen jag fått som skyddsombud). Kanske vänskap är bättre än att bryta helt men det kan bara du bedöma. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
iAnna Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Man kan också vända på't: det kanske är du som har ett problem? Det verkar inte vara tjockleken du stör dig på, utan snarare allt som passerar genom munnen på vederbörande? Jag som är lite okänslig och inte så fin i kanten, hade sagt nåt i stil med "Men oj! jag tappar nästan aptiten när jag ser hur mycket du äter" eller "Ska du verkligen stoppa i dig allt det där?" eller "Nej, nu får du lugna dig, spara de där chipsen till imorgon!".Vem vet, han/hon kanske behöver höra sånt från en som står en nära och som man tycker om? Det viktiga är att du är ärlig! Ju förr dess bättre. 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Det har du rätt i, men så långt har det inte ens kommit här. Fast jag ska erkänna att jag kollat in de faktorerna och där är det nog inga problem, tvärtom, vi är bra samstämda i de frågorna. Det är mest det här med ätandet. Ska kanske tillägga att rent estetiskt har jag inget emot mulliga människor, tvärtom tycker jag att det beniga anorektiska idealet är en styggelse. Och ur erotisk synvinkel är mulliga människor skönare ligg, det blir större anläggningsyta, om man säger så. Nej det som stör mig här är att det är för mycket, hälsovådligt, och så bristen på självinsikt. Om jag såg mig i spegeln och såg mig så där skulle jag undra hur i helvete det kunde gå så fel, och av självrespekt genast dra igång en räddningskampanj till mig själv. Bristen på självrespekt, är vad som tänder av mig. Tycker att du själv egentligen svarat på frågorna du ställt! En sak är kroppslig korpulens och att äta mer än vad man behöver.. en annan sak är självdestruktivt beteende! Hen behöver inte helt anamma din kostfilosofi för att det skall bli en match.. men skall ni flytta ihop så bör ni ligga närmare varandra vad för mat som skall serveras i ert hushåll! Ser man antydan till självdestruktivt beteende vad gäller mat så anar man ugglor i mossen.. så är det bara och då talar jag inte om folk som äter sk normalmat! 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Trollmormor Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Som du känner för hans kropp kanske han känner för sin egen? Han kanske är rädd för intimitet av nån annan orsak och gömmer sej bakom en stor kroppshydda. Kommunikation och ärlighet är otroligt viktigt i alla förhållanden. Prata med varandra. Hur vet bara du. Men ta reda på om han är lika intresserad av dej som du är av honom. Som överviktig kanske han inte vågar tro att någon "normalviktig" skulle vilja ha honom. Jag vet inte. Det var bara lite funderingar. 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 16, 2016 Author Share Posted January 16, 2016 Men du vill inte ha en relation med personen så som hen är. Menar du då att du vill att personen ska bli den du vill ha genom en förändring av personen? Jag menar att hen är inte sig själv så här. Jag måste använda egen fantasi för att se den riktiga personen bakom hullet. Fetman är som en förklädnad. Utraderar de personliga anletsdragen. Som killar med helskägg - alla ser likadana ut. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 16, 2016 Author Share Posted January 16, 2016 Nu lever jag sedan många år i ett förhållande där frågan inte är aktuell men innan vi hamnade här hade jag en tid en relation med en rökare. Jag kan nog lova att jag inte skulle inleda ett förhållande med en tobaksanvändare igen om det skulle bli aktuellt. Ofta är det som är småsaker i början det som fäller relationen senare (eller i alla fall bidrar) och du verkar tycka att det är mycket mer än en småsak så... Många är de som tror att kärleken ska få partnern att sluta supa eller vad denne nu använder för drog men oddsen är inte goda, det finns det mycket statistik på (enl drogutbildningen jag fått som skyddsombud). Kanske vänskap är bättre än att bryta helt men det kan bara du bedöma. Ja där är du nåt på spåren. Jag har gjort, och lämnat, erfarenheten att va med en alkoholist, och en rökare skulle absolut även villkoras. Kanske är det missbruket jag ser som stöter mig? Hrm, nu fick jag nåt att fundera på... Tack! 