Det här med vård - Varför ska man göra det svårt för patienter?

[Autoimmun_galenskap]

Hej allihop!

 

Har tänkt på det här med att patienter ganska ofta sätts i väldigt obekväma situationer vid besök på vårdcentral - har man något att säga kring sin egna hälsa som innefattar någonting utanför ramarna för vad som anses vara konventionellt (höll på att skriva kommersiellt, whoopsie) så blir det jobbigt.

 

Som val av kost exempelvis, eller önskan om alternativ behandling. 

 

Det gäller naturligtvis inte för alla patienter i alla lägen, men har för mig att många handskas med trögfattade läkare i situationer när de faktiskt bara behöver lite hjälp. Som exempel kan man ta alla Hashimotospatienter (autoimmun sköldkörtelsjukdom med underproduktion av sköldkörtelhormoner) som oftast inte mår i närheten av bra med den medicin som erbjuds, men som skulle må fantastiskt mycket bättre om de fick den vård de behöver från början.

 

Sådana här situationer leder ju främst till att folk börjar självexperimentera med mediciner och det kan gå bra ibland, men det kan också gå rakt åt skogen med allvarliga konsekvennser för personers hälsa. 

 

För min del har det gått bra att självmedicinera hittills, men innan det gick bra gick det inte alls bra under ganska många år - något som hade kunnat undvikas med lite mer öppensinnade läkare.

 

Hur upplever ni att ni har blivit bemötta i vården när ni snällt och sansat har förklarat att ni inte känner er på topp? Får ni gehör eller är det tröghet och trångsynthet som kan beskriva läget? Har ni tagit tag i saken i egna händer?

 

Det är klart att massa medlemmar här på forumet har tagit tag i sin kost, men utöver det i termer av lägga till/ta bort mediciner/vitaminer/annat?

 

Det hade verkligen varit intressant att få ta del av era erfarenheter med vården så jag håller tummarna och väntar med spänning på nya, intressanta insikter.

[Zepp]

Mnjae.. läkares främsta uppgift är att skriva intyg så att man får lov att vara hemma och få betalt för detta!

 

Ibland.. men i rätt sällsynta fall när patienterna kommer in med något symptom så har de utbildning i allmänmedicin.. så då är de fena på att veta vilka mediciner som biter på vilket symptom!

 

Hur som helst, de är inga tankeläsare, socionomer, kost eller livstils-experter!

[Effie]

"Hostat i tre veckor? Hm, inte lunginflammation. Hosta kan man inte göra något åt. Drick vatten; hostmedicin gör ingen nytta. Om du fortfarande hostar efter ytterligare tre veckor, kom tillbaka!" (Inga onödiga mediciner)

"O, jag förstår att du mår dåligt! Vill du bli sjukskriven; hur mycket då? Vill du ha mediciner; vilka då?"

"Tänker du sluta med medicinen? Du kan tredubbla dosen! Möjliga biverkningar...t.ex. ejakulationsstörningar...blablabla..." Jag slutade med lyckopillren på egen hand.

"Högt blodtryck? Undvik salt och mättat fett!" (det var på sådan kost jag hade fått högt blodtryck; hur skulle mer av samma hjälpa? Och jag hade halverat medicindosen på lchf, men det märkte aldrig den läkaren.)

 

Nej, det ska mycket till innan jag går till läkare.

[stoscha]

Min underbara husläkare skriver ut Cocillana utan diskussion om jag ber om det. En flaska räcker säkert minst2 år om jag delar med mej till min rökande blandkostätande väninna också vid behov.

Sen föreslår min läkare att jag ska köra kokande saltvatten att andas in över en kastrull när jag får problem i luftrören. Hon är inte främmande för alternativa behandlingar och är helt överens med mej om att kosten har betydelse och att det är bra att dra ner på kolhydrater... även om hon fortfarande är fettskrämd. Hon har följt mej i över 20 år och sett skillnaden så jag är lyckligt lottad

[MariaF]

Personligen vill jag inte ha med vården att göra... Jo, jag ska lämna blod i morgon men inte ens det går smidigt. När jag vägrar ta emot järntabletterna ska de ha en redovisning för vad jag tar istället - varje gång. Och när jag inte stannar och dricker/äter socker efteråt springer sekreteraren ikapp mig och tjatar.

När sonen hade så stora halsmandlar att kan haft svårt att tala (vilket kan bli föremål för kommentarer bland andra 7-åringar) fick vi vänta i ett och ett halvt år på operation och då hade vi tur att bli upprioriterade så vi kunde få en återbudstid. Läkaren på vårdcentralen ville inte ens remittera oss till sjukhuset så det blev en privatläkare som gjorde det.

