Viktigast av allt - folkbildning

[Smör-Olle]

Hej,

 

Det finns trådar och inlägg om hur man "övertygar" sin omgivning (sjuka familjemedlemmar) om LCHF:s förträfflighet. Inte det lättaste, och mycket ofta inte ens görbart. Men om vi drar det ett steg längre, bortom kostförändringar. 

 

Hur kan vi bilda folket? 

 

Politikerna lär ju inte göra det. Oändligt många tjänar multum på att befolkningen hålls lagom obildad, lagom korkad, lagom sjuk. I perfekt schack. Hur stor del av befolkningen i Sverige sitter fast i detta schack?

 

En släkting till mig, med högstadium som högsta utbildning, var villig att prova LCHF. Han har flera hälsoproblem (dock ej diabetes), vilka tydligen blivit bättre för många på LCHF. Övertygad och supertaggad satte han igång. Vi diskuterade omställningsproblem, vätske- och elektrolytbalanser rätt ingående då han känt sig vimsig och yr. Han samtalade med en sjuksköterskebekant som menade att nej; LCHF betyder att man ska minska sitt sockerintag ner till hälften. Hälften av vad? Det säger ju ingenting om hur mycket socker man äter! Som att säga att 10 portioner pommesfrites är bättre än 20 portioner pommesfrites. Han nämnde på telefon för sköterskan att han känt sig yr och att han inte ätit socker på tre veckor. Tydligen hade hon blivit hemskt upprörd och skrikit i telefonen att han MÅSTE ÄTA SOCKER NU OMEDELBART annars skulle blodsockret sjunka ner till noll. Ja. En sjuksköterska sa så.

 

Som så många andra så lydde han utan att blinka. Han är nu fullständigt övertygad om att LCHF gör att blodsockret sjunker ner till noll och att man måste äta socker för att överleva. Detta går han nu runt och berättar för sina vänner med diabetes, som ännu inte vågat sig på LCHF. Som verkligen skulle kunna ha fördelar av att prova. Han är helt oemottaglig för argument eller ifrågasättande eftersom SJUKSKÖTERSKAN SA SÅ. Jag tänker osökt på Milgram men också Semmelweiss, ja ni har hört berättelserna. 

 

Det finns INGET kritiskt tänkande bland massorna. Folk är en fårskock. För de flesta kommer självständigt tänkande inte naturligt. Men det går att lära sig! Vi har ju en gång "lärt" oss att fett är farligt! V kan lära och lära ut vad som helst. Bildade och högintelligentia människor är de som lättast lyckas bäst med LCHF. Men så har vi övriga befolkningen, som inte haft möjlighet, resurser eller kulturen att kunna bilda sig som samma sätt. Det grämer mig att jag inte kan hjälpa dem mer. De som behöver det allra mest.

 

Jag har många bekanta som är så kallad arbetarklass. Var och varannan är diabetiker (typ 2). Nästan alla är mer eller mindre överviktiga. Majoriteten tar mediciner i form av statiner eller blodtryckssänkande, eller både och. Många män 40, 50 + har olika problem med de manliga delarna. Det är lätt att räkna upp ett 40-tal bekanta som gjort GBP. Många har dålig självkänsla och hackar på sig själva, inte minst för att de misslyckas hålla vikten, och även för att de anser sig (och andra...) ha "dålig karaktär". De äter skräpmat utan att reflektera över det. "Vi är överviktiga i familjen, det spelar ingen roll vad vi äter", eller, "vi är smala i den här familjen, det spelar ingen roll vad vi äter". Barnen får saft och kakor hela dagarna, och de är runda som bollar, det gör mig ont att se. Jag läste att ungefär en miljon människor i Sverige går på antidepressiva (vilket jag själv också gjort en tid). Är detta livskvalitet? 

