Debatt: Min dotter är tjock - kan vi prata om det? (Aftonbladet)

[Guest]

http://www.aftonbladet.se/debatt/article23490355.ab

 

Skrivs mycket om detta nu. Vad tycker ni om debattartikeln? Jag vet redan vad jag tycker men undrar vad ni tycker.

 

Det här är ett LCHF-forum så antar att många (men kanske inte alla?) har/har haft viktproblem. Det skrivs således mycket om vikt här och i bloggen. Ja, det skrivs mycket om vikt öht när det kommer till LCHF. Nu antar jag att vi är vuxna här, så vad tänker ni om barn/föräldrar eller har ni kanske rent av barn själva?

[Stödstrumpan]

Jag har alltid hört att barn ska inte banta och det tror jag på. Särskilt när man som skribenten inte har en effektiv metod.

[Zepp]

Mm..den har jag missat i hela tidningsdebatten.. han framstår som rätt sund/en god förälder iallafall.. en annan sak är huruvida han kan sin näringslära/biokemi!

 

Och då kommer man osökt in på vilka råd han förlitar sig på.. där blir jag lite mer tveksam?

 

För här så har vi knappast några tvivel om att den nya modedieten är lågfettkost.. som fått förödande konsekvenser för våra uppväxande generationer!

 

Om han följer sådana råd så är han inne på ett Sisyfosarbete, som i princip kan sluta i motsatsen vad han tänkt sig!

[iAnna]

My har svarat. Klockrent, som vanligt.

 

http://blogg.se/article/2016/september/lchf_barn_debattartikel_aftonbladet.html

[Zepp]

Utan att veta något om dottern i fråga.. känner flera sk mulliga flickor som när de blivit äldre blivit fullt normalviktiga unga kvinnor!

 

Alla är lixom inte heller stöpta i den formen att de föds till trådsmala fotomodeller!

 

iallafall.. här har vi ett reelt fall fall med en ung kvinna med kraftig hyperinsulinemi!

 

"En jente utviklet ekstrem fedme gjennom barne- og ungdomsårene – selv om hun fulgte offentlige kostråd, trente regelmessig og tok forskrevet medikasjon. 25 år gammel veide hun 265 kg. I løpet av to år reduserte hun vekten med 168 kg ved bruk av karbohydratfattig kost."

 

http://tidsskriftet.no/article/1921420

[DRAKULLA]

My har svarat. Klockrent, som vanligt.

 

http://blogg.se/article/2016/september/lchf_barn_debattartikel_aftonbladet.html

 

 

Ja, My borde ju verkligen vara en förebild för den här flickan som artikeln handlar om.

 

Hennes viktresa kan nog inspirera alla överviktiga barn och kanske speciellt flickor. 

[kareng]

Jag minns också hur förvirrad jag kände mig som förälder när vi skulle börja med LCHF här hemma. Hur gör man med barn? Jag sökte och ställde frågor i de forum som fanns då men fick inga bra svar tyckte jag. Allt kändes så svårt. Vad händer när de äter den vanliga skolmaten? Hur gör man på kalas? Etc, etc...

 

Att jag inte fick några bra svar berodde antagligen på att det inte är så svårt som jag trodde. Det löser sig. Det är ingen fara. Det går bra att äta skolmaten, med tiden lär de sig vad de ska välja. Det funkar att äta lite av varje på kalas om barnet vill det. Det behöver inte bli ett stigma och barnet behöver inte bli allt för annorlunda sina kompisar i skolan och på kalas.

 

Barn förstår också mer än vad man tror, oavsett ålder. Hur litet än barnet är vet barnet att det är tjockt och därmed annorlunda. Inget barn vill vara annorlunda, inget barn vill bli behandlat annorlunda. Alla barn vill äta så att de blir mätta. Det är lätt att förklara för ett barn varför man äter vissa saker ofta och andra saker mer sällan. Berätta att "äter vi så här så bli vi mätta" och "äter vi så här så blir vi fort hungriga och sugna igen".

 

När barnet bli äldre så kan det börja söka information själv och göra självständiga val. Ingen tonåring vill ha acne - då är LCHF perfekt.

 

En ganska svamlig kommentar men det jag vill säga är att man behöver inte vara rädd för att äta LCHF hemma och att förklara för barnet varför man gör det.

[Little Redhead]

Min son är överviktig, på gränsen till fetma enligt BMI, och den hjälplöshet och maktlöshet jag känner som förälder är obeskrivlig. Känner mig verkligen som världens mest misslyckade förälder. Och jag känner igen mig i pappans beskrivning hur allt är. Jag vet inte om det är bättre att klasskompisarna kallar en fet och tjockis än att prata om det med sina föräldrar, det händer att han blir kallad det i skolan. Som förälder förklarar jag ju VARFÖR det inte är bra för kroppen att vara överviktig. Vi har också personer i vår närhet som är överviktiga och som han också ser lider av en massa sjukdomar pga av övervikten.

 

Jag vet precis hur jag vill att min son ska äta, men det går inte att få i honom det jag vill. Det spelar ingen roll hur mycket jag förklarar hur nyttigt eller hur bra vissa livsmedel är för honom, han äter det inte iaf. Och det spelar ingen roll att han vet att socker och snabba kolhydrater är dåligt för kroppen. Han märker själv också hur dålig i magen han blir om det blir mycket pasta och bröd. I vårt fall tror jag att det handlar om nåt mer än bara att han inte gillar viss mat. Men jag vet inte hur jag ska få hjälp och jag vet inte var jag ska söka den.

