Jump to content

MAF-tråd


MariaF
 Share

Recommended Posts

Idag lördag 22/5 kl.10 startade HOKA Springtime Virtual Backyard Ultra. En gång i timman startar man på ett 6,7km långt varv och så länge man startar så en gång i timman är man med i tävlingen. Siste man/kvinna vinner. Efter 11 varv är det 64 löpare kvar av de 300-nånting som startade. 
Det är så himla häftigt; man har ingen aning om när man startar om det blir 10 varv eller 45 varv eller... Vill man klara svenskt rekord beror det på om det finns fler kvar i tävlingen. Jag är så himla imponerad av både fysisk och mental styrka! 
https://my.raceresult.com/167488/Live

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Börjat planera nästa tur närmare 3 mil (trol 26-28km). Pilgrimsleden från Göteborg till Trollhättan (ska byggas vidare på i sommar upp till Vänersborg och kopplas ihop med Dalsland) består av flera etapper så jag hoppas kunna köra det relativt snart (innan sommarvärmen kommer). Kör en del styrka nu om än kanske inte tillräckligt... 

Söndag kväll är det två löpare kvar i Backyarden. 34 varv. Lika många timmar. Ingen sömn. En killen håller ca 40min/varv, den andre ca 50min/varv. Varv efter varv... 

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

12 timmar sedan, MariaF sade:

Börjat planera nästa tur närmare 3 mil (trol 26-28km). Pilgrimsleden från Göteborg till Trollhättan (ska byggas vidare på i sommar upp till Vänersborg och kopplas ihop med Dalsland) består av flera etapper så jag hoppas kunna köra det relativt snart (innan sommarvärmen kommer). Kör en del styrka nu om än kanske inte tillräckligt... 

Söndag kväll är det två löpare kvar i Backyarden. 34 varv. Lika många timmar. Ingen sömn. En killen håller ca 40min/varv, den andre ca 50min/varv. Varv efter varv... 

Helt galet...😳

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

5 timmar sedan, Jamtlandstjej sade:

Helt galet...😳

Men galet på ett underbart sätt, ändå liksom... Jag tror inte jag skulle kunna pressa mig så (frivilligt)... 

Han vann förresten med 35 varv. 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, MariaF sade:

Men galet på ett underbart sätt, ändå liksom... Jag tror inte jag skulle kunna pressa mig så (frivilligt)... 

Han vann förresten med 35 varv. 

Jo visst är det! :)

Har skummat igenom den här tråden igen och tror jag hittat lösningen på mitt problem med MAF-pulsen. Du hade ju hittat den där formeln för kompensation: 180. (220-maxpuls) och eftersom jag har fått en maxpuls på upp emot 224 flera gånger och åtminstone många gånger över 210...så borde ju min MAF-puls vara 180 - 10 = 170?...
Känns för en gångs skull helt rimligt! :D

 

 

  • Like 1
  • Haha 2
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, Jamtlandstjej sade:

...så borde ju min MAF-puls vara 180 - 10 = 170?...
Känns för en gångs skull helt rimligt! :D

Fast du är aldrig yngre än 16år i Maffetones värld... ;)

  • Like 1
  • Haha 2
Link to comment
Share on other sites

@MariaF Du är sjukt grym! Blir otroligt imponerad och jag håller verkligen tummarna att du ska få vara skadefri så du klarar dig genom detta!  Hoppas också att du hittar bra sätt att hantera din stress på.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Skönt att bara oroa sig över näring och stress. ;) Min största oro vid större prestationer är att kroppen inte riktigt håller ... och det gör den ju tyvärr inte riktigt heller...

  • Sad 4
Link to comment
Share on other sites

8 timmar sedan, Peter B sade:

... och det gör den ju tyvärr inte riktigt heller...

På vilket sätt håller du inte..?

Jag drog ju sönder höftböjaren på en halvmara 2017 och sedan dess har kroppen krånglat, därav posturalträning och lite annat. Hoppas kunna få mer fokus på alternativ som styrketräning för att hålla för långlöp.
Just idag fick jag förresten känning i ryggen när jag och maken m ed diskbråck (!) lyfte upp åkgräsklipparen på kärran för att köra den till verkstaden... Efter det åkte vi och köpte ramper (vi hade en, avsedd för MC). 
Just att hålla känns viktigt; det är ju en av anledningarna till att träna. Bra mat och rörelse hoppas jag ska hålla mig aktiv högt upp i åren! 

