Cornelia.JM Posted January 17, 2016 Share Posted January 17, 2016 Är 22 år och har ätit lchf i 3 år. Har varit en glad och lycklig singel under denna tid, men i höstas träffade jag en person som jag blev tillsammans med. Han tyckte jag var konstig som inte satt på lördagar och åt godis. Han såg det dock som inspirerande att jag åt nyttigt och tränade, men istället för att jag inspirerade honom fall jag in i hans kolhydratsträsk. Pommes till lövbiffen och pizza efter krogen. Tappade även träningen helt då det inte fanns tid och med det tappade jag även bort mig själv. Förhållandet höll inte av andra anledningar, men det fick mig att börja tänka. Har nu hittat tillbaka till den kost jag mår bra av och kommit igång med träningen igen, men blir lite rädd att det är så lätt att tappa allt om man träffar någon som inte har samma livsstil... Finns det någon annan här som upplevt samma sak? Har ni försökt påverka den ni träffar till en hälsosammare livsstil eller har ni lyckats hitta någon som har samma livsstil som er själva? 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
iAnna Posted January 17, 2016 Share Posted January 17, 2016 Vi hade väl ganska lika livsstil, men jag lyckades få honom att sluta röka och snusa inom det första året. Det fanns liksom inte på kartan att han skulle göra det i min närhet, så han fick helt enkelt sluta! 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Peter B Posted January 17, 2016 Share Posted January 17, 2016 Träffa en LCHF:are nästa gång istället ;-) ...annars fokusera på dig själv att du bibehåller din sunda livsstil då blir det på lite sikt kanske du som påverkar partnern istället...alla förhållanden som ska vara en längre tid bygger nog på kompromisser och anpassningar....men sen behöver man inte göra allting lika heller. 7 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Zepp Posted January 17, 2016 Popular Post Share Posted January 17, 2016 Du är 22 år och vuxen, det är en period där man gör livserfarenheter/formar sitt framtida vuxenliv! Nu är jag 60.. så jag skulle kunna vara din morfar/farfar... vilket ger mig den självpåtagna rätten att komma med goda råd! Man blir attraherad av någon och inleder ett förhållande.. den attraktionen varar som regel i 1-2 år! Därefter återgår man till vardagen och den förälskelsen som kan betraktas som en psykos släpper. Då återstår de gemensamma beröringspunkterna.. har man inte skapat de gemensamma värderingar/livstil/livssyn/framtidsplanerna/de gemensamma projekten under den tiden så släpper man allt och går vidare, var och en på sitt håll! I de flesta förhållanden så är de främsta stötestenarna, Ekonomi, barnuppfostran, kost och boende! Hittar man en partner med hyfsat lika värderingar så kan det vara värt att satsa vidare på det förhållandet.. sen så får man göra kompromisser på resten! Dvs i de flesta normala förhållanden så är det en lisa för själen att slippa tjafs om vardagsbekymmer.. sådant bryter ner vilket förhållande/äktenskap som helst! 12 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Honung Posted January 17, 2016 Share Posted January 17, 2016 Haha, spot on, Zepp! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Effie Posted January 18, 2016 Popular Post Share Posted January 18, 2016 Jaa...jag är I den situationen. Träffade en man för 1,5 år sedan (så det är fortfarande förälskelsefas), och när jag berättade att jag åt LCHF tänkte han "Lulea Hockey Club??" (ingen aning, alltså) Han äter kolhydrater, han äter efterrätter ibland, han äter ofta, och ska absolut inte gå ner I vikt. Jag behöver gå ner I vikt och äter sällan. På vardagar är det inget direct problem; jag har min matlåda till lunch och på kvällen äter vi ibland olika, ibland samma. På helgerna...ja, han äter första frukost och andra frukost; sedan tycker jag det är lagom att äta. Ett par timmar senare lagar vi middag - men nu testar vi att jag lagar, och spar den några timmar, tills jag är hungrig. Har prövat att äta tillsammans fast jag "nyss åt" - det är inte bra, för det stör min matrytm, mina hungerkänslor, mina känslor för vad jag ska äta, allt. Men vi har båda en vilja att det ska fungera, och att den andre ska må bra. Och jag har som nyårsambition att jag ska prioritera mig själv I år. 9 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
