DRAKULLA

Att övervintra klimakteriedimman...

Recommended Posts

Mycket intressant tråd! Har själv precis fyllt 50 och vikten som de tre senaste åren legat relativt konstant har nu ökat ca 2 kg. Inte jättemycket, men allt lägger sig på magen! Har fått mer problem med ägglossning och mens. Känns som om jag har antingen eller mest hela tiden. Problem med sömnen, vaknar flera gånger varje natt och är helt död på morgonen. Nattvallningar.

Har nu förstått att jag är i förklimakteriet/övergångsåldern med trolig östrogendominans. Vägrar tro att det inte går att göra något åt det och har börjat läsa på! Sedan en vecka tillbaka smörjer jag med bioidentiskt progesteron (ProgesterAll). Vet inte om det är inbillning, men nattvallningarna är nästan borta och jag kände knappt av ÄL? Kan det gå så fort??

Har även införskaffat Mia Lundins bok "Kaos i kvinnohjärnan". Med kunskap kan man påverka sin egen hälsa! Vill även rekommendera Louise Edlunds forum på Facebook.

 

Förlåt för långt inlägg! Om vikten stabiliseras eller minskas mha progesteronet återstår att se.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har precis börjat smörja med Progesterall. Min omedelbara reaktion var också att jag sov som en klubbad oxe! :D

Vaknade nån gång men somnade om snabbt! Ljuvligt! :D

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Är Progesterall receptfritt? Vad ska det för verkan?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det finns hur mycket som helst att läsa om progesteron! Det är viktigt att använda sig av bioidentiska hormoner, som tex finns i ProgesterAll. Jag har köpt härifrån:

http://www.femalebalanceshop.com/klimakteriebesvar/progesteronkram-progesterall

Även Mia Lundin säljer en annan variant.

Läs tex här:

http://mialundin.se/hur-vet-jag-om-jag-ar-i-forklimakteriet-eller-klimakteriet/

Eller här:

http://hormoni.se

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag fick mens sist kom ett sötsug så starkt att jag inte stod emot. Det började samma dag som mensen och följde på nåt vis blödningen. Numera kommer blödningen smygande med bara lite färgade flytningar första dagen och så var det med suget också, det började med ett svagare sug för att när blödningen var som starkast vara omöjligt att stå emot. Det rev i hela kroppen. Jag tuggade i mig en mjölkchokladkaka, lakritsnappar och chips. Och vaknade med baksmälla dagen efter. Utan alkohol. Tycker ju jag borde veta vid det här laget att det inte är värt det, hade ju varit bättre äta mjukost ur paketet med sked eller nåt...  :( 
Men VARFÖR blir det så här? I hela mitt liv har jag blivit mer sötsugen runt mens och sedan kostomläggningen för 5år sen har det gått bättre men sista halvåret har det varit rent vidrigt..?! 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag fick mens sist kom ett sötsug så starkt att jag inte stod emot. Det började samma dag som mensen och följde på nåt vis blödningen. Numera kommer blödningen smygande med bara lite färgade flytningar första dagen och så var det med suget också, det började med ett svagare sug för att när blödningen var som starkast vara omöjligt att stå emot. Det rev i hela kroppen. Jag tuggade i mig en mjölkchokladkaka, lakritsnappar och chips. Och vaknade med baksmälla dagen efter. Utan alkohol. Tycker ju jag borde veta vid det här laget att det inte är värt det, hade ju varit bättre äta mjukost ur paketet med sked eller nåt...  :( 

Men VARFÖR blir det så här? I hela mitt liv har jag blivit mer sötsugen runt mens och sedan kostomläggningen för 5år sen har det gått bättre men sista halvåret har det varit rent vidrigt..?! 

 

Det kan ju ha med hormoner att göra men det kan också ha att göra med att man blivit mer och mer avslappad i sin kost, tillåter sig mer och mer och till slut är kosten väldigt liberal. Man känner sig så säker. Då kommer sötsuget när man är som mest mottaglig.

 

Senaste månaden har jag skärpt till min kost. Innan dess hade suget blivit mer och mer påträngande. Jag funderade konstant på vad jag var sugen på och vad jag skulle äta härnäst. Direkt efter en stor och fet middag vad suget som störst och jag kunde inte stå emot en chokladbit, lite nötter eller en morot. Att hela tiden behöva fundera och deala med sig själv är jobbigt. Den senaste mensen kom som en klockan igen efter att under några månader innan varit lite si och så.

 

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga men i min (vår?) ålder kanske det är extra viktigt att tänka på det där att inte äta för ofta och att inte vara "för" liberal. Det är så mycket annat som händer i kroppen i alla fall.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det kan ju ha med hormoner att göra men det kan också ha att göra med att man blivit mer och mer avslappad i sin kost, tillåter sig mer och mer och till slut är kosten väldigt liberal. Man känner sig så säker. Då kommer sötsuget när man är som mest mottaglig.