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Hur snabbt/långsamt springer/joggar man om man kör MAF? Är det bara pulsen som styr? Jag har egentligen aldrig gillat löpträning. Blir lätt för mycket flås så jag får ont i halsen. Är det någon annan årstid än sommar brukar jag bli förkyld direkt efteråt också och så tappar jag träningen helt i minst två veckor. Konditionen i nuläget är nog inte jättebra egentligen. Men om jag ska kunna springa brevid och cykelträna med min lillasyster i sommar behöver jag förbättra min kondition helt enkelt. Sträckan vi brukar träna på är 1.8 km grusväg. Hur börjar jag? Jag skulle vilja kunna springa 1.8 km utan utan att behöva stanna eller börja gå. I nuläget klarar jag kanske ca 200 meter innan halsen gör att jag får sätta stopp. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag har ju haft ständiga på problem med knäna och ena hälsenan. I november så lyckades jag skada knät på något sätt, det är fortfarande inte helt bra...så någon löpning har det inte gjorts på länge. Men det är ju bara att bita ihop. ;)  Det känns ändå som det sakteliga är på rätt väg.

Morgonsol: Det mest vanliga och klassiska misstaget med löpträning är att man springer alldeles för fort. Försök istället att springa så långsamt du kan utan att du kallar det för gång...när det börjar kännas bara lite jobbigt övergå till att gå....sen när allt känns bra spring långsamt igen. Håll på så kanske någon kilometer. Sen gör du likadant varje dag under två månader så ska du få se att du klarar 1,8 km utan problem. :)

  • Like 2
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

24 minuter sedan, morgonsol sade:

Hur snabbt/långsamt springer/joggar man om man kör MAF? Är det bara pulsen som styr?

Ja, enligt MAF är det 180-ålder som gäller. Man kan också använda den klassiska "prattempo" som måttstock om man vill slippa mäta. Hamnar man mellan att gå ligger för lågt i puls men springa blir för högt, så kan man testa stavgång.
För mig var det så att jag aldrig kunnat springa på vintern pga luftrören så jag började om varenda vår... Skitjobbigt. Efter MAF har jag inte haft luftrörsproblem på vintern en enda gång. 
MAF handlar om att kunna vara i rörelse en lång tid men ändå hålla sig hel och frisk. Det förbättrar fettförbränningen och (i mitt fall) formar om kroppen. En trevlig bieffekt. ;) Är du inte intresserad av att orka länge utan hålla tempo ihop med en cykel så kanske det är vettigare med en annan form av träning? Backintervaller, tex. Det beror liksom lite på vad man vill med sin träning.

  • Like 1
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

@Peter B har du kollat på övningarna 4health lagt ut i samband med podavsnitten med Markus Greus? Han är posturaltränare och de har några avsnitt som kan vara av intresse om du vill stärka de små musklerna som stabiliserar oss.
Nåt får du ju göra för jag vill ju springa maraton med dig! ;):wub:

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag tänkte att jag måste ju ändå passera den där maran innan jag är uppe på ultra så då kan vi ju köra! 👍

Fast det börjar inte bra; lyfte upp en åkgräsklippare på kärra igår tillsammans med min man som har diskbråck så idag har jag känningar i ryggen... :(

  • Sad 3
Link to comment
Share on other sites

5 timmar sedan, morgonsol sade:

Hur snabbt/långsamt springer/joggar man om man kör MAF? Är det bara pulsen som styr? Jag har egentligen aldrig gillat löpträning. Blir lätt för mycket flås så jag får ont i halsen. Är det någon annan årstid än sommar brukar jag bli förkyld direkt efteråt också och så tappar jag träningen helt i minst två veckor. Konditionen i nuläget är nog inte jättebra egentligen. Men om jag ska kunna springa brevid och cykelträna med min lillasyster i sommar behöver jag förbättra min kondition helt enkelt. Sträckan vi brukar träna på är 1.8 km grusväg. Hur börjar jag? Jag skulle vilja kunna springa 1.8 km utan utan att behöva stanna eller börja gå. I nuläget klarar jag kanske ca 200 meter innan halsen gör att jag får sätta stopp. 