 

Vi som hänger här på forumet har haft tur (och inte sällan också jobbat, läst och sökt väldigt länge och intensivt) i det avseendet att vi hittat hit (inte bara till forumet eller ens kostdoktorn specifikt utan till LCHF eller till ett annorlunda (bättre än förut) sätt att tänka kring och jobba för vår hälsa), att vi hittat något som presumtivt kan hjälpa oss med ovanstående och även andra besvär. Fler och fler hittar hit också. Men många hittar inte hit, kanske inte någonsin, även om vi försöker "dirigera" dem. Det känns som om den stora mest behövande gruppen i samhället är "utestängd". De som vet minst men som ser sig som fullärda, som inte kan/vill ta in ny information. Den Vita Rocken har sagt något annat, och Den Vita Rocken är helig. Jag själv har, ju mer jag lärt mig, ödmjukt insett hur lite det är jag vet. Det är åtminstone en liten insikt, inte att förakta. Men annars står okunnigheten, inskränktheten och de invanda hjulspåren som spön i backen.

 

Kan vi diskutera hur vi människor fungerar i det här avseendet? Har inte alla vi som hänger här, vi LCHF:are, återfötts som Fenix och rest oss ur askan? Ändrat våra liv till det bättre? Lärt om gamla vanor, med ett visst mått av vånda och vrånghet (åtminstone jag har varit obstinat mot LCHF i början, det ska erkännas)? Har inte vi haft problem att acceptera ny kunskap? Hur insåg vi att läkarna, myndigheterna, auktoriteterna, faktiskt kan ha helt fel? Hur gjorde vi? (även jag var ju helt grundlurad, jag åt margarin och lättost, åtta brödskivor om dagen) Kan vi samla även dessa erfarenheter för att hjälpa någon? 

 

Den här tråden är inte tänkt att handla om hur man "missionerar LCHF" på ett övertygande sätt, utan hur man samtalar om varför vi är som vi är och på så vis kunna förutse och optimera mänskliga beteenden i dessa avseenden. Inget dåligt eller enkelt uppdrag med andra ord... Men se på våra gamla filosofer, det har gjorts förut. Arbetet för att utveckla det mänskliga livet tar ju aldrig slut, men tack vare LCHF har jag blivit varse om hur illa ställt det faktiskt är. Att försöka påverka politiker känns inte som ett realistiskt alternativ. Vad är egentligen realistiskt? Jag tror inte nödvändigtvis att man kan förändra en annan person, men vi kan definitivt förändra samhället med en folkrörelse.

 

Berätta gärna om er resa vad gäller kritiskt tänkande, från "fettskrämd" till fullödig (förhoppningsvis) livsnjutande LCHF:are. Hur gick det till? Jag vet att det t ex är självklart för vissa att gå till biblioteket och låna böcker och läsa på (så gjorde jag) men hur gjorde ni andra? Vad fick ER att ta steget och prova? Minns ni ögonblicket när ni blev övertygade? När muren sprack och väggen rasade?

 

[Xiro]

Världen är full av galet fel grupptänk, både bland låg- och högutbildade (t ex forskare, läkemedelsutvecklare, vårdpersonal och myndigheter), jag reflekterar ofta över det. Hur vet man att nåt är fel, jo det funkar dåligt och leder till problem. Hur vet man att nåt är bra, jo det löser problem på riktigt, inte bara i teorin eller nån tillkrystad studie med kreativa slutsatser. Min uppenbarelse kom när jag själv hands-on upplevde påtagliga förbättringar av LCHF.

[kareng]

Väldigt bra och insiktsfullt skrivet!

 

Man måste nog vara nyfiken av naturen, gilla att läsa och söka information för att hamna i LCHF. Att ständigt vara beredd att omvärdera, komplettera och utvecklas för att kunna ta till sig ny kunskap. De flesta är inte det.

 

När kunskapen når en kritisk massa (>50%) så kommer också de som litar blint på auktoriteter att kunna känna sig trygga med LCHF.

 

Att kunna ändra sig och säga "jag har haft fel" är bland det mest intelligenta en människa kan göra. De flesta är oförmögna att ändra uppfattning.

 

Ska den grupp som du beskriver (om man generaliserar) våga äta LCHF så krävs nog att fler inom vårdapparaten förstår vad det går ut på. Jag tror mer att det är auktoriteterna som måste vändas innan den stora massan har en chans. De flesta sätter sig inte upp mot sin läkare. Har man inte heller lusten och nyfikenheten att läsa och utbilda sig själv är det inte så lätt att känna sig trygg med det man håller på med.

