Klänningen

kostrådgiverskan · May 22, 2016

Efter några år med ett svajigt ätande...jag menar liberalt LCHF så behöver jag verkligen något som kan få mig på spåret igen. Då jag är utbildad kostrådgivare och har hållit på med lågkolhydratkost i många år så borde jag ju redan vara både smal och världsmästare i att äta bra. Jo tjena. Allt vore ju så mycket enklare här i livet om allt vore enkelt,hehe. Den där skallen alltså, som helt plötsligt får en på andra tankar. Helt plötsligt så känns det nästan helt rätt att äta den där tårtan på jobbet, det är ju ändå inte så ofta det sker. Nä så är det ju, men efter tårta blir det bakslag genom chipssug och så kan flera dagar gå åt pipsvängen och jag mår som jag ätit.

Men mina vänner, så får man aldrig ge upp Aldrig någonsin. Jag mår så fantastiskt bra av lågkolhydratkost, riktigt jädrans sketabra alltså.

Ja vad har en klänning med allt att göra då?

Jo senare i sommar ska min dotter gifta sig och då vill jag vara fin, riktigt fin, ja en klänning såklart. Min dotter som ratat LCHF ringde för några veckor sen och berättade att hon börjat med LCHF så jag hakade på och efter 2 veckor med strikt kolhydratintag så mår jag så himla bra. Och kilona trillar av och kroppen går ihop.

Idag drack jag för första gången i mitt liv fettkaffe gjort av rått ägg och smör. Urk bara tanken får mig att spy. Men det var ok. Jag blundade och svepte en kopp och överlevde,hehe. Jag ska nog experimentera med nån krydda i, kanske kanel eller nåt.

Motion ska jag lägga till i mitt liv även om jag får röra mig mycket på jobbet. Var med på vårruset i veckan och det var kul. Ja nu kanske jag inte skulle joggat de två första kilometerna då jag inte joggat på 20 år men jag överlever nog den jävelusiska träningsvärken.

Jag är glad Livet känns kul och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan bemästra skallen när frestelser dyker upp. Jag blundar och ser mig själv med den fina klänningen där mina tuttar är före magen och inte tvärtom

Ha en fin söndag, det ska jag ha!

MariaF · May 22, 2016

Med rätt motivation och ett mål inte allt för långt bort (i sommar, inte må bra när jag blir gammal) så går det lite lättare att hålla fokus. Och när bröllopet är förbi kan du nog fortsätta på spåret av bara farten! Håller tummarna för att visionen när du blundar blir verklighet!

Stödstrumpan · May 23, 2016

Varför dricka fettkaffe om du inte tycker om det? Det verkar ju fullständigt onödigt. (Allt kaffe är äckligt.)

iAnna · May 23, 2016

Man kan vänja sig.

I början tyckte jag allt kaffe var äckligt. Med grädde smakade det bättre. Med kokosfett och/eller smör ännu bättre.

kostrådgiverskan · June 6, 2016

Härliga dag. Jag har varit så himla duktig och det är fantastiskt vad bra jag mår av LCHF Jag är så stolt över mig själv och det känns som att jag aldrig mer vill äta nåt annat. Just nu finns det absolut ingenting som känns som jag måste ha vad gäller kakor/godsaker mm. Jag äter inte särskilt mycket då sötsuget/chipssuget försvunnit. Jag har hittat en metod att göra fettkaffe som passar mig och ska nu prova att ta en fettkaffe till lunch på jobbet. Jag har hittat styrkan nu att verkligen säga nej till kaffebröd och godis även om jag får förklara varför, heheheheh. Så helt makalöst konstigt egentligen att jag ses som underlig när jag inte tar tårta/vetebröd/chokladkakor/glass på jobbfikat. Ingen säger nåt till de som varje dag dricker läsk och äter glass. Hela samhället är så förvrängt, det har blivit nån sorts sanning att man MÅSTE unna sig en massa godsaker varje dag.

Nä nu ska jag UNNA mig att bli friskare, gladare ( hur det kan va möjligt ) , rörligare, slank, ännu mer vacker.

Ja och nån gång i början på juli ska jag ut på klänningjakt, det ska bli såå himla kul. Nä nu ska jag dra ut till min fina trädgård och sätta nävarna i jord och sätta upp den svenska flaggan för att fira vår nationaldag.