En annan variant för att hålla tempot nere är att inte springa snabbare än att man klarar av att näsandas, alltså med stängd mun. Funkar utmärkt! :D

 

  • Like 3
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

7 timmar sedan, MariaF sade:

Fast det börjar inte bra; lyfte upp en åkgräsklippare på kärra igår tillsammans med min man som har diskbråck så idag har jag känningar i ryggen

Fast diskbråck smittar väl inte? 😉

 

  • Haha 1
Link to comment
Share on other sites

12 minuter sedan, Peter B sade:

Fast diskbråck smittar väl inte? 😉

 

Det verkar banne mig inte bättre?! :blink: Eller om jag tog i mer än jag brukar behöva eftersom han inte klarade ta i som han brukar... 🤔

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Ett stort tack till @Peter B, @MariaF och @Jamtlandstjej för alla tips! :)

22 timmar sedan, Peter B sade:

Sen gör du likadant varje dag under två månader så ska du få se att du klarar 1,8 km utan problem. :)

Jag tror dock att ovanstående blir att lägga ribban för högt, om jag ska ut och springa varje dag. Men att komma ut och springa 1 km 1-2 gånger i veckan är nog överkomligt...? För att sedan öka distansen till 1.5 km och sen 1.8 km. 

22 timmar sedan, MariaF sade:

Är du inte intresserad av att orka länge utan hålla tempo ihop med en cykel så kanske det är vettigare med en annan form av träning? Backintervaller, tex. Det beror liksom lite på vad man vill med sin träning.

 Det enkla svaret är att jag är intresserad av både uthållighet och tempo. Jag tror dock att man behöver ha uthålligheten på plats först innan man gradvis kan öka tempot. 

Det enda som återstår borde vara att köpa ett par vettiga springskor innan jag sätter igång? Vad tror ni om ett par terränglöparskor? Tillgängligt underlag är mestadels grusväg, asfalten börjar en bit bort. 

Link to comment
Share on other sites

7 timmar sedan, morgonsol sade:

Det enkla svaret är att jag är intresserad av både uthållighet och tempo. Jag tror dock att man behöver ha uthålligheten på plats först innan man gradvis kan öka tempot. 

Då är det MAF som gäller! Och det tar tiiiid! Du bör träna i ditt 180-ålder:pulstempo i alla fall 45-60min och gärna varje dag. För att få så snabb utveckling som möjligt alltså. Och ändå pratar vi månader. Tanken är att man kommer att bli snabbare på samma puls över tid men för många av oss är det svårt; en del har svårt pga tålamodbrist, andra (som jag) för att stress ökar pulsen. Min egen utmaning nu blir att hitta sätt att komma åt pulsen så att den slutar leka flipperkula.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Cykeltränat idag. Enligt karta verkar jag ha klarat att jogga nästan 400 m samtidigt som jag andades nästan enbart genom näsan. Blev inte anfådd på ett jobbigt sätt efteråt heller. Bara det att benen känns så himla tunga efter 300 meter kanske, när jag ligger lite snabbare än gångtempo. Mjölksyra eller något annat? Jag tror det kan vara lagom att börja springa på grusvägen som är till ett av grannhusen, enkel väg är det ca 500 m. 

@MariaF Hur tar du dig tiden att springa i minst 45 min? Hur många gånger i veckan brukar det bli av? :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

13 timmar sedan, morgonsol sade:

@MariaF Hur tar du dig tiden att springa i minst 45 min? Hur många gånger i veckan brukar det bli av? :)

Nästan dagligen, tidsmässigt. Jag varvar iofs med promenader för hunden börjar bli till åren. För mig handlar det om överlevnad; stressen i mitt liv kommer fälla mig annars. Låter dramatiskt men det är lite så när det händer en massa saker man inte rår för och man (jag) har svårt att släppa eller låta bli att försöka parera. 
Idag har jag maffat på riktigt på morgonen. Gav mig av vid 7:30. Det tog mig 1:39 att ta mig runt milen (10,38km). Det är längre tid än det tar att promenera (fast då utan pulsklocka). Jag får stanna och vänta in att pulsen ska sjunka. Jag tror inte det är nåt fel på min fettförbränning i stort men något stör pulsen, troligen stress och felaktig löpteknik (jobbar fortfarande med min hållning). 
Vem har sagt att MAF inte är en utmaning?! :P

