MariaF

MAF-tråd

Recommended Posts

För att åtminstone delvis hålla oss till ämnet har jag rotat i Maffetones texter igen.
VO2max är den största volymen syrgas (i milliliter) som du kan förbruka per kilo kroppsvikt vid maximal prestation. Män har högre VO2 max än kvinnor och VO2 max sjunker med åldern. VO2 max hänger också samman med max- och vilopuls. Även andningsteknik kan påverka betydligt vid ett VO2 maxtest. Enligt Dr M är detta ett meningslöst värde eftersom sättet man testar på får hjärnan att stänga ner kroppens funktioner ("kör tills du kräks"). Tim Noakes ska ha skrivit en artikel i British Journal of sports medicine (2008) som heter "Testing for maximum oxygen consumption has produced a brainless model of human exercise performance" där han menar (tror jag utan att ha läst artikeln) att många tycks tro att det bara är syretillförseln ensam som bestämmer kraften i en arbetande muskel. DrM förtydligar med att äldre manliga atleter, vars VO2 max är påtagligt lägre än yngre mäns, ofta presterar bättre liksom att många kvinnor, som också har betydligt lägre VO2 max än män, också slår män inom samma sport. 

Vad vilopulsen beträffar har jag uppfattat att om man tränar aerobt, t ex enligt MAF, så sjunker den. Genom att regelbundet mäta morgonpulsen kan man se förändringar i detta. Normalt ska morgonpulsen ligga inom 2-3 bpm jämfört med dagen innan. Om förändringen är större, kanske 5bpm, kan det vara ett tecken på analkande förkylningen eller annan stress.

Om jag fattat rätt tränar du mest styrketräning? Då skulle du, åtminstone i teorin, kunna sänka vilopulsen med mycket mer aerob träning. Det finns enl Dr M ingen definierad "normal puls". Det kan ta några månader men mäter man 2-3ggr/v bör man kunna se förändring över tid. Dr M är noga med att poängtera att en lägre vilopuls inte nödvändigtvis är bättre. Om vilopulsen sjunker kan det ibland vara ett tecken på överträning.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kuriosa ang morgonpuls:

Jag har under några års tid använt appen sleep cycle, med vilken jag varje morgon direkt när jag vaknat mäter pulsen (pekfinger mot mobilkameran). Grafen över mätresultatet visar en tydlig "vågrörelse" som visar att pulsen påverkas av var i menscykeln man befinner sig. 

IMG_2430.PNG

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, MariaF sade:

För att åtminstone delvis hålla oss till ämnet har jag rotat i Maffetones texter igen.
VO2max är den största volymen syrgas (i milliliter) som du kan förbruka per kilo kroppsvikt vid maximal prestation. Män har högre VO2 max än kvinnor och VO2 max sjunker med åldern. VO2 max hänger också samman med max- och vilopuls. Även andningsteknik kan påverka betydligt vid ett VO2 maxtest. Enligt Dr M är detta ett meningslöst värde eftersom sättet man testar på får hjärnan att stänga ner kroppens funktioner ("kör tills du kräks"). Tim Noakes ska ha skrivit en artikel i British Journal of sports medicine (2008) som heter "Testing for maximum oxygen consumption has produced a brainless model of human exercise performance" där han menar (tror jag utan att ha läst artikeln) att många tycks tro att det bara är syretillförseln ensam som bestämmer kraften i en arbetande muskel. DrM förtydligar med att äldre manliga atleter, vars VO2 max är påtagligt lägre än yngre mäns, ofta presterar bättre liksom att många kvinnor, som också har betydligt lägre VO2 max än män, också slår män inom samma sport. 

Vad vilopulsen beträffar har jag uppfattat att om man tränar aerobt, t ex enligt MAF, så sjunker den. Genom att regelbundet mäta morgonpulsen kan man se förändringar i detta. Normalt ska morgonpulsen ligga inom 2-3 bpm jämfört med dagen innan. Om förändringen är större, kanske 5bpm, kan det vara ett tecken på analkande förkylningen eller annan stress.