 

När vår familj gick över till LCHF för cirka fyra år sedan var det jag som var drivande. Jag hade under flera år växelvis "tyckt att det lät toppen och rätt" och växelvis "det låter livsfarligt". Jag var inte mogen förens jag var mogen - när jag läst tillräckligt mycket för att känna mig trygg. Min man som är väldigt smart och har omvärderat många andra frågor i livet tvärvägrade först. Han blev livrädd att jag skulle ta livet av hela familjen. Vi typ var osams i flera dagar. Sedan "tvingade" jag honom att läsa Matrevolutionen och att gå med på att vi provar i tre veckor. På tre veckor har väl ingen dött av lite smör. Han läste boken och blev övertygad. Han ovärderade och började missionera bland sina vänner - det har gått ganska bra.

[Augustus]

Personligen har jag alltid varit vetgirig och skitintresserad av människans ursprung. Jag minns en bok som satte igång hjulet för mig, "Den fulländade människan" av Göran Burenhult, samt dokumentärerna "Human Instincts" med Robert Winston och "The human animal" med Desmond

Morris. Jag började att läsa om traditionell paleokost.

 

Men kosten lämnade mig hungrig (eftersom den var fettfri) och jag har sedan dess gjort halvhjärtade försök med både paleo och lchf i omgångar. LCHF mättar snabbt, men jag är fortfarande INTE övertygad över dess "äkthet" jämfört med paleotänket. Likaså att den frukten vi äter idag inte är den frukten som växte då, tror jag att den mängden fett vi sätter i oss är onaturligt. Kanske inte farligt, men den tillgången/mängden fett som finns tillgänglig idag, tror jag inte fanns förr.

 

Man kan kolla på enskilda utvalda ursprungsbefolkningar som inuiterna och låta dem representera hela mänskligheten, men sanningen är att man åt/äter det bästa man kan utifrån de förutsättningar man har där man lever. Lever du arktiskt har du ett visst "smörgåsbord" att skapa din kost utav, jämfört med om du bor i ett aridt klimat eller i regnskogen.

 

Lchf mättar mig, men jag tror att "ursprungsfödan" inte var lchf. Kanske nånstans, men definitivt inte som en generalisering.

[lchfwinther]

När jag började med LCHF (2008) var jag faktiskt övertygad att fettet var farligt, iallafall i de mängder vi äter. Trots detta vågade jag testa för att eventuellt kunna bli bättre i lederna med mindre svullnad och värk, tänkte att det var värt att förkorta livet med några år om jag fick lite positiv effekt. Det fanns ju inte så mycket skrivet kring LCHF, bara några enstaka bloggar och KiF.

Efter bara 3 veckor kände jag effekt och efter 6 månader var jag helt smärtfri, LCHF hade lyckats med det som inga av läkarnas olika starka mediciner hade lyckats med  Nu är jag självklart sedan flera år övertygad att LCHF bara är nyttigt för alla som bara vågar testa.

[Totto]

   I England har Dr Unwin just fått utmärkelsen NHS Innovator of the year. Det betyder en hel del, för att bilda läkarkåren och andra inom vården. Mina brittiska vänner skriver ut hans artiklar och ger till sina läkare, dietister och diabetessköterskor.

 

[Ti Ti]

Själv körde jag GI när jag snavade över Uffe Ranskov och återinförde mättat fett i min kost. Blev mättare och nöjdare, och mitt totalkolesterol sjönk från 5,0 till 4,8 med bättre förhållande HDL/LDL.

 

Därnäst tror jag att det var Skaldeman jag stötte på, och därifrån vidare till LCHF. 

[Kahavia]

Min sambo läste en bok och sen fick jag också äta den här skiten Så skämtades det lite grann på jobbet efter det att jag hade börjat äta LCHF för drygt sex år sedan. Fast lite sanning låg det i legenden förståss, jag var inte helt övertygad då och hade det varit en bekant som missionerat hade jag nog inte trillat dit så lätt. Vem som kommer med budskapet spelar roll, så även hur det framförs och vid vilket tillfälle. Jag träffade en snubbe på gymmet en gång på 90-talet. Han hade börjat äta fett på helgerna och kolisar på vardagarna (eller om det var tvärtom). Det var tydligen en trenddiet bland byggarna på den tiden för att bli så deffade som möjligt. Jag tyckte det lät farligt men sa inget utan lyssnade med klädsamt intresse.