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 16, 2016 Author Share Posted January 16, 2016 Man kan också vända på't: det kanske är du som har ett problem? Det verkar inte vara tjockleken du stör dig på, utan snarare allt som passerar genom munnen på vederbörande? Jag som är lite okänslig och inte så fin i kanten, hade sagt nåt i stil med "Men oj! jag tappar nästan aptiten när jag ser hur mycket du äter" eller "Ska du verkligen stoppa i dig allt det där?" eller "Nej, nu får du lugna dig, spara de där chipsen till imorgon!". Vem vet, han/hon kanske behöver höra sånt från en som står en nära och som man tycker om? Det viktiga är att du är ärlig! Ju förr dess bättre. Det är det glupande, hejdlösa, nästan desperata, som stör mig. Som om varje macka gällde livet. Jag tror att Maria F är nåt på spåren när hon jämför det med alkoholism. Matmissbruk? Aldrig tänkt i de banorna (eller sett det så tydligt) förr. Att vara ärlig, ju förr dess bättre, det tar jag till mig. Helt rätt. Det är grymt att gå och tänka sånt här i hemlighet. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
lchfwinther Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Inte för att det är samma jobbiga sits ( inga kärlekskänslor inblandade) , men jag har en väninna som frossar i mat, godis, fikabröd och till råga på allt så dricker hon alkohol var och varannan kväll. Hon är rejält överviktig och blir bara större och större, ser mer och mer osund ut. I takt på att hon blivit större så umgås vi mindre, jag ser alltid till att de få gånger vi ses numera så äter vi inte tillsammans, på sin höjd tar vi en fika där jag tar en kopp kaffe med grädde medan hon trycker i sig kaffe med två tårtbitar. Har försökt prata med henne ett par gånger om hennes osunda kostvanor men hon slår bara ifrån sig, vill inte förstå, envisas jag blir hon sur och ifrågasätter mitt fettätande som ju måste vara farligt (ingen tanke på att hon förmodligen äter mer fett till sitt socker och kolhydrater). Försöker lägga fram det i form av hälsosam kost men eftersom hon inte har några kroppsliga problem med sina minst 100 kilos övervikt..än...så har jag inte nått fram. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Johanna07 Posted January 16, 2016 Share Posted January 16, 2016 Jag tycker man ska vara lite försiktig innan man "dömer" att andra lider av diverse missbruk. Man kan vara en vän utan att att påpeka allt man tycker andra gör fel. Kanske det att vara en vän också egentligen är det bästa man kan göra för att stötta? Mycket av diskussionen i tråden låter som medberoende (vilja ändra på någon annan för personens eget bästa) och det är väl det man INTE ska göra om någon lider av missbruk. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted January 17, 2016 Share Posted January 17, 2016 Om det är ett missbruk, och av beskrivningen att döma är det mycket troligt en del av frossandet, så måste man komma ihåg att personen i fråga själv måste vilja få till stånd en förändring annars blir det ingen. Hur många har inte bantat, börjat träna, slutat röka osv massor av gånger men av olika anledningar fallit tillbaka? Äkta vänner stöttar men många i familjen och på jobbet förstår inte hur fel det kan bli vilket vi diskuterat här många gånger... (Ska du inte ha en kaka, jag har ju bakat dina favoriter?! Det är ju livsfarligt att äta så där?! Äh, det klarar du aaaaldrig att gå till gymmet 2ggr/v!) En stor kroppshydda är också ofta ett sätt att gömma sin dåliga självkänsla. Har man ingen stor kropp kan man använda stora, bylsiga kläder också. Kombinationen dåliga självkänsla/beroende är nog vanligare än man kan tro. Ofta behöver de som är jättestora därför ett stöd av t ex en psykolog för att klara av en viktnedgång. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Stödstrumpan Posted January 17, 2016 Share Posted January 17, 2016 Jag har svårt att tro att den här diskussionen pågår på ett LCHF-forum. Borde det inte finnas mer förståelse för hur ett matmissbruk upplevs inifrån här, eller är jag den enda fd tjockisen? Klart man som missbrukare blir sur när man inte kan göra något åt sitt missbruk och andra människor förutsätter att det är så enkelt. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 17, 2016 Author Share Posted January 17, 2016 Jag har svårt att tro att den här diskussionen pågår på ett LCHF-forum. Borde det inte finnas mer förståelse för hur ett matmissbruk upplevs inifrån här, eller är jag den enda fd tjockisen? Klart man som missbrukare blir sur när man inte kan göra något åt sitt missbruk och andra människor förutsätter att det är så enkelt. Men hur tycker du då, utifrån dina erfarenheter, att jag ska förhålla mig utifrån min ursprungliga fråga? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