Om jag fattat rätt tränar du mest styrketräning? Då skulle du, åtminstone i teorin, kunna sänka vilopulsen med mycket mer aerob träning. Det finns enl Dr M ingen definierad "normal puls". Det kan ta några månader men mäter man 2-3ggr/v bör man kunna se förändring över tid. Dr M är noga med att poängtera att en lägre vilopuls inte nödvändigtvis är bättre. Om vilopulsen sjunker kan det ibland vara ett tecken på överträning.

Tack för detta Maria! Intressant. Blir lite mindre orolig då om Maffeltone menar att lägre vilopuls inte behöver vara bättre! Jag har alltid trott att det viktiga är att sänka sin vilopuls.

Tränar alls inte bara styrka dock. Jag går rask promenad varje morgon 45 minuter inom fat burning zone ca 100-114 bpm. Samt att jag tränar cardiopass ca 2-3 ggr i veckan typ elliptical machine (trappmaskin kallar jag den) och då inom cardio zonen på ca 124 bpm. Så jag tycker inte jag kan hitta på så mkt mer. Dessutom nu när jag mäter mina styrketräningspass så kommer jag faktiskt tillfälligt upp i cardio zonen när jag gör ett tungt lyft. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
15 timmar sedan, Tobias sade:

Som jag förstått det när det gäller att gå in i väggen så stänger kroppen ner för att säkerställa energi (glukos) till hjärnan. Är man ner van vid ketoner / fettdrift så behöver inte kroppen stänga ner eftersom energin är säkrad. 

Jag hörde om en studie där man tog muskelbiopsier på folk som boinkat och de hade inte helt slut på glukos! Förklaringen var enligt ovan. 

Tyvärr inga referenser, men tyckte det lät rätt logiskt.

Har heller inga referenser, utan jag drar bara slutsatser från kända biokemiska fakta och att jag läst om folk som Boinkar!

Såå, var ligger grunden?

Jo man startar med cirka 500 gram glykogen lagrat i kroppen, om man gjort sin kolhydratladdning som man skall.

Varav cirka 400 gram är lagrade i musklerna, resten i levern.

De som är lagrade i musklerna kan aldrig tas ut igen, de är i fortsättningen enbart för muskulärt arbete, aerobt eller anaerobt!

Leverns glykogenförråd kan brytas ner via glykogenolys och då kan glukos fritt passera ut via blodet och tas upp där det råder brist och då om jag förstår via passiva GLUTar som inte är insulinberoende.

I förstone föreställer jag mig att den fria glukosen går till först röda blodkroppar, och sen även till en liten del av hjärnan och njuren!

Grejen är att röda blodkroppar enbart drivs av glukos i en anaerob process och de har oxå dubbelriktade GLUTar.. så de är till stora delar beroende utav att blodsockret hålls konstant!

GLUTarna i blodhjärnbarriären är vad jag begriper GLUT 1, dvs passiva, men enkelriktade men oxå beroende av blodsocker halt.

Dvs om blodsockerhalten är högre på ena sidan så passerar det igenom via potentialskillnaden.

Hur som helst mycket funderingar från min sida utifrån begränsad kunskap.. men jag tror att det stämmer i stora drag iallafall?

Summa summarum av mina tankar.. låt oss begränsa det till folk med fysisk och mental kapacitet att springa långa lopp och då även förbruka åtskilliga kalorier varav en del hur som helst är glukos!

Då så har man som första begränsning cirka 100 gram glykogen (cirka 400Kcal) lagrad i levern som extra försörjning av röda blodkroppar, hjärnan och några andra celler som är helt glukosberoende!