 

Själv har jag nog försökt övertyga med sådär framgång. För aldrig har väl så många kunnat så mycket mer än mig om nutrition som när jag påstår att fett är bra och kolisarna kan dra åt pipan. Detta helt oavsett hur mycket jag själv läst på och i all synnerhet när jag framför tesen vid den populära pastalunchen! De få som jag kunnat övertyga eller i varje fall få att testa har däremot inte tillhört de sk "välutbildade". Min teori är att just dessa inte haft samma okritiska tro på auktoriteter som man kanske får vid högre studier?

 

Jag tror som Kareng att det vore lättare om fler i vården vore positiva till LCHF. Det skulle absolut kunna tippa vågen till vår fördel. Tänk om fler av de som ändå är det kunde "komma ut ur garderoben". Dock vet väl även etablissemanget om att vårdpersonalen är en nyckelgrupp i detta avseende och anpassar säkert sina budskap därefter. Fast jag tror inte det behöver vara vårdpersonal, det räcker nog med atleter, kändisar eller andra personer som många ser upp till. Vi får hoppas att dessa inte cyniskt behåller sitt 'kostvapen' för sig själva

[Kjell Granelli]

Hösten 2011, efter att på fritiden ha studerat evolutionsbiologi i ett par år, läste jag i en bok om genetiska förändringar hos människan under de senaste 10.000 åren en trovärdig referens till att människornas hälsa försämrades efter övergång till jordbruk. Detta förvånade mig oerhört eftersom jag liksom nog de flesta satt fast i tänket att jordbruket och senare den industriella matproduktionen var steg i en gynnsam utveckling. Så jag nystade vidare och fann paleo som ju efterliknar vår ursprungliga kost. Efter ett par månader då jag till min stora förvåning gått ned cirka fem kilo i vikt nystade jag vidare och fann LCHF som en metod att maxa viktminskningen. Ja, på den vägen är det   !

[kareng]

Hösten 2011, efter att på fritiden ha studerat evolutionsbiologi i ett par år, läste jag i en bok om genetiska förändringar hos människan under de senaste 10.000 åren en trovärdig referens till att människornas hälsa försämrades efter övergång till jordbruk. Detta förvånade mig oerhört eftersom jag liksom nog de flesta satt fast i tänket att jordbruket och senare den industriella matproduktionen var steg i en gynnsam utveckling. Så jag nystade vidare och fann paleo som ju efterliknar vår ursprungliga kost. Efter ett par månader då jag till min stora förvåning gått ned cirka fem kilo i vikt nystade jag vidare och fann LCHF som en metod att maxa viktminskningen. Ja, på den vägen är det   !

 

Även om inte jordbruket förbättrade hälsan så blev vi i alla fall många fler på jorden efter det att man börjat med jordbruk. Antar att det hänger ihop.

[Kjell Granelli]

Även om inte jordbruket förbättrade hälsan så blev vi i alla fall många fler på jorden efter det att man börjat med jordbruk. Antar att det hänger ihop.

Jo jag tänkte på det medan jag skrev, men gick inte in i det resonemanget. Det är korrekt som du skriver att fitness ökade dramatiskt i och med jordbruket, vilket möjliggjorde mångdubblad överlevnad och reproduktion, men på individnivå försämrades hälsan.

[Kahavia]

När ni nämner detta historiska perspektiv skulle jag vilja rekommendera boken "Sapiens : en kort historik över mänskligheten" av Yuval Noah Harari. Han målar upp just denna bild och säger också att när upptäkten väl gjorts att man kunde odla dessa gräs för att föda befolkningen så hade man bränt broarna. Eftersom befolkningen nu börjat öka kraftigt kunde man inte längre föda den med jakt och samling. Man hade gått i sin egen lättjefälla och det fanns ingen väg tillbaka.

