Jump to content

Får man glömma bort sig ibland?


Blixtern
 Share

Recommended Posts

Hej!

Har nu kört Lchf 3 veckor och äntligen har overgångsbesvären gått över, mår så bra:) Gått ner 2,5 kg och full med energy:). Men i går var vi på middag hos våra vänner och firade en sak. Jag drack 3 glas vitt och sedan hade min väninna bakat pie som jag tidigare sagt att jag ville prova. Va bra känsla att inte bara vilja slänga sig över pien och äta upp hela, var nästan inte sugen alls! Men hursomhelst ... Ville inte göra min väninna ledsen så tog en liiiiten bit med stooor klick grädde.

Denna fråga har säkert kommit 1000 gånger, jag undrar hur mycket jag har ställt till det med vinet respektive kakan? Det är klart att man får väga och mäta, jag vill göra denna kost till min livsstil men när jag har nått min målvikt kommer jag inte bry mig om såna "snedsteg" som i går. Men nu satsar jag på ytterligare 7 kg närmaste månaderna och då undrar jag... får man glömma bort sig ibland?:)

Link to comment
Share on other sites

Hej!

Har nu kört Lchf 3 veckor och äntligen har overgångsbesvären gått över, mår så bra:) Gått ner 2,5 kg och full med energy:). Men i går var vi på middag hos våra vänner och firade en sak. Jag drack 3 glas vitt och sedan hade min väninna bakat pie som jag tidigare sagt att jag ville prova. Va bra känsla att inte bara vilja slänga sig över pien och äta upp hela, var nästan inte sugen alls! Men hursomhelst ... Ville inte göra min väninna ledsen så tog en liiiiten bit med stooor klick grädde.

Denna fråga har säkert kommit 1000 gånger, jag undrar hur mycket jag har ställt till det med vinet respektive kakan? Det är klart att man får väga och mäta, jag vill göra denna kost till min livsstil men när jag har nått min målvikt kommer jag inte bry mig om såna "snedsteg" som i går. Men nu satsar jag på ytterligare 7 kg närmaste månaderna och då undrar jag... får man glömma bort sig ibland? :)

När du nyss har börjat ''få fart'' på fettförbränningen, så är det ju rätt ''onödigt'' att göra snedsteg, för det är då det drabbar som allra värst när man precis i princip har börjat med LCHF. När du sedan har kört LCHF ett längre tag kan man fuska rejält utan att det händer något! i varje fall är det så för många, inklusive mig själv.

 

Du är nog på banan ganska så snart igen kanske 5 dagar. Men kan vara bra att tänka på både för motivationen och kroppen kan man försöka hålla sig lite mer strikt i varje fall tills man gått ner en del!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hej!

Har nu kört Lchf 3 veckor och äntligen har overgångsbesvären gått över, mår så bra:) Gått ner 2,5 kg och full med energy:). Men i går var vi på middag hos våra vänner och firade en sak. Jag drack 3 glas vitt och sedan hade min väninna bakat pie som jag tidigare sagt att jag ville prova. Va bra känsla att inte bara vilja slänga sig över pien och äta upp hela, var nästan inte sugen alls! Men hursomhelst ... Ville inte göra min väninna ledsen så tog en liiiiten bit med stooor klick grädde.

Denna fråga har säkert kommit 1000 gånger, jag undrar hur mycket jag har ställt till det med vinet respektive kakan? Det är klart att man får väga och mäta, jag vill göra denna kost till min livsstil men när jag har nått min målvikt kommer jag inte bry mig om såna "snedsteg" som i går. Men nu satsar jag på ytterligare 7 kg närmaste månaderna och då undrar jag... får man glömma bort sig ibland? :)

Ett tips ät inget för att vara snäll eller artig. Du är snart på banan igen skulle du få väldigt sötsug så ät lite mer fett och riktig mat så du inte trillar dit på dåligheter.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hej!

Har nu kört Lchf 3 veckor och äntligen har overgångsbesvären gått över, mår så bra:) Gått ner 2,5 kg och full med energy:). Men i går var vi på middag hos våra vänner och firade en sak. Jag drack 3 glas vitt och sedan hade min väninna bakat pie som jag tidigare sagt att jag ville prova. Va bra känsla att inte bara vilja slänga sig över pien och äta upp hela, var nästan inte sugen alls! Men hursomhelst ... Ville inte göra min väninna ledsen så tog en liiiiten bit med stooor klick grädde.