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Idag gav jag mig iväg vid 6-tiden. Så ljuvligt svalt och skönt! Efter ca 6km kom korsningen där jag skulle vika av men jag insåg att det skulle bli kortare än mina planerade 15km så jag valde att fortsätta rakt fram och ta 2-milen istället. Det jag inte räknat med var att luften värmdes upp snabbare efter kl.8 och att jag bara hade vatten, inget salt med mig. Solen tog mig styggt och när jag hade ca 6km kvar hem fick jag ta det väldigt lugnt pga kramp. Med andra ord ”19,3km på 3tim”-tempo. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Nu ska jag experimentera! Jag ska låta bli att titta på pulsklockan och försöka lära mig som vissa av er andra gjort - näsandning, känslan på Borg-skalan osv. Lär väl få ta bort visningen av puls på klockan, annars blir det ju svårt att stå emot önskan att kolla. :rolleyes:

Min nya satsning innehåller inte så mycket löpning, mer styrka och uppbyggande. Det finns visst 3 nivåer utifrån hur långt man sprungit tidigare och jag är tydligen nybörjare... Passar mig bra, jag springer mindre sommartid så att få till styrketräning är precis vad jag behöver. Idag blev det morgontidiga 6km över ängarna där vildnyponen blommar! Varmt redan då, vid 5:30-tiden.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

2 timmar sedan, MariaF sade:

Jag ska låta bli att titta på pulsklockan och försöka lära mig som vissa av er andra gjort - näsandning, känslan på Borg-skalan osv.

Men kan det inte vara bra att kolla känslan mot pulsen? En sorts kalibrering? Eller är det jag som inte fattar?

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

4 timmar sedan, Effie sade:

Men kan det inte vara bra att kolla känslan mot pulsen? En sorts kalibrering? Eller är det jag som inte fattar?

Visst kan det vara det! Det har jag försökt med många gånger. Det stämmer aldrig! :rolleyes: Jo, kanske nån gång men eftersom min puls hoppar så, tänkte jag testa en annan metod. Enligt coachen (programmet jag hoppat på) är känslan viktigare än pulsen och tittar man inte slipper man extra hög puls pga frustration. 
Det kommer förhoppningsvis ändå bli nära MAF. 

  • Like 2
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

Kommer ni ihåg ursprunget till denna tråd, Overweight vs Overfat, där jag fascinerat fått syn på mina maggropar? 
De är tillbaka i fördjupat skick! :wub: Jag har varit svullen om magen länge men nu verkar det ha gått tillbaka liteoch groparna syns ännu mer än jag minns. 

Idag testade att jag småjogga med munnen stängd. Drygt 5km och det var betydligt lättare än jag trodde. De första minutrarna fick jag påminna mig hela tiden men efter en stund var det inte större problem. Jag kollade inte pulsen under passet. Spännande då att jag i efterhand, trots att allt kändes lätt och bra, konstaterar att min medelpuls låg på 145bpm men jag bör köra max på 129... Jag och MAF... :blink: (Jag älskar det fortfarande!)

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Igår begav jag mig till staden IP där kärleken till att springa en gång föddes. Vi hade jumpa där när jag gick på gymnasiet och som ensam tjej med 31 killar fick jag välja om jag ville spela fotboll med dem eller träna själv. Jag har inte sprungit där sen 1987 trots att jag flyttade hem för 7år sen.
De första varven funderade jag på hur i all sin dar 400m-varv kunde få mig att uppskatta löpning men efter ett antal varv infann sig ett lugn och det var, pulsstrul till trots, väldigt skönt. 
Jag gjorde alltså ett MAF-test. På riktigt. Först sprang jag med näsandning i tre varv som uppvärming. Sedan maffade jag i 5km. Som avslutning näsandades jag en kilometer till. Under sista MAF-testkilometern passerade jag min pulsgräns på 129 och slog över till gång. Trots att jag gick långsamt drev pulsen uppåt, nådde 145 innan den vände. Och då strosade jag… Det var enda gången den drev så långt men det är lite typiskt för mig. 
Sista varvet, som jag då sprang men näsandades, krävde puls på ca 75% av max. Kadensen låg strax över 180. Spännande. 
Nu har jag ett ”riktigt” MAF-test att jämföra med längre fram i min satsning mot Ultra. Min träning kommer jag dock att utföra med näsandning. (Har bollat frågan med coacherna.)