 

Förlåt utvikningen!

[Kjell Granelli]

När ni nämner detta historiska perspektiv skulle jag vilja rekommendera boken "Sapiens : en kort historik över mänskligheten" av Yuval Noah Harari. Han målar upp just denna bild och säger också att när upptäkten väl gjorts att man kunde odla dessa gräs för att föda befolkningen så hade man bränt broarna. Eftersom befolkningen nu börjat öka kraftigt kunde man inte längre föda den med jakt och samling. Man hade gått i sin egen lättjefälla och det fanns ingen väg tillbaka.

 

Förlåt utvikningen!

Håller med, den är mycket bra!

[may]

När ni nämner detta historiska perspektiv skulle jag vilja rekommendera boken "Sapiens : en kort historik över mänskligheten" av Yuval Noah Harari. Han målar upp just denna bild och säger också att när upptäkten väl gjorts att man kunde odla dessa gräs för att föda befolkningen så hade man bränt broarna. Eftersom befolkningen nu börjat öka kraftigt kunde man inte längre föda den med jakt och samling. Man hade gått i sin egen lättjefälla och det fanns ingen väg tillbaka.

 

Förlåt utvikningen!

 

Åh, jättetack för påminnelsen!  Ska genast ta tag i att få tag på denna bok.

[iAnna]

Hur kan vi bilda folket? 

 

...

 

Att försöka påverka politiker känns inte som ett realistiskt alternativ. Vad är egentligen realistiskt? Jag tror inte nödvändigtvis att man kan förändra en annan person, men vi kan definitivt förändra samhället med en folkrörelse.

 

Berätta gärna om er resa vad gäller kritiskt tänkande, från "fettskrämd" till fullödig (förhoppningsvis) livsnjutande LCHF:are. Hur gick det till? Jag vet att det t ex är självklart för vissa att gå till biblioteket och låna böcker och läsa på (så gjorde jag) men hur gjorde ni andra? Vad fick ER att ta steget och prova? Minns ni ögonblicket när ni blev övertygade? När muren sprack och väggen rasade?

Barnen är lättast att påverka, eller "indoktrinera".

 

Alla med hemmavarande barn bör utbilda dem i konsten att överleva på naturlig mat - lchf/paleo. Inte falla för att de vill ha pasta, bröd, corn flakes mm, utan med fast och kärleksfull hand hålla hårt på att servera dem nyttig mat. Helt enkelt nolltolerans hemma, precis som med alkohol och tobak - tills de blir 18 år!

 

Många av barnen kommer ändå kunna få sitt inbillade sockerbehov tillgodosett i skolan och på kalas.

 

I övrigt anser jag att det behövs både piska och morot för att nå effekt bland folket. Skatt på socker och momsfritt på gräsbetat och ekologiskt.

 

Själv hörde jag om LCHF första gången när Dr Annika D var på löpsedlarna (2004?) och tänkte att det kanske kan funka för ett fåtal personer som har speciella "LCHF/fett-gener". Jag satte mig aldrig in i teorierna bakom LCHF då, eftersom jag mådde bra och vägde normalt.

 

10 år senare hade jag ett växande sockerberoende, stressigt jobb och ett ständigt jagande efter att stoppa nåt i munnen. Tack och lov fick jag och min man se Tim Noakes och Kostdoktorn på SVT - och sen dess är vi hooked!

 

Plötsligt händer det! Man får en insikt som är väldigt svår att påtvinga någon annan, den kan bara upplevas själv.

 

"Jag hade inte fel förut, men nu jag har ändrat mig." 

[Thetor78]

 

Barnen är lättast att påverka, eller "indoktrinera". 

 

Alla med hemmavarande barn bör utbilda dem i konsten att överleva på naturlig mat - lchf/paleo. Inte falla för att de vill ha pasta, bröd, corn flakes mm, utan med fast och kärleksfull hand hålla fast vid att servera dem nyttig mat. Helt enkelt nolltolerans hemma, precis som med alkohol och tobak - tills de blir 18 år!