Denna fråga har säkert kommit 1000 gånger, jag undrar hur mycket jag har ställt till det med vinet respektive kakan? Det är klart att man får väga och mäta, jag vill göra denna kost till min livsstil men när jag har nått min målvikt kommer jag inte bry mig om såna "snedsteg" som i går. Men nu satsar jag på ytterligare 7 kg närmaste månaderna och då undrar jag... får man glömma bort sig ibland? :)

 

Halt väglag kan leda till att man slirar men så länge man inte kör i diket så är det ok. Med hänvisning till att du sannolikt inte "ställt till det" så särskilt mycket sett ur det stora perspektivet (resterande liv).

 

Det som sätter igång en och annan varningsklocka hos mig är snarare sättet du uttrycker dig på. Det kanske inte alls är menat och min varningsklocka kanske överreagerar. Men i varje fall, när sin frågeställning är "Får man glömma bort sig ibland?" så läser jag in att du kanske ger uttryck för en stunds medveten eller omedveten självmanipulation. Jag menar absolut inget illa även om jag förstår att det kan tolkas så men jag har själv ägnat mig åt sådana här saker tidigare och stött på det i så ruggigt många olika sammanhang i livet att det vore intellektuellt ohederligt av mig att inte åtminstone väcka frågan. Vi människor har en fantastisk förmåga att säga en sak men mena något helt annat.

 

För i din berättelse så finns ju absolut ingenting som indikerar att glömska har med detta att göra? Du har medvetet gått till ett sammanhang med festliga förtecken. Du har medvetet ätit av efterrätten (och druckit vin) för att blidka värdinnan. Vad jag menar är att ofta kan det vi omedvetet säger ge en hint om vad vi omedvetet tänker. Därav skulle man kunna tänka sig att sättet du uttrycker dig på, dvs att du "glömt bort dig" i själva verket är en slags undermedveten  metod att förminska eller bortförklara ditt eget ansvar.

 

Ok, förstår om jag låter hård etc men jag vill än en gång poängtera att jag har tidigare i livet varit i liknande situationer och ägnat mig åt den typ av självmanipulation som jag pratar om här (men du inte nödvändigtvis beskriver). Jag har alltså lärt mig den hårda vägen hur viktigt det är att vara fullständigt ärlig med sig själv för att lyckas i det långa loppet.

 

En utveckling av det här underlättar kanske förståelsen för varför jag tar upp det. Det är nämligen så här att du FÅR göra precis vad du vill så länge du själva medvetandegör det och därmed kan ta ansvar för det. Problemet är således inte att man hamnar i frestande situationer där man gör saker man optimalt inte borde göra. Problemet är istället nästan alltid att man utsätter sig för dessa situationer utan att i förväg ha bestämt sig för vad man tänker göra och vilka konsekvenser det får. Skillnaden kan exemplifieras bästa ur konsekvensperspektivet.

 

Personen som "glömmer bort sig" har nästan utan undantag dåligt samvete efteråt. Nästan utan undantag finns då också risk för att man slirar ned i diket och agerar enligt "äh, skit också, nu är ALLTING kört...kan lika bra sätta i mig en kladdkaka till kaffet och en chipspåse framför tv:n ikväll".

 

Personen som däremot medvetandegör detta kan istället hantera det så här:

- Ikväll är det fest och då blir det frestelser.

- Jag prioriterar att inte såra värdinnan ELLER Jag prioriterar att då äta "normalt". (Det senare är troligtvis ofta närmare sanningen.)

- Imorgon är det back on track till i juni då det är midsommarfest och augusti då det är kräftskiva.

- Dags att piffa till sig...

 

Hoppas ni ser skillnaden i ovanstående. I det senare exemplet försvinner onödiga skuldkänslor och massa destruktivt tänkande helt enkelt för att man normaliserar det man ska göra och sätter det i ett sammanhang som ser helheten i kombination med att man tar ansvar för de avvikelse man nu får för sig att göra från ex. LCHF-kosten.

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Vänj dig och inse att det är en del av ditt framtida liv.. om du nu valt att äta kolhydratreducerat som livsstil.

 

Såvida man inte gör LCHF till religion.. då.. isåfall rekomederar jag fasta och tagelskjorta!

 

Det är ju inte vad du äter enskilda gånger utan vad du äter i genomsnitt över en längre period som spelar roll.

