Jump to content

Namninsamling sockerberoende


Anders A

Recommended Posts

Kan någon delge mig de vetenskapliga underlag för att "sockerberoende" existerar?

 

Problemet grundar sig i vad vi menar med "beroende".Vi är beroende av många olika saker: vatten, sömn, socker, fett, kärlek, uppskattning m.m. När begäret efter belöningen blir för stort kan vi hamna i ett missbruk; sexmissbruk, facebooksmissbruk, internetmissbruk eller sockermissbruk.

Narkotiska preparat (och andra kraftigt beroendeframkallande substanser) går in "bakvägen" och "kidnappar" de naturliga belöningssystemen som normalt reagerar på t.ex. fett, socker och sex.

 

Socker är medfött naturligt belönande hos människan och vi har haft nytta av socker under 60 miljoner år som primater. Däför blir det svårt att klassa socker som "beroendeframkallande substans" i likhet med heroin. Innan vi var primater var vi sannolikt insektivorer och utvecklade beroende för krämig och knaprigt fet mat (=larver och insekter) så fettberoendet är sannolikt minst dubbelt så gammalt som sockerberoendet.

 

Varken ICD-10, DSM-IV eller DSM-V klassar socker som en beroendeframkallande substans utan klassar "sockerberoende" som en ätstörning.  Det finns en liknande diskussion om klassificeringen av spelberoende och shopaholics.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Kan någon delge mig de vetenskapliga underlag för att "sockerberoende" existerar?

 

Tycker det spelar rätt liten roll vad sockerberoende kommer sig av och ifall det är jämförbart med heroin o.dyl. rent medicinskt. Sanningen i mitt liv är att ifall jag äter socker i för stor mängd så börjar jag missbruka sockret på ett sätt som är ohälsosamt för mig, både psykiskt och fysiskt. Lösningen på mitt problem har visat sig vara fysisk och psykisk. Fysisk eftersom en relativt liberal LCHF (kanske 25 g kolh per dag) håller detta missbruk i schack. Däremot är lösningen också delvis psykisk, eftersom jag kan äta en bit inlagd sill utan att trilla dit, men inte ett godis. Oberoende om man kan bevisa exakt vad det är eller inte, så är detta ett problem som orsakar individer stort lidande och samhället stora kostnader, så visst ska man ta det på allvar.

Link to comment
Share on other sites

De där mössen som hellre ville ha sockervatten än knark var inte vetenskapligt? Men du menar man kanske borde göra lika på folk för att det ska räknas, och man kommer troligtvis inte ge folk knark och därför finns inte sockerberoendet?

 

Råttförsöket var intressant eftersom det gick stick i stäv med alla tidigare studier som gjorts på primater, vilket artikelförfattaren även reflekterar över. Detta betyder antingen:

 

1. Råttor har ett helt annat belöningsystem än oss primater. All forskning om sockerberoende (som huvudsakligen har gjorts på råttor) måste då ifrågasättas.

 

eller 

 

2. Vi har en effektiv behandlingsmetod för narkomaner. Med fri tilldelning av sockervatten så kan vi stänga ner mycket missbruksvården, spara många människoliv och få en kraftig minskning av kriminaliteten. För de som inte känner till det kan jag upplysa om att sockerberonde är betydligt hälsosammare än heroinberoende. Sockervatten som behandlingsmetod är något som artikelförfattaren även nämner i sina egen slutsatser. Undrar om det fungerar likadant för alkohol eller tobak?

Link to comment
Share on other sites

Däremot är lösningen också delvis psykisk, eftersom jag kan äta en bit inlagd sill utan att trilla dit, men inte ett godis.

 

Jag tycker det är klart intressant. Det verkar inte vara substansen socker i sig som triggar, utan det krävs en kombination av flera olika saker. I alla fall för vuxna, barn verkar klara av rent socker utan problem.

 

Om man vore riktigt sockerberoende skulle man äta strösocker direkt från paketet för att få maximal effekt. Men de flesta verkar ändå behöva kombinera det söta med andra smaker/aromer för att få en effekt. Fett, socker och krämig konsistens med lite arom (=glass) brukar vara en höjdare för sockerberoende.

