Lalas

Sockerberoende eller Ätstörd?

Recommended Posts

Hej,

 

Jag har ätit lchf i ca 8-10 år, innan dess GI. Jag älskar maten, mår toppen, ingen acne, ingen IBS mm.

Men jag trillar hela tiden tillbaka i sockerträsket. Ibland ofta ibland sällan. Ibland gör ett litet avsteg att jag hetsäter och äter skit i en vecka. Ibland klarar jag avsteg utan problem.

Vet inte vad detta beror på, kan inte sluta med detta.

Avstegen är oftast i sociala sammanhang, ibland för att jag är sugen, vill äta något gott dåd och då. Ibland är jag inte sugen alls och äter endast av pliktkänsla, inte vill tacka nej.

Har funderat mycket om det är så att jag straffar mig själv eller passar på när jag ändå ätit utanför ramen. Eller om det är skam/skuld när jag äter så att det går utanför mina värderingar, bryter mot mina regler eller om det är så att jag är sockerberoende. Anledningen att jag vill äta relativt strikt är att detta beteende gjort att vikten smugit sig på, och trotts att jag äter väldigt bra mat i övrigt är överviktig nu. 

 

Har rådgjort med flera som behandlar sockerberoende och de tror helt klart att jag har ett beroende. För jag uppför mig precis som om det är ett beroende, gömmer smyger, ljuger.

Men är ändå osäker på om det inte är en ätstörning, att jag skulle kunna bli hjälpt av KBT eller att prata med något om beteendet.

Behandling för sockerberoende skulle med all säkerhet fungera, men det är ett väldigt begränsat liv. Vill inte välja det alternativet innan alla andra möjliga lösningar är provade.

Finns det några här som kommit ur ett likande problem? Hur skulle ni gå till väga?

 

Tack på förhand!

 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du läst Mys blogg LCHFingenjören? Hon har ju testat alla möjliga varianter

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, hon är ju en stor inspiration om man vill lära sig mer om sockerberoende. Hon har även provat Kbt utan framgång. Jag har också pratat med en Kbt- terapeut under en period, blev kanske lite bättre men inget varaktigt. Hittade liksom ingen hållbar lösning. Vet inte om hon provat något mer?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hon började ju med en massa olika "verktygslådor". Du kan ju leta bland de äldre inläggen

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du måste lära dig vad som triggar vilka situationer som triggar och vad du kan äta istället. A OCH O är att alltid ha tillåten mat tilljänglig.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst

Behandling för sockerberoende skulle med all säkerhet fungera, men det är ett väldigt begränsat liv. Vill inte välja det alternativet innan alla andra möjliga lösningar är provade.

Finns det några här som kommit ur ett likande problem? Hur skulle ni gå till väga?

 

Först och främst, sluta tänk så. Jag har en egen tråd där jag berättar om min egen ätstörning och skam. Du blir bara deprimerad om du tänker att det begränsar ditt liv eller att det vore sista tänkbara lösningen. Tänk istället på hur du vill må, med tiden tror jag faktiskt att ens välmående kommer hjälpa dig/mig att inse att det inte begränsar våra liv, tvärtom berikar det våra liv. Det är jobbigt när socker/mat styr ens liv och tar för stor plats.

 

Huruvida jag är sockerberoende eller "bara" har en ätstörning vet jag inte, jag tror jag har båda. Jag TROR inte jag är lika sockerberoende som vissa för jag kan alltså äta vissa saker som mejerier och frukt utan att gå igång (dock har jag aldrig varit en fruktätare vilket kan påverka). Däremot kan jag inte hantera mörk choklad (i varje fall inte 70%). Jag hade svårt att släppa chokladen, den mörka chokladen blev liksom min tröst men det ledde bara till dålig mat och för mycket choklad. Även om jag kan hantera 80-90% bättre så har jag valt att inte köpa det alls för komma bort från denna tröst/snuttefilt. Kan säga att jag äter så mycket bättre, och då "unnade" jag mig ändå ett äpple förra veckan (åt med mycket fett och annat). Äpplet var absolut inte nödvändigt och det lär inte bli något äpple på ett tag. Min poäng är mer att lära känna till sina triggers och vara ärlig, jag hade svårt att acceptera att jag triggade på 70% choklad. Jag ville liksom så gärna ha den kvar.

