Vi som inte får stöd av vår partner

[Cicci76]

Hej alla!

Nu har jag sökt och sökt på forumet men hittar ingen tråd om detta.

Som titeln säger så tänkte jag skriva om att äta enligt LCHF och ha en partner som inte gör det.

Min man sitter dessutom och äter glass, choklad, kladdkaka m.m. i princip varje kväll.

Detta har inte varit ett så stort problem för mig innan men just nu är det skitjobbigt!

 

Jag började min morgon med en bit kladdkaka.... Den har stått i köket i flera dagar och sett sååå god ut.

Avslutade även kvällen igår med två bitar 

Sa till min man att det är skitjobbigt just nu och jag pallar inte stå emot när vi har sånt hemma just nu. För han kommenterade att det inte var bra för mig när jag åt biten. "Det är inte bra för dig, du förstör bara för dig själv."

Han tyckte att sockerberoendet är mitt problem som han inte ska behöva bli indragen i, att han måste få äta som han vill. Han ska inte bli tvingad att sluta med godis, kakor, och glass.

 

På ett sätt förstår jag honom men jag blir oxå ledsen och besviken att han inte kan ställa upp för mig.

Till saken hör att han oxå är sockerberoende men inte överviktig. Däremot har han Reumatoid artrit i hela kroppen, lindrig IBS, extrema blodsockerdippar och då kan han bli jävligt otrevlig och godartad prostataförstoring. Vilket alltihop beror på en att han ätit mat baserad på vete, socker och stärkelse i hela sitt 51 åriga liv.

 

Han håller t.o.m. med om att det är kosten som ställt till det i hans kropp men eftersom han inte har problem med vikten, vilket jag fått på senare år, så är han inte motiverad att lägga ner socker. När jag tänker efter hade nog inte jag heller försökt göra det om jag inte blivit överviktig. Kanske om jag blivit sjuk. 

 

Vad ska jag göra?

Just nu orkar jag inte stå emot glass, choklad och kakor när suget sätter in. Hade det inte funnits hemma hade det varit en annan femma. Jag skulle aldrig gå ner till ICA och handla nåt sött utan det är för att det finns mitt under näsan på mig. Processen startar redan innan jag stoppar i mig skiten, räcker att jag ser det så drar det igång. 

 

Han blev lite passivt aggressiv oxå och sa "Ok jag ska aldrig mer visa dig nåt sånt, du ska aldrig mer behöva se det!" Vilket jag absolut inte krävde jag sa bara att det var jävligt jobbigt att han bakar kladdkaka och köper hem Ben & Jerry´s just nu. 

Kan inte tänka mig att han krävt att få dricka alkohol framför mig dagligen om jag varit alkoholist, eller jo om han oxå var det men inte ville lägga av.

Problemet som jag ser det, nu när jag skriver, är att vi är två sockertorskar och den ena vill ta tag i det men inte den andra.

 

Före jul sa han att vi skulle börja äta nyttigt, LCHF, hela familjen att han ville det. Vi har pratat en hel del om att hans reumatism och värk beror på skitmat och han har sagt innan att han vill testa köra på LCHF ett par, tre månader och se om han blir bättre. Men nu verkar han glömt. 

Tänker oxå på min lilla tjej som är 10-år som han alltid erbjuder glass, kakor, popcorn m.m. m.m. trots att jag sagt till honom att inte göra det. Låt henne be om det istället, vilket hon inte gör speciellt ofta. Hon har oxå uttryckt en önskan om att sluta med skitmat. Jag har funderat på liberal LCHF till henne eller möjligen Paleo. 

 

Jag känner mig rätt så rådvill och ledsen just nu. Hade det inte varit för min man så hade jag kört stenhårt och även involverat dottern. Även hon har blivit sjuk av maten, hon har barnreumatism och problem med magen så hon behöver verkligen lägga om kosten. Eftersom hon är så ung tror jag att hennes kropp skulle reparera sig på nolltid och sen skulle hon förbli frisk och stark. Är så mycket lättare att bibehålla en sund kost om man får det redan som liten tror jag. Tyvärr är det väl all välling och gröt som ställt till det i hennes lilla kropp från början. Hade jag fått barn idag så hade jag gjort heeelt annorlunda med kosten till det barnet! 

 

Ville nog mest skriva av mig lite. Är det någon som känner igen sig eller har några råd så skriv gärna 

 

 

[EVS]

Det är det där med konsten att ändra andra... Är det mest du eller mest din man som handlar och lagar maten hemma? En början kan ju vara att du endast lagar sådan mat, som du själv vill äta. Lagar han maten, får du väl i värsta fall laga eget åt dig själv... Men jag förstår det som att maten inte är det största problemet, utan ständig tillgång till sötsaker. Du kan inte kräva av din man att inte äta sådant, tyvärr. Jag tycker däremot att du kan tillåta dig att konsekvent slänga alla rester i soporna, så att de inte ligger där i kylen och ropar på dig i flera dagar.

 

Jag äter som jag gör i första hand för ena dotterns skull, i andra hand för min sambos skull. Först i tredje hand kommer de fördelar det har för mig själv. Jag äter huvudsakligen relativt liberal LCHF, dock långt ifrån fritt från undantag. Till en början var det bara sambon som åt LCHF. När vi kapade allt socker och gluten för dottern, hoppade även jag på tåget, för att underlätta för henne. Är inte hon med, kan jag absolut tacka ja till en bit gott fika ibland, men om sambon är med tackar jag nej om det hjälper honom att göra detsamma. Det händer att jag köper något onyttigt till mig själv också, men jag äter det diskret, vill inte sabotera för dem. Sen är det ju så, att med rätt kost i grunden, så är det ofta långa perioder när jag inte ens är sugen på sötsaker. Tyvärr ingen sådan period just nu, fikade till och med på jobbet igår, något jag brukar undvika. Men att jag visar någon slags grundläggande hänsyn, tycker jag att min familj förtjänar! 