Ha en fin dag allihopa, det ska i alla fall jag ha. Det är ju även min och gubbens förlovningsdag också så det är extra lyckligt idag :wub:

iAnna · June 6, 2016

När man blir bjuden på sockerfika, har jag kommit på att man helt enkelt kan säga "Nej tack, jag äter inte sötsaker".

IML · June 6, 2016

På jobbet har de lärt sig vid det här laget att jag alltid tackar nej till sötsaker och fika, jag tycker det är svårare privat. Tex äldre släktingar man inte träffar så ofta, som gärna bjuder på hembakat fikabröd. Det blir svårt på många sätt. Både omgivningens förväntningar och sina egna känslor. Så mysigt att sitta i faster Ingers kök och äta hennes goda vaniljbullar, precis som när man var liten. Och min moster som gör världens bästa rabarberpaj. Osv. Bävar lite inför sommaren av den anledningen faktiskt.

Gemma · June 6, 2016

Därför har jag lgrat upp med mandlar paranötter, fläsksvålar och kommer tärna ostbitar och salamisticks och givetvis ha gurkstavar alltid färdigstavade i kylen.. .

Men visst, vad hjälper det när man är borta, 4-5 rejält stora paranötter KAN.. rent teoretiskt funka som substitut,.. men bara OM.. jag fattar att jag inte ska tugga dem som mat, utan knapra dem på samma "fina" fikabordsmanér som när man sitter och äter god sockerbulle med faster, men i själva verket skull evilja klämma in alla fem på raken, bara sno hela fatet.. hälla upp 5 dl kall mjölk och glufsa som kakmonster.

Nej ambitionen är att "kunna bete sig lite" .. liksom.. civiliserat... och sluta ha det söta som socialiseringsfaktor, jag är såå heligt trött på det!!!

Och jaaaa.. det är ju en missbrukskarusell, men inte kan man såra genm att inte belöna fasters alla fina prestationer och kosnter i köket, men så var det också faster moster mormor farmor och tjocka släkten som INITIERADE iaf mig och FÖRFÖRDE mig in i deras galna värld, där man om man var en fin flicka.. fick en extra fin söt och vacker kaka, som skulle avspegla hur fiiiin och duktig man varit.

Så alltså... man ska sitta fint som en knähund, och vänta medglittrande ögon, för att bli fört bekräftat att duga.. sedan belönad som en pudel med rosett och marsipan.

ÄR lite trött på denna jargong, som genomsyrat precis alla sociala situationer precis överallt. Och är man på semester i Europa.. så nog fan dignar diskarna av det ena överdrivet söta skrytverket efter det andra.

Det är mycket skönare att ha kommandot att säga.. nej tack - men betänk detta... att det är asociat och lite fult för fina flickor att säga nej. Har tösen febr månne?? Ja det spekuleras om vaaad i hela värden varför vill lilltjejen inte ha glass.. kakor... och oj vad man åbäkar sig för att ändå luyckas pressa och truga in alal dessa konstverk, för att få flickan att bli en riktigt fin dam, men motsägelsefullt.. bara sitta och knapra fint,.. inte glufsa så pass att klänningen börjar spricka. För DET är minsann inte kakornas fel alls det.

Ack.. jag får va lite lycklig över att mina fastrar iaf inte bo nära mig och bjuder mig på sötverk i tid och otid, alltid något att trösta sig med.. för de hade aldrig fattat att jag helt enkelt inte tåler detta regelbundna skyfflande av kakor in i gapet alltid - men som sägs här redan.. samhället har blivit galet upp och nervänt, man är alltså inte socialt civiliserad av att inte förstå poängen med dessa kakberg.

Tja.. kolla bara in livsmedelsaffärerna.. mina horn växer alltid till sig lite varenda gång sådant här kommer på tal.

Men rädslan att sitta där som ett fån och spela spelet, och brja ljuga för sig själv... den delar jag med er!

Man kan tänka så här simpelt.. finns det någon som egentligen med fysiskt tvångtrycker in kakorna in i gapet på en? inte va...

Finns det någon som hotar en om man säger nej tack? knappast va?

Får man stryk eller blir det slagsmål om man säger nej tack, jag tar några nötter till kaffet istället.. inte va?

Nej man blir bara lite i deras ögon "asocial" och å andra sidan!! så älskar de att se fina flickor i sina sååå slanka silhuetter och välanpassade klänningar att man väl får agera värsta folkhälsoupplysare när de gråter över att man inte "ta nu för sig nu lilla vän" av fatet... upplysa om att man inte avser att kränka..