Iallafall de röda blodkropparnas energiomsättning är anaerob, (jag vet inte hur det är i de andra cellerna som enbart kan använda glukos?).. iallafall så är slutprodukten laktat, som går till/kan gå till glukoneogenes i levern för att bilda nytt glukos om resten av förutsättningarna redan finns där.

Nu så hoppar jag lite friskt mellan andra faktorer.. folk som är fysiskt aktiva/speciellt sådana som tränar för längre lopp oavsett kost, har hur som helst optimerat sin förmåga att omsätta både glukos och fett, samt aminosyror.. iallafall om de skött sin träning på rätt sätt!

Enklast är såklart att tillföra all glukos man behöver under hela loppet, det är det enkla, men ju högre ambition man har ju mer glukos måste tillföras under loppet och det är lixom inte alltid kompatibelt med högre ansträngningsnivå i de övre VO2 området!

Dels på grund av att det tar tid innan inmundigad glukos är i blodet fritt att tas upp för de celler som behöver detta, dels om man överdriver intaget så stänger man delvis ner betaoxidation och då ökar glykolys på bekostnad av betaoxidation!

Och övre gräns för prestation bestäms till slut av laktatmetabolismen.. då är det hur som helst rätt praktiskt om man redan har en uppövad glukoneogenes/ketogenes!

För musklernas behov av att ligga på högre glykolytiska nivåer under längre tid, dvs på de lite högre nivåerna där man överskridit sin syreupptagningsförmåga och kör delvis anaerobt, så är det vissa BCCA som krävs som intermediates för att citronsyracykeln skall fungera fullt ut.. inte såå jättemycket glukos per se.. iomed att den senare faktorn är rätt begränsad per tidsenhet och ansträngningsnivå/förmåga att hantera detta i magen/tarmen och vid förutsättningar där kroppen är utsatt för en rätt extrem påfrestning!

Åter till Boinking.. som jag fattat det hela så är det hur som helst en situation där man har problem med att försörja röda blodkroppar och hjärnan med tillräckligt med glukos.. sen om begränsningen påverkar röda blodkroppar/syreupptag samt transport eller hjärnans samlade kontroll över kroppen/bägge skall jag låta vara osagt/dvs jag vet inte!

Och som du oxå konstaterar och som jag oxå läst om, musklerna har som regel mer glukos/glycogen att använda så det är knappast begränsningen per se!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Idag var det meningen att jag skulle maffa, men efter uppvärmningen kunde jag inte låta bli att fortsätta jogga trots att pulsen översteg gränsen. Jag var nyfiken på hur långt jag skulle orka om jag joggade så långsamt att jag kunde andas genom näsan. Det blev dryga 11 km (exklusive uppvärmning och nedvarvning), men det kändes som att jag kunde ha joggat det dubbla. I slutet hade jag t.o.m. krafter till att öka farten. Så nu känner jag mig lugn inför milloppet i maj - orka kommer jag att göra, nu återstår bara att finslipa på vilken fart som är den optimala. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Idag blev det 19km MAF. Gick kanon! Sista långpasset innan min halvmara om 2v. :)