 

Jag tycker att du ska fortsätta försöka få till ett test på några veckor, när ni alla äter bra. Börja med två veckor, om han inte vill längre, men tre veckor är bättre, för då hinner han känna fördelarna och inte bara det jobbiga. Men går det inte, så är det till sist du själv som får ta ansvaret för din egen hälsa, lika väl som han får ta ansvaret för sin. Men att han klagar på ditt ätande, när han själv tar in skiten i huset, tycker jag inte att du ska behöva acceptera! Om han inte vill ändra sitt ätande, ska han inte klaga på dig när du inte orkar motstå skräp. Det tycker jag är ett minimikrav, som du faktiskt kan kräva av honom.

[iAnna]

Nu har jag/vi haft turen att vi såg ljuset samtidigt.

För att få med barnen på tåget har vi "undervisat" dem, vid måltiden, om vad olika mat gör för nytta i kroppen. Vi har också tillsammans med barnen sett de flesta av Kostdoktorns filmer, föreläsningar och intervjuer, pausat och förklarat på deras nivå, och tittat vidare.

Nu äter de lchf helt frivilligt, med ytterst få avsteg, om ens några.

 

Försök att vara stark och kör din grej, så kommer han kanske att se dina framsteg om några månader.

[margaretha]

Jag gjorde som du trillade dit i början men sa till mig själv du kan ju inte ändra på alla andra du måste ändra dig själv. Jag lagar bara lchf mat så kokar jag tex potatis timmgubben. Har ätit lchf i 10 år nu kan det stå chokladkartonger på bordet utan att jag tar skulle jag göra det blir det ett helvete i flera dar.

[Petra183]

Känsligt ämne det här. Har du läst på om sockerberoende? LCHF-ingenjören My Westerdahl har en del om det på sin blogg och Bitten Jonssons bok har kommit ut i ny utgåva, Sockerbomben 3.0. Det är möjligt att du hittar en del användbart där. 

 

Hur fungerar det med maten? Om man äter sig ordentligt mätt på LCHF-mat som inte triggar, så underlättar det att motstå attacker av sötsug. Det finns en aminosyra som heter L-glutamine. En del sockerberoende använder den för att häva attacker av sötsug (den hjälper, men är inte idiotsäker). L-glutamine finns att köpa hos en del postorderföretag som säljer kosttillskott. 

 

Jag tycker du fick en bra råd, när någon tipsade om att slänga hans rester, så de inte frestar dig.

 

Kan han acceptera att droga någon annanstans än i bostaden, om han nu inte klarar att bryta med sitt missbruk? Hemma äter vi riktig mat. Vill du äta annat så får du äta det i bilen, garaget, på väg hem från ICA...

 

Finns det situationer som triggar dig extra mycket? Kan du undvika dem på något sätt?

[Xiro]

Fy vad arg jag blir på din man Cicci76, förlåt men han är ju helt urdum i huvet vad gäller kost, hälsa och att ta hand om sig själv och sin familj. Jag förstår din frustration fullt ut och beundrar ditt tålamod.

 

Ps. Jag vet att jag borde vara mer diplomatisk för han är uppenbarligen en beroende i förnekelse. Men att låta det gå ut över dig och dottern såhär är klart över gränsen!

[Vivisfaxarn]

Liknelsen med alkohol tycker jag är bra. Skulle han sitta och dricka hemma och öppet om du var alkoholist?

[Melker]

Min fru arbetar i vården och har en massa vårdkompisar, överläkare, läkare, forskare och div experter och alla de tycker LCHF är mumbo jumbo där jag liter på suspekta bloggare istället för vetenskaplig evidens.

 

Är liksom ingen idé att ens försöka diskutera utan jag bara konstaterar, de har fel-det fungerar visst.

[Syster]

Min fru arbetar i vården och har en massa vårdkompisar, överläkare, läkare, forskare och div experter och alla de tycker LCHF är mumbo jumbo där jag liter på suspekta bloggare istället för vetenskaplig evidens.

 

Är liksom ingen idé att ens försöka diskutera utan jag bara konstaterar, de har fel-det fungerar visst.

. . .  skräcken över att en del av det man lärt sig visar sig vara helt fel, det kan vara svårt och jobbigt att inse det, och sedan omvärdera 

[Melker]

De är inte rädda att de har fel utan helt säkra på att de har rätt och kan dra fram högvis med bevis ur t ex pubmed.

[Inez]

Jag förstår att du behöver skriva av dig, Cicci76!

 

Min första reaktion var att din man är riktigt hänsynslös både mot sin dotter och sin hustru. Men han är ju, som Xiro skrev, en missbrukare i förnekelsestadiet. Hans krämpor är tydligen inte tillräckligt besvärande för att han ska kunna lägga av med sockermissbruket. Han vill nog innerst inne (eftersom han faktiskt var med på det tidigare), men han inser att han inte klarar att vara utan sötsakerna. Suget är för starkt.

 

Risken finns att han får Diabetes 2 inom en snar framtid- man behöver ju inte vara överviktig för att få det. Det vore fint om du kunde se dig själv och din dotter som de friska och sunda i familjen och satsa på er kosthållning. Titta på din mans sötsaker med den avsmak de förtjänar; det är "knark" som sakta men säkert bryter ner din mans hälsa. Jag hoppas du kan ta hjälp av din dotter, så att ni blir två som tillsammans står emot frestelserna med hjälp av LCHF/paleo.