 

Och jag tyckte du gjorde det bra.. dvs tog en liten bit och nöjde dig med det.. gjorde värdinnan glad och fick själv testat hur du reagerar.

 

Finns nog ingen som äter LCHF som inte faller av banan med jämna mellanrum.. tillomed diabetiker gör det!

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Finns nog ingen som äter LCHF som inte faller av banan med jämna mellanrum.. tillomed diabetiker gör det!

 

I synnerhet diabetiker ska falla av bananen. Den är ju både hal och sockrig. Jasså det här var inte nybörjarkursen för nybörjarståuppare? ;)

 

Allvarligt talat, det här du skrev tycker jag är viktigt att poängtera:

 

"Vänj dig och inse att det är en del av ditt framtida liv.. om du nu valt att äta kolhydratreducerat som livsstil."

 

LCHF-kost bör anammas ur det perspektivet. Finns så många som inte får det positiva med kosthållningen för att de ser det som en quick-fix eller temporär grej man kan ta till efter nyår eller födelsedagskalaset. Det gäller oavsett om man är kroppsbyggare och vill komma i tävlingsform (och då missar det positiva under uppbyggnadsträning) eller är Medelsvensson med lite för många trivselkilon men som skulle kunna hanteras på enklare sätt. Rent praktiskt är det ju inte heller att gå av/gå på med tanke på kroppens behov av anpassning etc.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Tiny Tom uttrycker det rätt bra, tycker jag. Enligt min åsikt så visst får man äta kolhydratrikt då och då, men det gäller att känna till konsekvenserna och medvetet bestämma att det är värt det. Ikväll t.ex. tror jag att jag kommer att äta nån sockrad dessert. Jag vet att jag kommer att få ont i magen av det och att jag kommer känna mig hungrig och sötsugen ett tag därefter samt att min fettförbränning kommer att bromsas under en period. Men det kommer inte att leda till att jag frossar i socker och vetemjöl. Just för att det är ett medvetet beslut.

 

Sen är det viktigt att inte vara för hård mot sig själv. Det bästa med LCHF tycker jag är att det är en enkel kosthållning att följa. Det känns inte som att man försakar livets goda. Det är inte en klubb där man betalar varje månad för att följa en plan, inte heller en gruppsession där man känner de andras besvikelse över snedtramp.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Personligen har jag nog bara en enda gång under mina två år med lchf ätit sött fast jag egentligen inte riktigt velat, och det var för att min svåger bakat en tårta för första gången i hela sitt liv och var galet stolt, så då åt jag. :-) I övrigt så har jag gjort avsteg från kosten, men medvetet. Jag vill äta lchf livet ut, men jag vill också ha utrymme för att vid speciella tillfällen äta saker som ligger utanför kosten. Jag personligen ser ingen problematik i detta, det fungerar för mig som är lite mer laid back, men jag förstår att det tänket kanske inte fungerar för den som desperat behöver/vill gå ner i vikt (och därmed inte "har råd" att gång på gång avbryta viktnedgången med snedsteg) eller för den som är verkligt sockerberoende.

För mig brukar "fusk" rent konkret innebära att jag går upp ett till ett par kg i vattenvikt. Har jag druckit alkohol prioriterar kroppen att hantera denna vilket gör att det tar ett litet tag innan viktnedgången kickas igång igen efteråt. Jag känner mig svullen och magen blir ofta kass. Det är priset jag får betala. :-)

Link to comment
Share on other sites

Personen som "glömmer bort sig" har nästan utan undantag dåligt samvete efteråt. Nästan utan undantag finns då också risk för att man slirar ned i diket och agerar enligt "äh, skit också, nu är ALLTING kört...kan lika bra sätta i mig en kladdkaka till kaffet och en chipspåse framför tv:n ikväll".

 

 

Personen som däremot medvetandegör detta kan istället hantera det så här:

- Ikväll är det fest och då blir det frestelser.

- Jag prioriterar att inte såra värdinnan ELLER Jag prioriterar att då äta "normalt". (Det senare är troligtvis ofta närmare sanningen.)

- Imorgon är det back on track till i juni då det är midsommarfest och augusti då det är kräftskiva.

- Dags att piffa till sig...

 

......