Min egen mamma, blev närmast ledsen om jag inte tydligt visade uppskattning för både maten och kakorna.. så är det nog för en majoritet.. mat är som mutor, man binder till sig folk genom att muta med mat. Och fjäska loss så den som är bara liiite lite kräsen,... får någon ännu värre sockerbomb, så det kan säga sseee så hon bara älskar mammas bullar eller faster känner sig lyckad, av att se fatet rensas av lillbattingen -är det inte så?

Mat som värdemätare, på din dugliga identitet i socialiseringen. (men det har blivit bra mkt bättre ändå, på den fronten.. trots allt)

Lustigt, men det är ju bara klassisa i-landsbekymmer... gråter ungen så ska den ha nåt för det, istället för att ventilera. Men när man sedan sitter där tilltäppt och inte kan knyta skorna utan att bli tomatröd i huvudet... då låter det.. "ja men lilla vän, kan jag hjälpa dig med något stackarn" "jösses vad kämpigt du har det.." ??

Kämpigt? Efter alla stunder dagar och år med förgivetTagning att man fint ska bete sig... betyder att "man" säger inte nej, till någon som vänt in och ut på sig,för att bevisa sig vara en fin rätt och korrekt dam, och bara vill väl.. för man är ju så genomgod bara för att man har en massa kösksmaskiner och hel uppstättning till.. då är det alltså beviset på lyckad moster? Hon har åbälkat sig rejält och donat hemma i köket, fy skäms att våga kritisera... för gå på djupet det gör man INTE! Tig .. med kakan i mun, visa lite tacksamhet.

Detta skuldätandet, kan gå också mig på nerverna, kakorna ska vara där för att de SKA, av principskäl... för att kungen gör eller nåt.

Och du, värdesätts över hur du klarar att helt enkelt anamma socialiseringskonsten. Det är vad jag tror på, tills jag blir motbevisad.

I-landssjukan ja. Det är X-tra allt, inte bara lite strösocker över bullarna , åh ne stora halgelklumpar pärlsocker ska det vara - när man går in på Maxi... då inser man att klimax nåtts för länge länge sedan, jag frågar mig numera... vad gör jag här... men vill inte fråga faster samma sak! jag vill bara att hon ska förstå!! inte braa att jag hela tide ska underordna mig gamla tiders sjuka begär.. måste väl ha med rokoko-eran att göra.. detta sirliga sliskiga överdrivna, vem sa att det ens är GOTT?

:angry: .. man blir dizzy... groggy... pösig och lam och kanske medgörligare? av en lagom dos X-tra allt :wacko: ,

Gemma · June 6, 2016

När man blir bjuden på sockerfika, har jag kommit på att man helt enkelt kan säga "Nej tack, jag äter inte sötsaker".

Det fanns inte på kartan i det hem jag växte upp i. Morsan åkte iväg med mig till doktorn när jag inte åt maten hon gav mig. Men vad gjorde hon istället? Jo började riva choklad på mannagrynen och sockra brödet och lät mig välja vilken marmelad som passade bäst, bara det fick ner.

Vid middagarna, satt jag som en hamster, bokstavligen och det brukade vara timslånga sessioner vid matbordet, där man skulle "äta upp" .

Sedan fick jag själv barn, men har aldrig trugat eller tvingat på ungen att principiellt behöva äta upp maten. Int ens på McDonalds när han blev bjuden på kalas dit ofta.. nej han gillade inga hamburgare alls, men så småningom skulle samhälle nog se till att han skulle mer än gilla dem, men jag personligen hade aldrig t.ex McDonalds som höjdpunkt att presentera McDonalds eller Burger King eller andra sådana kedjor, som att vara the ting to be and thing to löööve.

Det finns så många smygvägar in att etablera galna matvanor och få folk att anamma felvända teorier.

Att äta söt kaka och automatiskt njuta.. handlar ju om inlärning, tycker du inte? med släkten eller den så genomgoda mostern, som ju aldrig kan ha fel.. kan ändå visa sig åstadkomma epidemi..

Titta nu hur det ser ut, toånåringar bypassopereras och Sverige är rätt gneröst att bjuda på sådana operationer. Lite mer saft till kakan hjärtat? Mmm mumma...

Vatten kan man ju inte bjuda på , nej fyy! vatten kan man bespotta.. när man ska in i den fiiina världen.

Är trött på sjukan jag också, så jag krämar på... med klagomål.

(kan ha att göra med att jag är inne på 6:e dagen low carb... kanske?