 

I stället för att tänka "där sitter han helt hänsynslöst och njuter och det får inte jag göra",  försök att i stället tänka "där sitter han och trycker i sig sliskigt äckligt socker som han blir sjuk av- hur kan han vara så dum?"  Med lite övning och ordentligt med riktig mat kommer det att gå allt bättre att få en ny syn på sötsaker

[Inez]

PS

Under en övergångsperiod går det ju att göra "ketobollar" av olika slag, ett LCHF-godkänt godis som det finns en uppsjö av recept på, på nätet. Så när din man bjuder er dotter på sina sötsaker (för att få en medbrottsling så han inte behöver skämmas lika mycket ) kan du erbjuda henne LCHF-godiset i stället. Bjud din man också- han kanske kan vinnas över på det viset.

[IML]

Vilken tuff situation! Jag är en liknande sits på sätt och vis, med man & barn som inte äter LCHF.

 

Även om min man är mera stöttande än din är det fortfarande så att han & barnen äter bröd, pasta, glass & chips, och jag vill / kan inte sätta ner foten och bannlysa allt sådant. Kan komma med lite tips på de strategier jag har haft för att inte frestas / triggas:

 

-Köper inte knäckebröd, det överäter jag lätt på, bara mjukt. Alltid färdigskivat, förvaras i frysen, de får ta fram det som går åt varje gång. Står det en limpa framme blir jag för frestad. 

-Har en speciell sorts chips jag har svårt att motstå, har bett maken att inte köpa just den sorten. Annars har jag inte så svårt att motstå just chips, som är hans mesta "synd".

-Han vill gärna ha en chokladbit till kaffet på kvällen, har bett honom förvara sin choklad i en speciell låda som jag sällan öppnar, så jag slipper se den när jag ska ha något annat i köksskåpen.

 

Kan ni komma överens om nån sorts kompromiss? Du kan inte tvinga honom att börja med LCHF, men för din skull borde han tex kunna köpa hem det han vill äta i mindre mängd, så det inte blir rester som du frestas av.

 

Kan du försöka få med honom på att testa att bara byta ut vissa måltider? Det måste inte vara allt eller inget. Min man har tex byt ut sin ostfralla till frukost mot äggröra. Han märkte genast att han orkar med förmiddagen bättre och inte är lika hungrig till lunchen. Nu äter han ibland mina LCHF måltider även till middag, ibland tar han pasta eller potatis till som jag ofta gör till barnen. 

 

Att erbjuda barnen glass, chips, popcorn, läsk etc är också en diskussion jag haft med min man, han är också förtjust i att erbjuda våra två sådant. Vi har nu kommit överens om att det får hållas till helgerna, inte varje helg, och att man köper mindre flaskor läsk. Det räcker att de delar på en 50-cl flaska, man måste inte köpa 2L-flaskorna.  

[Guest jala]

Låter som ett mycket smart upplägg och bra överenskommelse.

[lchfwinther]

Han skulle ju verkligen behöva ändra sin kost med tanke på hans hälsotillstånd. Kan du inte tipsa om andra som blivit hjälpta med LCHF? Själv är jag helt symtomfri i min psoriasisartrit sedan 8 år med den här kosten och har inga tankar på att sluta eftersom jag mår så bra 

Du kan läsa mer om mig här hos kostdoktorn 

http://www.kostdoktorn.se/lena-winther

[Effie]

Jag skulle också behöva lite argument...min sambo förstår inte alls det där med lchf. "Om man inte är sjuk, och om man har bra ork, behöver man väl inte äta så!". Och han lagar själv sin pasta, sin potatis, sitt ris, falukorv, färdiga köttbullar, nyponsoppa, pannkakor, gröt (måste ju äta ofta)... Jag tanker I mitt stilla sinne att mycket är en fråga om definitioner ("sjuk" och "ork" - nej, det är åldern!), men kommer liksom inte igenom den där "läkarna-vet-bäst"-muren. Och läkaren tror inte att kosten påverkar kroppen...

Att jag (som äter lchf) behöver gå ner I vikt, och inte han (tvärtom), och att jag ofta är stressad och därmed trött, underlättar ju inte saken. Inte har jag tänkt att han ska äta strikt lchf, men lite mer riktig mat, lite mer näring.

[stoscha]

Jag var i fantastisk shape när jag var 47-48 år. Gymmade 3 ggr per vecka, var riktigt snygg i kroppen (mogen kvinna men "lagom kurvig"). Åt "hälsosamt" enligt LMV med inget fett, lättmjölksåser, grovt bröd mm mm. Det kom smygande. Helt plötsligt började jag få kramp när jag gick och i synnerhet om jag hade bråttom. Jag gick till ett gym för att få hjälp med träning för jag trodde det var dålig kondition. Jag hade turen att få tag på en som visste vad han gjorde för han ville inte ta sej an mej förrän jag träffat läkare.

Min husläkare skrev remiss men jag var inget prioriterat ärende. Vid 51 års ålder kunde jag inte gå ett kvarter utan att vila på vägen så då satte hon mej i en taxi till akuten (vilket hon fick skit för sedan). Det var kärlkramp och jag fick en stent inopererad.

Man vet aldrig hur man ser ut inuti...

[Gemma]

Jag var i fantastisk shape när jag var 48-49 år. Gymmade 3 ggr per vecka, var riktigt snygg i kroppen (mogen kvinna men "lagom kurvig"). Åt "hälsosamt" enligt LMV med inget fett, lättmjölksåser, grovt bröd mm mm. Det kom smygande. Helt plötsligt började jag få kramp när jag gick och i synnerhet om jag hade bråttom. Jag gick till ett gym för att få hjälp med träning för jag trodde det var dålig kondition. Jag hade turen att få tag på en som visste vad han gjorde för han ville inte ta sej an mej förrän jag träffat läkare.

Min husläkare skrev remiss men jag var inget prioriterat ärende. Vid 51 års ålder kunde jag inte gå ett kvarter utan att vila på vägen så då satte hon mej i en taxi till akuten (vilket hon fick skit för sedan). Det var kärlkramp och jag fick en stent inopererad.