 

Så sant! Jag har medvetet "slirat av banan" då och då och är fullständigt medveten om det. Det gäller bara att inse att man gör ett val och stå för det. Tar man ansvar slipper man dåligt samvete. Som jojo-bantare vet jag precis vad dåligt samvete innebär..,

 

Måste bara dela med mig av en liten "jag står för vad jag äter"-erfarenhet (har bara ätit lchf sen i november):

Ikväll var dottern och jag på en food-court och skulle äta middag. Hade funderat lite fram och tilbaka hur jag skulle göra, ofta är det ju främst snabb-mat som finns på sådana ställe. Det blev en wallenbergare, gräddsås utan potatis. Jag fick en underlig blick när jag avböjde potatisen, men jag var så nöjd när jag hade gjort det. Nästa gång ska jag våga be om mer sås också. När man äter ute är det lättare att neka till olika saker tycker, är man hemma hos vänner eller familj är det en helt annan sak. De har ju lagt tid och ork på att laga iordning middagen.(De gör det såklart också på restaurngen, men potatisen jag avböjde är ju inget "personligt") För det mesta äter jag "normalt" då.

 

Avsteg är bara ett avsteg, det gäller bara att komma på banan igen och inse att vi är mänskliga...

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Personen som "glömmer bort sig" har nästan utan undantag dåligt samvete efteråt. Nästan utan undantag finns då också risk för att man slirar ned i diket och agerar enligt "äh, skit också, nu är ALLTING kört...kan lika bra sätta i mig en kladdkaka till kaffet och en chipspåse framför tv:n ikväll".

 

 

Personen som däremot medvetandegör detta kan istället hantera det så här:

- Ikväll är det fest och då blir det frestelser.

- Jag prioriterar att inte såra värdinnan ELLER Jag prioriterar att då äta "normalt". (Det senare är troligtvis ofta närmare sanningen.)

- Imorgon är det back on track till i juni då det är midsommarfest och augusti då det är kräftskiva.

- Dags att piffa till sig...

(inlägg 4, skrivet av Tiny Tom)

......

 

Så sant! Jag har medvetet "slirat av banan" då och då och är fullständigt medveten om det. Det gäller bara att inse att man gör ett val och stå för det. Tar man ansvar slipper man dåligt samvete. Som jojo-bantare vet jag precis vad dåligt samvete innebär..,

 

Måste bara dela med mig av en liten "jag står för vad jag äter"-erfarenhet (har bara ätit lchf sen i november):

Ikväll var dottern och jag på en food-court och skulle äta middag. Hade funderat lite fram och tilbaka hur jag skulle göra, ofta är det ju främst snabb-mat som finns på sådana ställe. Det blev en wallenbergare, gräddsås utan potatis. Jag fick en underlig blick när jag avböjde potatisen, men jag var så nöjd när jag hade gjort det. Nästa gång ska jag våga be om mer sås också. När man äter ute är det lättare att neka till olika saker tycker, är man hemma hos vänner eller familj är det en helt annan sak. De har ju lagt tid och ork på att laga iordning middagen.(De gör det såklart också på restaurngen, men potatisen jag avböjde är ju inget "personligt") För det mesta äter jag "normalt" då.

 

Avsteg är bara ett avsteg, det gäller bara att komma på banan igen och inse att vi är mänskliga...

Link to comment
Share on other sites

Kul att din lchf start gått så bra!

Att göra avsteg då och då gör nog dom flesta. En del kallar det för att fuska, men för mig är det fel ord. Att "glömma bort sig" eller "fuska" är för mig något väldigt negativt, något jag får dåligt samvete av och ångrar. Att göra medvetna avsteg är något annat. Avsteg är planerade och jag vet att jag kan hantera det där söta eller kolhydratrika och äter det med gott samvete för jag vet ju att det här inte är något jag äter varje dag. Vill jag inte göra avsteg eller känner att det här kan jag inte hantera så försöker jag planera i förväg hur jag ska agera.

 

Jag äter till exempel bröd från det lokala surdegsbageriet varje helg. Men det handlar om en liten bit (inte en hel limpa!) som jag njuter av och har inget dåligt samvete för det. Resten av veckan skulle jag inte få för mig att äta nått bröd. Dom enda gångerna jag fått dåligt samvete av avsteg är när jag egentligen inte varit sugen men ätit nått sött ändå.

 

Mitt råd är att planer dina avsteg och spara dom för något du verkligen njuter av. Känner du att nej, det här kan jag inte hantera idag så avstå hellre.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...