Guest Posted July 23, 2016 Share Posted July 23, 2016 Var ute och sprang milen strax före sex i morse. Det är kyligt, dimman ligger i stråk mellan träden, gräset är fuktigt. Solen är redan halvvägs uppe, jag har spåret för mig själv. Vid tre-fyra kilometer kommer "spärren" och när jag tagit mig igenom den fylls jag av ett glädjerus. Känner mig så otroligt tacksam för min kropp som bär mig varje dag genom allt. Tacksam att jag är frisk och hel och att mina ben bär mig i dag och har så gjort i snart 30 år, trots att jag inte alltid förstått att uppskatta och ge kroppen den omtanke den förtjänar och behöver. Att solen lyser på min hud som är mitt främsta skydd mot allt möjligt utifrån. Att allting fungerar, förhållandevis väl, att jag är frisk. Känner ni så ibland? Eller ni kanske känner så varje dag? (Ps. Jag är inte ute och springer kl. 05.00 varje lördagsmorgon, även om det låter så. Bara nästan... ) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.