Man vet aldrig hur man ser ut inuti...

Wow, vilken resa... 

 

Gripande historia stoscha!

 

Hur är din kondition och vikt idag då? Många som har hjärtproblematik går ju gärna  upp i vikt, tänker jag...  men av vilka anledningar är kanske olika.

 

Finns ju flera stressmoment (och taumatisk vårdprocess ibland, som gör sina avtryck) i att genomgå det du gått igenom som kan till slut kanta tillvaron och resultera i att man dämpar ner sina fysiska/normala aktiviteter för att inte nämna rädslan att ta i... i det man nu gör. 

[stoscha]

Wow, vilken resa...

 

Gripande historia stoscha!

 

Hur är din kondition och vikt idag då? Många som har hjärtproblematik går ju gärna upp i vikt, tänker jag... men av vilka anledningar är kanske olika.

 

Finns ju flera stressmoment (och taumatisk vårdprocess ibland, som gör sina avtryck) i att genomgå det du gått igenom som kan till slut kanta tillvaron och resultera i att man dämpar ner sina fysiska/normala aktiviteter för att inte nämna rädslan att ta i... i det man nu gör.

Jag har mått jättebra i 8 år och lyckades gå ner13 av de 20 kilona jag lade på mej. Jag har styrketränat och jobbat i trädgården och burit tonvis med sten. Konditionen har väl varit lite sämre eftersom jag inte gillar att springa och inte bott så till att jag kunnat köra pass på gymmet.

Fast förra året fick jag yrsel som inte gick över så jag har inte kunnat röra mej särskilt mycket och har tröstätit lite så jag har gått upp 5 av dem igen. Men jag jobbar på det nu med PT för att återfå styrka och balans. Köpte gåstavar idag så jag ska våga gå längs vägen så snart det blir isfritt.

[Gemma]

Jag har mått jättebra i 8 år och lyckades gå ner13 av de 20 kilona jag lade på mej. Jag har styrketränat och jobbat i trädgården och burit tonvis med sten. Konditionen har väl varit lite sämre eftersom jag inte gillar att springa och inte bott så till att jag kunnat köra pass på gymmet.

Fast förra året fick jag yrsel som inte gick över så jag har inte kunnat röra mej särskilt mycket och har tröstätit lite så jag har gått upp 5 av dem igen. Men jag jobbar på det nu med PT för att återfå styrka och balans. Köpte gåstavar idag så jag ska våga gå längs vägen så snart det blir isfritt.

Så har du fått någon klarhet i vad yrseln har för orsaker då och dryftat det med insatta i ämnet?

[Gemma]

Så här nära nattkröken, jan jag få existentiella filosofiska tankar om tillvaron ; jag tycker det är sanslöst surrealistiskt hur vi i denna ivärld hanterar mat, och hur surrealistiskt det är att leva en tillvaro, där man kliver in i stora köpcentra och för all del små men kompakta livsmedelsbutiker som är fullkomligt överösta av rent gift som enl all evidens inom enbart få år (för mig tog det ca 2 år , att gå från normalvikt, till BMI över 33) skrämmande!!!

 

Mitt eget fel, men det finns faktorer i arbetslivet också.. och kroppen är trots allt kemiskt uppbyggd, samt neurologiskt går vi på elektrolyter som är snabbare än tanken.

 

Fullständigt skrämmande, hur brottslig näringsfysiologins ärenden går... all dålig mat ökar i utbud o variation, och så fort nya bevis läggs fram under nosen, så startar konflikter och grälsjuka. Barn bypass-opereras.. får godis i skolan och dricker läsk som vore det vatten och priset är ingenting man bekymrar sig över, ska jag skryta så existerade aldrig läsk i vår familj och min egen familj nej, ingen läsk där för mitt barn.. det säger instinktivt stopp.. medan affärerna har stora läskavdelningar och snart mer än halva affärernas yta upptas av högraffinerade produkter, det äcklar mig nåt kopiöst.

 

Och så dessa snabbmats-tänkandet, kommer från USA, jag vet det.. vulgoindustrialismen, som aldrig någonsin brytt sig om välmående, enbart vinstmacimeringar, och det tänket återfinns i vårdkorridorerna där produktionen går i spinn där också,  mitt senaste jobb hade jag på en hjärtavdelning, låt mig säga som så, at tjag sällan sett så psykotiskt uppvarvad personal som där.. utan överdrift skulle varannan sjuksköterska lätt kunna ges diagnosen borrderline, så neurotiska psykutbrott de kunde få, och på så infantila grunder - det var otroligt skönt att säga hej då till kardiologen.. ständigt akuta symptonbehandlingar.. folk åkteåratal in o ut, nästan som ett andra hem där, värre 'neurologen, fast vissa hade ena foten som vårdkonsumenter i neuro.. och andra som stående objekt i kardio. Dödsskönt att inte vara där längre.. jösses vilka patetiska utbrott personal kunde få, jag trodde jag hamnat på nån jävla cirkus så ytligt enfaldiga de var, men nog om det.

 

jag är ju också patetisk som skriver romaner här, får sansa mig lite, tror jag bestämt. 

[Guest]

Känner igen mig i dig fast i mitt fall handlar det om min far och inte en partner (vilket gör min situation ännu knepigare). Min far är dock mer förstående än din partner verkar vara. Jag kan inte få min far att ge upp mjölmat (bröd, knäcke, pasta, fikabröd) eller ris och potatis. Däremot har han lättare för låta bli sötsaker (exkl. fikabröd) men det kanske beror på att jag åt LCHF tidigare och det fick honom att dra ner på sötsaker.

 

Jag har inga direkt goda råd att komma med eftersom jag har lite problem själv. Tror andra här kan komma med bra råd. Jag ville bara skriva att du inte är ensam.