 

Om du äter en kokt potatis (utan något som helst annat till), triggar det också?

Link to comment
Share on other sites

Tycker en person att den är "sockerberoende" (vilket alla är på ett sätt) så får personen tycka det. Allvarligt talat så berör det inte mig. 

 

...Dom kliniska fallen ökar och det gör även det vetenskapliga underlaget för att sockerberoende existerar...

Detta står skriver i den text vissa valt att skriva under med sitt namn. Eftersom jag inte har kollat upp sådana studier så undrade jag huruvida någon har dessa till hands så att jag kan få läsa dem. 

 

De där mössen som hellre ville ha sockervatten än knark var inte vetenskapligt? Men du menar man kanske borde göra lika på folk för att det ska räknas, och man kommer troligtvis inte ge folk knark och därför finns inte sockerberoendet?

Jag skulle också välja sockervatten före knark. Du får gärna dela med dig av studien som du refererar till istället för att anta att jag kan den utantill.

Link to comment
Share on other sites

Jag skulle också välja sockervatten före knark. Du får gärna dela med dig av studien som du refererar till istället för att anta att jag kan den utantill.

Självklart. Om du kan välja så föredrar du förstås sockervatten, det är rationellt. Det skulle jag också göra. Men när du väl fått testa kokain är inte bara ditt belöningsystem som är kidnappat, drogen kidnappar även din vilja och ditt förnuft (prefrontalcortex). När du blivit kemiskt beroende har du inte längre något val, du kan inte använda viljestyrka, du kan inte göra smarta val eller byta livstil. Du har en permanent hjärnskada som gör dig helt handikappad, du lever för drogen. Detta är den verklighet en person med kemiskt drogberoende lever i.

 

Att jämställa "sockerberoende" med drogberoende blir i ljuset av detta löjligt och i värsta fall destruktivt. Risken är nämligen att vi förringar problemet med äkta drogberoende och vi kommer heller inte kunna ge bättre hjälp till personer med ätstörningar bara för att vi att kallar dem sockerberoende.

 

Jag skriver inte under namninsamlingen!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Intressant diskussion :)

 

Jag kan nog tycka att namninsamlingen kan vara ett steg på vägen att påverka våra politiker i rätt riktning vad gäller kosten. Att den i sig själv skulle resultera i några större förändringar tror jag inte. Men kan man bara få någon beslutsfattare att intressera sig för detta ämne och kanske sen själv börja forska lite, och då eventuellt leta rätt på de vetenskapliga studierna som kan finnas, då har man ju kommit en bit på vägen.

 

Sen kan man ju också ifrågasätta behovet av vetenskapliga studier för att ta detta första steg. Det som denna namninsamling vill åstadkomma är ju att "sammanställa olika former av nationella- och internationella vetenskapliga arbeten inom ämnesområdet sockerberoende". Dessa skulle ju då kunna påvisa att sockerberoende är verkligt. Eller inte!

Sen är det ju också många som påstår att det inte finns några vetenskapliga studier på att LCHF kosten fungerar, men vi kan ju i olika forum som detta läsa om hundratals och troligen tusentals människor som det fungerar mycket bra för. Och på samma sätt kan man nu läsa ganska många inlägg om folk som säger sig vara sockerberoende. 

 

Men det stämmer ju att de som startade denna namninsamling skriver "Dom kliniska fallen ökar och det gör även det vetenskapliga underlaget för att sockerberoende existerar", så då kan ju de som är intresserade fråga dessa personer om var man kan hitta detta vetenskapliga underlag. http://www.namninsamling.com/site/contact_author.asp?sockerberoende_1

Link to comment
Share on other sites

...

 

Om du äter en kokt potatis (utan något som helst annat till), triggar det också?

 

Detta är min lekmansanalys av hur jag personligen fungerar:

Det finns två sätt som jag kan triggas till att "falla dit" eller vad vi nu ska kalla det.