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Jaha... så anmälde jag mig till lopp fast jag inte vill. Eller ja, vill och vill... Ska jag vara ärlig handlar det mer om att jag egentligen inte vågar... Så då var jag på nåt sätt tvungen att utmana det i alla fall. Tror bestämt jag har vissa masochistiska drag... :ph34r: 
Det fanns plats kvar i lilla lokala Kraftprovet - mitt i sommarvärmen ska man springa en kvarts mara, dvs 11,5 km längs branterna runt Göta Älv. 
Det är nåt med lopp jag inte gillar och det är nervositeten innan. Jag menar, det är ju så onödigt, jag ska ju inte vinna eller så. Inte ens försöka faktiskt. Ändå blir jag så påverkad. Sen när jag väl är igång är det ju lugnt och efteråt har jag fått en kick. 
Om jag tänker maffa? Knappast! :D

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Så fick jag paltat mig runt Kraftprovet. Det var tungt. Inte så varmt som senaste dagarna men rätt kvalmigt. 
I tisdags morse provsprang jag banan fast jag började före kl.6 och näsandades hela vägen. Då kändes det lättare idag. 
Upplägget var så att det var flera mindre startgrupper med begränsad mängd deltagare. Eliten fick en egen grupp. 
Och jo, jag var nervös innan men bortsett från sista kilometern var det kul! :)

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Imponerad! 👍 

Kraftprovet är en tuffing. 

En gång i slutet av förra seklet fanns ett lopp som gick i centrala Trollhättan. Det hette Trollmilen vill jag minnas. Jag deltog vid ett tillfälle och upplevde det som du beskrev. Omotiverad nervositet innan, kul under loppet och kick efteråt. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

15 timmar sedan, Peter B sade:

Snyggt jobbat Maria! 6.20 min/km var säkert långt över MAF-tempo. 😉

Haha, ja, i de backarna är det svårt att maffa... Sjukt imponerad av en bekant (kvinna 40+) som sprang på 53min! Fast jag tröstar mig med att mitt tempo håller bättre när man ska långt... ;)
Bifogar en länk till en bild: https://www.vastsverige.com/visittrollhattanvanersborg/produkter/alvrummet/
Man börjar vid övre nivån vid dammen till kraftstationerna och därifrån springer man upp, ovanför där bilden är tagen. Sedan ska man ner (brant) förbi utsiktsplatsen Kopparklinten, där bilden är tagen, ner till Olidans Kraftstation (skönjer parkeringen nere till vänster i bild) och längs vattenkanten nedströms kraftverken, förbi den lilla bron som syns i bild och sen förbi alla slussar (32m i slusshöjd) och upp igen till starten. Så det är upp och ner hela tiden.

18 timmar sedan, Kahavia sade:

Det hette Trollmilen

Det stämmer, det fanns en sådan men jag sprang den aldrig . Numera kör man Trollhättan City Trail som delvis följer samma sträcka som Kraftprovet men är betydligt tuffare. 10,5km upp och ner längs branterna och knappt nån asfalt alls. 1041 trappsteg och brutal! 

Både Kraftprovet och TCT är uppmärkta permanent så de kan man springa när man vill. 

En annan kul grej är att man nu jobbar med att förbinda Pilgrimslederna så att man kan följa den från Göteborg, via Lilla Edet upp till Trollhättan. Nästa år bör leden ha kommit fram till Vänersborg och därmed blivit sammankopplad med Pilgrimsleden i Dalsland. Så visst finns det fina leder här! 