 

För övrigt bevisar din situation bara vilket stort fettförakt vi faktiskt har i samhället. Det är främst överviktiga (och diabetiker) som verkar vilja ta tag i sin hälsa. Kanske för vi känner enorm press (diabetiker känner nog en annan typ av press dock) att vara smala mer än att vara hälsosamma. Det är inte alls konstigt att folk bantar på alla möjliga vis för fokus ligger alltid på vikten. För det är alltid vi med extrakilon som är ohälsosamma. Smala kan ju inte vara så ohälsosamma. Nu menar jag inte att vi ska sluta försöka förbättra vår vikt men att fokusen är fel. Sen visst är det skillnad på övervikt och övervikt/fetma men jag tror ändå inte att vi kommer uppnå optimal hälsa genom att fokusera på vikten. Vikten är ju liksom ett resultat av något. Att må psykiskt dåligt över ens utseende underlättar inte precis en hälsoresa som vissa folk vill tro (de som påstår att kasta skit på tjocka ska få oss att gå ner i vikt).

[Guest]

Jag vill för övrigt tillägga att det är först inom LCHF som här på Kostdoktorn eller andra LCHF-bloggar som jag känner mig välkommen. Det känns som folk inom LCHF har betydligt större förståelse för viktproblem och jag blev positivt överraskad av Facebook-gruppen "Sockerbomben i hjärnan" då jag märkte att Ingela Jönsson rent av bad folk att inte skriva om deras viktproblematik pga. trigger och att man i gruppen främst fokuserade på sockerberoendet. Väldigt uppfriskande läsning, gå gärna med i gruppen. Jag har inte skrivit något där än men jag får styrka bara av att läsa vad andra skriver. Alla är inte nödvändigtvis överviktiga vilket jag märker att mitt fettförakt reagerade på, typ varför försöker de ändra något när de redan är smala och fina? Ja, man ska inte tro att bara för man själv är tjock att man inte har fettförakt. Jag föraktar hela mig och min kropp men jag försöker att inte göra det men det är jättesvårt, nästan omöjligt.

 

Dock bör du undvika Katrin Z under alla omständigheter. Det finns mycket bättre LCHF-profiler att följa. Hon må förespråka LCHF men hon talar extremt illa om överviktiga och verkar helt sakna empati. Faktiskt bojkottat hennes LCHF-produkter enbart pga. henne. Gör hellre saker själv eller väljer ett annat märke. Tycker hon stjälper mer än hon hjälper.

[stoscha]

Så har du fått någon klarhet i vad yrseln har för orsaker då och dryftat det med insatta i ämnet?

Ska till sjukgymnast och läkare om en månad. Då har jag haft den i 1,5 år

[Gemma]

Ska till sjukgymnast och läkare om en månad. Då har jag haft den i 1,5 år

Yrsel under så lång tid ??

 

Under tiden... kan det vara ev, medicindoser som orsakar yrsel? Om du nu är ordinerad något..

[Gemma]

Jag vill för övrigt tillägga att det är först inom LCHF som här på Kostdoktorn eller andra LCHF-bloggar som jag känner mig välkommen. Det känns som folk inom LCHF har betydligt större förståelse för viktproblem och jag blev positivt överraskad av Facebook-gruppen "Sockerbomben i hjärnan" då jag märkte att Ingela Jönsson rent av bad folk att inte skriva om deras viktproblematik pga. trigger och att man i gruppen främst fokuserade på sockerberoendet. Väldigt uppfriskande läsning, gå gärna med i gruppen. Jag har inte skrivit något där än men jag får styrka bara av att läsa vad andra skriver. Alla är inte nödvändigtvis överviktiga vilket jag märker att mitt fettförakt reagerade på, typ varför försöker de ändra något när de redan är smala och fina? Ja, man ska inte tro att bara för man själv är tjock att man inte har fettförakt. Jag föraktar hela mig och min kropp men jag försöker att inte göra det men det är jättesvårt, nästan omöjligt.

 

Dock bör du undvika Katrin Z under alla omständigheter. Det finns mycket bättre LCHF-profiler att följa. Hon må förespråka LCHF men hon talar extremt illa om överviktiga och verkar helt sakna empati. Faktiskt bojkottat hennes LCHF-produkter enbart pga. henne. Gör hellre saker själv eller väljer ett annat märke. Tycker hon stjälper mer än hon hjälper.

Sockernarkomanin är verkligen maxad! Om den saken råder inga som helst tvivel - också jag känner igen mig bland allt hederligt folk som särskilt här under kostdoktorns "supervision" medvetandegjorts sig om det , medan många tycks ha en mkt tilltalande grundlig insikt om problemet socker.. oavsett det är en tjok eller smal, randig rutig eller blommig, men medvetandegörandet om skadliga ämnen i fabrikaten som vi pådyvlas och den genomgående öppet dialogförandet om detta, att inte låta det bara ske för att mogulerna är maktfullkomliga, är såå härligt att se!

 

Att vi 'r många som är skitförbannade och rosenrasande över nutida fenomen på livsmedelsmarknaden, sjuka kalkyler som roterar ovanför huvudet på en, och jag slås över vilken dumhet som får folk att så lätt ge upp.. det som skrämmande, att det är i totalen så få som ryter till.

 

Här, finns ändå en skara människor som är kritiska och dessutom en hel del kunniga, man behöver detta och man behöver klaga utan att det ska ses som klagosång. 

 

Socker i de mängder som så fräckt tillåts upptaga stora ytor i det allmänna, är SJUKT.. det är samhällen som vilar på ohederlighet, sedan kan man alltid skylla på tryggheten.., och sopa allt under mattan innan man hunnit ta nästa andetag, man ska tåla så jävla mycket, och vara så otroligt laaaaaagom, klaga nu laaaagom...

 

nej, jag klagar inte lagom, ens rätt att yttra sig när något börjar göra ont och allvarligt försämra livskvalitet måste tåla ljuset. 

