Petra183

Ångest av socker

Recommended Posts

Varför kan man få sådan ångest om man äter t ex socker? Måendet står ju inte i proportion till försyndelsen, om man säger så. Även gluten och till viss del kasein kan ge upphov till bl a ångest. Vad är det som händer i kroppen när man äter socker?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fysiologiskt händer förstås en massa saker som blodsockerstegringen och påföljande insulinhöjning, hjärnans lyckocenter får sitt osv men undrar om inte mycket av det du undrar över kan förklaras med kultur? De flesta av oss har sedan barnsben haft dualiteten i att som små bli tröstade med kakor och godis men samtidigt fått höra att socker inte är bra för tänderna, gör dig tjock osv. Jag tror det ligger mycket skuld och skam i socker och det i sig tror jag kan framkalla ångest. Ana Martinez skrev en bok om sitt sockerberoende för många år sen som hette just "Trösta mig aldrig med en karamell" och den handlade om hennes livslånga kamp mot övervikten.

Vi människor tycks vara mästare på att skuldbelägga än det ena, än det andra. Man borde så mycket... Spelar ingen roll om det gäller kost, träning, städning, arbetstid, leka med barnen... Så även om det naturligtvis händer saker i kroppen när man äter socker så tror jag kulturen är den största orsaken till att man känner som man gör.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, till stor del kan det nog vara "ånger-ångest" d.v.s. att man ångrar att man åt det och skam över att man inte är en bättre människa.

 

Men jag är övertygad om att många även får en "hormon- ångest" lik den som man kan få dagen efter en rejäl fylla...

 

utan att man har skämt ut sig på personalfesten....

 

....eller mitt i natten när man är i klimakteriet, d.v.s utan egentlig orsak.. förutom HORMONERNA :wacko:

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är mer inne på #1 och #2!

 

Ånger för att man gjort något man förutsatt sig att inte göra är vår lott här i livet!

 

Och så länge man inte blir kallad till chefens kontor nästa vardag så är man antingen oumbärlig för denne eller så var skämmet inte allvarligare än att det kan avfärdas som ett vanligt firmafestskämms!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja du Zepp...den dagen jag blir kallad till chefen pga att jag skämt ut mig genom mitt sockerintag...jag tror den dröjer. :-)

 

Hormoner tror jag definitivt på. Opiateffekt? Kan den påverka hormonerna också? Eller räcker den I sig?

Ångest har jag aldrig råkat ut för I samband med sockerintag (inte alcohol heller). Men inte mår jag bra av det I längden.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror mer på hormoner eller opiateffekt om jag ska vara ärlig. Avsteget kan vara både planerat och uppskattat och helt utan skamkänslor, ändå kommer ångesten.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En by i Hälsingland heter Njutånger.  Vi brukade skoja med namnet.....  Njut  -  Ånger.....vi fick det till at beskriva något mycket mänskligt: Först kan du Njuta - och sen kommer Hr. Ånger på besök  :)     (Namnet betyder:  "Nöt åker" fick jag veta)

 

Jag vet inget om hormoner eller opiater, men denna effekten känner jag mycket väl: du förknippar något farligt eller omoralisk med t.ex. socker....och du kan ha särdeles tunga orsaker till detta....du har tagit djupa beslut om ALDRIG MERA   - och sen ändå faller du för frästelsen.....gamla banditen belöningssystemet knock-outar ditt svaga ego....och du stoppar i dig en massa socker......och sen får du ångest (+ kanske andra förtretligheter)

 

Alla känner väl till fenomenet. Du har handlat emot dina egna värderingar och beslut - och känslosystemet ger dig en staff i form av obehaglig ångest/skam e.l.  

 

Obehagligt, men faktiskt en livräddande företeelse. Budskapet är: Du, gör inte om det där!

 

Om du då lyckas lära av händelsen - då kanske  händelsen + ångesten  + lärandet gör att du ändrar spår....och DET är mycket bra!

 

Det vi INTE skall göra är att fly ångesten....förtränga den....eller söva ner den med nya eskapader (med socker, droger e.l.). Eller la lärdomen bli: "Ja, där ser du - du är hopplös! Det är ingen ide att ens försöka!"