Gemma · June 7, 2016

Kostrådgiverskan, vet du vad... jag vill också att magen ska sluta hoppa för sig själv.. det är inte roligt alls att dra på sig en fin klänning men se ut som att man har den på sig för att man är gravid.

Men vill du på spåret igen, så vil jag rekommendera Mascarpone! Jösses vad gott, och redantvå teskedar knockar en totalt.

Jag menar alltså, sensmoralistiskt.. att man måste! och bör! ge sig lov att dock med andra metoder och sammansätting unna sig, om så det behövs på dagl basis egentligen, men att kapa alla band till gourmét.. menar jag är oklokt och får een just att en dag, om så man hllt stången i åratal, att isf ge efter och börja smaska på exakt det man färbjudit sig. Bättre då att från början grunda med vad man vet är en s svaga punkt, för jag TROR och verkligen gissar nu, att det är svårt att helt designa om ett psyke som redan är van att typ leva gott och där detta socialieringsätandet etablerat sig djupt in i ens nervbanor, att äta i en högindustrialierad era. där man lever kanske ett optimalt urbant liv, är extremt svårt att komparera med matintag, som inte tar hänsyn till de psykosociala variablerna soom handlar om livskvaliteten - du kan inte kapa alla dessa.. för mig är det som att bädda för att jag kommer att gå upp alla kilona vid första bästa tillfälle och det kanske när det är minst lämpligt, t.ex på ens 60-års dag elelr 70-årsdag.. är det vid de åren, när andra krämpor nog ändå kommer att göra sig mer påminda, då kul att ha dessutom backlashes med ens gamla matvanor?

Jag vill ha det långsiktigt.. att itne vilja kast mig över ett kakfat.. inte vilja äta två stora tårtbitar.. kunna säga nej tack, för att min low carb diet for life.. ska va hållbar och därför måste rymma den högsta formen av njutning för den som behöver socker. Vad är då honung... på vispad grädde... ingenting jämfört med kakor.

Istället för komplett kaka säg mazarin.. så enbart vispa grädde och ringla pyttelite honung över el om du gillar sirap så ta det, eller nötcreme så ta det.. mängden är så liten, och vinsten så stor, för psyket lurar hela tiden att EN DAG MINSANN, LÄGGA IN EN FET VÄXEL och ta mig tusan ge igen så det står helvetet till. Så gick det för mig.

t funkar nog inte på alla, så klart inte.. men jag som nu snart är 55.. har mina erfarenheter, när man är så här lastgammal :unsure: haar man börjat lära kämna sina svaga punkter, och kan förebygga sig genom att om man späkt sig under år tidigare, som jag gjort flera perioer/år av mitt liv... och nu ändå hamnat där jag hamnat, med lite mer än 20 kg övervikt, då är det lika bra att för mig, ge trollet lite så de håller käften.. men är osäker på att det ska göras varje dag.. ambitionen är typ ska man ha kul och festa så gör man det som folk, "bara ibland" men.. . jag är lite skeptiskt där.

OM, det får ens psyke att slappna av, menar jag att ddet redan är vunnet, men då talar vi om ca 200 cal, och absolut inte mer!! och givetvis maxat med fett, minimalt med socker. - men kombon!!!! att det får ses som en antidot.

Ursäkta väldigt långt inlägg. Men jag tänker att när man gillar klänningar, som jag också gör.. mucho, då vil man ju ha dem gärna livet ut, varför enbart några år??!

I en snar framtid, kan man genom lite beräkning, veta.. att man kommer vilja sluka inte bara den där bakelsen med ett par kakor, utan också annat gott till.. och v erkligen dippa.

Jag är livrädd för den där dippen.. som är i framtiden, för den kan bli inte enbart en dags dipp.. kan bli en vecka.. och tänk om det blir en månad.. det betyder för mig, att jag kan säga välkommen nya tjocka liv.. efter en hel del ansträngning, förgäves, isf.

Därför detta, vil del amed mig av ett förslag för folk som älskar fett i form av grädde, oss som vet vad gräddkolasmak.. är , lyckokänslan och att enbart lite av detta, kan bromsa en helångvält på väg att rulla in, om man väntar för länge på att ge sig lov. För det blir som en jävla kontrollant i huvudet, som antagoniserar med ens kanske basic behov.