 

tänker på alla dem, de är tyvärr många, som suttit och hulkat och stirrat sig blinda på fettkanten på köttbitar.. varför överger de inte isf att äta klött för det första? 

 

ät bär! och håll tyst, om det ska vara sådan plåga att äta kött. men mycket riktigt, högprocessad mjölmat ur alla möjliga spannmål med en minimal liten ren kärna kvar, det går finfint att skyffla in och betala dyrt för lättmjölk, när det finns vatten!

 

vilken galen värld, skapa lättmjölk.. minimjölk.. höjden av ukrorkad fåfänga. låt isåfall hellre kossan vara, än att dras in i sådant högfärdighetssjuka.

 

nej det är mycket långt skriden sjukdom, att upplåta livsmedelsytorna åt metervis långa rader stora lådor, fyllda av lösgodis.. något jag ännu ser som ett sant mysterium, jag fattar ännu inte hur de kunde och  ännu låter sig få hållas med sådan överproduktion av vad som de flesta definierar som mycket skadeverkande, godiset finns ta mig fan precis överallt, t.om vid charkdiskar och bland rengöringsmedel.

[Guest]

Man spolar ner sina pengar när man köper lättprodukter som minimjölk. Smakat minimjölk EN gång och jag trodde det var "spökvatten" som barn säger på dagis när de häller i vatten i ett glas med mjölkrester. Perfekt om man som jag aldrig har gillat mjölk eftersom minimjölk smakar vatten, men varför betala för vatten som jag kan tappa gratis ur kran? Dessutom känns det långt mycket nyttigare att dricka livets dryck (vatten) framför mjölk.

 

Det händer att jag tar fet mjölk till LCHF-gröt men det är verkligen det enda som det är gott till. Inte ens varm choklad på fet mjölk duger sen jag lärt mig att mixa smör med vatten, såå mycket fylligare och godare smak. Vet att folk rynkar på näsan åt tanken att dricka smör och det gjorde jag också i början men fan vad gott det är.

 

Inte lärt mig att tycka om kokosolja på samma sätt dock. Har det gärna i mat eller bak men dricker ogärna i flytande form.

[stoscha]

Yrsel under så lång tid ??

 

Under tiden... kan det vara ev, medicindoser som orsakar yrsel? Om du nu är ordinerad något..

Helt medicinfri

[Guest jala]

Yrsel=lågt blodtryck, eller?

[stoscha]

Yrsel=lågt blodtryck, eller?

Nope. Jag har snarare högt fast inte så jag behöver medicinera. Jag har ingen riktig diagnos än men det finns nåt som heter typ obalans som gamla kärringar ofta får. Jag är inte SÅ gammal men å andra sidan följer jag aldrig standard

[Guest jala]

Jag är inte SÅ gammal men å andra sidan följer jag aldrig standard " Jag är lastgammal och följer oftast inte standard.

[Skymning]

Att inte få stöd från sin partner i en livsstilsförändring låter fruktansvärt. Jag hade aldrig klarat det om inte alla i familjen hoppat på tåget. För mig är det något man måste göra tillsammans. Saker med socker eller stärkelse köps aldrig hem längre. När jag misströstar är det min man och döttrar som tar tag i allt som kan göra det svårare för mig så att jag kan fokusera på mig själv. De är helt fantastiska.

 

Jag hoppas det löser sig för dig.

Lycka till!

[Effie]

I mitt fall kom livsstilsförändringen först, och sambon senare. Och han vill iofs gärna stötta mig, men har väldigt svårt att förstå att han skulle ha någon fördel av att äta bra mat; det viktiga är att det är gott. Så för egen del kan jag inte skylla på honom..

[Zepp]

 Och han vill iofs gärna stötta mig, men har väldigt svårt att förstå att han skulle ha någon fördel av att äta bra mat; det viktiga är att det är gott. 

 

Fast det där är oxå bara sk omskrivningar!

 

Dvs det är inte särkildt viktigt att det smakar gott, utan att han får lov att äta det han vill?

 

För om det vore viktigt för honom att äta gott så hade han lagat allt från grunden utav de bästa råvarorna.. eller hur?

 

Oså till det här med LCHF och LCHFare.. de senare ett märkligt släkte, de som förblir LCHFare iallafall över en längre period/år!

 

Först så är det som regel en fluga.. oavsett om man är frisk/sjuk/diabetiker/fet!

 

I början är man manisk.. håller koll på macronutrientfördelning.. och lär sig i princip innehållet i de flesta livsmedel!

 

Så småningom så landar man någonstans där man begriper att det handlar om att man är vad man äter.. och inte nog med detta utan man är oxå vad ens mat ätit!

 

Såå.. helt plötsligt får man en helt annan syn på mat.. den är för näring och energi.. energibehovet är det allra lättaste att tillfredställa iallafall om man bor i Sverige!

 

Iallafall.. man inser att man behöver antingen bil eller vara bekant med någon bonde för att få tag i tjänlig mat!

[Effie]

Ja, om det är omskrivningar...vet inte. För uppenbarligen är det gott med pasta, ris, falukorv och nyponsoppa, för att inte tala om socker i kaffet. Och om jag har varit manisk...nej, det vet jag inte heller. Men visst lär jag mig mer och mer, och inser att kvalitet är viktigt, även om jag inte alltid äter utifrån det, bara så som det är praktiskt möjligt utifrån affärernas sortiment.

[Zepp]

Angående omskrivningar.. det är något utav det som vi är bäst på!

 

Dvs vi anpassar själva argumenten till de villkor vi lever under/hur vårt liv ser ut för övrigt.. rätt ofta till alla våra övriga tillkortakommanden!

 

För det första, om det är himla viktigt att det smakar gott på tungan så strävar man framförallt att undersöka nya smaker/nya maträtter, nya livsmedel!