1. Ett sätt är att äta något som triggar mitt inlärda belöningssystem (därför kan jag falla dit av ett enda godis, trots att det är fråga om små mängder socker som egentligen inte borde spela någon roll).

2. Ett annat sätt är att äta tillräckligt med kolhydrater av vad som helst, för att blodsocker-dippen ska få mig att falla dit. Vet ärligt inte var den gränsen går, är nog flytande beroende på hur jag ätit, men två potatisar, skulle jag tippa kan räcka.

 

En potatis skulle nog inte trigga varken dera fällorna. Däremot ifall den potatisen skulle ätas som en portion pommes är jag ganska säker på att jag skulle falla dit.

Link to comment
Share on other sites

Självklart.

 

...

När du blivit kemiskt beroende har du inte längre något val, du kan inte använda viljestyrka, du kan inte göra smarta val eller byta livstil. Du har en permanent hjärnskada som gör dig helt handikappad, du lever för drogen. Detta är den verklighet en person med kemiskt drogberoende lever i.

 

Hur ser du på alkoholberoende? Min pappa är nykter alkoholist sedan 8 år tillbaka (en vild gissning från min sida är att han var full 90% av tiden i 20 år innan dess, varav arbetslös i 15 år). Jag tror inte han håller med om att man inte kan göra smarta val eller byta livsstil. Det är bara väldigt, väldigt svårt, man behöver hjälp och motivation, och risken finns alltid att man faller tillbaka. (Så på så vis är man säkert permanent hjärnskadad, även om man inte lever för drogen när man blivit avvand).

 

Hur som helst så kämpar han nu med vad han själv kallar sockerberoende. Enligt honom är det svårare att sluta med socker än alkohol. Han tog inte ställning till vad det beror på (e.g. samhällets förväntningar, dolt socker osv).

Link to comment
Share on other sites

Hur ser du på alkoholberoende?

...

 Det är bara väldigt, väldigt svårt, man behöver hjälp och motivation, och risken finns alltid att man faller tillbaka

...

 Enligt honom är det svårare att sluta med socker än alkohol.

 

Alkohol är ett substansberoende, men ganska komplext sådant eftersom den har flera verkningsvägar. Alkohol är dessutom en mycket gammal drog som både djur och människor missbrukat i flera miljoner år. Man kan t.om spekulera i om alkoholen kan ha haft (eller har) en evolutionär fördel.

 

Självklart kan man till viss del bli abstinent från droger med mycket stöd och en del medicinsk intervention. Men bereondet ligger kvar och det krävs inga komplicerade triggers för att väcka beroendet igen. När man läser litteraturen om beroende talar man om permanent skada/programmering. Jag vill gärna tänka positivt och tro att hjärnan ändå är tillräckligt plastisk för att kunna "programmeras" om, även om vi ännu inte riktigt förstått hur det ska gå till.

 

När det gäller din pappa så kan man tolka det som att han antingen har ett medfött starkt belöningsystem (som du kan ha fått i arv) och kan lätt skapa beroende för vad som helst, s.k. beroendepersonlighet. En annan tolkning är att han via alkoholen har aktiverat belöningssystemet som nu är på ständig jakt efter nya kickar. 

 

Alla typer av matberoenden/ätstörningar är besvärliga eftersom vi jämnt och ständigt exponeras för mat. En narkoman behöver inte se sprutor varje gång han går förbi pressbyrån.

Link to comment
Share on other sites

Detta är min lekmansanalys av hur jag personligen fungerar:

 Intressant analys!

 

Spontant skulle jag säga att godissmaken är en ren trigger som skapar ett sug. Det räcker förmodligen att du får smaken i munnen, även om du spottar ut godiset så är det kört. Det stämmer väl överens med djurförsök där man ser att belöningscentrat aktiveras utan att maten någonsin når magsäcken. Jag gissar att det utlöser trigger efter specifikt mat/godis.

 

Blodsockerfallet borde rent teoretiskt utlösa en annan typ av känsla, typ panikhunger. Den hungern skulle i så fall kunna vara mer ospecifik (vilken mat som helst som snabbt får upp blodsockret).