 

Jag tänker att det spelar mindre roll om jag är sockerberoende eller har en ätstörning. Hade gärna genomgått en hjärnscanning för se hur just min hjärna reagera på socker (du vet bilden i Sockerbomben 3.0). Det vore jätteintressant. Reagerar jag som i boken, reagerar jag mindre eller reagerar jag kanske inte alls? Fast samtidigt, vad gör jag med den informationen? Tänk om den inte ger utslag, är LCHF fel då? Jag mår ju bra. Jag tror LCHF funkar som behandling både för sockerberoende och ätstörning, sen handlar det om att ta reda på vad man triggas av. Jag har inte haft sötsug alls den senaste veckan (andra veckan nu efter omstart) men jag får hela tiden påminna mig själv om att inte äta pga. tristess. Jag har under veckans gång både lagt tillbaka saker jag plockat fram eller t.o.m. börjat ta en sked eller två för sen inse att nej, jag är inte alls hungrig. Nu äter jag för att jag är uttråkad. Då åker det tillbaka in i köket.

 

En annan sak som påverkar mig är att jag längre fram vill kunna ge mina framtida barn en sund relation till mat. Jag vet att det inte fungerar att jag äter massa skit och att mina barn skulle äta nyttigt (man ärver lätt sina föräldrars matvanor). Jag måste föregå med gott exempel. Jag vill göra allt i min makt för äta så bra som möjligt under graviditeten för jag tror lite på att det kan påverka dels fostrets utveckling men dels kanske huruvida barnet kommer gilla något eller inte. Har absolut inga vetenskapliga belägg för detta, men inbillar mig att om jag äter massa fett, normalt med protein och lite kolhydrater så kommer min bebis njuta mer av fett än kolhydrater. Sen självklart introducerar jag inte massa söta grejer när den är liten och det är ju upp till mig att mata, då blir det mycket fett. Kan inte tänka mig ge mitt barn godis, glass och kakor ens en dag i veckan (kommer säkert bli stämplad som en elak mamma). Däremot kommer jag inte behandla mitt barn som om barnet redan vore beroende eller hade en ätstörning. Så frukt som lördagsgodis kan jag absolut tänka mig. Sen kan man ju inte hålla koll på vad barn äter när de blir lite större och inte äter hemma (typ i skolan, hos kompisar, på kalas) men jag tror att grunden hemma kan påverka vad de väljer i t.ex. skolan och när de är på kalas, kanske de inte äter så mycket för de är inte vana vid den söta smaken. Tänk själv när man ätit strikt LCHF ett tag och bara äter en morot, smakar inte det sött? Tänk då ett barn som inte växt upp med massa sötsaker och sätter tänderna i en sockertårta, jag tror faktiskt inte upplevelsen kommer bli så positiv. Det finns faktiskt barn som ratar för söta saker vilket troligen beror på vad de växt upp med.

 

Nu blir mitt inlägg lite långt och kanske irrelevant (vad har skaffa barn med något att göra?) men för mig som ung kvinna är barn något som finns i tankarna. Jag vill liksom ge ett barn de bästa förutsättningarna jag kan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du måste lära dig vad som triggar vilka situationer som triggar och vad du kan äta istället. A OCH O är att alltid ha tillåten mat tilljänglig.

Tack! Ja, det är just det som är så svårt. Det som funkar en gång behöver inte fungera nästa. Måste nog göra lite dektetivarbete.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej, och tack för långt svar. Ska läsa din tråd.

 

Anledningen till att jag sett det svart eller vitt är att om jag har ett kemiskt beroende är det ju noll tolerans med socker, mjöl, alkohol mm. Är det "bara" ett ätstört beteende så är det ju en annan behandling som kan hjälpa mig och där det bygger på att man kan lära sig att äta lite av allt. Men man kanske inte ska se det så?