DRAKULLA Posted January 17, 2016 Share Posted January 17, 2016 Din hjärtevän behöver hjälp så klart. Jag förstår att du själv inte vill vara vårdare/terapeut. Jag undrar hur personen reagerar på ditt sätt att äta. Finns intresse? Kanske du kan inspirera...bjuda på hemlagad LCHF? Tror du att hen skulle ta till sig hjälp utifrån om det erbjöds? Kan personen laga egen mat eller livnär hen sig på snabbmat? Jag skulle nog lägga fram det som att "jag är mycket orolig för din hälsa" vill gärna att du håller dig frisk. Jag tror att det kan bli en attityd att frossa öppet och visa att man "inte bryr sig om vad andra tycker" fast att man lider av det. Vet du om personen har haft tidigare förhållanden? Om du är den första "aspiranten" finns nog en stor rädsla men också kanske stor chans att hen lyssnar på dig. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Stödstrumpan Posted January 17, 2016 Popular Post Share Posted January 17, 2016 Men hur tycker du då, utifrån dina erfarenheter, att jag ska förhålla mig utifrån min ursprungliga fråga? 1. Skilj på missbrukarens problem (övervikten, ökad risk för sjukdom mm) och ditt eget problem (att du blir äcklad av missbruket). Missbruket i sig är förmodligen inget problem för missbrukaren. 2. Utgå från att tjockisen vill gå ner i vikt. Utgå från att tjockisen har försökt gå ner i vikt många gånger. Utgå från att tjockisen vet minst lika mycket om bantning och hälsa som du. Missbrukaren måste vilja en förändring för att något ska ske - visst - men vad menas med "vilja"? Att vilja gå ner i vikt är inte samma sak som att vilja följa någon annans kostråd som man inte tror på. 3. Lyft problemet bort från tjockisen. Fetma är ett samhällsproblem som är orsakat av felaktig matkultur. Tjockisen är oskyldigt drabbad pga genetiska faktorer. Missbruk orsakas av att belöningscentrum i hjärnan stimuleras. Lösningen är inte ökad viljestyrka eller ansträngning. Berätta att många har blivit hjälpta med sötsug och ökad hunger av LCHF. 4. Håll tonen lätt. Föreläsande, pekpinnar, bekymrade miner får missbrukaren att slå ifrån sig. Du har ingen rätt att tala om vad missbrukaren borde göra med sitt liv. Så i stället frön. Kom med korta kommentarer och lita på att missbrukaren själv kan dra streck mellan punkterna. Ställ hellre frågor (nyfiket) än ge information. 5. Håll dig till fakta. Säg inte "du skulle må så bra om du åt lever och spenat i stället för den där chokladkakan". Det är inte trovärdigt. Tjockisen vet hur kass hen mår när hen äter lever och spenat och hur bra hen mår av att äta en chokladkaka. 6. Berätta att det inte är normalt att äta så mycket. Missbrukaren ljuger kanske för sig själv och normaliserar sitt beteende. Håller hen inte med kan du göra ett överslag på antalet kalorier och jämföra med dagsbehovet på 2000/2500 kcal (fakta). Säg inte att det är ett problem, behandla det mer som ett intressant faktum. 7. Du ensam kan inte få till en förändring. Vanligtvis tar man inte beslut utifrån vad en enstaka person säger, impulser måste komma från flera håll. En LCHF:are har en världsbild som skiljer sig markant från majoriteten och är därför mindre trovärdig. Hoppas något av detta kan hjälpa. 11 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 17, 2016 Author Share Posted January 17, 2016 1. Skilj på missbrukarens problem (övervikten, ökad risk för sjukdom mm) och ditt eget problem (att du blir äcklad av missbruket). Missbruket i sig är förmodligen inget problem för missbrukaren. 