Min livskvalitet utan godsaker, sjunker. jg kan inte vara en duktig nyttomänniska året om, det funkar inte så för mig. Dem som kan, grattis.. de saknar fåfängan kanske, men jag måste ha njutningen, den som inte följer behovsprincipen. Som går beyond, som inte följer någon som helst nytoprincip. Jag tror tyvärr, att det i detta vårt tidevarv, är viktigare än man någonsin kan ana.. för att orka galenskapen (finns vldigt många saker i livet, som är verkligen sjukt felvänt, som är i princip, sjukt svårt att öht förändra, det maler på och ingen kan bromsa det, ibland är dt svårt att förliak si gmed, så ofattbart det kan vara, och därför menar jag att nutida människan lever med så många veritbla paradoxer, att hon bör och måste ha någon form av knark, tyvärr.

Att då grunda ellr föreygg med en verkligen lågdos... med enormt få kh.. är ju en kalr vinst. varför låtsas att man kan "optimera sig" , det är vad jag TROR, ett självbedrägeri, något för OS-kandidater, men jag tror de har sina avigsidor, som aldrig kommer ut.. vi ser enbart en sida.. som hyllas, det andra hålelr man knäpptyst om.

Gemma · June 7, 2016

Ber verkligen er alla om ursökt över att ta sådant här utrymme, men det är bara nu.. jag har nyss börjat med lchf.. och kör keto, det är min sjunde dag, och jag ser RESULTAT, blygsamt.. men en vinst för mig som är AVGÖRANDE för framtiden, jag vill inte bli ett medicinskt vrak, vill att det håller som sagt, livet ut.

Nyttjar forumet för att föredla min glädje över att ha hittat hit. Det är guld värt för mig, att alla kunniga och superstarka mplmedvetna och mkt erfarna kämpare, finns och förmedlar, jag läser massor av artiklar.. och inser ju vilka otroligt begåvade individer som finns, med djupt hedervärda insatser, att skriva och kampanja och upplysa!

Så forumet här för mig medelmåtta och som ska bygga upp självrespekten igen, efter sjukt usel ksothållning.. som fått mig att avsky mig själv, går till så här att jag initialt vrålskriver någon vecka.. sedan bärja ranpassa mig till forumsformat, hoppas man har överseende med det.

Insikt... (kanske fel, isf modifierar jag min filosofi, så gott jag kan, med tiden.. man ska ju inte dö iaf än)

Detta - idag :

Jag sällar mig till skaran som har kvällscravings.. ack, smakar inte smarrig mat som bäst efter 20.00... när dagsstöket är överstökat och man får den där kontakten med sig själv och gärna när man intagit den där halv eller helhorisontella totaltavslappnade ställningen..

Nu har jag kommit på ett knep, för att konfrontera mina cravings som kickar in givetvis.. som om om man kunde ställa klockan efter dem, mellan 20 och 22 cirka.

Då ska man väl ha förbrukat sina kalorier om man kör keto, dvs low carb, of course!! som är helig regel.. som börjar bli riktigt trivsam här, något jag iaf temporärt utifrån känslan nu, kan hålla nog hela året ut om det krävs, helst eett par år för at stabilisera hyddan som ska tbx til normalproportion.

Till saken för oss och er, som lider av att behöva det feta och det söta i sammansättning, varför försaka det intil späkning?? När man KAN unna sig... med enbart att spara ca 200 cal om man har ett maxtak på säg 1100 el 1200 cal/dygn

Då är det baske mig VÄRT varenda lidande minut, att i kvällningen laga sig en lyxgourmand-dessert (elelr mitt på dagen, man väljer självklart tidpunkten precis när man känner att jag bara måste ha det känslan!!

Receptet :

Mascarpone som har skyhög fetthalt, inte minst konsistensen är enormt maffig, trögfet. och himmelskt god , för oss som verkligen älskar grädde och vad gäller då sockret,... enbart ringla på en halv el hel tesked honung på, i favoritsorten.. och har man sparat sig bara lite, så istället för tre ägg tog man två, istälelt för beasås.. hoppade man den.. osv... och någon dag hoppar man grönsakena... eller halverar, så den himmelskt goda honungen.. bara biter en på tungan och man får kicken, och tycker verkligen att denna dessert är så liten med maxat späckad med fett och socker som ändå inte uppnår ens nära vad en nmormalportion gör när man äter som tjockisar äter, dvs slevar upp halva el hela asken gräddfil eller mascarpone och ringlar på matskedsvis med lönnsirap honung eller annat oc en massa nötter.. nej, enbart så man får en snabb svepning av något riktigt fettsött.. i kombination.