Och så lite Maffetone ang ämnet "bonking" (förkortat och fritt översatt):
Bonking is NOT normal!
Med rätt träning och kost kan bonking undvikas. Bonking tycks komma snabbt från ingenstans. Distansen är inte relevant men tempot och intensiteten på loppet är nycklar till när du eventuellt bonkar. Bonking orsakas av oförmågan att bränna tillräckligt med fett som energi. Man gör slut på glykogenlagren och blodsockret sjunker varpå varken muskler eller hjärnan får bränsle. Om du går in i väggen upprepade gånger så kan självutvärdering komma till pass; När kommer denna plötsliga utmattning? Under kortare lopp på upp till två timmar är anledningarna andra än under längre lopp. En bonk under ett kortare lopp indikerar att man inte bränner tillräckligt med fett som energi. Att gå ut för hårt i början av ett lopp kan dra ner fettförbränningen eftersom kroppen då måste lita mer till glykogenförbränning.
Vad man äter innan ett lopp påverkar också fettförbränningen. Både frukosten innan loppet såväl som middagen kvällen innan påverkar och innehåller dessa för mycket hög-glykemiska kolhydrater så ökar insulinet och fettförbränningen minskar. Resultatet blir en bonk.
Stress före loppet är en annan faktor som minskar fettförbränningen. Detta gäller framför allt de med för höga (eller för låga) kortisolnivåer, t ex de som är övertränade eller över lag stressade. Tillsammans med spänningen inför loppet kan det bidra till en bonk. 
Vätskebrist kan bidra till en bonk. Under vissa omständigheter kan uttorkning snabbt stoppa dig. Det kan vara för lite vätska före eller under loppet, varm, torr luft,  eller att man befinner sig på hög höjd. Andra orsaker till bonking under kortare lopp kan vara näringsbrister/obalanser, extremt väder, astma eller allergier eller analkande förkylning.
Under längre lopp, över två timmar, är det framför allt tillförsel av vätska och näring under loppet som håller bonken borta. De flesta atleter behöver fylla på både fett, kolhydrater och protein för att ha tillräckligt med energi. Bonking inträffar inte när en atlet förstår sina behov under ett uthållighetslopp.
Being smart about training and racing begins by understanding your body's needs. Once you find your optimal routine, including nutritional requirements, pacing strategy, stress control and other physical, chemical and mental factor that pertain to you, not only will you avoid bonking but you'll race better.

 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har inte kommit så långt i mitt mafande, mest på grund av att jag inte tränat så mycket, men igår körde jag ett backintervallpass. Jag har ca 2km lätt uppför till ett backkrön, sen sprang (joggade) jag 3km som nästan hela tiden går nerför. Det var skönt att ha en lite längre sträcka där det inte var nödvändigt att börja gå och med lite bättre kilometertider. När jag sen skulle tillbaka hem joggade jag långsamt tills klockan varnade, gick en bit så pulsen sjönk, joggade en bit osv.

Enligt M ska det ju helst vara uteslutande aerob träning under basperioden, hur mycket stör styrketräning? Styrketräning är väl rätt anaerob även om pulsen inte hinner bli så hög. jag kör 25min styrketräning på lunchen 2-3 gånger i veckan. Någon utveckling borde det bli ändå, även om den kanske går långsammare.
Jag vill helst inte göra uppehåll i styrketräningen och tappa den lilla styrka jag lyckats bygga upp. Ska jag anpassa den på något sätt? kör mest basövningar med få reps. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dr M avråder helt från anaerob träning, och styrketräning är anaerob per definition, under basperioden. Det kan nog störa en hel del men jag inbillar mig att styrka är viktigt ändå så underhåll skulle nog jag kört om jag haft en basstyrka. Men det tar nog längre tid att bygga aerobt. Sen är det ju vad man vill med sin träning; om målet är må bra så gör det ju inget om det tar tid eller inte är ens absoluta maxpotential. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När var ditt halv marathon? Har för mig att det var i dagarna... lycka till!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

23:e april... Är i Kalifornien nu och sprang första gången här igår kväll. Helt flack bana längs en kanal där de gjort en gång/cykelväg i flera mil. Vi joggade drygt 5km och vände tillbaka sen. Det gick bra i 5-6km, jag längtade ut innan, pulsen låg hyfsat stadigt om än inte på MAF-nivå, men sen gick jag in i en vägg! Kanske pga ovana vid värme och sol? Spenderade några timmar nere vid havet under dagen, drack kanske lite dåligt? (Förlåt, jag vet att det snöat hemma.) Men, på't igen ikväll. Med den banan kan man bara nöta asfalt. Fast där kompisen som jag hälsar på bor, där är det rejält kuperat! Där finns Maffetones nedförsbackar (backar det tar mer än 10min att jogga nedför).