Hm... Tål att fundera på... Det är vinter (SAD), det var sen semester i fjol (okt-nov) och sen jul... Men inte att jag haft det där skriket i kroppen på flera år...? Jag är lite liberalare än många andra LCHF:are eftersom jag äter mycket grönsaker, inkl rotfrukter men kanske kan vara värt att se över detta lite..? Inte minst för att denna tant närmar sig 50 och med drömmar om att springa marathon, leva ett långt, aktivt liv (satsar på släktdraget att inte ge förrän närmare 100årsdagen) och må bäst, trots hormonspel, så... Nya tag och se om trenden kan brytas... 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ni kanske redan har sett Jacqueline Ebersteins föreläsning. Jag tycker den var bra, och visar på hur komplext det är med hormoner och hur tjejers kroppar funkar genom livet.

Jag tar en dag i sänder och tröstar mig med att jag åtminstone äter nyttigt och varken röker eller dricker. (nu +5 kg)

 

http://www.dietdoctor.com/member/presentations/eberstein

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej alla mogna tjejer som närmar er femtio!

 

Om ni är under eller närmar er klimakteriet(menopausen) som ju kan pågå under flera år så kan jag av erfarenhet säga att det kan vara nästan hopplöst att gå ner i vikt eller ens hålla vikten under denna period. Jag har ätit LCHF under mer än 10 år totalt och gick första året lätt som en plätt ner 10kg och höll vikten i ca 7 år med ganska liberal LCHF. Men sen kom hon, klimakterietrollet på besök och vikten steg och steg...

 

Här kan man finna vissa likheter med Loreen när hon sjunger låten "Euforia" och "I´m going up, up, up..."

Skillnaden är bara att jag inte syftade på euforisk lätthet som fick mig flyga utan på vågen som höll på att knäckas av alla kilon som fylldes på denna frodiga kropp.

Under ca tre års tid gick jag upp ca 13-14 kg. med samma kost som innan. Jag blev alltmer desperat och drog ner på det ena efter det andra, nötter, yoghurt osv.

 

Härda ut tjejer!

Det kommer en tid efter dimman. Jag känner nu att det ena efter det andra klimakterie- symtomet har släppt taget och att jag börjar få kontroll över vikten. Jag känner mig supernöjd med att jag har gått ner 10 kg. sedan i augusti-15.

Ja, det var inte gratis utan mycket strikt kost och de senaste månaderna 16:8 fasta. Fastan hjälpte verkligen till!

 

Euforia...I´m going down, down, down.....  :lol:

Tack för de orden!! Har typ samma problem, vem vet jag kanske har kommit i övergångsåldern utan att märka det?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för de orden!! Har typ samma problem, vem vet jag kanske har kommit i övergångsåldern utan att märka det?

 

Den börjar visst i 35-årsåldern eller så... Smyger sig elakt närmare för att oväntat slå till med vallningar nånstans mellan 45-60... Förmodligen för att man inte ska kunna vara förberedd..!  :unsure: Typ...  :P

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är nybörjare här men verkar ha kommit rätt...är 50 och har ätit LCHF i sex veckor. Jag har sedan ett halvår tillbaka ätit Novofem, östrogen tabletter, mot vallningar och det har hjälp. Inga vallningar. Står stilla i vikt men har 5 cm mindre omfång kring magen. Står i bipacksedeln att tabletterna kan ge viktökning och jag undrar om någon har erfarenhet av detta?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är nybörjare här men verkar ha kommit rätt...är 50 och har ätit LCHF i sex veckor. Jag har sedan ett halvår tillbaka ätit Novofem, östrogen tabletter, mot vallningar och det har hjälp. Inga vallningar. Står stilla i vikt men har 5 cm mindre omfång kring magen. Står i bipacksedeln att tabletterna kan ge viktökning och jag undrar om någon har erfarenhet av detta?

Med erfarenhet av p-piller: jo, det kan du ge dig på att såna hormonpreparat ger viktökning!

Sen ger klimakteriet i sig själv viktökning när hormonerna i övrigt får spunk.

Jag tror att försöka minska i vikt i den åldern är ganska döfött. Att behålla vikten kan vara tillräcklig med utmaning.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Är du själv i klimakteriet och haft svårt att gå ner i vikt/behålla vikt?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Med erfarenhet av p-piller: jo, det kan du ge dig på att såna hormonpreparat ger viktökning!

Sen ger klimakteriet i sig själv viktökning när hormonerna i övrigt får spunk.

Jag tror att försöka minska i vikt i den åldern är ganska döfött. Att behålla vikten kan vara tillräcklig med utmaning.