Link to comment
Share on other sites

Jag förstår att detta prat om sockermissbruk kan kännas lite löjligt och förringande av människor med riktiga drogmissbruk.

 

MEN. Många människor upplever faktiskt något som kan liknas vid att man fastnar i ett ätbeteende som man inte har kontroll över och som är svårt att bryta trots att man upplever både psykiska och fysiska men av det. Man smusslar med det och ljuger för sig själv.

 

Detta beteende liknar ju faktiskt väldigt mycket en missbrukares beteende.

 

(Det är ju bara att besöka vilken godisbutik som helst och se horderna av unga bantande tjejer som maniskt plockar smågodis så förstår man ju detta)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Alkohol är ett substansberoende, men ganska komplext sådant eftersom den har flera verkningsvägar. Alkohol är dessutom en mycket gammal drog som både djur och människor missbrukat i flera miljoner år. Man kan t.om spekulera i om alkoholen kan ha haft (eller har) en evolutionär fördel.

...

 

När det gäller din pappa så kan man tolka det som att han antingen har ett medfött starkt belöningsystem (som du kan ha fått i arv) och kan lätt skapa beroende för vad som helst, s.k. beroendepersonlighet. En annan tolkning är att han via alkoholen har aktiverat belöningssystemet som nu är på ständig jakt efter nya kickar. 

...

 

Helt korrekt. Min pappa har en äkta beroendepersonlighet. Allt han gör är till 100% eller 0%. Äter han hälsosamt så fuskar han aldrig, äter han ohälsosamt är det fråga om ett glasspaket om dagen osv. Jag har nog säkert ärvt en svagare variant av hans "maniskhet", men skulle påstå att jag håller på att jobba bort min, om det går. Är inte lika arbetsnarkoman som jag var förr och kräver inte samma perfektion av mig själv och andra. Man kan ju spekulera i ifall det var detta som gjorde att min pappa till slut klarade av att sluta dricka, för han har också lugnat ner sig på den punkten med åren.

Link to comment
Share on other sites

MEN. Många människor upplever faktiskt något som kan liknas vid att man fastnar i ett ätbeteende som man inte har kontroll över och som är svårt att bryta trots att man upplever både psykiska och fysiska men av det. Man smusslar med det och ljuger för sig själv.

 

Det du skriver gäller alla tvångsmässiga beteenden! Ska trichotillomani (tvångsmässigt hårätande) eller nagelbitning även det räknas som en beroendesjukdom? Personer med Tourettes syndrom och andra tvångssyndrom har ofta både fysiska och psykiska men av sitt beteende, kanske ännu större än personer med sockerberoende. De borde i så fall också klassificeras som beroende enligt ICD-10. Annars tar vi ju inte deras problem på tillräckligt allvar?

 

Frågan vi måste ställa oss är om det faktiskt hjälper en sockerberoende att hamna i samma fack som narkomaner. Kanske lite tröst i början, men när det sedan blir tal om tvångsvård och illegalisering av sockermissbruk blir det kanske inte lika spännande...

Link to comment
Share on other sites

Kan någon delge mig de vetenskapliga underlag för att "sockerberoende" existerar?

 

Eftersom du inte fått något svar ger jag dig en kort lista över diverse vetenskapliga artiklar som jag samlat på mig kring sockerberoende. Flera av dem kan du hitta i fulltext genom att googla på titeln. Näst sista artikeln (Steiner 1973) är en klassiker som visar att nyfödda barn reagerar på sötma, även om de har en missbildning som gör att de helt saknar storhjärna. Det betyder att sockerbelöning inte är inlärd utan snarare en medfödd reflex.

Avena, NM. 2008. “Evidence for Sugar Addiction: Behavioral and Neurochemical Effects of Intermittent, Excessive Sugar Intake.” Neuroscience & Biobehavioral Reviews 32 (1): 20–39.