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hurra IML!!! Det går ju jättebra!
Träning frisätter ju annat som får oss att må bättre så orkar du upprätthålla den så kan det också hjälpa till när man hamnar fel i ätandet. Jag har också haft det lite tungt av och till men då har jag ibland kunnat förhala suget med motivationen att jag ska träna (vill inte må illa när jag springer) och när jag sprungit klart har suget ibland försvunnit. :)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Senaste två veckorna har jag försummat Maf-träningen till förmån för vanlig jogg och snabbhetsträning. Det har varit så roligt att springa  fort att jag föll dit i den klassiska fällan att gå ut för hårt istället för att trappa upp successivt. Så nu har jag en överstressad kropp som ömmar lite överallt... För att mota detta blev det ett vanligt hederligt maf-pass i morse. Eftersom det var samma runda som jag brukar göra mina maf-test på registrerade jag för skojs skull varvtiderna utan att titta på dem förrän jag kom hem. Jämfört med förra testet är det ungefär samma tider, men fortfarande inte bättre än mitt personbästa för över en månad sedan. Visserligen låg medelpulsen på 2 bpm lägre än min optimala maf-gräns 137 ( jag har fyllt år så jag antar att jag blir tvungen att dra av 1?), detta för att jag hittade en skön joggingrytm med stabil puls där jag kunde fortsätta så gott som hela tiden utan att behöva gå emellanåt. Så fort jag försökte öka farten litegrann hoppade pulsen upp. Min slutsats är att jag inte blir snabbare på att bara springa med Maf-puls, tvärtom går det fortare att varva med gång. Men jag ser ändå stora framsteg med att kunna jogga så länge med så pass låg puls (ibland var jag t.o.m. nere på 130!). När jag började maffa var det ju mestadels gång.

Lycka till på söndag, MariaF! ???

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2017-04-06 at 17:15, jesper sade:

Jag vill ju kunna springa minst 16.2 mil så det tar ju ett par timmar och jag vill inte sörpla massa "sockerdricka" utan äta lite mer  riktigt...

Det du då behöver är vatten, glukos och en del elektrolyter.. dvs salter!

Och även om du är smal så har du hundra tusentals Kcal fett lagrade att använda under ett sådant lopp.

Och anledningen till att forna tiders "sportdrycker" smakade skit var för att de innehöll en lagom blandning av glukos och salter.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, EmiliaK sade:

Min slutsats är att jag inte blir snabbare på att bara springa med Maf-puls, tvärtom går det fortare att varva med gång. Men jag ser ändå stora framsteg med att kunna jogga så länge med så pass låg puls (ibland var jag t.o.m. nere på 130!). När jag började maffa var det ju mestadels gång.

Lycka till på söndag, MariaF! ???

Tack! Återkommer med rapport. :) Visst är det skönt att bara springa på, att låta dagsformen styra tempot?! Precis som du har jag insett att jag inte är så snabb (trots 4mån blandträning) men min grundpuls ligger lägre och jag går sällan upp i tröskelvärdet för mjölksyreproduktion vilket gör att jag, åtminstone på mina bra dagar, är så ruskigt stark. Hoppas det blir en sån dag på söndag... Å andra sidan har jag bytt stegteknik, det kan dra ner tempot också. Nästa vecka ska jag försöka provspringa en MAF-backe, dvs en backe det tar minst 10min att lufsa nedför i MAF-tempo (sen lär jag få strosa uppför...). Min pulsklocka gav mig ett nytt rekord på snabbaste mile häromdagen. Nu först är jag nere på sådana tider som Dr M har som de sämsta i sin bok... :blink: Men skam den som ger sig! Jag ska absolut fortsätta maffa ett bra tag till, det har gett så himla mycket! Har t ex lärt mig frustrationshantering... :D

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grymt!  Var du nöjd? hade det funkat med MAF träningen eller skulle du gjort annerlunda?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis Maria, jag är djupt imponerad. Själv hamnade jag i en förkylning med påföljande bihåleinflammation. Så nu är det kurering för mig och börja om på ruta 1.

