Jump to content

Hjälp, jag är för smal! Förstörd basalmetabolism?


TooSkinny

Recommended Posts

Hej

 

Jag har fastnat i en sjuk fixering vid att gå ner i vikt, och har därför ätit en extremt kaloribegränsad LCHF-diet i snart ett år (1000 - 1200 kcal om dagen, plus vissa dagar med helfasta). Jag är nu underviktig med ett BMI långt under vad jag borde ha.
 
Jag inser att jag måste göra något åt mitt beteende, men vet inte vad. Är extremt rädd för att bara "äta mer". Känns att så fort jag äter lite extra bea till middag så lägger det sig direkt på magen :( Min kulmage var anledningen till att jag började med LCHF från första början...
 
Har jag för alltid förstört min basala ämnesomsättning? Om inte, hur ska jag göra för att under kontrollerade former få igång den igen?
Link to comment
Share on other sites

Problemet med gymmet är att det tar tid. Tid som jag inte har. Att gå ner i vikt är enkelt för mig. Bara sluta äta. Slipper till exempel att både fundera på frukost och lägga tid på att laga frukost. Att få tid till att träna känns just nu väldigt svårt. Sover redan mindre än sex timmar per natt, vill inte skära mer på det.

Link to comment
Share on other sites

Det som gjorde mig orolig på riktigt var den här artikeln som publicerades tidigare idag: http://www.kostdoktorn.se/misslyckandet-for-the-biggest-loser-och-succen-med-den-ketogena-studien

Där visar det ju sig att de som under biggest loser-inspelningarna levt på stort kaloriunderskott sänkt sin basalmetabolism, och fortfarande sex år senare har den inte återhämtat sig. En kille måste leva på 800 kcal mindre om dagen än vad han "borde" för att hålla vikten. Jag upplever något liknande. Standardsiffran för män är ju 2500 kcal om dagen. För att jag ska gå +/- 0 i vikt får jag inte äta mer än kanske 1400 kcal om dagen... Kommer det vara så för resten av livet för mig nu?  :( Har jag förstört min basalmetabolism?

Link to comment
Share on other sites

Det som gjorde mig orolig på riktigt var den här artikeln som publicerades tidigare idag: http://www.kostdoktorn.se/misslyckandet-for-the-biggest-loser-och-succen-med-den-ketogena-studien

Där visar det ju sig att de som under biggest loser-inspelningarna levt på stort kaloriunderskott sänkt sin basalmetabolism, och fortfarande sex år senare har den inte återhämtat sig. En kille måste leva på 800 kcal mindre om dagen än vad han "borde" för att hålla vikten. Jag upplever något liknande. Standardsiffran för män är ju 2500 kcal om dagen. För att jag ska gå +/- 0 i vikt får jag inte äta mer än kanske 1400 kcal om dagen... Kommer det vara så för resten av livet för mig nu?  :( Har jag förstört min basalmetabolism?

Utan att veta säkert, eller vet speciellt mycket om dig, så tror jag inte det. Har du ätit en kost med minimalt med kolhydrater och tillräckligt med fett, så tror jag att din kropp anpassar sig till den vikt du är ämnad att väga när du börjar äta den energimängd du bör äta för att må bra.

Förmodligen så resulterar det, förhoppningsvis, i att du går upp till en normal vikt från en undervikt.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

 

Hej

 

Jag har fastnat i en sjuk fixering vid att gå ner i vikt, och har därför ätit en extremt kaloribegränsad LCHF-diet i snart ett år (1000 - 1200 kcal om dagen, plus vissa dagar med helfasta). Jag är nu underviktig med ett BMI långt under vad jag borde ha.
 
Jag inser att jag måste göra något åt mitt beteende, men vet inte vad. Är extremt rädd för att bara "äta mer". Känns att så fort jag äter lite extra bea till middag så lägger det sig direkt på magen :( Min kulmage var anledningen till att jag började med LCHF från första början...
 
Har jag för alltid förstört min basala ämnesomsättning? Om inte, hur ska jag göra för att under kontrollerade former få igång den igen?

 

 

För det första får jag vibbar om att huvudproblemet är mentalt/psykologiskt/ätstörning?

 

Där är som redan föerslagits professionell hjälp av nöden.. då pratar jag psykolog/lokal ätstörningsehhet.

 

Grejen tror jag är.. att ätstörningen/CDS (Chronic Dieters Syndrome) är själva huvudproblemet?

 

Och LCHF är lixom inte alltid lösningen om man har mentala problem.

 

Sen så.. angående den basala ämnesomsättningen.. den går oftast ner av två orsaker, dels "bantar" man bort sina muskler, dels så påverkas ens psyke iomed allt för lågt energiintag på så sätt att man blir mindre aktiv/tröttare/rör sig mindre/blir håglös och tappar lust för att göra saker i vardagen.

 

Man blir en vegeterande person som saknar lust att göra saker och ens tankar upptas ut av vikt och hur lite man skall äta!

 

"The chronic dieting syndrome has been described as a situation in which a person is overly focused on dieting, but has nonpathological psychological function. At any given time, an estimated 50% of North American women are participating in some type of dieting behaviour. In this study, energy metabolism and lifestyle behaviours were investigated in 172 women who met the criteria for the chronic dieting syndrome. The following measurements describe the study participants (mean SD): height, 163.2 6.0 cm; weight, 80.3 16.3 kg; age, 39.4 7.0 years; resting energy expenditure (REE), 1352 196 kcal/day (92% of predicted). Frequently reported behaviours and attitudes included regular physical activity (73%) and dissatisfaction with body size and shape (78%). Those who started dieting at an early age (= 16 years, n = 90), which implies greater chronicity, were compared with those who started dieting later (> 16 years, n = 82) (p < 0.001). The two groups' metabolic and behavioural characteristics did not differ. Over 21 years, restrictive eating behaviours had become the norm for these women, in spite of limited success at weight loss. The REE appeared to be reduced in only a small subset."

 

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11972902

 

Grejen är detta;

 

"The REE appeared to be reduced in only a small subset."

 

REE = Resting Energy Expenditure, på svenska, viloenergi.. eller rättare sagt den energi din kropp gör av med utan att du anstränger dig!

 

Utan problemajset är fortfarande det mentala.. där de äter mindre energi än vad de egentligen behöver.

 

För kroppen är så finurlig att den anpassar sin REE till hur mycket energi som finns till förfogande.

 

Och det sker automatiskt.. man blir håglös och slapp.

 

Grejen med LCHF är att dra ner på kolisarna och ersätta dessa med fett.. kalori för kalori.

 

I den mån man har väl fylld fettdepåer så är tanken att aptiten skall sjunka av sig självt.

 

Sen så.. abdominalt och främst visceralt fett handlar mer om stresshormoner.. högt blodsocker, litta annat.. rätt ofta mentalt/psykiskt/socialt.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...