 

Berridge, KC. 1996. “Food Reward: Brain Substrates of Wanting and Liking.” Neuroscience & Biobehavioral Reviews 20: 1–25.

 

Berridge, Kent C, Chao-Yi Ho, Jocelyn M Richard, and Alexandra G DiFeliceantonio. 2010. “The Tempted Brain Eats: Pleasure and Desire Circuits in Obesity and Eating Disorders.” Brain Research 1350 (September 2): 43–64. doi:10.1016/j.brainres.2010.04.003.

Colantuoni, Carlo, Pedro Rada, Joseph McCarthy, Caroline Patten, Nicole M Avena, Andrew Chadeayne, and Bartley G Hoebel. 2002. “Evidence That Intermittent, Excessive Sugar Intake Causes Endogenous Opioid Dependence.” Obesity Research 10 (6) (June): 478–88. doi:10.1038/oby.2002.66.

 

Corwin, Rebecca L. 2004. “Binge-type Eating Induced by Limited Access in Rats Does Not Require Energy Restriction on the Previous Day.” Appetite 42 (2) (April): 139–42.

 

Dileone, Ralph J, Jane R Taylor, and Marina R Picciotto. 2012. “The Drive to Eat: Comparisons and Distinctions Between Mechanisms of Food Reward and Drug Addiction.” Nature Neuroscience 15 (10) (October): 1330–5. doi:10.1038/nn.3202.

 

Egecioglu, Emil, Karolina P Skibicka, Caroline Hansson, Mayte Alvarez-Crespo, P Anders Friberg, Elisabet Jerlhag, Jörgen A Engel, and Suzanne L Dickson. 2011. “Hedonic and Incentive Signals for Body Weight Control.” Reviews in Endocrine & Metabolic Disorders 12 (3) (September): 141–51

Erlanson-Albertsson, C. 2005. “Socker Triggar Våra Belöningssystem Sött Frisätter Opiater Som Sätter Fart På Sötsuget - Insulin Kan Dämpa Det.” LÄKARTIDNINGEN 102 (21): 1620 – 1629.

 

Gold, MS, and NA Graham. 2009. “Food Addiction?” Journal of Addiction …: 1–25. doi:10.1007/978-1-4614-1997-6.

 

Lenoir, Magalie, Fuschia Serre, Lauriane Cantin, and Serge H Ahmed. 2007. “Intense Sweetness Surpasses Cocaine Reward.” PloS One 2 (8) (January 1): e698. doi:10.1371/journal.pone.0000698.

 

Le Merrer, Julie, Jérôme A J Becker, Katia Befort, and Brigitte L Kieffer. 2009. “Reward Processing by the Opioid System in the Brain.” Physiological Reviews 89 (4) (October): 1379–412.

 

Volkow, N D, G J Wang, J S Fowler, D Tomasi, and R Baler. 2012. “Food and Drug Reward: Overlapping Circuits in Human Obesity and Addiction.” Current Topics in Behavioral Neurosciences 11 (January): 1–24.

 

Steiner, J E. 1973. “The Gustofacial Response: Observation on Normal and Anencephalic Newborn Infants.” Symposium on Oral Sensation and Perception (4) (January): 254–78.

 

Volkow, Nora D, and Roy A Wise. 2005. “How Can Drug Addiction Help Us Understand Obesity?” Nature Neuroscience 8 (5) (May): 555–60.

 

Link to comment
Share on other sites

 

Frågan vi måste ställa oss är om det faktiskt hjälper en sockerberoende att hamna i samma fack som narkomaner. Kanske lite tröst i början, men när det sedan blir tal om tvångsvård och illegalisering av sockermissbruk blir det kanske inte lika spännande...

 

Precis den tanke jag hade. Det verkar i dagens samhälle finnas ett extremt behov att diagnosticera allt mellan himmel och jord. Man jkan ju funderar vilka som egentligen tjänar på det? Utan att försöka framstå som konspirationsteoretisk så finns det ju dock kommersiella förtjänster med denna utveckling. Läkemedelsbolagen kan ex. pumpa ut piller för flera åkommor.