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, jesper sade:

Grymt!  Var du nöjd? hade det funkat med MAF träningen eller skulle du gjort annerlunda?

I höstas sprang jag Sthm halvmara på 2:19 trots att jag sprungit 20km på 2:05 tidigare på träning. Då var jag väldigt besviken men vet varför (Y62 var också med då och det konstiga vädret påverkade oss alla). Nu har jag märkt på träning att jag inte är snabb, kanske pga MAF, kanske pga ändrat löpsteg? De uppförsbackar detta lopp är känt för gjorde att jag satte målet på 2:30. Jag klarade det på 2:17. Jag hade kunnat springa hela den ökända backen (nästan 3km) men valde att gå en bit för att spara på krafterna. Jag kände mig stark! Så på det viset är jag nöjd. Jag ångrar att jag inte körde hel-MAF lite längre (som jag skrivit tidigare) och jag tror att jag ska konsultera nån avseende mitt löpsteg (också nämnt tidigare) för det tror jag drar ner tempot för mig. Inför Sthm:s halvmara i höst hoppas jag komma ner under 2:10, gärna på mer MAF-puls (sen har jag ju köpt 12v POSE-träning på youtube, även om jag kanske inte får till en konsultation innan).

En intressant sak på loppet igår var att jag hade tänkt hålla mig på en puls under 166 eftersom min mjölksyratröskel tycks ligga där. Det föll direkt - min puls under uppvärmningen, en promenad på parkeringen, stack en bra bit ovanför min MAF-puls... MEN, efter de första kilometrarna, och mitt i den ökända backen, SJÖNK pulsen från 167 till 145?! Sen låg den mellan 145-160 resten av loppet. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dr M skriver en del om kompensation, bl a ang skor; att om man har en svaghet och kompenserar den med stöd i skorna så blir man ännu svagare i sin svaga del. Även andra delar av kroppen kompenserar för varandra, menar han. Efter jag sprungit mer än 15km har jag ofta väldigt ont i höger höft. Det känns där höftbenet gnager mot bäckenbenet. Även på träning alltså. Detta har jag hittills tolkat som att jag inte ska träna för tex helmara eller längre. Igår kväll efter halvmaraloppet slog det mig att jag har ju ont i vänster hälsena; kan det vara så att ömheten i höger höft kommer sig av kompenserandet för den? Hälsenan till vänster "räknas inte", den har jag haft ont i i över 30år, fick kortison och var gipsad för att hålla den i stillhet när jag var 14-15år. En kiropraktor sa också en gång att jag har olika långa ben. Vart kan man vända sig med sådana här funderingar? Sjukgymnast? Idrottsskadeklinik? Dr M är inte alltför positiv vad gäller att hitta nån kunnig bland vanliga terapeuter... (Han kanske kan bäst själv..? :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tycker mig känna igen det du beskriver om  en skada genom som kompenseras genom att undvikas att användas så får man ont någon annanstans. Sjukgymnast torde vara den som är bäst insatt i ämnet. De brukar säga att man skall belasta skadan korta stunder och successivt öka tiden. Belastningen skall vara så hård att du nästintill börjar gråta. Naturligtvis så nollor kolhydraterna så att du hjälper din kropp att läka.