[HelenaB]

Stackars föräldrar och stackars barn. De har det verkligen inte lätt. De med tjocka barn får sitta i samtal om detta med olika instanser och de med smala barn får frågor om anorexi. Självklart är det barnen som är mest illa utsatta i detta. Läser man alla artiklarna som kommit som svar på den första så vill de alla att barn ska ha en så bra barndom som möjligt, men vet inte hur de ska lyckas eftersom de råd de får inte funkar. Och varför skulle de råden funka på barn när de inte funkar för vuxna som kan styra själva över vad de äter? 

 

Hur pratar man då med barn om vikt? Jag har alltid fokuserat på att jag har ätit som jag gjort för att må bättre, eftersom jag tidigare alltid mådde dåligt med migrän och magkatarr bl a. Då trodde jag ju att ohälsan var kopplad till vikten och att jag åt för många kalorier, vilket man av allt att döma de flesta fortfarande är inne på, inkl sjukvården. Numera pratar jag om att den kosthållning som jag höll tidigare ledde till både sjukdom och övervikt eftersom det var vad jag åt som orsakade båda tillstånden inte primärt att jag åt för många kalorier. 

 

Så länge man inte har klart för sig att det inte är kalorier in mot ut som är det primära, kommer man inte kunna prata om övervikt på ett sådant sätt att det ger en förståelse för processen i kroppen. Den som skrev den första artikeln menade att vi mammor inte ska prata LCHF=bantningsdiet och kilon med våra barn (flickor främst). Hon har med andra ord inte förstått processen i kroppen vid intag av olika födoämnen. Och under de förutsättningarna håller jag med, kaloriminskning som primär åtgärd, låt då hellre bli. Ytterst få har blivit av med övervikten på sikt med den teorin...

 

Mitt förslag är att man talar om att precis som många kan bli sjuka av att äta nötter, mjölk, ägg mm kan man bli sjuk av att äta socker i alla dess former. Och det gör också att man lagrar fett i för stor mängd eftersom det är kroppen sätt att skydda sig mot att bli ännu sjukare. Det är därför som det är bra att äta mycket mat som ger kroppen det den behöver, för att kunna växa, utan att behöva skydda sig hela tiden.

Hur långt i fettlagringsprocessen barnet/ungdomen är, avgör hur strikt man behöver vara. Planering för utflykter mm är a och o. Är barnet mätt och belåten är risken mindre att den suktas av kompisens chips, kakor mm. Om man till vardags lyckas hålla en (vad vi menar) bra kost till vardags kanske man kan låta barnet själv avgöra om det vill ha kakor mm som andra har släpat med sig. Se då till att barnet inte får dåligt samvete av detta, skulle det välja att äta. Om dåligt samvete lett till att man går ner i vikt hade jag varit anorektisk smal i större delen av mitt liv...

[MariaF]

Jag vet precis hur jag vill att min son ska äta, men det går inte att få i honom det jag vill. Det spelar ingen roll hur mycket jag förklarar hur nyttigt eller hur bra vissa livsmedel är för honom, han äter det inte iaf. Och det spelar ingen roll att han vet att socker och snabba kolhydrater är dåligt för kroppen. Han märker själv också hur dålig i magen han blir om det blir mycket pasta och bröd. I vårt fall tror jag att det handlar om nåt mer än bara att han inte gillar viss mat. Men jag vet inte hur jag ska få hjälp och jag vet inte var jag ska söka den.

 

Mina barn är inte speciellt överviktiga, lite muffinsmage på den ena bara, och i somras tog jag ett samtal med honom. Jag sa att han var på väg åt fel håll (han hade själv sagt att hans mage var tjock) och att det på olika sätt inte är bra. Han vet allt detta sedan tidigare, han diskuterar med fröknarna i skolan som tycker bröd är bra mat, men det är ändå svårt att få honom att äta det han borde. Jag känner samma frustration som du även om frustrationen säkert varit större om övervikten varit större. Att inte vara helt överens med hans pappa gör det svårt att tvinga honom också plus att jag inte vill att det ska bli stridigheter kring maten (för allas skull). Inget lätt ämne detta... Det jag gjort nu är att jag bytt ut mjuka mackor till knäcke på rent rågmjöl. Jag serverar inte pasta hemma (det gör dock deras pappa ibland) och jag har mängdbegränsat maten. Sonen är lite lat och låter gärna mamma servera maten och då blir det så mycket som jag gör iordning. Han kan få en köttbit (oftast fläskkarré) eller en skål med några köttbullar som mellanmål med lite grönsaker till och magen har faktiskt minskat en aning sen skolan startade. Kanske bidrar det att träningen dragit igång igen också?

[Little Redhead]

Och hur man än vänder sig har man rumpan bak... Inte undra på att man känner sig misslyckad som förälder när man har överviktigt barn: om jag säger nåt så kommer barnet blir psykiskt skadat för resten av livet och om jag INTE gör nåt så kommer barnet bli sjukt. Jag ger upp... Läste det senaste inlägget i frågan...

 

http://www.aftonbladet.se/debatt/article23508685.ab

 

 

Skickat från min iPhone med Tapatalk

[jessirene]

Little Redhead, ta inte illa vid dig. Hade hennes föräldrar inte brytt sig om hennes viktproblem så hade hon väl skrivit bittra debattartiklar om det istället.

Du vill ju bara din pojks bästa. Kolla med Arteget, de hanterar socker beroende och matberoende.

[Ankan123]

My har svarat. Klockrent, som vanligt.

 

http://blogg.se/article/2016/september/lchf_barn_debattartikel_aftonbladet.html

 Hon är verkligen grym! Å ett så bra halmstrå för pappan att greppa. Det är ju svart på vitt. Inga konstigheter.

Hoppas bara pappan och resten av familjen har ett öppet sinne och ork att lära nytt för sin dotters/systers skull.