För min del, hoppar det inte i hjärnan på mig, om jag får.. än att jag bestraffar mig, och kan man bara se till att et inte blir en systematisk på dagl bass vana, så kan iaf jag klara mig helt förträffligt med very low carb trots, att jag inberöknar en liten men optimalt späckad dos av hederlig kaloribomb, i format mini.

Det började med att jag i förrigår hittade en pytteliten dessertchokladbit, sådan som man får på bättre restauranger till kaffet, det var 70% kakohalt.. så liten , kanske 2,5 gram.. det triggade lite.. hade choklad i huvudet, vad jag upptäckte alal efterföljande timmar... och har ruvat på hur i helsike jag ska kunna klämma in choklad i min kosthållning.

Och har kommit på att jodå, en liten ruta om dagen, eller två.. av 70% elelr 85% mörk choklad.. det håller djävuen borta!!

Jag blir snäll som en kattunge, av så liten dos... något har hänt, oc här nästan euforisk nu, av att ha kommit på själva grejen med hight fat in, bekymra sig icke om kalorierna på det, för den där mascarponen.. den knockade mig totalt!!!

Som att äta koncentrerad gräddfil, då är mascarpone ändå en färskost. Man behöver enbart just så lite honung att det enbart bryter av ... om ens en halv tskd.

Honung är trots allt en förnäm källa, och varannan dag är ju ok om man ska ha 1300 kal per dag, om man sedan tränar, så är det ju ännu smidigare, än som jag.. fortfarande passiv.

Många kanske menar neeeej nej nej, det underhåller sockertrollet inom en, om man är el varit hängd på socker... men tjaa.. ska man hålla hållbar lchf i längden.. så är det ju ändå lika bra att inse sina svagheter på förhand, istället för att förstöra ett kanske superlyckat projket med att falla rakt ner i fällan för att enbart börja sleva i sig ändå större mängder, än detta minimalistiska men att ge sig lov.. istälelt för aatt strikt tabubelägga?

Jag har fortf. efter att ha ätit mina tre mål.. plats för ca 100 kalorier.. och då är taket 1100 kalorier/dygn, att få choklad till kvällskaffet är ju för mig ultimat kvalitét.. den där lilla lyxkänslan, som innan påbörjan av denna diet, kunde se ut som att smälla i mig en hel toblerone.. el en toscabakelse kl 22 på kvällen.. och så lösgodiset och det efter en dag som bestått av husmanskost med allt vad det innebär.. vilken avgrundens skillnad, att då sleva upp en matsked mascarpone... ringla över en liten tesked honung el sirap.. och smarra, och om man vill.. ett par rutor mörkchoklad till. Som en hel bakelse!

Jag har för första gången fått huvudvärk nu två dgr i rad, och ser det som omedelbart symptom på att ha gått in i ketos, det är inte för att jag druckit för lite vätska då jag så gott som aldrig responderar med huvudvärk över att ha fått i mig för lite vätska. Kan inte vara annat, för jag har huvudvärk typ tre gånger om året..och då rejält, men denna värken.. är lågfrekvent och sådan har jag typ faktiskt aldrig . När jag har, då kan jag kanppt tänka.. så detta måste vara bevis om att jag efter nu en vecka, fixat biffen och börjar förstå vilka iaf mängder mat i någorlunda proportioner olhydrater och fett, jag ska stå på. Så långt.

Och jag är överraskad över att man kan!!! unna sig och att hög andel fett in, verkligen bromsar kallet efter bl.a godis.. enda jag kräver är något koncentrert fett och unset äkta sötma på det, ibland. också med keto där jag alltså istälelt för 1700 kal om dagen, ska in med enbart 1100, för att få fettet att lossna men inte behöva väna ett år, utan se lite verkstad också.

Dvs .. initialt, utan träning eller konditionsmotion, som jag käner mig helt blockerad inför, i nuläget.

Jag vill de förta två tree månaderna, se vad lchf keto, gör med kroppen.. per se. Få bevisat att metabolismen förändras, och vil se konkreta resultat , som bevis på att metabolismen via denna metod, där insulinhalten inte mobiliserar oönskad fettinlagring, utan med nu omställningen , men å andra sidan, kan det ju faktiskt behöva ta mer än 3 månader? Är det så?

För mig, skulle det kunna ta 6 månader, inget man kan veta på förhand. Men ett år, är helt orimligt.. att gå ner ett kilo per månad, tycker jag är alltför klent.