2. Utgå från att tjockisen vill gå ner i vikt. Utgå från att tjockisen har försökt gå ner i vikt många gånger. Utgå från att tjockisen vet minst lika mycket om bantning och hälsa som du. Missbrukaren måste vilja en förändring för att något ska ske - visst - men vad menas med "vilja"? Att vilja gå ner i vikt är inte samma sak som att vilja följa någon annans kostråd som man inte tror på. 3. Lyft problemet bort från tjockisen. Fetma är ett samhällsproblem som är orsakat av felaktig matkultur. Tjockisen är oskyldigt drabbad pga genetiska faktorer. Missbruk orsakas av att belöningscentrum i hjärnan stimuleras. Lösningen är inte ökad viljestyrka eller ansträngning. Berätta att många har blivit hjälpta med sötsug och ökad hunger av LCHF. 4. Håll tonen lätt. Föreläsande, pekpinnar, bekymrade miner får missbrukaren att slå ifrån sig. Du har ingen rätt att tala om vad missbrukaren borde göra med sitt liv. Så i stället frön. Kom med korta kommentarer och lita på att missbrukaren själv kan dra streck mellan punkterna. Ställ hellre frågor (nyfiket) än ge information. 5. Håll dig till fakta. Säg inte "du skulle må så bra om du åt lever och spenat i stället för den där chokladkakan". Det är inte trovärdigt. Tjockisen vet hur kass hen mår när hen äter lever och spenat och hur bra hen mår av att äta en chokladkaka. 6. Berätta att det inte är normalt att äta så mycket. Missbrukaren ljuger kanske för sig själv och normaliserar sitt beteende. Håller hen inte med kan du göra ett överslag på antalet kalorier och jämföra med dagsbehovet på 2000/2500 kcal (fakta). Säg inte att det är ett problem, behandla det mer som ett intressant faktum. 7. Du ensam kan inte få till en förändring. Vanligtvis tar man inte beslut utifrån vad en enstaka person säger, impulser måste komma från flera håll. En LCHF:are har en världsbild som skiljer sig markant från majoriteten och är därför mindre trovärdig. Hoppas något av detta kan hjälpa. Stort tack för ditt kloka och uttömmande svar! Det är till stor hjälp faktiskt, för det är så svårt att veta vad man kan och inte kan göra, och var gränsen går för att trampa nån på tårna. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 17, 2016 Author Share Posted January 17, 2016 Din hjärtevän behöver hjälp så klart. Jag förstår att du själv inte vill vara vårdare/terapeut. Jag undrar hur personen reagerar på ditt sätt att äta. Finns intresse? Kanske du kan inspirera...bjuda på hemlagad LCHF? Tror du att hen skulle ta till sig hjälp utifrån om det erbjöds? Kan personen laga egen mat eller livnär hen sig på snabbmat? Jag skulle nog lägga fram det som att "jag är mycket orolig för din hälsa" vill gärna att du håller dig frisk. Jag tror att det kan bli en attityd att frossa öppet och visa att man "inte bryr sig om vad andra tycker" fast att man lider av det. Vet du om personen har haft tidigare förhållanden? Om du är den första "aspiranten" finns nog en stor rädsla men också kanske stor chans att hen lyssnar på dig. Det är en välinformerad person med högar av kokböcker, det är lite av problemet, som du säger, att attityden är att gourmetmat är en fin hobby som man kan umgås kring. Så det är både finmiddag plus skräpmat till efterrätt. Jag har sett umgänget, de är ännu tjockare, de skrattar öppet att "jag är visst matmissbrukare" som för att förekomma ev kritik. Ju mer jag tänker på det under den här diskussionen desto mer upptäcker jag likheterna med alkoholism. Jo min "person" har haft flera förhållanden tidigare, har även barn. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
DRAKULLA Posted January 18, 2016 Share Posted January 18, 2016 Ja, om man hittar likasinnade så blir ju beteendet normaliserat. Ett gemensamt intresse. Man kan ju kanske tom se det roliga i att "tävla" om vem som är värst. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MidjAnn Posted January 19, 2016 Author Share Posted January 19, 2016 Tack för alla fina och utförliga svar! Det är verkligen en fantastisk resurs, det här forumet. Ni har hjälpt mig att få perspektiv på det psykotiska tillstånd som en förälskelse kan vara, och vad man kan lära sig om sig själv i en sådan situation. För min del att jag går i spinn och löper händelserna i förväg. Jag behöver varken fantisera fram krisscenarier eller besluta i förväg hur jag ska förhålla mig. Bara ta en stund i taget, och leva bäst jag kan under tiden. Tack, allesammans! 7 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angelico Posted January 19, 2016 Share Posted January 19, 2016 Tack för alla fina och utförliga svar! Det är verkligen en fantastisk resurs, det här forumet. Ni har hjälpt mig att få perspektiv på det psykotiska tillstånd som en förälskelse kan vara, och vad man kan lära sig om sig själv i en sådan situation. För min del att jag går i spinn och löper händelserna i förväg. Jag behöver varken fantisera fram krisscenarier eller besluta i förväg hur jag ska förhålla mig. Bara ta en stund i taget, och leva bäst jag kan under tiden. Tack, allesammans! Klokt skrivet! 