 

Om det inte är "himla viktigt" längre så handlar det mer om att äta det man är van vid/det man är van att köpa.. dvs främst vanor!

 

Oandrasidan.. i går kväll var jag på Kometen.. min far fyllde 85, alla barn, barnbarn och respektive var med.. det var riktigt gott!

 

Kan rekommendera deras Wallenbergare.. med smält smör potatispure och gröna ärtor, förrätt var toast skagen med kalix löjrom och efterätt dagens tarte!

 

Menna.. det var riktigt gott.. och det går att undvika de mesta kolhydraterna.. man behöver lixom inte äta all bukfyllan!

 

Såå.. då är vi där igen.. om det är himla viktigt att det smakar gott.. hur många gånger har han bjudit dig på Kometen/Sjömaggan/andra ställen?

 

Dvs det handlar lixom inte såå mycket om att det smakar gott.. utan om att få lov att äta det man är van vid/har råd med och vad som finns hemma när man väl är hungrig!

 

Nämenaltså.. vi gör ju oxå omskrivningar, vi äter LCHF för att Eenfeldt, Effie, Zepp, andra skriver att det är det godaste och nyttigaste man kan äta?

 

Dvs man gör val hela tiden.. det stora valet gör man i affären.. alternativt så åker man till Opaltorget och köper sitt kött där!

[Effie]

Jag tror man kan ha två inställningar till "smaka gott".

1) Nyfiken på nya saker, om det smakar gott? Fårtestiklar? myror i choklad? Haggis? Brässerad oxkind? (nej, jag har inte testat allt detta, men skulle inte tveka att göra det). 

2) Smakar välbekant. Falukorv, köttbullar...inga konstiga nymodiga grönsaker som zucchini och avocado.

 

Kometen och Sjömagasinet? Är det värt priset? Ja, säger jag som har blivit bjuden på julbord på Sjömagasinet via jobbet, och ätit så det räckt ett par dagar. Massor med spännande och jättegoda varianter av sill, fisk, kött, grönsaker, efterrätter och godis. Nej, om man ändå bara vill ha en skiva skinka, några köttbullar och lite Jansson. Plus risalamalta med saftsås.

Kometen kanske skulle funka; det var läääänge sedan jag var där.

[Zepp]

Jag tror man kan ha två inställningar till "smaka gott".

1) Nyfiken på nya saker, om det smakar gott? Fårtestiklar? myror i choklad? Haggis? Brässerad oxkind? (nej, jag har inte testat allt detta, men skulle inte tveka att göra det). 

2) Smakar välbekant. Falukorv, köttbullar...inga konstiga nymodiga grönsaker som zucchini och avocado.

 

Kometen och Sjömagasinet? Är det värt priset? Ja, säger jag som har blivit bjuden på julbord på Sjömagasinet via jobbet, och ätit så det räckt ett par dagar. Massor med spännande och jättegoda varianter av sill, fisk, kött, grönsaker, efterrätter och godis. Nej, om man ändå bara vill ha en skiva skinka, några köttbullar och lite Jansson. Plus risalamalta med saftsås.

Kometen kanske skulle funka; det var läääänge sedan jag var där.

 

Nämenaltså.. jag håller med om det mesta.. "smaka gott" är rätt mångfaseterat!

 

Och jag håller även med om Kometen och Sjömaggan.. är det verkligen värt priset?

 

Där svarar jag både ja och nej!

 

Är man genuint intresserad av att "smaka gott", så är det i mitt tycke iallafall ett obligatorium att minst var tionde/femte år iallafall besöka någon utav de lokala sk kända resturationerna.. med sk kända kockar/de resturationer med stjärnor i Guide Michelin?

 

Har man stjärna i Guide Michelin så smakar det gott, no snack om saken.. därom kan vi vara överens!

 

För övrigt så föredrar jag fiskekörkan och deras fisk och skaldjurssoppa, samt någon annan resturation.. dels på grund av pris, dels på grund av miljö.

 

På Kometen var det trångt, och på sjömaggan för pretentiöst!

 

Jungman Jansson på Söndagar.. och sommarväder är trots inga stjärnor att föredra.. hitintills!

 

Har ätit sk mutlunch både på Maggan och Jansson.. samt på andra ställen.. felet är att man inte blivit mutad fler gånger, via jobbet!

 

Luncherna tycker jag är godare än kvällsmenyerna, som oftast är för pretentiösa för min smak!

 

Altså. jag är för obetydlig för att mutas med lunch, utan det har i alla fall handlat om att mitt företag bjudit kunder på lunch.. och jag av någon outgrundlig anledning fått följa med.. VDs val?

 

Då har det som jag förstår handlat om tekniker/ingenjörer från de kundföretagen.. dvs jag är den tekniker som främst konstruerar de verktyg som vi använder.. för de produkter som vi levererar till dem!

 

Som väl är så har vi utvecklat vår organisation.. andra får åka och bjuda kunder på lunch.. jag slipper numera åka till Bryssel, Köln, Stockholm och Linköping.. däremot så saknar jag gratisluncherna!

 

Misstänker starkt att jag gjorde bort mig i Bryssel.. på besök hos Belgiska Mazak.. pratade allt för mycket teknik?

[Effie]

Gratisluncher är få, och så har det varit länge. Ställs det till med någon aktivitet på lunchtid (sällan) bjuds det på en macka.

Resor I jobbet också få. Jag har besökt Gent tre ganger på trettio år. Möten kan ske via datorn; det är inte bra, men det får gå.

 

God morgon allihop. Måndag igen. Vilket betyder att jag inte packade någon matlåda innan jag gick hemifrån 06:30. Så den här lunchen blir gratis...

Helgen gick som vanligt alltför fort. Har övat på att bli squaredanscaller (det är inte enkelt), och sjungit I kör (finns mycket att lära där också) och för övrigt försökt ta det lugnt.