mdalholm Posted January 18, 2016 Share Posted January 18, 2016 Jag tror man ska vara som man alltid ska vara. Sig själv! För mig är det viktigt att må bra och det krävs ett par olika saker mitt liv för att jag ska fungera. LCHF är en av dom. Jag faller ofta tillbaka till det osunda träsket som jag egentligen inte tål, eftersom jag går upp i vikt, sämre tankeförmåga och trött. Men nu har jag bestämt mig för att vara mig själv och det innefattar att jag är allergisk mot kolhydrater och socker. Personer i min omgivning tycker synd om mig för att jag inte kan äta vad jag vill. Jag tycker synd om dom för att dom kan äta vad dom vill. Så min rekommendation till dig är att vara dig själv. Om personer i din omgivning inte klarar av det, kommer dom droppa av vartefter eller inspireras av dig. Lycka till! 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
AnnikaB Posted January 27, 2016 Share Posted January 27, 2016 Först när min man läste samma böcker och information som jag läst så lyckades jag hålla mig fullt ut till LCHF då han kunde ge mig rätt stöd i mina val. Han äter liberalt då han inte behöver gå ner i vikt- jag äter strikt. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post lchfwinther Posted January 27, 2016 Popular Post Share Posted January 27, 2016 Håller med Peter B att man kan påverka positivt...När jag träffade min sambo för 5 år sedan så hade jag redan ätit LCHF i 2 år så han fick liksom det på köpet. Eftersom jag med kosten håller mig smärtfri i min reumatiska sjukdom och mår så bra med det så accepterade han direkt min kosthållning. Vi lagar oftast mat tillsammans och då blir det den mat som jag tål att äta och han lägger till de kolhydrater han vill ha. Ibland lagar vi helt olika, han har vissa allergier bland annat mot ägg och det vill ju inte jag avstå ifrån. På semestern för ett par år sedan beslutade han sig för att testa att skippa frukosten på morgonen och börja dagen med lunch istället. I samma veva beslöt han sig för att skippa socker samt läsk. Han upptäckte att han mådde bättre, var mindre hungrig utan frukost och istället för ett semesterexperiment blev det permanent. Han har sedan dess blivit av med sin pollenallergi, sin sömnapné och slutat snarka och gått ner nästan 20 kilo i vikt. Under åren har han hängt med mig på flera kryssningar och Säfflecampingar och äter väl nu någon slags liberal lågkolhydratkost. 9 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nisse Nilsson Posted February 3, 2016 Share Posted February 3, 2016 Jag måste nog träffa någon som är inne på samma spår som mig vad det gäller kost. Eller iallafall vara förstående och nyfiken. Kanske behöver hon inte vara så extrem som jag gillar att vara men som sagt... hon måste vara förstående. Frågan är bara: vart hittar man dem? Jag har ledsnat på nätdejting och appar. Tröttnat på hela spelet liksom. Kan ingen bara servera henne på ett silverfat? 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted February 3, 2016 Share Posted February 3, 2016 Var man hittar någon lämplig partner, redan LCHF-anpassad? Jaa du...knappast på silverfat. :-) På kolhydrater ifokus diskuterades frågan mycket för ett antal år sedan, och tanken att starta sniglar ifokus (pga läsfel :-) ) var uppe, men det genomfördes aldrig. Jag var medlem I en facebook-grupp som hette typ LCHF-singlar...men så hittade jag min icke-LCHF-man, så jag gick ur...med lite sorg I hjärtat, för den var trevlig. Inte direct någon dejtingsida. Och så finns ju LCHF-kryssningen, och LCHF-campingen. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kareng Posted February 3, 2016 Share Posted February 3, 2016 Jag måste nog träffa någon som är inne på samma spår som mig vad det gäller kost. Eller iallafall vara förstående och nyfiken. Kanske behöver hon inte vara så extrem som jag gillar att vara men som sagt... hon måste vara förstående. Frågan är bara: vart hittar man dem? Jag har ledsnat på nätdejting och appar. Tröttnat på hela spelet liksom. Kan ingen bara servera henne på ett silverfat? Jag vet inte hur nätdejting fungerar men visst skriver man väl lite om sig själv och presenterar sig? Berätta lite om vad du gillar för kost. Det måste finnas massor av tjejer med samma intresse där ute. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.