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Jag vet inte vad jag drabbats av under min semester. Jag är inspirerad. Jag äter mycket bättre än när jag jobbar. Jag läste just hastigt något om backyard run? i den här tråden Det fick mig att jogga 20 varv min uppfart + en kort skogsväg bakom min gård. Det tog just under en timme. Jag sprang med munnen fast hela vägen. Jag kan inte ta hundarna med på tur i skogen, det är alltför varmt, men på det här viset kunde dom vara med och själva bestämma när de sprang och när de stod och glodde på mig, helt klart undrande vad meningen med det hela var. Det här gick ju lika bra som att jogga i skogen en timme. På det här viset blir det gjort även i hettan. Det är svårt för mig att motionera utan hundarna... 

Jag har ingen pulsklocka, så kan inte följa med pulsen. Men tänker att det får duga att springa sakta med munnen fast. 

Som ung, för tjugo år sedan, sprang jag 10 km på 47 min. Jag leker lite med tanken att slå det som 40plussare. Bara för att. Jag har en väninna som hänvisar till att vi blir äldre och därför måste bli fetare och i sämre skick. Jag vill motbevisa detta. 

 

 

  • Like 4
  • Thanks 2
Link to comment
Share on other sites

Heja @Tr0llet! En backyard ultra är 6,7km/varv och startar varje hel timme men vem har sagt att det måste gå till så? 
Om du springer med stängd mun och bara andas med näsan så är du nära konceptet MAF, dvs du kan inte springa så fort att du bränner en massa glukos utan måste anpassa farten till syreupptagningen (fettförbränning är en aerob process). Perfekt att köra så ju! :wub:

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

On 2021-07-19 at 17:44, MariaF sade:

En backyard ultra är 6,7km/varv och startar varje hel timme men vem har sagt att det måste gå till så? 

Nä, alltså jag är nog inte ute efter att springa något ultralopp ännu 🤣 Men jag kan vara ute på gården med hundarna och springa. Ibland känns det lättare än att ge sig ut i skogen. Fast varför det skulle vara lättare vet jag inte... 🤔 En timme löpning är en timme löpning var än man gör det, väl 🙄 I förrgår då det var varmt kändes det helt perfekt att jogga fram och tillbaka på gården. Sent på eftermiddagen är största delen av den vägen i skugga, och det var ju skönt. 

On 2021-07-19 at 17:44, MariaF sade:

Om du springer med stängd mun och bara andas med näsan så är du nära konceptet MAF

Det får duga för mig. Någon klocka tänker jag inte köpa. 

Hur många gånger och hur långt/länge springer du i veckan, @MariaF? Vad var ditt utgångsläge och var är du nu? Sorry, orkar inte läsa hela tråden 🙃

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

21 timmar sedan, Tr0llet sade:

Hur många gånger och hur långt/länge springer du i veckan, @MariaF? Vad var ditt utgångsläge och var är du nu?

En november för några år sen (eller ja, 2015 insåg jag nu och jag har fortfarande inte sprungit maran...) köpte jag ett löpband. Innan dess hade jag inte sprungit på vintern utan börjat om med mina 2,5km varje vår. Den vintern upprätthöll jag träningen för första gången nånsin. I samband med det skapade jag en tråd här i forumet som hette"Hur många mil i benen inför maraton?" där ett antal goa individer hjälpte mig med en del frågor och peppade. Sen var det en envis rackare ( @Cleppa) som tipsade om MAF. Först var jag inte speciellt intresserad, jag sprang liksom bara och hade Sthm halvmaraton planerad i sept -16 men han insisterade så av artighet läste jag lite och föll pladask för hela konceptet. Så himla tacksam att han fortsatte nämna MAF! :wub:
Under hösten lade jag om till MAF. Och hade jätteproblem med pulsen som hoppade. Jag tragglade på men efter 4mån började jag blanda in intensivare spring. I april -17 sprang jag en halvmara utanför San Diego och där drog jag sönder nåt i höften (nu vet jag att det var höftböjaren).
Då började en period av rehab som varade länge; sjukgymnasten gav mig övningar för att stärka höften men när jag undrade om min dåliga hållning kunde påverka trodde hon inte det. Det trodde i alla fall jag så när jag sommaren -18 fortsatte gå sönder trots vanlig sjukgymnastik och träff med löpcoach sökte jag hjälp hos Optimum (posturalträning) men det blev först under hösten jag fick tid.
I 5mån tränade jag uteslutande posturalt och sprang inget alls. Sedan återupptog jag löpningen våren -19. Då noterade jag att min 34år gamla hälseneinflammation var borta och ersattes av problem med plantarfascian (det som ofta kallas hälsporre). Stötvågsbehandling hjälpte men det blev löpvila en tid (numera har jag en Flowgun, massagepistol som jag förebygger med).
Så... jag har haft jättesvårt att komma vidare liksom, och det är framför allt pga av min ovilja mot styrketräning tror jag. Posturalträning är ju styrketräning om än av mindre slitsam karaktär. Därför har jag nu hoppat på coachingprogrammet "10 mån till 10 mil". Mitt mål är ingen speciell sträcka utan mer "Idag ska jag springa hela dan bara för att det är tisdag!" Jag blev tex väldigt inspirerad härom dagen av en tjej som sprungit från Östersund via Stekkenjokk till Vilhelmina. En mara om dagen i 12 dagar. (Hon har en löparvagn.)
I och med coachingprogrammet tränar jag allt mer men springer mindre så att säga. Sedan är jag ruskigt långsam för så fort jag ökat takten från "jogg" till "spring" så har jag ju gått sönder. Nu försöker jag fokusera på teknik istället (POSE Method of Running). 