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nybörjarn Posted January 20, 2016 Share Posted January 20, 2016 Jag blir provocerad av sådan här ytlighet.Jag har haft ett längre förhållande med en person som var tjock som ung, gick ned allt, vi träffades, personen gick upp all vikt igen och har sedan gått ned det mesta igen.Jag blev verkligen ALDRIG äcklad av personen jag älskade, aldrig. Det fanns inte på kartan att utseendet skulle vara det minsta lilla viktigt. Jag förstår att utseende är en faktor för att träffas och bli ett par, eftersom det då ÄR ytligt, innan känslorna finns där.Det är lika provocerande för mig som om någon skulle säga att de hade svårt att titta på sitt barn för att det var ett fult barn. Däremot kan jag förstå om ett BETEENDE är störande. Sådana har de flesta människor flera av. Jag störde mig t.ex. enormt på min älskade person när denne ville gå ned i vikt men inte ville förändra något. Varenda gång vi pratade om diet, vanor eller liknande så slopades alltid alla mina förslag eftersom vederbörande inte ville låta bli ditten och datten eller inte börja med något nytt. Men det var ju inte i närheten av att vara så störande att kärleken försvann. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
lchfwinther Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Igår fick jag reda på att min kompis står i kö för en gastric bypass operation Hon har tidigare varit emot sånt, har själv kallat den för lyxoperationer och hon har även varit rädd för alla komplikationer men nu har hennes läkare övertalat henne Någon som har ett förslag på hur man ska nå fram till henne eller ska jag helt enkelt bara bara strunta i att lägga mig i? Eftersom hon klart har ett matmissbruk så ligger det ju nära till hands att hon blir en av dem som drabbas av alkoholmissbruk efter operationen. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Stackars Jack Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Igår fick jag reda på att min kompis står i kö för en gastric bypass operation Hon har tidigare varit emot sånt, har själv kallat den för lyxoperationer och hon har även varit rädd för alla komplikationer men nu har hennes läkare övertalat henne Någon som har ett förslag på hur man ska nå fram till henne eller ska jag helt enkelt bara bara strunta i att lägga mig i? Eftersom hon klart har ett matmissbruk så ligger det ju nära till hands att hon blir en av dem som drabbas av alkoholmissbruk efter operationen. Jag gillar att titta på olika videos som ger information och inspiration. Det finns en video på medlemssidorna som kan vara hjälp. Här kommer ett smakprov. Om du tycker att den kan vara till hjälp så kanske du kan visa hela videon. http://www.kostdoktorn.se/hur-johanna-engstrom-undvek-en-fetmaoperation 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Trollmormor Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Åh så frustrerande det måste vara för dej lchfwinther. Hur kan en läkare övertala någon till ett sånt ingrepp?? Visserligen KAN det gå bra utan komplikationer och problem i framtiden, men hur det blir för just henne vet hon ju inte förrän det är för sent. Det går ju inte att göra operationen ogjord. Om hon har ett matmissbruk så försvinner det ju inte av en operation. Sen så ska det vara den absolut SISTA utvägen när INGET annat fungerar. Och här brister det hos sjukvården. Det räcker att man säjer att man försökt allt. Hur du ska nå fram till henne är svårt. Är hon mottaglig för fakta? Statistik på hur det ser det för andra opererade? Vet hon vad operationen innebär rent fysiskt? Förstår hon hur hennes matvanor måste förändras efter operationen? Eller tror hon att hon kan fortsätta äta som hon gör nu? 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Xiro Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 När det gäller något så allvarligt och irreversibelt som gastric bypass så hade jag provat bjuda hem vännen på lchf-middag (konkretisera och avdramatisera), tittat tillsammans på nån bra video om gbp med kostdoktorn eller liknande, pratat om det (egna och andras erfarenheter), skrivit ut nån bra artikel som vännen får med sig att läsa i lugn och ro, och/eller tillsammans. Och så hade jag nog redan bjudit in till lchf-brunch inom två veckor innan kvällen var över. Visst hade detta inneburit risk för irritation och spänningar, med det tycker jag det är värt i detta allvarliga sammanhang. Vänner kämpar för varann. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Edit Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Igår fick jag reda på att min kompis står i kö för en gastric bypass operation Hon har tidigare varit emot sånt, har själv kallat den för lyxoperationer och hon har även varit rädd för alla komplikationer men nu har hennes läkare övertalat henne Någon som har ett förslag på hur man ska nå fram till henne eller ska jag helt enkelt bara bara strunta i att lägga mig i? Eftersom hon klart har ett matmissbruk så ligger det ju nära till hands att hon blir en av dem som drabbas av alkoholmissbruk efter operationen. Kika in på denna blogghttp://startarom.blogspot.se/?m=1 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
DRAKULLA Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Jag blir provocerad av sådan här ytlighet. Jag har haft ett längre förhållande med en person som var tjock som ung, gick ned allt, vi träffades, personen gick upp all vikt igen och har sedan gått ned det mesta igen. Jag blev verkligen ALDRIG äcklad av personen jag älskade, aldrig. Det fanns inte på kartan att utseendet skulle vara det minsta lilla viktigt. Jag förstår att utseende är en faktor för att träffas och bli ett par, eftersom det då ÄR ytligt, innan känslorna finns där. Det är lika provocerande för mig som om någon skulle säga att de hade svårt att titta på sitt barn för att det var ett fult barn. Däremot kan jag förstå om ett BETEENDE är störande. Sådana har de flesta människor flera av. Jag störde mig t.ex. enormt på min älskade person när denne ville gå ned i vikt men inte ville förändra något. Varenda gång vi pratade om diet, vanor eller liknande så slopades alltid alla mina förslag eftersom vederbörande inte ville låta bli ditten och datten eller inte börja med något nytt. Men det var ju inte i närheten av att vara så störande att kärleken försvann. Jag tycker det är modigt av MidjAnn att vara så ärlig och berätta om sina känslor och tror också att hon är fullt medveten om att det är tabu och kan verka provocerande för en del. Som du nämner så är det väl beteendet som är det mest störande och att det inte verkar finnas intresse för förändring. Det kan ju kännas väldigt avtändande när någon vräker i sig mat i stora mängder likväl som man kan bli avtänd när någon annan kliar sig i skrevet, fiser eller petar snorbusar men när man har levt ett längre tag med en person så avtar känsligheten lite för kärleken är större. Kanske tom att man själv har några ovanor som kan verka motbjudande i rampljus. Det är kanske på så sätt en viss skillnad mellan ditt tidigare förhållande med en person som du redan var ihop med innan hen blev fet och MidjAnns som inte har inlett något förhållande ännu vad jag förstår. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
lchfwinther Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Har genom åren de 7 år jag ätit LCHF försökt fått in henne på lågkolhydratspåret så middagar hemma hos mig har jag testat några gånger ( ett tag sedan nu) .... hon tyckte det var gott men saknade brödet annars en bra ide Xiro. Får nog börja med operation övertalning med hjälp av videos och bloggar från missnöjda opererade. Tack för tips Xiro, Stackars Jack och Trollmormor..ska ta tag i detta snarast. Vill inte att min vän stympar sin mage för att gå ner i vikt 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Trollmormor Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Jag har en nära anhörig som gjorde en gbp i februari. Hon fick en återbudstid så hon hade bara några veckor på sej dricka äta shakes för att gå ner dom kilo man måste innan operationen. Det var långt ifrån en sista utväg. Och hon hade bara gjort halvhjärtade försök att gå ner på annat sätt. Min man och jag förfasade oss. Vi verkade vara mer pålästa än vad hon var. Hon verkade bara ha pratat med dom som inte fått komplikationer. Vi kanske inte direkt avrådde henne, men vi kunde absolut inte heja på. Efter operationen blev vi nästan ovänner för vi var dom ENDA som inte stöttade henne. ALLA