Bara det att situationen är ohållbar. All hjälp och behandling är dyr, tidskrävande och tar på krafterna, så vill ju att det ska vara rätt behandling. Orkar inte att misslyckas hela tiden. :(

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

My säger hela tiden att det är viktigt att vara snäll mot sej själv när man trillar dit.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är verkligen ingen expert på sockerberoende eller ätstörning. Men jag tänkte tipsa om något som kanske kan hjälpa lite och inte kostar så mycket. Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson och Pia Norström finns som pocket och kostar på Bokus 55 kr. Den kanske finns att låna på biblioteket också.

 

Sen brukar LCHFIngenjören My också nämna OA och FAA. Det kostar inget även om de vill ha donationer av deltagarna för att finansiera sina utgifter.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst

Jag är verkligen ingen expert på sockerberoende eller ätstörning. Men jag tänkte tipsa om något som kanske kan hjälpa lite och inte kostar så mycket. Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson och Pia Norström finns som pocket och kostar på Bokus 55 kr. Den kanske finns att låna på biblioteket också.

 

Sen brukar LCHFIngenjören My också nämna OA och FAA. Det kostar inget även om de vill ha donationer av deltagarna för att finansiera sina utgifter.

 

Har pocketboken kommit redan? Jag har sett den ett tag men den har bara varit planerad dvs. inte tillgänglig.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har pocketboken kommit redan? Jag har sett den ett tag men den har bara varit planerad dvs. inte tillgänglig.

 

Där var jag lite ouppmärksam.  :ph34r:  Enligt Bokus dyker den upp om 12 dagar, 21 mars. Något att se fram emot ;)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst

Där var jag lite ouppmärksam.  :ph34r:  Enligt Bokus dyker den upp om 12 dagar, 21 mars. Något att se fram emot ;)

 

Dum fråga kanske, men brukar pocketböcker innehålla bilder? Vet att Sockerbomben 3.0 innehöll bilder på ett ställe och det var intressanta bilder.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej sockerråtta!

Jag känner verkligen igen mig i dina funderingar. Är jag beroende eller inte? I mitt fall gjorde jag en s.k. SUGAR ADDIS för att få svart på vitt om jag var det eller ej. Jag blev faktiskt lättad av att inse att jag haft ett fullt utvecklat sockerberoende redan vid 15 års ålder. Det förklarade varför jag alltid betett mig så konstigt med mat. Det förklarar också varför den hetsätningsdiagnos jag fått av Sveriges främsta expert och tillika professor inte kunde förklara min besatthet, ljugande, smygande, gömmande, isolerande kopplat till mat och dryck. Jag började med LCHF mars 2011 men hamnade snabbt i allt möjligt bakande så min besatthet bara fortsatte. Jag blev abstinent från beroendeframkallande mat och dryck den 2 november 2015. Tack vare gemenskapen i FAA (www.faa.se) har jag lyckats få ett fungerande liv. Idag äter jag någon blandning av paleo och LCHF utan att ha problem med varesig överätning eller hetsätning.

Nu har jag börjat blogga om min resa i tillfrisknande från sockerberoende för att hjälpa andra matmissbrukare. Det finns ett liv i frihet, utan besatthet och konflikter med sig själv och andra. Det finns ett liv i sinnesro. Det vet jag för att jag har äntligen vid 40 års ålder upptäckt det. Och nu vill jag inspirera andra.

Styrkekramar! Kia

https://ettsockerfrittlivblog.wordpress.com

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej Kia, tack för svar. Har läst din blogg :) Kul med bloggar som riktar sig till sockerberoende, finns inte så många.

Ja, kommer nog landa i mitt sockerberoende så småning om. Men även om det är värt det så är det en stor omställning och ett helt nytt liv. Det är ju som Bitten säger, när man kommer till henne har man provat ALLT annat. Vill ju så gärna kunna hantera socker och alkohol i lagom mängd. Med lchf funkar det ibland med avsteg i korta perioder, men har aldrig fått en hållbar lösning.