 

Detta är den stora faran: att ge upp!

 

Se ångesten som en ven som kommer med ett viktigt budskap till dig!

 

Den betyder att du har nått fel i systemet och att du bör - och kan - rätta  felet.

De grundläggande frågorna är: Vad är det du inte skall göra för att inte hamna i situationen åter? Vad kan du göra som alternativ till det beteendemönster som brukar leda till tillbakasteget?

Tänk efter - prata med andra om din upplevelse (kanske du skriver till Kostdoktorns Forum  för att få höra vad vettiga människor tycker om saken :) ) och mjukna upp din självförståelse och var redo att ändra beslut & beteenden.

 

Sannolikt kommer du att upprepa processen en hel del gånger, men då förhoppningsvis i lindrigare utgåvor.....och varje gång har du tillfälle at lära en viktig läxa....   Lycka till! 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaaa...jag är ju nyfiken på om det är förklaringen. Jag har aldrig lidit av ångest; jag har inte för vana att ångra det jag gör; det må vara rätt eller fel saker, och saker jag bestämt mig för att göra eller inte göra. Däremot kan jag bestämma mig ändå och försöka ta lärdom. Så mig själv kan jag inte testa på.

Jag har last ett antal inlägg om att panikångest minskar på LCHF. Jag har en kär vän med panikångest, som dricker mycket cola. Tyvärr inte så nära längre att jag skulle komma med kostråd, och jag vet inte om han skulle lyssna och tro på mig. Skulle han må battre utan colan? I så fall röstar jag definitivt på kemiska reaktioner snarare än ånger.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaaa...jag är ju nyfiken på om det är förklaringen. Jag har aldrig lidit av ångest; jag har inte för vana att ångra det jag gör; det må vara rätt eller fel saker, och saker jag bestämt mig för att göra eller inte göra. Däremot kan jag bestämma mig ändå och försöka ta lärdom. Så mig själv kan jag inte testa på.

Jag har last ett antal inlägg om att panikångest minskar på LCHF. Jag har en kär vän med panikångest, som dricker mycket cola. Tyvärr inte så nära längre att jag skulle komma med kostråd, och jag vet inte om han skulle lyssna och tro på mig. Skulle han må battre utan colan? I så fall röstar jag definitivt på kemiska reaktioner snarare än ånger.

 

Jag tror att i de flesta saker är talan om ett både-och snarare än ett antingen-eller.

 

Dvs att det kan vara en kombination av biokemiska reaktioner på socker OCH en psykologisk/lärande reaktion.

 

Den ena reaktionen utesluter inte den andre

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan absolut instämma i att både socker och gluten påverkar det psykiska måendet, och då handlar det definitivt inte om någon ånger, utan rent fysiska reaktioner i form av ex. ångest.

Minns mitt första (och sista!) fusk med vetemjöl, när jag efter en lång arbetsdag, trött av husrenovering, beställde en pizza. Jag åt halva, sen hade jag ångestsymtom en vecka, förutom magbesvären förstås...och utslagen/finnarna...

Socker ger också samma reaktion men inte lika kraftigt.

 

Jag har rekommenderat gluten- och sockerfritt till flera bekanta som lider av ångestsymtom av olika slag...

 

Om sen en bra kost (LCHF) kombineras med D-vitamin blir åtminstone i mitt fall effekten ännu mycket bättre! :D

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det har skrivits tjocka böcker om ångest.....hela filosofi-system har uppkommit relaterad till ångestföreteelsen. Och nog är inte sista ordet sagt om ångest...

 

Jag tror at frågan kan vara ganska mångfaceterad och mycket individuell som det ochså syns här i denna tråd: somliga får ångest i en vecka av en ½ pizza....andra har aldrig upplevd ångest överhuvudtaget...

 

Mycket har blivit sagt om huruvida socker skall uppfattas som en narkotisk drog. Jag skall inte kloka mig på det. Det tycks i a f  vara människor sum upplever det sådant. Men om socker for somliga ÄR en narkotisk drog - då skulle ångesten kunna förklaras som antingen en akut förgiftning (som upplevs efter intagning) eller som ett abstinenssymptom (som upplevs vid sockerbrist). Än så länge har inte socker kommit på officiella listorna över narkotiska preparat ...men å andra sidan: det är det så många andra sanningar som inte heller har kommit på officiella listor   :D

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Substansbetingat_%C3%A5ngestsyndrom

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tänker mig att socker bidrar till sänkt dopaminkänslighet och att det kan ge ångestsymptom, men man pajar knappast känsligheten på nåt enstaka avsteg. Men mår man redan sådär lär svajande blodsocker inte vara nåt bra.

