Gå till innehåll

Erfarenhet av kurator vid kräset barn?


Recommended Posts

Jag har en son som är något överviktig och som är väldigt kräsen när det gäller mat. Det har inte alltid varit så, innan han började i förskolan så åt han i princip all mat, men efter förskolans start så blev det färre och färre saker som gick ned. Idag snurrar matsedeln med typ fem rätter. Och allt måste vara typ jättegott. Helst ska det serveras pommes till. Och helst ska allt vara köpes, min hemlagade mat är mindre god.

 

Jag själv äter liberal LCHF och skulle vilja få honom på det spåret men det är helt omöjligt. Han äter sällan frukost och eftersom skolmaten smakar blä så äter han ibland inte speciellt mycket till lunch heller. Vilket resulterar i stora mackberget när han kommer hem.

Vi går hos dietist på sjukhuset men det känns som om inget hjälper. Det vi kommer överens om där är liksom bortblåst när vi går därifrån.

 

Min fråga är om nån har erfarenhet av kuratorhjälp vid såna här frågor. Jag tänker mig att han skulle få prata av sig om det hela på annat sätt än med dietisten och att det i sin tur skulle göra det enklare för honom att hitta tillbaka till de smaker han gillade förr.

 

Vad tror ni?

 

 

Skickat från min iPhone med Tapatalk

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har ingen erfarenhet inom området, men dietist tror inte jag heller på. Det här handlar förmodligen om nåt helt annat än att barnet ska lära sej vad som är bra att äta. Nånstans i bakhuvudet känner jag igen det här. Nåt TV-program jag sett nån gång. Ingen aning om vad det kan ha varit tyvärr.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Förhoppningsvis växer det bort men det kan också bero på nåt annat

 

Tex nån födoämnesallergi som gör att han spontant äter selektivt alternativt

Någon diagnos som gör att han begränsar sig själv mer än vad som är vanligt (Tex Aspbergers)?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min 7-åring sitter fast i en maträtt - köttbullar, sås och potatis. I övrigt smörgås eller riskakor (de är i alla fall glutenfria) med smör, mjukost eller leverpastej, pommes frites utan tillbehör och pasta. Han äter gurka, paprika och morot. Dricker enbart vatten. That's it. Han vägrar allt med ägg, t ex pannkakor. Tillbehör som ketchup, sylt osv vägrar han också och det är ju iofs bra. Tack och lov äter han mina egna köttbullar som jag steker i högar och fryser in så jag har koll på kvaliteten.

Jag har varit inne på att träffa en psykolog men då mest för att han har problem rent kommunikativt. Han är konstnärlig och smart men har svårt att uttrycka sig i ord. Ibland tror jag att man behöver hjälp för att hitta nyckeln som låser upp den egentliga orsaken till att det är som det är. I min sons fall vill jag kunna resonera med honom om varför man ska äta olika saker. Jag tror också att man som förälder kan behöva hjälp att ändra sitt eget mönster - kanske gör man en viss min eller suckar när man hamnar i en vanlig situation som barnet snappar upp och så är det kört fast man själv inte fattar att man gjort det. Du kanske ska träffa någon själv till att börja med.

Visst KAN det fungera med den hårda linjen - finns inget bröd hemma, du äter det som serveras eller inget alls - men vill man köra den linjen? Man måste nog bestämma sig och verkligen hålla fast vid det i så fall. Man måste också vara överens som föräldrar, något som kan vara nog så svårt. Därav finns brödet kvar hemma hos oss. Det KAN också funka med mutor - om du äter detta får du... - man vet aldrig.

Varmt lycka till att hitta det som passar er!

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo jag är själv inne på att det handlar om nåt annat än smakerna. Därför funderar jag på kurator av nåt slag.

Och nej, han har ingen diagnos som tex Asperger.

 

Det tråkiga är när man möts av kommentarer som "det är ju bara servera", det är inte så bara...

 

 

 

Skickat från min iPhone med Tapatalk

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För min son handlar det om kolhydrater, potatis är snabba kolhydrater och han äter MYCKET! Samtidigt är det bättre än mycket annat. Just nu kämpar vi med det kommunikativa på bred front hemma och i skolan så vi låter honom äta sina potatis, köttbullar och sås. När vi hittat en nyckel till att resonera kan vi gå vidare.

Jag hoppas verkligen att du hittar den nyckel som passar din son, och därmed roten till ätandet. Och det är inte fel att söka hjälp, du vill ju hjälpa honom att vara hälsosam och ibland behövs en annan vinkel.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min ena son hade stora bekymmer med maten. Han åt mycket små portioner och han var väldigt kräsen. Han hade inte bara svårt med nya smaker, han hade även problem med olika konsistenser. Till exempel så kräktes han av potatismos... Och när hans jämnåriga kusin slevade i sig en eller två barnmatsburkar till middag, så hade jag lyckats bra om min son hade fått i sig ett par, tre matskedar.

Att säga att om det inte dög så fick han vänta till nästa måltid, det fungerade inte alls - pojken verkade sakna hungerskänslor och var redan smal som ett streck.

Problemet hängde i långt upp i skolåldern (då åt han förstås lite mer än några matskedar, men fortfarande förhållandevis lite mot andra barn och inte särskilt varierat).

 

Vi försökte att aldrig göra problemet större än vad det var, strategin var istället att avleda uppmärksamheten. Jag berättade t.ex sagor vid matbordet, och berättade så länge han åt. När han glömde bort att äta så tystnade jag, varpå han snabbt tog ytterligare en tugga för att jag skulle berätta vidare. Ibland var vi båda så fängslade av sagan som jag uppfann för stunden, att vi kunde sitta kvar vid matbordet långt efter att middagen var avslutad :) 

 

Någonstans under tonåren så lossnade det. Nu är han vuxen och äter som folk, även om han fortfarande har en del knepiga åsikter om vad som går att äta och inte. 

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min erfarenhet av dietister är att de vill komma överens om saker som är omöjliga för barnen att hålla sig till. Fel sorts mat i alltför små portioner, vilket gör hungern och sötsuget ständigt närvarande. Då måste jag i ärlighetens namn tillägga att det handlade om EN dietist, den ni träffat kanske är vettigare. En annan erfarenhet jag har, är att det kan bli bättre, men att det är ett jättejobb. Min ena dotter har ADHD och är sockerberoende. För några år sedan åt hon i princip bara skräp, ingen vettig mat. Ofta åt hon frukost, mackor, mellanmål, frukt och kvällsmat, alltså i stort sett bara snabba kolhydrater. Däremellan alla sötsaker hon lyckades hitta. Hon och vi kämpar fortfarande med hennes kopiösa sötsug, men hon har åtminstone börjat äta mycket bra mat också. Viktmässigt har hon gått från något överviktig till något underviktig och är nu rätt på sin egen kurva. Hon är idag 13 år gammal. Eftersom hon har ADHD, har vi ibland haft kontakt med BUP. Psykologer, kuratorer och terapeuter, kan ibland vara bra. Däremot kan de som regel ingenting om mat. Trots det, kan det ändå vara värt att försöka få prata med dem, men börja då du som vuxen, så ni inte kommer till något stolpskott som inför barnet motverkar allt ni jobbar med hemma.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...