 

Håller med till fullo! Man måste nog börja med barnen... När de från början vant sig vid bra och riktig mat där inte allt smakar sött och syntetiskt så är det lättare för dem att stanna kvar på den vägen även senare i livet. 

Tror att det är viktigt att tidigt inkludera barnen i den dagliga matlagningen också, för att skapa ett intresse och positiva känslor för mat och matlagning.

[Smör-Olle]

äta den här skiten

 

 

LOL, men skämt åsido - jag har hört folk säga så!

T ex på fika hemma hos en bekants bekant. "Tack så mycket, men jag äter LCHF" säger jag när bullar och brön åker fram.

"Jaha, sån skit har vi inte"

 

 

Man undrar vad de tror att LCHF är? Sockerkaka på mandelmjöl med smör på?

[Effie]

Jag var på fest häromdagen (i en förening, så jag betalade för festen), och hade anmält LCHF-kost. Smörgåstårta, fast några fick specialmat (glutenfritt). Jag frågade en ansvarig. "Ja, jag äter LCHF själv; tänkte att du kunde ta en bit och pilla bort det mesta av brödet; hur mycket bröd äter du?" Det blev lite garnering (Edit: = räkor och rökt lax). Efterrätt: diverse bakverk; jag frågade samma ansvarig. "Ja, jag lade äppelskivorna överst, så det går att peta bort degen...jaså är du så besvärlig, då går det ju inte att ordna något". Edit: Jag tyckte alltså inte att äppelkaka med bortskrapad deg, utan något till, kändes särskilt lchf. Och det bär mig emot att ta för mig mat, och slänga hälften. Vilket jag gjorde med smörgåstårtan.

Jag skulle nog säga att kunskapsnivån inte är särskilt hög ännu. Det gick iofs ingen nöd på mig; jag hade ätit innan jag gick dit, men kände mig ju inte särskilt välkommen.

[Kahavia]

@Smör-Olle, @Effie:

 

Jag tror att det förekommer många nidbilder av LCHL, tyvärr. Jag vet inte hur somliga föreställer sig en LCHF-måltid men de verkar ibland vara väldigt fel ute. Men det faller ju tillbaka på det du först skrev om Smör-Olle: Kunskap, intresse och reflektion. Kanske också en ovilja att verka pretentiös, det kan ju sticka i ögonen. Jobbiga grejer

[Tuva]

Min umgängeskrets (i flera länder dessutom) är till 90% högskoleubildad. En del med fler än en examen.

 

De är precis lika medicinskt auktoritetstroende som min familj som är till 75% UTAN högskoleutbildning.

 

I snitt.

Det finns rebeller i båda lägren. De har (annars skulle jag nog inte välja att umgås med dem) nyfikenhet, integritet, ofta en smula "udda", ifrågasättande, beredda att lära sig nya saker hela tiden,

Men när det gäller sjukvård och hälsa har de som sagt nästan alla en, i mitt tycke, ohälsosam respekt för medicinsk auktoritet.

 

Precis som jag var. Jag var nyfiken, Jag var intresserad lekman. Jag läste på. Jag visste att fibrer var bra och fullkornspasta var rena drömmen för tarmarna och att fett, speciellt smör, var fullkomligt livsfarligt och ingenstans hade jag stött på varningsord mot socker. Jag var fet, blev sjukligare för varje år, "åldern" tog ut sin rätt (för bövelen jag var bara 30-40 år då!  )

 

Jag säger bara tack gode gud för ett fritt internet. Det var inte förrän jag själv genom experimenterande hade löst ett hälsoproblem efter ett annat och ett tredje med alternativa meoder som jag VERKLIGEN började fundera på vadf*n det var de visste egentligen.

 

INGA av mina mer permanenta hälsoproblem har lösts genom konventionell medicinsk assistens. INGA. De har hjälpt mig med nån enstaka penicillinkur (å andra sidan har jag sluppit ett antal penicillinkurer eftrsom jag vägrat ta emot receptet utan att läkaren först kollat om det ä ett viris eller bakterier som ligger bakom..)

 

Mina depressioner. Mina leder. Min rygg. Mina exem. Min krångliga mage. Min övervikt.