 

Och maten blir alltid rörig på helger; hur sjutton får man till mattider när en äter två ganger per dag och en äter fem sex ganger...? Vi kommer alltid ur fas. Och så lite aktiviteter på det.

[shapeshifter]

Jag har samma problem med min fruga och barn.

Dom kan äta vad som helst utan att lägga på sig medan jag exploderar upp i vikt på bara enstaka försyndelser.

Problemet är att jag är den ende som kan laga riktigt smaskig mat till helgen . Att laga helg mat till min familj är kul, men att inte kunna äta allt man gjort är botten. Därför har detta många gånger varit orsaken till förfall och viktuppgång.

Dock när det bakats eller ligger godis och annat smarrigt framme jämt och ständigt så har jag gnällt - och då blir det en tillfällig skärpning och dom stuvar undan.

Samtidigt så är det faktiskt JAG som har viktproblem - inte DOM!

Dom har ju rätt till sin mat medan jag har inskränkningar. Jag tycker inte jag har rätt att kommendera dom att följa en diet bara för att jag behöver det .

[MariaF]

Jag tycker inte jag har rätt att kommendera dom att följa en diet bara för att jag behöver det .

 

Nej, kanske inte, men du har rätt att få stöd så de kan allt plocka undan/äta vissa saker när du inte är med. Gissar att mycket av det skulle nog de må bäst av att hoppa över också.

[Ketogen]

Det är också olika vilken typ av stöd man behöva. Jag äter inte samma sak som min familj men klarar det bra. Men jag tror man behöver känslan att partnern ställer upp för en när det behövs. Så klart kan man inte kräva att alla andra ska äta som man själv, men under jobbiga perioder är det kanske bra om man kan komma fram till en gemensam lösning som funkar för alla. 

[DRAKULLA]

Ja, det är tillräckligt meck att ha olika kostupplägg i familjen.

Om ens partner ej visar förståelse/nonchalerar ens problem så kan det nog 

tära på samhörigheten i förhållandet.

[SGK]

Problemet är att jag är den ende som kan laga riktigt smaskig mat till helgen . Att laga helg mat till min familj är kul, men att inte kunna äta allt man gjort är botten. Därför har detta många gånger varit orsaken till förfall och viktuppgång.

 

Om du ansvarar för matlagningen under helgen, skulle du inte kunna laga smaskig LCHF-mat då? Själv tycker jag att LCHF-mat är det smaskigaste man kan äta, och om skillnaden mellan "vanlig" mat och LCHF-mat är pasta, ris, potatis går det ju att servera en smaskig "potatisgratäng" gjord på rättika i stället för potatis eller riven blomkål istället för ris.

 

Jag brukar ibland bjuda mina utflyttade ungdomar på blomkålsrisotto, dvs istället för ris använder jag riven blomkål. Minst lika gott som vanlig risotto.

[stoscha]

Lesscarbs vitkålsgratäng slår alla potatisgratänger i världen. Jag gjorde den med blomkål också... nästan ännu godare. Vill du ha "pommes" kan du fritera vaxbönor. Det är gott.

Finns ingen anledning att se på vår kost som mindre smaskig än den kolhydratstinna. Tänk bara en härlig helgbrunch med fluffig äggröra gjord på grädde och smör med knaperstekt bacon till. Vill man ha efterrätt finns ju massor med fylliga chokladkladdkakor eller pannacotta. Fast jag är inte så förtjust i efterrätt längre. Det enda jag aldrig kan vänja mej helt med är att vara brödfri. Den längtan finns där hela tiden, men som tur är hittar jag aldrig nåt bröd som egentligen är gott nog att fuska med. Det är som med godiset. Minnet är bättre än verkligheten.

[Effie]

Brödomanen Effie kommer knappt ihåg att det finns bröd I världen längre. Men sambon tycker synd om mig, och lovar att baka till mig, bara jag ger honom recept. Det brukar bli Birgitta Höglunds formbröd; det tycker jag är ok som bröd. Hennes valnötsbröd också.

Problemet är bara att jag tycker mackor är så lättätet. Ta en skiva ur frysen, stoppa I brödrosten, mycket smör på, nam nam nam, enligt uppgift blir man mycket mätt av en skiva men mackor är lättätet, och gott, en skiva till, brödrosten... Och sedan tanker jag på lchf-ingenjörens tal om triggrar och inser att mackor definitivt är en trigger för mig. Kan funka att ha dem I frysen när livet känns bra; blir det stressigt tar de slut.

[shapeshifter]

Jo, det är klart att man kan byta ut kolhydrater i recepten mot bättre lchf alternativ. Men av slentrian har det gärna blivit de gamla favoriterna istället.  

Något som jag saknar är att kunna göra en god redning på sås (typ brunsås) utan kolhydrater. Prövade med konjaksrot men konsistensen kändes slemmig, blä.

Gjorde vitkålsgratäng och vanlig potatisgratäng i förra helgen, men av åtgången att döma var det potatisvarianten som dom gillade mest.

[stoscha]

Ja reda sås är inte lätt. Man får koka ihop den i stället och ev slänga i några äggulor. Arrowrot har jag använt nån gång

[Lisabet]

Jag reder sås med cashewnötsmör. Det går åt ganska mycket till slät sås, så jag brukar göra svampsås eller med spenat i stället. Svampen fyller bra. En dryg tesked cashewnötsmör eller så vispas ner när svampbitarna är lagom mjuka, lite buljong också. Man kan ta lite arrowrot också, men inte bara, för då blir det slemmigt.

 

Förut tog jag äggulor, men nu äter jag inte ägg heller. I så fall får såsen inte koka, för då blir det omelett.

[Melker]

Så strikt att jag inte kan ha i en skvätt mjöl för att ta ihop en sås är inte jag och jag håller mig ändå rätt väl innanför makrofördelningarna.