Jump to content

ny som behöver pepp


yffan
 Share

Recommended Posts

Har bestämt mig för att efter något års godisfrossande lägga om min kost till LCHF med lite antiinflammatoriskt tänk. Körde Lchf ett tag för några år sedan för att gå ner i vikt, gick sådär då jag ständigt trillade av då suget efter kolhydrater tog över. Minns att jag saknade även annan mat.
I alla fall så är det så att jag sedan dess har blivit sjuk i psoriasisartrit (antagligen) med rejäla problem i knäna och ryggen, vilket gör att jag vissa dagar knappt kan gå. Har tidigare varit en aktiv typ, och lever nu ett liv som inte känns tillfredsställande alls. Alltså har jag känt mig supermotiverad att göra detta, jag vill ju må bra! Första två dagarna kändes helt ok. Dag tre kom ett sådant enormt sockersug, kunde bara tänka på choklad. På något sätt lyckades jag hindra mig själv från att köpa de vanliga lassen godis (har tidigare ätit säkert 200 g choklad om dagen då jag legat och tyckt synd om mig själv i soffan, har för övrigt läst om sockerberoende och allt stämmer på mig)- detta är jag lite stolt över. Känner mig lite sänkt och groggy. Nu känns det som om att ge upp allt det goda kommer att försämra mitt liv. Att inte äta godis som tröst, som belöning, när man är uttråkad och i stället vara - hjälp vad läskigt. Men jag förstår ju att godis är skit så det bara måste jag. Men alla goda middagar på restauranger, på resor, med vänner etc? Ska jag  verkligen göra avkall på det som jag tidigare ansett vara livskvalitet? Alldeles nyss tänkte jag ju att vara smärtfri och kunna träna och röra på sig är livskvalitet och ändå kommer dessa tankar nu. Ser goda indiska maträtter flyga förbi, italienska desserter, nybakat bröd....
Ägnar dagarna åt att läsa på dessa forum, bloggar etc för att hålla inspirationen uppe men känner mig redan som en idiot som vill sluta innan jag har börjat.
Någon som vill peppa mig? Skälla på mig? eller dela med sig av egen historia? Behöver hjälp....

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Har du läst Mys blogg lchfingengören? Hon kan allt om tappade sugar och hur man kravlar sej upp på banan igen. Det finns en hel del verktyg att ta till sej.

Det ÄR en sorg att ge upp sin drog oavsett vilken det är och ett vaket sockertroll går inte förhandla med. Det måste piskas till underkastelse.

Det bästa är att ju längre du klarar dej desto lättare blir det och till slut smakar det inte riktigt lika gott längre. Jag har gått in på Pressbyrån i den fasta förvissningen om att köpa mej tröst men gått ut tomhänt då inget jag såg egentligen var värt pengarna... Det funkar inte just nu för jag håller på att jobba mej tillbaka från ett större klavertramp men jag vet ju att det går bara jag håller i.

Min räddning när jag klättrar på väggarna eller skåpvandrar är ofta nåt salt eller starkt. Kryddsmör med chili eller vitlök på en valnöt eller extra extasaltat smör på en skiva ost eller rökt skinka

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det finns LCHF-varianter av de flesta maträtter, så är man ute efter kryddning, så finns det alternativ, även om kolhydratskicken uteblir. Är man beroende ska man vara försiktig med sådant som kan trigga ens beroende. Är man chokladberoende så ska man t ex vara försiktig med mörk choklad, även om mörk choklad är godkänt inom LCHF. En brödberoende ska vara försiktig med LCHF-bröd. Sötningsmedel kan trigga sötsug osv. Man får helt enkelt lära känna sin kropp. 

 

Att ta farväl av sin drog eller sin mentala snuttefilt är jobbigt och det är en sorgeprocess. Tänk dig att du måste vara smartare än din hjärna eller din ICA-handlare. För mig fungerade det att gå till en affär med kasst godisutbud.  ;) Jag har f ö blivit en hängiven tedrickare. Clippers teer som finns hos en del hälsokostbutiker på nätet är grymt goda, om du inte har någon trevlig butik med te i lösvikt i närheten. Tar man i lite kokosfett i teet så mättar det dessutom. 

 

Periodisk fasta 16.8 har hjälpt mig en hel del. Mitt skåpätande inträffade ofta på kvällstid och när jag har ett ätfönster och ett fastefönster, så minskar möjligheterna för mig att skåpäta. Gör matsedel och följ den om det underlättar för dig. Registrera det du äter i t ex kostbevakningen.se om du har svårt att känna mättnadskänslor. Då får du siffror på att du äter rätt i alla fall. För en del underlättar den typen av planering. Andra blir stressade av det. 