Allt har jag läkt eller åtminstone fått bukt med ner till fungerande nivåer (fortfarande lite trind och min rygg behöver konstant vaksamhet) med hjälp av alternativa metoder och inte ett enda av de piller läkarna rekommenderat. 

 

Nu vill jag inte på något vis banka på sjukvårdspersonal. Deras arbetskultur är extremt auktoritär och de har fantastiskt lite tid att ägna sig ordentligt åt sina patienter. Det är löpande band med plåster och piller för inget annat hinns med. 

[Smör-Olle]

Häromdagen så nämnde jag LCHF i något sammanhang och en ung kvinna vid bordet började prata om hur farligt kött är. Så vänder hon sig mot mig och likställer LCHF med kött, "LCHF är ju den farligaste dieten", inte på grund av fett (!) utan för att det är "så mycket kött".

"Ja, jag äter kött", sa jag. Hon höjer rösten och berättar för mig att jag borde utbilda mig och att "kött innehåller ingen energi eller näring eller vitaminer alls".

Jag höll god min och tyckte mest synd om henne, men samtidigt blir jag mörkrädd. En sjundeklassare som har biologi på schemat borde veta bättre.

Men när det är så illa så känner jag att det är ingen idé, det är som att bråka om vilken färg det är på en blå himmel. Är den blå eller chockrosa med lila ränder som elefanten intill? Hur många går omkring med så stora, enligt mig mer eller mindre livsavgörande, kunskapsluckor?

Vad fan pågår i de svenska skolorna egentligen???

[Xiro]

Det där kunde varit på mitt jobb, bland högutbildade ingenjörer! Jag delar din upplevelse av skrämmande kunskapsluckor. Jag tar ibland upp historier om folk som mår väldigt bra på uteslutande kött, för att ge en ahaupplevelse. Och så blir det en del om fördelarna med naturbetande djur, samt farorna med majoriteten av odlingen. En gång bemötte jag påstående efter påstående tills det bara återstod ett argument om att det inte går att tjäna stora pengar med naturbete och plogningsfritt jordbruk (vilket delvis styrs av subventioner och politik, och så får man väl prioritera långsiktighet)

[iAnna]

De nyutexaminerade ingenjörerna på mitt jobb är veganer. 

 

De anser att de (och alla andra) behöver rädda värden från metangaser, och att det är synd om nyfödda kalvar som tas från kon ... bla bla ...

 

På AW:n äter de gärna chips och ostbågar och tar en cigg. 

[Xiro]

WTH, jobbar vi på samma ställe? På mitt jobb är det dock snus i mängder, och rätt lite cigg. I brist på mättnad och ork intas sötsaker och fika stup i kvarten...

[lchfwinther]

Jag jobbar inom vården och alla mina kollegor äter både godis och kaffebröd men det har varit väldigt mycket diskussioner efter att sockerfilmen visades på TV.

De flesta har sett den och faktiskt dragit vettiga slutsatser, de kommer med frågor till mig om kost och faktiskt har några börjat prata om hur man kan dra ner på sockret. Hoppas det håller i sig och utvecklas vidare 

[Kahavia]

De nyutexaminerade ingenjörerna på mitt jobb är veganer. 

 

De anser att de (och alla andra) behöver rädda värden från metangaser, och att det är synd om nyfödda kalvar som tas från kon ... bla bla ...

 

Här är en artikel som styr upp kött & klimat-debatten lite grann. Den kommer från självaste Naturskyddsföreningen (!) vilket borde imponera lite på påstått miljövänliga vegandebattörer : http://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2016-1/pagar-en-konspiration

[Effie]

Jag har det faktiskt ganska bra på mitt jobb. Inga nyutexaminerade veganer (Inga nyutexaminerade alls; Inga nyanställda :-( )...ja, det skulle möjligen vara en del av mina indiska konsulter, men vi diskuterar inte kost. Fika = slät kopp (utom när det ska firas; när någon slutar, när det är våffeldag eller fettisdag) och när det firas är jag van att inget få; alla andra också så de frågar mig inte ens; nöjda med att få mer. 

Jag har upptäckt nyligen att ett par kollegor är inne på lchf oxå; känns skönt; ingen gör något väsen av det.