Lycka till.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7 timmar sedan, MariaF sade:

Dr M skriver en del om kompensation, bl a ang skor; att om man har en svaghet och kompenserar den med stöd i skorna så blir man ännu svagare i sin svaga del. Även andra delar av kroppen kompenserar för varandra, menar han. Efter jag sprungit mer än 15km har jag ofta väldigt ont i höger höft. Det känns där höftbenet gnager mot bäckenbenet. Även på träning alltså. Detta har jag hittills tolkat som att jag inte ska träna för tex helmara eller längre. Igår kväll efter halvmaraloppet slog det mig att jag har ju ont i vänster hälsena; kan det vara så att ömheten i höger höft kommer sig av kompenserandet för den? Hälsenan till vänster "räknas inte", den har jag haft ont i i över 30år, fick kortison och var gipsad för att hålla den i stillhet när jag var 14-15år. En kiropraktor sa också en gång att jag har olika långa ben. Vart kan man vända sig med sådana här funderingar? Sjukgymnast? Idrottsskadeklinik? Dr M är inte alltför positiv vad gäller att hitta nån kunnig bland vanliga terapeuter... (Han kanske kan bäst själv..? :)

Jag tror det mer handlar om individen än om titlen... dvs att hitta rätt sjukgymnas/naprapat. Sedan tror jag på styrketräning som komplement och med fria vikter så man tvingas balansera kroppen och belasta den lika. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@ MariaF:   Bästa hjälpen enligt mig: gå- och löpkliniken i Umeå, Peter Hedström.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har jag precis kopplat att detta kan hänga ihop, det tog bara dryga 30år, men det kan ju bero på att det tog så lång tid att öka distansen och först då blev det ett problem. Jag funderade också på styrka men det är ju så pisstråkigt... men det är kanske det jag måste ta till och då med hjälp av nån som jag se vad jag behöver göra och inte bara ge mig nåt allmänstärkande program som en vanlig PT gör... Får söka lite i närområdet innan jag reser norröver, tror jag, annars är det nog lätt att fuska med uppföljningen. Att hitta rätt person är nog viktigt. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
18 timmar sedan, MariaF sade:

I höstas sprang jag Sthm halvmara på 2:19 trots att jag sprungit 20km på 2:05 tidigare på träning. Då var jag väldigt besviken men vet varför (Y62 var också med då och det konstiga vädret påverkade oss alla). Nu har jag märkt på träning att jag inte är snabb, kanske pga MAF, kanske pga ändrat löpsteg? De uppförsbackar detta lopp är känt för gjorde att jag satte målet på 2:30. Jag klarade det på 2:17. Jag hade kunnat springa hela den ökända backen (nästan 3km) men valde att gå en bit för att spara på krafterna. Jag kände mig stark! Så på det viset är jag nöjd. Jag ångrar att jag inte körde hel-MAF lite längre (som jag skrivit tidigare) och jag tror att jag ska konsultera nån avseende mitt löpsteg (också nämnt tidigare) för det tror jag drar ner tempot för mig. Inför Sthm:s halvmara i höst hoppas jag komma ner under 2:10, gärna på mer MAF-puls (sen har jag ju köpt 12v POSE-träning på youtube, även om jag kanske inte får till en konsultation innan).

En intressant sak på loppet igår var att jag hade tänkt hålla mig på en puls under 166 eftersom min mjölksyratröskel tycks ligga där. Det föll direkt - min puls under uppvärmningen, en promenad på parkeringen, stack en bra bit ovanför min MAF-puls... MEN, efter de första kilometrarna, och mitt i den ökända backen, SJÖNK pulsen från 167 till 145?! Sen låg den mellan 145-160 resten av loppet. 

Bra jobbat, Maria! ??Känner igen det där med att haka upp sig på tiden, men huvudsaken är att du hade en bra känsla! Och en så pass låg puls under ett lopp är väl ett tecken på god aerob förmåga - Maf-träningen har gett resultat. ?

Själv har jag haft det väldigt stressigt och inte hunnit träna på flera dagar. Ibland kan jag få lust att springa längre lopp, t.o.m. maraton har jag funderat på, men det känns ganska hopplöst när jag knappt hinner träna inför 10km. Dr M:s idé om att strunta i distansen och träna den tid jag kan avsätta passar nog mig bättre i nuläget.

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.