När jag förmodligen fick divertikulit för ett par år sedan blev jag kallad på kontroll ca 4mån efter mitt besök på akuten. Jag ringde och avbokade med motiveringen att oavsett om det var det eller inte så mår jag bäst om jag äter som om det är det. Sköterskan ville kolla med läkaren "om jag får hoppa över besöket" och blev nog lite snopen när jag svarade att jag struntar i vilket, jag kommer inte ändå. Undrar vad det står i journalen...  

Jag är övertygad om att om man kommer in med ambulans så fungerar vården som bäst men så länge man kan gå själv är det tveksammare. En riktigt bra kontakt jag haft med vården var i samband med mina barns födelse. Tyvärr hade jag samtidigt en av de värsta kontakterna då också... Vi pratar mycket om hormoner i detta forum. Jag avråder från att fråga en nybliven, hormonlullig mamma som undrar över smärtsamma bröstvårtor i samband med amning -"Ja, vad trodde du? Att det skulle vara skönt?" 

[Autoimmun_galenskap]

Wow, vilka historier och insikter - tack allihop för att ni delade med er av era erfarenheter. Det verkar vara överlag rätt så negativa erfarenheter av läkarvården, dock är ju såklart inte alla läkare fullkomligt borta i huvudet.

 

Själv har jag också varit med om en hel drös med (riktigt tveksamma) läkarbesök, varav den på vårdcentralen är en av de mest fascinerande - kommer dit och är lite irriterad över att inte må bra (det är ju då man går till läkaren), varav han skriver ut lugnande (den där på "X" som man blir beroende av, jag googlade) och säger till mig att ta de tabletterna och komma tillbaka igen om 7 dagar.

 

Jag har Hashimotos, inte vad-det-nu-är-som-skulle-legitimera-de-tabletterna. Herr Doktor är medveten om detta.

 

Så jag rör inte tabletterna men kommer tillbaka efter sju dagar, nu ännu en skvätt mer förbannad och då sitter han helt bekymrat och börjar göra utläggningar kring varför jag inte tog de där tabletterna - inte just det att jag behöver hjälp med att lösa den här sköldkörteln (diagnos klar redan flera år innan det här besöket). Han skriver då ut andra lugnande och säger till mig att återkomma efter en vecka (ja, igen). Jag gör exakt likadant och då flippar han över fullkomligt, och hans kollega också - kring varför jag inte tar lugnande, inte att jag inte mår bra, det spelar ju ingen roll. Så jag reste mig upp, gick därifrån och sen lovade att aldrig mer återvända dit. Det var då hela själv-researchen började på allvar. Och nu mår jag som en superhjälte!

 

Oh, eller den gången då jag fick seriösa feberattacker och åkte in på akuten - febern var så hög men jag reagerar tydligen som ett spädbarn, eh. Det var obeskrivligt fysiskt påfrestande, och så ligger jag där på sjukhuset och darrar, svettas och väntar på läkaren. Han kommer in och börjar raljera kring att det inte är något fel på mig. Jag blir arg och undrar om han har synfel med tanke på att jag skakar - och då slänger han ut mig! Från akuten! Vad i he.....!? Så då fick jag stå i kö igen, skaka, vara febrig osv osv. Det visar sig ca 3 år senare att det förmodligen berodde på en cysta på äggstocken som ingen av genierna på akuten ens tänkte tanken på att utreda. Opererades akut på ett sjukhus utomlands (3000 euros kontant) och det blev hur bra som helst.

 

Det finns så många fler helt otroliga historier, men det här får räcka för den här gången. 

 

Jag fattar helt ärligt inte vad som har hänt med svensk vård. Privatvården är så mycket bättre, och jag hittade efter ett tag en privat allmänläkare, Dr. Anders, som var alldeles fantastisk, kompetent, intelligent - allt man antar att alla läkare ska vara. Han var lite upp i åldern så det kanske har något att göra med utbildningssystemet? Och delvis även det här med läkemedelsföretagens affärsmodell för att korrumpera vården? Jag vet inte, men det ser inte ljust ut framföver.

 

Hoppas att många fler på forumet delar med sig av sina erfarenheter, så att man får en bättre bild av ifall det verkligen går rakt åt skogen, eller ifall det finns lite hopp för framtiden - jag hoppas på alternativ två!

[Guest jala]

Min underbara husläkare skriver ut Cocillana utan diskussion om jag ber om det. En flaska räcker säkert minst2 år om jag delar med mej till min rökande blandkostätande väninna också vid behov.