 

Vänder man på det så finns det ju flera exempel på att variationer i utfallen (läs: diagnoser/sjukdomar) kan ha liknande eller identiska orsaker. Det finns därför ett symptomfokus, än en gång, bland läkemedelsbolagen där man lägger mer krut och resurser på att lindra symptom och - faktiskt - permanenta sjukdomstillstånd. Se bara på de mest kommersiellt framgångsrika läkemedlen, ex statiner. Någon som blivit "frisk" av sådana? Däremot så är de ett lysande exempel på återköpsfaktorn och fokuset på symptomlindring. Saker som funkar och eliminerar ett problem på riktigt har ǵenerellt sett förvånansvärt dålig kommersiell potential. Motsatsen tycker bekräftar detta som ex. statiner, Windows eller varför inte kosttillskott för träning (med kontrasten "vanlig mat och mycket skrot").

 

Närbesläktat är ju det motsatta perspektivet, dvs att varierande åkommor kan ha en och samma lösning/lindring. KBT-behandling är ett bra exempel på detta där människor av helt olika anledningar får hjälp av likartad behandling.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

 

Det du skriver gäller alla tvångsmässiga beteenden! Ska trichotillomani (tvångsmässigt hårätande) eller nagelbitning även det räknas som en beroendesjukdom? Personer med Tourettes syndrom och andra tvångssyndrom har ofta både fysiska och psykiska men av sitt beteende, kanske ännu större än personer med sockerberoende. De borde i så fall också klassificeras som beroende enligt ICD-10. Annars tar vi ju inte deras problem på tillräckligt allvar?

 

Frågan vi måste ställa oss är om det faktiskt hjälper en sockerberoende att hamna i samma fack som narkomaner. Kanske lite tröst i början, men när det sedan blir tal om tvångsvård och illegalisering av sockermissbruk blir det kanske inte lika spännande...

 

Jag säger inte mot dig, trots att det kanske uppfattades så. Tvärtom så håller jag med dig om att det vore helt uppåt väggarna att klassa det som en äkta beroendesjukdom. Arten människas sockertrånande är givetvis ett helt normalt beteende.

 

Men att  själv, med viss glimt i ögat, se sitt översnaskande som ett missbruk har iaf hjälpt mig att hålla fingrarna ur kakburkarna.

Link to comment
Share on other sites

Jag säger inte mot dig, trots att det kanske uppfattades så. Tvärtom så håller jag med dig om att det vore helt uppåt väggarna att klassa det som en äkta beroendesjukdom. Arten människas sockertrånande är givetvis ett helt normalt beteende.

 

Men att  själv, med viss glimt i ögat, se sitt översnaskande som ett missbruk har iaf hjälpt mig att hålla fingrarna ur kakburkarna.

 

OK, jag förstår din poäng!

 

Jag har absolut inget problem med begreppet "missbruk". Det jag vänder mig emot är när man blandar ihop det med "beroende". Det går utmärkt att missbruka både alkohol, tobak och till och med narkotika utan att bli beroende av det. Bland de mest beroendeframkallande är tobaksrökning (32% av användarna utvecklar beroende) följt av heroin (23%) enligt [Anthony m.fl. 1994].

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att det spelar mindre roll ifall det kallas beroende eller missbruk eller vad man vill för den som är drabbad, men ett stort bekymmer är att ifall du inte har en diagnos får du inte hjälp av vården idag. Ett framtidsyrke kan mycket väl bli socker-coach, där man med hjälp av sin socker-coach får lära sig vad man kan och inte kan äta för att bli kvitt sitt sockermissbruk (okej, Olle, för din skulle skriver jag missbruk). Sen om diagnosen heter utomjording eller sockerråtta spelar, i varje fall för mig, mindre roll. :) Huvudsaken är att vård ska finnas att tillgå kommunalt så också fattiga har tillgång.

 

Huvudsaken är att de som behöver hjälp får den! :)

 

(Förövrigt har inte jag heller skrivit under på just den där adressen, men fint initiativ i alla fall.)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...