Känner du dig matt och yr nu, så kan det vara omställningsbesvär. En sk saltshot kan hjälpa. Ta 1/2 tsk seltin i ett glas vatten och drick, en gång per dag eller vid behov. 

 

Goda middagar behöver du inte ge upp. Äter ni ute, så gör så kloka val du kan varje givet ögonblick. Är du bortbjuden, säg till värden eller värdinnan vad du kan äta och hoppas att de respekterar ditt val. Om inte, så kanske du kan ta med eget och ändå njuta av umgänget. 

 

Vill du jobba med den mentala biten, så finns det en teknik som heter EFT. EFT betyder emo free technics och innebär att man knackar på vissa punkter på överkroppen, samtidigt som man uttalar en fras av typen, "fast jag aldrig mer får äta choklad (eller vad man nu har för problem), så älskar och accepterar jag mig själv fullt ut. EFT är förvånansvärt effektivt. Googla för instruktioner eller kolla på you-tube. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Mycket bra tips och skönt med stöd! Ska gå in på sidorna och testa metoderna ni rekommenderar. Kokosolja, goda teer, kryddor etc använder jag masor redan men blir helt klart nyfiken på EFT-metoden!
Vet ju att jag måste göra detta men som ni säger är det faktiskt en sorg (snacka om att man är beroende); vad ska jag göra nu istället? dyker ju upp, och hantera känslor utan socker. Vilken tomhet.
För övrigt stoscha serd in katt ut som min, och jag bor också i Uppsala - bäst jag går och kollar att min är där han ska ;)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Prinsen är änglakatt numera så din kisse är nog säker. Han blev över 25 år när han tröttnade och gick ut en ljum junikväll och lade sej nånstans under en buske för 1,5 år sedan.

Snart är det ljusare tider så man kan gå ut i grönskan när suget blir stort. Natur är läkande

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ramlade dock av igår, tar emot att erkänna att jag inte ens klarade en vecka. Åt indisk mat och satte i mig ett helt peshwari nan (ljuvligt bröd med kokos, mandel, russin - jättesött och jättegott). 
Frågan är nu hur man beter sig så här dagen efter? Bästa sätt att skademinimera? Framförallt är väl det viktigaste att se till att jag inte fortsätter idag (har många gånger hunnit tänka på allt gott jag vill äta idag för att bara fortsätta). Skulle vara häftigt om jag kunde klara av att falla av utan att fortsätta frossa i dagar efteråt (så har jag alltid gjort förr).

Link to comment
Share on other sites

Det kan hända - och tycker margaretha kom med ett bra tips. Ät ordentligt, var extra noga med att få i dig fett. Att försöka "balansera ut" övertrampen med att inte äta kan fungera för vissa men kan öka risken för att falla ner för andra. Så först en extra god, nyttig och fettrik LCHF-middag/lunch - sedan börja fundera på periodiska fastan igen (om det nu är något du använder dig av).

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ramlade dock av igår, tar emot att erkänna att jag inte ens klarade en vecka. Åt indisk mat och satte i mig ett helt peshwari nan (ljuvligt bröd med kokos, mandel, russin - jättesött och jättegott). 

Frågan är nu hur man beter sig så här dagen efter? Bästa sätt att skademinimera? Framförallt är väl det viktigaste att se till att jag inte fortsätter idag (har många gånger hunnit tänka på allt gott jag vill äta idag för att bara fortsätta). Skulle vara häftigt om jag kunde klara av att falla av utan att fortsätta frossa i dagar efteråt (så har jag alltid gjort förr).

 

Det är vad du äter i snitt över en längre period som spelar mest roll!

 

Det lär för övrigt inte vara sista gången du äter indiskt?

 

Man gör lixom inget särskildt dagen efter förutom att kravla sig upp på vagnen igen och återgå till den ursprungliga planen.

 

Från det ena till det andra.. angående Indisk mat.. tips som handlar om folk som själva är etniska indier, en diabetiker, den andra obes!

 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Det är vad du äter i snitt över en längre period som spelar mest roll!

 

Det lär för övrigt inte vara sista gången du äter indiskt?

 

Man gör lixom inget särskildt dagen efter förutom att kravla sig upp på vagnen igen och återgå till den ursprungliga planen.

 

Från det ena till det andra.. angående Indisk mat.. tips som handlar om folk som själva är etniska indier, en diabetiker, den andra obes!

 

Har börjat titta på filmen nu, intressant!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...