Sen föreslår min läkare att jag ska köra kokande saltvatten att andas in över en kastrull när jag får problem i luftrören. Hon är inte främmande för alternativa behandlingar och är helt överens med mej om att kosten har betydelse och att det är bra att dra ner på kolhydrater... även om hon fortfarande är fettskrämd. Hon har följt mej i över 20 år och sett skillnaden så jag är lyckligt lottad

Använd dig av en Nebulisator och andas in Kolloidalt Silver, mycket bättre än vad vår sjuka vård erbjuder.

[stoscha]

Mycket intressant. Jag har inga problem annat än om jag skulle bli förkyld och det är väldigt sällsynt numera, men mamma har KOL. Jag måste absolut ta reda på mer om detta

[Guest]

Jag har ändå haft mest positiva erfarenheter de gånger jag sökt vård, om man bortser från väntetid och så. Visst finns det undantag, men jag har lärt mig att man får läsa på mycket själv och just när man går till vårdcentralen så är det ju så att läkarna inte är specialister på något. Undviker att prata mat, dock, något jag lärt mig genom åren (hehe). När min man fick en akut infektion så fungerade vården i det akuta skedet jättebra - alltifrån vårdcentral till sjuktransport till akuten. Väl på akuten tog det fem minuter innan han var inne (han svimmade i väntrummet) och bara fem minuter till innan han fick morfin intravenöst.

 

Jag har jobbat med en del personer som farit illa i vården däremot och följt dem i deras vårdkontakter och huh, det händer faktiskt en del saker som man inte tror kan hända i Sverige på 2010-talet och som gör en direkt mörkrädd.    Det kan också skilja rejält mellan olika landsting. Den nya patientlagstiftningen som kom för ett par år sedan var ett lyft för patientens rättigheter, jag firade det med en jag jobbade då. Har också lärt mig att det tyvärr ofta hänger på den person man träffar. Får man ingen hjälp - går man till nästa - man bråkar ända tills någon lyssnar på en - om man orkar, och det är väl där skon klämmer. Man måste vara frisk för att vara sjuk.

 

I GÅR dock, hade jag en tid på vårdcentral och fick ett av det sämsta bemötanden jag fått. Har aldrig blivit osams med en läkare förut. Alla kan väl ha en dålig dag... men när en läkare inte ens tittar på eller undersöker det man söker vården för och säger att man kan gå till någon annan om det inte passar, för någon remiss är inte aktuell överhuvudtaget?? Slutade med att jag marscherade ut därifrån efter att ha sagt ett och annat som jag inte borde till personen i fråga. Efteråt var jag helt i upplösningstillstånd. Att man kan känna sig så totalt ifrågasatt från första stunden när man söker hjälp, och då hade jag ändå blivit rekommenderad att göra det av andra professioner inom vården. Ringde några timmar senare och förklarade vad jag upplevde hände och det dåliga bemötande jag tyckte att jag fick, och fick ett ganska kyligt: "Det är jättebra att du ringde. *suck* ja vi får väl se om vi kan boka in en ny tid till dig då så att du känner att du får säga det du nu vill säga." - Nej du, jag listar mig någon annanstans!

 

Ja jisses...

[stoscha]

Använd dig av en Nebulisator och andas in Kolloidalt Silver, mycket bättre än vad vår sjuka vård erbjuder.

c

Tack snälla jala för att du fick in mej på den här sidan. Mamma puffar KS och hostar slem och orkar mer. Hon har också börjat ta MSM och känner sej liite starkare. Hon smörjer skinnet med EMS-salva och tycker att skinnet inte är lika ömt längre. Jag förväntar mej inte att hon ska bli frisk men att hennes dagar är mindre plågsamma är ju underbart.

 

Maken och jag dricker både KS och MSM. Han är lite starkare och tycker det gör verkan, men jag har efter bara 6 dagar blivit av med den muskelfästesinflammation i höften som jag dragits med i 1,5 år!

[Guest jala]

Själv har jag avsevärt mindre slem nu  och puffar kanske 3 ggr om dagen nu. Varje puff är ca 30 sek. Min läkare har skrivit till mig och försöker skrämma mig hur farligt det är. Jag väntar på att få en tid hos henne och kommer då att läsa lusen av henne. Hon har tidigare påpekat att jag hade farligt höga d-vit värden. Jag visade henne hur högt värde måste vara innan det blev toxiskt. Hon tittade på mig och sa att jag såg pigg ut så jag kunde fortsätta som tidigare.