 

En LCHFare kan ju ha något mindre blodsockerreglerförmåga initialt vid plötslig sockerchock, kroppen är inte van. Då tänker jag mig nån slags gummibandseffekt i insulinpåslaget som kan ge extra djup dipp efter sockertoppen. Säkert olika för olika personer och situationer. Men dipp gagnar väl inte mentala måendet. Och en topp kan väl också bli nån slags rus, litegrann psykotiskt - inte så trevligt det heller när tankar och känslor kan forsa fram och flöda över, och man får kämpa med impulskontrollen. Och efter nåt sånt känner man typiskt ytterligare ångest och ånger.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har självmedicinerat mot ångest i över 20 år med godis och kakor. På slutet, innan jag fick hjälp, köpte jag två 200-grams chokladkakor. Den ena var för att dämpa ångesten, den andra för att dämpa ångesten som kom av att jag åt den första chokladen. Jag visste hur det skulle bli redan innan och förberedde mig. 

 

Varför det var så här har jag inte en aning om. En sak är säker dock. Det var först efter några månader med strikt LCHF som min ångest försvann på riktigt. Jag fick en släng i samband med att vår hund fick cancer, men det fanns inget behov av att dämpa det med godis och kakor. Däremot gick jag runt i huset som en osalig ande och det kröp i skinnet på mig. Två år tidigare och jag hade stoppat vad som helst i munnen.

 

Däremot åt jag förmodligen mer mat, något som syntes på vågen. Så det där med stress och viktuppgång är nog väldigt sant... Kanske stress och ångest också hänger ihop?

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fysisk träning inklusive promenader motverkar ångest.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tror också att ångest efter intag av det man skulle undvika, kan ge psykologiskt antiklimax eller en slags kompensatorisk negativ feedback, och som en skriver här så tror jag den psykologiska rekylen, är BRA : eftersom någon slags beteendemodifikation har etablerats..

 

Skulle man mumsa på oreflekterat, så vore det isf farligare... då är ju spärrarna nedslitna, liksom

 

Så det är på gott oh ont, beroende på hur man så klart sedan fixerar sig vid "det kraftiga avsteget" , finns ju grader i det mesta.. 

 

Men jag bortser typ bulimisk voluminöst intag - men har man matmissbruksproblem där socker eller socker + fett ingår, så kan det givetvis vara ett litet helvete att träna bort.. tro fan det att det krävs psykologisk förstärkning på ett eller annat sätt, kanske KBT och inte enbart kolla upp fysiologiska värden för att ge sig på t.ex lchf.. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vilket intressant ämne för mig som ÄR sockerberoende och varit sjukskriven i fem år för bland annat ångest. Jag har haft panikångest under hela perioden och även sen dess jag blev abstinent från socker, mjöl, gluten, alkohol, sötningsmedel i november 2015. Men min ångest har blivit mycket, mycket bättre och framförallt är jag inte rädd för den längre. Det är bara en naturlig reaktion och jag väljer hur jag ska agera på den. Att få en hjärna att tänka med eftersom som jag är abstinent har gjort att livet blir så mycket enklare. Så för mig var det min beroendehjärna som ställde till det även vad gäller min ångest. Jag tänker mig ett längre inlägg på min ganska nystartade blogg som handlar om det här. Mycket tänkvärt!

https://ettsockerfrittlivblog.wordpress.com

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lite utanför ämnet, men vill bara hälsa dig välkommen, Kia V.   :)

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Stort tack Inez! :D Jag är så glad att jag äntligen tagit mod till mig och börjat skriva. Jag har i flera år, sen 2011, bara läst inlägg och bloggar, aldrig skrivit själv. Nu blir det svårt att få stopp på mig.

https://ettsockerfrittlivblog.wordpress.com

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.