andra, arbetskamrater, vänner och släktingar var så positiva och gratulerade henne. Vi fattade ingenting. Hur kan man undgå att läsa om operationer som gått snett? Vi tror kanske inte att det var så att ALLA var positiva. Utan det var bara dom som var positiva som sa nåt. Resten kommenterade inte alls. Hennes mamma sa att det är ju bara en titthålsoperation så det är HELT ofarligt !!!! Det är ju mycket farligare att äta LCHF!!!! Jag blev så ställd när hon sa det att jag inte kom mej för med att svara ens. Det jag borde sagt var ju att OM det skulle visa sej att LCHF är så farligt som hon tror så kan jag byta kost. Idag. Operationen är för resten av livet. Vad vi vet har det gått bra än så länge, men så länge det inte blir några större problem kommer vi inte att få veta nåt. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kareng Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Igår fick jag reda på att min kompis står i kö för en gastric bypass operation Hon har tidigare varit emot sånt, har själv kallat den för lyxoperationer och hon har även varit rädd för alla komplikationer men nu har hennes läkare övertalat henne Någon som har ett förslag på hur man ska nå fram till henne eller ska jag helt enkelt bara bara strunta i att lägga mig i? Eftersom hon klart har ett matmissbruk så ligger det ju nära till hands att hon blir en av dem som drabbas av alkoholmissbruk efter operationen. Det är ju alltid ett problem om huruvida man ska lägga sig i eller ej. Det kan gå helt snett och du förlorar henne som vän. Men om du inte säger något, och det går helt fel - orkar du leva med det då? 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
lchfwinther Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Det är ju alltid ett problem om huruvida man ska lägga sig i eller ej. Det kan gå helt snett och du förlorar henne som vän. Men om du inte säger något, och det går helt fel - orkar du leva med det då? Resonerar som dig, lägger mig i...kan ju inte låta bli att göra det med det jag vet om operationerna 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
lchfwinther Posted January 23, 2016 Share Posted January 23, 2016 Jag har en nära anhörig som gjorde en gbp i februari. Hon fick en återbudstid så hon hade bara några veckor på sej dricka äta shakes för att gå ner dom kilo man måste innan operationen. Det var långt ifrån en sista utväg. Och hon hade bara gjort halvhjärtade försök att gå ner på annat sätt. Min man och jag förfasade oss. Vi verkade vara mer pålästa än vad hon var. Hon verkade bara ha pratat med dom som inte fått komplikationer. Vi kanske inte direkt avrådde henne, men vi kunde absolut inte heja på. Efter operationen blev vi nästan ovänner för vi var dom ENDA som inte stöttade henne. ALLA andra, arbetskamrater, vänner och släktingar var så positiva och gratulerade henne. Vi fattade ingenting. Hur kan man undgå att läsa om operationer som gått snett? Vi tror kanske inte att det var så att ALLA var positiva. Utan det var bara dom som var positiva som sa nåt. Resten kommenterade inte alls. Hennes mamma sa att det är ju bara en titthålsoperation så det är HELT ofarligt !!!! Det är ju mycket farligare att äta LCHF!!!! Jag blev så ställd när hon sa det att jag inte kom mej för med att svara ens. Det jag borde sagt var ju att OM det skulle visa sej att LCHF är så farligt som hon tror så kan jag byta kost. Idag. Operationen är för resten av livet. Vad vi vet har det gått bra än så länge, men så länge det inte blir några större problem kommer vi inte att få veta nåt. Titthålsoperation javisst men de stympar kroppen i denna operation. Tragiskt att man inte tar reda på mer om riskerna med detta. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
iAnna Posted January 24, 2016 Share Posted January 24, 2016 Har genom åren de 7 år jag ätit LCHF försökt fått in henne på lågkolhydratspåret så middagar hemma hos mig har jag testat några gånger ( ett tag sedan nu) .... hon tyckte det var gott men saknade brödet annars en bra ide Xiro. Sakna brödet är väl en sak, det har nog de flesta av oss gjort de första månaderna på lchf. Ett tips är att äta en skiva bröd som lördagsgodis. Om det går illa kan det bli svårare att sakna en del av magen, som definitivt inte går att få tillbaks. Lycka till med din kompis! 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.