 

Jag håller med. Även om jag inte är riktigt framme än (tror jag, har fortfarande mens och inga vallningar än) så är det jättesvårt att påverka vikten! Och tittar jag på fel saker så går jag upp...  :angry:  Men kan jag åtminstone stå still så känns det rätt okej ändå. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Rekommenderar alla att läsa Mia Lundins "Kaos i kvinnohjärnan", samt lyssna på Anna Sparres (4Health.se) intervju med henne!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kommer inte att läsa Mia Lundins bok "Kaos i kvinnohjärnan". Jag känner inte alls igen mig i det hon kategorisk säger om vad som kännetecknar kvinnor respektive män i Anna Sparres intervju. Det existerar säkert kvinnor som känner igen sig, men det blir väldigt konstigt när någon påstår ungefär att "så här är alla kvinnor". Jag har aldrig haft menssmärtor eller känt det som att jag tappat humöret kopplat till mens. Klimakteriet gör sig sedan ett antal år påmint bara genom att "den inre kaminen" sätter igång några gånger per natt, men inget direkt allvarligt. För övrigt är jag och har alltid varit en person med jämnt humör och jag är mycket nöjd med tillvaron överlag. Så jag är inte intresserad av att någon klistrar på mig (dvs. den kategori jag tillhör) något som faktiskt inte stämmer för alla. Min egen hållning till kvinnligt och manligt är att man måste vara försiktig med hur man uttrycker sig, och att det snarare kan finnas tendenser eller mönster där vissa företeelser är mer förekommande i en grupp jämfört med en annan. Men när det låter som att alla i en kategori är på ett visst sätt kan man bli ganska förtvivlad. Jag har vid flera tillfällen blivit bedömd utifrån föreställningar om den kategori jag tillhör (kvinnor alltså) istället för att bli bedömd utifrån vad jag faktiskt sagt eller vad jag faktiskt gjort. Extremt frustrande.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Med erfarenhet av p-piller: jo, det kan du ge dig på att såna hormonpreparat ger viktökning!

Sen ger klimakteriet i sig själv viktökning när hormonerna i övrigt får spunk.

Jag tror att försöka minska i vikt i den åldern är ganska döfött. Att behålla vikten kan vara tillräcklig med utmaning.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej igen! Nu börjar vikten röra sig nedåt trots 50+ och östrogen?. Så det är inte döfött?. Midjemåttet har minskat markant. Ett hopp till er alla! Ge inte upp!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kommer inte att läsa Mia Lundins bok "Kaos i kvinnohjärnan". Jag känner inte alls igen mig i det hon kategorisk säger om vad som kännetecknar kvinnor respektive män i Anna Sparres intervju. Det existerar säkert kvinnor som känner igen sig, men det blir väldigt konstigt när någon påstår ungefär att "så här är alla kvinnor". Jag har aldrig haft menssmärtor eller känt det som att jag tappat humöret kopplat till mens. Klimakteriet gör sig sedan ett antal år påmint bara genom att "den inre kaminen" sätter igång några gånger per natt, men inget direkt allvarligt. För övrigt är jag och har alltid varit en person med jämnt humör och jag är mycket nöjd med tillvaron överlag. Så jag är inte intresserad av att någon klistrar på mig (dvs. den kategori jag tillhör) något som faktiskt inte stämmer för alla. Min egen hållning till kvinnligt och manligt är att man måste vara försiktig med hur man uttrycker sig, och att det snarare kan finnas tendenser eller mönster där vissa företeelser är mer förekommande i en grupp jämfört med en annan. Men när det låter som att alla i en kategori är på ett visst sätt kan man bli ganska förtvivlad. Jag har vid flera tillfällen blivit bedömd utifrån föreställningar om den kategori jag tillhör (kvinnor alltså) istället för att bli bedömd utifrån vad jag faktiskt sagt eller vad jag faktiskt gjort. Extremt frustrande.

 

Jag känner verkligen igen mig där! Höll på att stänga av Anna Sparres intervju med Mia Lundin när intervju-objektet pratade om manligt/kvinnligt (verkliga klyschor) men stod ut eftersom  det ändå var väldigt lärorikt. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej igen! Nu börjar vikten röra sig nedåt trots 50+ och östrogen. Så det är inte döfött. Midjemåttet har minskat markant. Ett hopp till er alla! Ge inte upp!

 

Javisst går det! jag lade om kosten precis när jag hamnade i klimakteriet och det gick jättebra. På mindre än ett halvår så minskade jag över tio cm kring midjan. Det var mitt mål att få ned måttet till 78 cm, och jag lyckades riktigt bra med liberal gluten och mejerifri LCHF och periodisk fasta (16-22 h två, tre gånger i veckan). Mår rikigt bra nu. Har inga klimakteriebesvär, tvärtom känner att jag är i hormonell balans för första gången i mitt liv. Jag är lycklig och lugn och ser framtiden an.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Finns det nån som kan förklara, för en dimhjärna, vad det är för mekanism som gör att man går upp i vikt vid klimakteriet?

Snabb googling säger att ämnesomsättningen går ner och att man fortsätter att äta samma mängd, dvs för mycket. Kalorier in/ut alltså. Men det kan inte vara så enkelt.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, iAnna sade:

Finns det nån som kan förklara, för en dimhjärna, vad det är för mekanism som gör att man går upp i vikt vid klimakteriet?

Snabb googling säger att ämnesomsättningen går ner och att man fortsätter att äta samma mängd, dvs för mycket. Kalorier in/ut alltså. Men det kan inte vara så enkelt.

Varför inte?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.