[MariaF]

Min läkare har skrivit till mig och försöker skrämma mig hur farligt det är. Jag väntar på att få en tid hos henne och kommer då att läsa lusen av henne. Gon har tidigare påpekat att jag hade farligt höga d-vit värden. Jag visade henne hur högt värde måste vara innan det blev toxiskt. Hon tittade på mig och sa att jag såg pigg ut så jag kunde fortsätta som tidigare.

 

Det som gör mig så arg är besserwisser-fasonerna! Varför ska man behandlas som mindre vetande? Varför ska man inte få välja själv? Det spelar ingen roll om det rör KS, fett, homeopati, järntabletterna på blodgivningen... Om JAG tror på detta, JAG betalar själv för det, JAG blir friskare/sundare och slipper lasta sjukvården - vad f-n, låt mig göra det då!! Så många individer missar möjligheten att bli friska för att man avfärdar komplementärmedicin och funktionsmedicin! Kurt i videon ovan har blivit så mycket bättre och blir lik förbannat ständigt ifrågasatt. Jag äter fett men det är banne mig inte jag som är fet längre. Jag blir så upprörd! 

[Kattuggla]

Jag kan berätta om en kompis till mig som började med LCHF (liberal),hon har många hälsoproblem, övervikt, högt blodtryck, väldigt irriterad mage osv. Iallafall så skulle hon på hälsokontroll och lite försiktigt berättar hon om sin nya kost och att hon känner sig lite bättre, bl a då gått ner i vikt... Sköterskan får ett utbrott och betonar flera gånger att " du med dina hälsoproblem  ska INTE äta så!" Hon drar fram någon dokumentär från svt? för att visa att hon har rätt. Resultatet blir att min kompis lite tafatt fortsätter, men sen återgår till sin normala balanserade kost. :angry:

[Guest jala]

Försök att prata henne tillrätta. Jag tror att vi börjar bli några som inte drar oss för att säga vad vi tycker om deras inskränka utbildning i nutrition.

[stoscha]

Har man en sån rabiat sköterska är det bara att hålla med och sen göra som man vill ändå.

Senaste läkarbesöket ville en öronläkare (!!!) att jag skulle äta statiner (vad nu hon hade med det att göra?). Jag sade att statiner har trevliga små biverkningar som diabetes, demens, muskelförtvining och bröstcancer, så jag avstår. Hon sade flera gånger att det ÄR ju mitt val, och det höll jag med om. Men hon kanske inte så lättvindigt rekommenderar mediciner som hon inte har koll på till alla andra sen (kan man hoppas)?

[Kattuggla]

Min kompis är tyvärr inte alls påläst och hon vågade inte fortsätta..   Kan också berätta om min pappa som genomgått en stor operation pga bukspottkörtelcancer, och som fick näringsdropp med en massa socker i.. Dessutom fick han med sig  recept på näringsdrycker, eftersom han åt så dåligt. De innehåller också mest socker och mina argument faller platt där, hur kan jag ha rätt när sjukvården menar att han ska ha dem? Men, han slutade iallafall att ta dem och då tyckte min mamma att det var synd att de skulle förfaras, så hon började att dricka dem! Nu sist jag träffade henne så klagade hon på att hon blivit så rund om magen..

[Syster]

Min kompis är tyvärr inte alls påläst och hon vågade inte fortsätta..   Kan också berätta om min pappa som genomgått en stor operation pga bukspottkörtelcancer, och som fick näringsdropp med en massa socker i.. Dessutom fick han med sig  recept på näringsdrycker, eftersom han åt så dåligt. De innehåller också mest socker och mina argument faller platt där, hur kan jag ha rätt när sjukvården menar att han ska ha dem? Men, han slutade iallafall att ta dem och då tyckte min mamma att det var synd att de skulle förfaras, så hon började att dricka dem! Nu sist jag träffade henne så klagade hon på att hon blivit så rund om magen..

Dessa så kallade näringsdrycker är ett klart elände, jag förstår inte varför dietister fortfarande överhuvudtaget får rekommendera och föreskriva detta gift 

Kan man inte istället lära ut att på ett enkelt sätt själv göra en näringsdryck, som verkligen är en näringsdryck och inte en sockerlösning med en massa kemikalier. Eller varför kan inte dagens tillverkare av dessa, producera något bättre.

Man skriver gladeligen ut dessa till diabetiker, det är ju bara att öka insulinet. Man skriver ut det till magtarmsjuka, som blir ännu sjukare av dem.

 

Är det Big Pharma som har ett finger med i spelet igen, måntro