Vi diskuterar inte mycket kosten; det senaste handlade väl om salt. En kollegas dotter går läkarutbildning; där bjuder de tydligen in föreläsare med olika uppfattning (vi-behöver-nästan-inget-salt kontra salt-behöver-inte-undvikas) och så får studenterna...ja, jag tyckte att ska man bilda sig en uppfattning, så måste man ha kunskaper nog, men avsikten verkade vara att förstå att det finns olika uppfattningar. Lite märkligt, tycker jag faktiskt.

[Effie]

Och nu såg jag sista frågan; om min egen resa från fettvettskrämdhet till LCHF. Fast hur det gick till förstår jag inte alls.

Jag började försöka gå ner I vikt på 70-talet, I tonåren. Skolsköterskan rekommenderade väl nyttig mat, inget godis och mer motion. Jag började läsa; bantningsböcker om antal kalorier I en 50-öres kexchoklad, hur gott det var med majonnäs (tyckte jag inte) och jag tog till mig hur viktigt det var att undvika fett. Det jag uppfattade var att vi behöver fett, men väldigt väldigt väldigt lite. Jag drack lättmjölk, hade aldrig något fett på smörgåsen, stekte utan fett, tog bort synligt fett... Var 100%-igt övertygad om att det var farligt att undvika kolhydrater; det hade jag last I någon hälsotidning (misstänker jag). Var på ett föredrag om hälsa på jobbet (åttiotalet) där jag fick höra att cancer beror till största delen av livsstilsfaktorer, där kosten var bland det viktigaste; fett var jättefarligt.

Enda gången jag fick några andra signaler var föreläsningsserien om kost, där en forskare berättade om cancerframkallande ämnen I stekt mat - och jag fick höra att steka utan fett var farligare. Det ville jag inte acceptera. Och när jag fick veta att fullkornsmjöl hindrade upptag av järn; det ville jag heller inte ta till mig.

Så jag undvek fett. Inte funkade det för att gå ner I vikt, tvärtom. Inte var maten god (men nyttig måste den ju vara!). Tills den dagen I slutet av 2006 när jag bestämde mig för att än en gang ta tag I vikten, som var tresiffrig (fast det, och blodtrycket, var mitt enda hälsoproblem; jag mådde bra). GI I praktiken, hittade jag I bokhyllan, troligen från någon bokklubb. GI = fullkorn och fibrer, tänkte jag, nyttigt, det är ju så jag äter, det borde passa mig. Började läsa och blev mycket förvånad; inte alls vad jag väntat mig. Jag förväntade mig fettsnålt och långsamma kolhydrater; det blev fett och nästan Inga kolhydrater. Men det var ju bara för ett kort tag; om fyra veckor kan jag återgå till normal kost. Jag hittade Annika Dahlqvists blogg. Jag hittade kolhydrater.ifokus. En massa trevliga människor som verkade pålästa. Jag läste om andra som åt så här, som fortsatte med det, som mådde sååå mycket bättre, som gick ner I vikt... Och jag fick väl, till och från, lite tips på böcker att läsa, sidor att titta på..

Varför jag fortsatte vet jag faktiskt inte. Jag gick ner tio av de 35-40 jag hade tänkt mig. Jag mådde bättre, men några avgörande skillnader var det knappast. Möjligen var det känslan av att få vara mätt och nöjd

[Petra183]

Glöm inte bort att kosten ska vara allsidig och varierad och att dieter är något som inte fungerar i längden. Det vet varenda människa. 

[Xiro]

Glöm inte bort att kosten ska vara allsidig och varierad och att dieter är något som inte fungerar i längden. Det vet varenda människa. 

Jamen precis, räcker med att vara indoktrinerad i det så blir ens hälsa och liv så optimalt som det bara går!   

Det råder ju konsensus kring detta, med hundra tusentals studier och välkontrollerade långtidseffekter etc etc! 

Och hälsoproblem och sjukdomar är ju helt opti... normalt, typ alla har det ju, don't worry be happy!

Glöm inte dra ner på köttet, och ät mycket frukt och fullkorn, glöm inte nyckelhål!!