  • Like 4
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

6 timmar sedan, Kattuggla sade:

@MariaF..funkar det bra med en Flowgun? Har varit lite fundersam om jag skulle köpa en?

Den är jättebra! Jag kör mest med gummikudden men använder den på i princip hela kroppen. Lymfkörtlarna i armhålan/runt brösten. Muskelfästen. Under fötterna. Käkarna. Inte allt alltid men jag är väldigt nöjd. 
Just nu är det 20% rabatt på den såg jag. 

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

On 2021-07-21 at 17:21, MariaF sade:

En november för några år sen (eller ja, 2015 insåg jag nu och jag har fortfarande inte sprungit maran...) köpte jag ett löpband. Innan dess hade jag inte sprungit på vintern utan börjat om med mina 2,5km varje vår. Den vintern upprätthöll jag träningen för första gången nånsin. I samband med det skapade jag en tråd här i forumet som hette"Hur många mil i benen inför maraton?" där ett antal goa individer hjälpte mig med en del frågor och peppade. Sen var det en envis rackare ( @Cleppa) som tipsade om MAF. Först var jag inte speciellt intresserad, jag sprang liksom bara och hade Sthm halvmaraton planerad i sept -16 men han insisterade så av artighet läste jag lite och föll pladask för hela konceptet. Så himla tacksam att han fortsatte nämna MAF! :wub:
Under hösten lade jag om till MAF. Och hade jätteproblem med pulsen som hoppade. Jag tragglade på men efter 4mån började jag blanda in intensivare spring. I april -17 sprang jag en halvmara utanför San Diego och där drog jag sönder nåt i höften (nu vet jag att det var höftböjaren).
Då började en period av rehab som varade länge; sjukgymnasten gav mig övningar för att stärka höften men när jag undrade om min dåliga hållning kunde påverka trodde hon inte det. Det trodde i alla fall jag så när jag sommaren -18 fortsatte gå sönder trots vanlig sjukgymnastik och träff med löpcoach sökte jag hjälp hos Optimum (posturalträning) men det blev först under hösten jag fick tid.
I 5mån tränade jag uteslutande posturalt och sprang inget alls. Sedan återupptog jag löpningen våren -19. Då noterade jag att min 34år gamla hälseneinflammation var borta och ersattes av problem med plantarfascian (det som ofta kallas hälsporre). Stötvågsbehandling hjälpte men det blev löpvila en tid (numera har jag en Flowgun, massagepistol som jag förebygger med).
Så... jag har haft jättesvårt att komma vidare liksom, och det är framför allt pga av min ovilja mot styrketräning tror jag. Posturalträning är ju styrketräning om än av mindre slitsam karaktär. Därför har jag nu hoppat på coachingprogrammet "10 mån till 10 mil". Mitt mål är ingen speciell sträcka utan mer "Idag ska jag springa hela dan bara för att det är tisdag!" Jag blev tex väldigt inspirerad härom dagen av en tjej som sprungit från Östersund via Stekkenjokk till Vilhelmina. En mara om dagen i 12 dagar. (Hon har en löparvagn.)
I och med coachingprogrammet tränar jag allt mer men springer mindre så att säga. Sedan är jag ruskigt långsam för så fort jag ökat takten från "jogg" till "spring" så har jag ju gått sönder. Nu försöker jag fokusera på teknik istället (POSE Method of Running). 