 

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner igen mig så väl även om det inte riktigt sett likadant ut för mig. Jag har fått veta att jag har en "beroendepersonlighet". Dvs så kan jag inte riktigt göra saker med måtta vresig det gäller,  träning, mat eller annat. Det som har hjälp mig är att springa! Jag faller direkt tillbaka i mitt ätstörda beteende när jag inte får kanalisera min energi. Många med tillexempel adhd blir väldigt hjälpta av konditionsträning. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej sockerråtta!

Jag känner verkligen igen mig i dina funderingar. Är jag beroende eller inte? I mitt fall gjorde jag en s.k. SUGAR ADDIS för att få svart på vitt om jag var det eller ej. Jag blev faktiskt lättad av att inse att jag haft ett fullt utvecklat sockerberoende redan vid 15 års ålder. Det förklarade varför jag alltid betett mig så konstigt med mat. Det förklarar också varför den hetsätningsdiagnos jag fått av Sveriges främsta expert och tillika professor inte kunde förklara min besatthet, ljugande, smygande, gömmande, isolerande kopplat till mat och dryck. Jag började med LCHF mars 2011 men hamnade snabbt i allt möjligt bakande så min besatthet bara fortsatte. Jag blev abstinent från beroendeframkallande mat och dryck den 2 november 2015. Tack vare gemenskapen i FAA (www.faa.se) har jag lyckats få ett fungerande liv. Idag äter jag någon blandning av paleo och LCHF utan att ha problem med varesig överätning eller hetsätning.

Nu har jag börjat blogga om min resa i tillfrisknande från sockerberoende för att hjälpa andra matmissbrukare. Det finns ett liv i frihet, utan besatthet och konflikter med sig själv och andra. Det finns ett liv i sinnesro. Det vet jag för att jag har äntligen vid 40 års ålder upptäckt det. Och nu vill jag inspirera andra.

Styrkekramar! Kia

https://ettsockerfrittlivblog.wordpress.com

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu blev det knasigt här... förlåt! Duplicerat svar.

Det jag tänkte svara var till Lalas och er andra som tycker det är intressant. Tack för att du tog dig tid att titta in på bloggen. Jag förstår att det är mycket att ta in. De flesta kommer inte till slutsatsen om sockerberoende tills det att man är på botten. Jag kunde i många år klara av periodandet. Allt från fakir till ketonmätning och liberalt bakande och mångder av 100% choklad. Jodå det går att överäta det med. Men en dag hamnade jag ätandes ur soporna en kaka jag bakat till andra. Det blev droppen. Och då sökte jag hjälp både inom FAA och hos en sockerterapeut. Där kände jag för första gången att jag inte var ensam och att jag blev helt och hållet accepterad. Jag var inte konstig eller viljesvag utan jag var beroende och matmissbrukare. Bloggen startade jag för att jag vill att andra ska se att det finns ett sätt ur besattheten, kontrollförlusten, ilskan och hopplösheten.

Jag hoppas att du kommer finna din väg.

Styrkekramar!

Kia

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Periodande" är en bra benämning, Kia V.!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kia och MariaF,  jag känner igen "periodandet" mycket väl. Problemet är som Kia skriver, jag är inte på botten. Mentalt är jag på botten periodvis. Efter perioder i sockerträsket. Jag har fått en diagnos, jag anses vara sockerberoende. Tror på det i perioder, när jag är på botten. Men tvekar när jag har bättre perioder och kan äta, dricka med måtta. (dock inte så långa perioder) Måste komma till en insikt att livet utan socker, alkohol (och i perioder nikotin ) är bättre än att leva som nu, upp och ner i sockerträsket. Det tar på krafterna.

Tack för era svar!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst jala

Alkohol och nikotin är numera inget problem medan sötsuget fortfarande tar strupgrepp på mig. Självklart kommer jag att vinna den kampen, något annat finns inte på kartan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.