Låter som om du planerar långsiktigt. Jag bekantade mig med MAF för ett par år sedan, men tyckte det lät lite tråkigt, långsamt. Nu märker jag att jag tänker annorlunda. Igen. Har du fått ner pulsen sen 2015? 

Synd med så många motgångar, att du inte bara har kunnat träna på målmedvetet. Å andra sidan har du bekantat dig med olika träningsformer. Som jag nu måste googla 😉

  • Like 1
  • Haha 1
Link to comment
Share on other sites

3 timmar sedan, Tr0llet sade:

Har du fått ner pulsen sen 2015? 

Nej, det kan jag inte direkt påstå… Det är lite konstigt men Dr Maffetone pratar ofta om att stress i olika former påverkar, därför är jag rätt säker på att svaret ligger där. Klimakteriet (kemisk stress), känslor (kemisk stress), dålig hållning (biomekanisk stress) och bristande löpteknik (biomekanisk stress). 
Nu försöker jag fokusera på bred front; posturalt, styrka mm OCH jag har till slut bestämt mig för att ta några av ickespringpassen till yoga! (Den du, @Angelico ! Det kanske blir ordning på mig till slut… ;)).
Får se hur långt det tar mig. Har börjat drömma om löparsemester (bil som kör resväskan mellan olika orter medan jag springer 4-7mil sisådär varannan dag… England lockar liksom Färöarna.)

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Eftersom detta kommer från Dr Maffetone, lägger jag det i MAF-tråden. Det handlar dock inte om träning utan om diffusa besvär som vården sällan kan ta hand om. Fibromyalgi (värk i hela kroppen), sköldkörtelproblem, tarmproblem, kronisk trötthet och nu även det som kallas lång Covid osv. Dr. Maffetone pratar livsstil, stress mm. 
https://philmaffetone.com/post-stress-syndrome-beyond-covid/

  • Like 5
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Igår tränade jag med en löparklubb som har lite blandad kompott av sprinters och ultralöpare. Torsdagar är dock fart efter långsammaste person (igår var den personen jag....) och det var en trevlig runda. Drygt 12km på en flack bana, mest asfalt, en kort bit grus. Prat hela vägen. Jag var jättenervös innan (springer sällan med andra och behöver öva på det) och gick loss med gräsklipparen på den delen som jag numera kallar "ängen" för att hålla mig ifrån barnens godis eller annat ätbart.
Efteråt fick jag märkliga reaktioner... Jag körde hem. Pratade lite med familjen. Tog en dusch. När jag skulle fixa kvällsmat blev jag helt plötsligt illamående. Kräkfärdig. Bara kom från ingenstans?! :blink:
Jag fick tag i en kräkbunke och lade mig på soffan i typ fosterställning. Jag fick ligga där länge, säkert en timme, innan det började släppa. Vid det laget hade jag jätteont i höfterna också, men vågade inte räta ut mig eller lägga mig på rygg för jag ville inte ha tillbaka illamåendet. Jag fick i mig en bit banan (lätt att kräkas upp om så skulle behövas) och illamåendet släppte. Då började jag frysa! Herrejösses, vad jag frös! Slumrade en stund och sen mådde jag rätt bra; lite huvudvärk och ont i höfterna bara. Så här dagen efter har jag ont i höfterna och är lite trött i musklerna men inget värre.

Nu funderar jag på VAD det var jag reagerade på - eller kanske alltihop? Nån form av överansträngning, visst, men var det solen? Att springa med nya människor i lågt, men ändå andras, tempo på mestadels asfalt? Hur jag ätit innan? Att jag slitit med högt gräs? Ganska nya skor? Drack jag för lite under, och för mycket efter, passet (hade löparryggsäck)?

  • Like 1
  • Sad 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...