Blogg-Postare Posted April 6, 2017 Share Posted April 6, 2017 Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se: Snödroppar, krokus och fågelsång i alla ära, men vet ni vad det bästa vårtecknet är? Att D-vitaminnivåerna i mitt blod har stigit! Därmed gick hela vintern utan att jag behövde ta tillskott. Ni som regelbundet läser den här bloggen känner säkert till mitt D-vitaminexperiment. För alla er andra – här är lite bakgrundsinfo: denna vinter har jag genomfört ett experiment med stöd av företaget Werlabs, som erbjuder olika slags hälsokontroller och blodanalyser. Varje månad har jag mätt mina D-vitaminnivåer för att se om jag, som gärna hänger i solen under sommaren och äter mina feta fiskar varma tre-fem gånger i veckan, behöver ta tillskott under vintern. Innan jag drog igång experimentet gjorde jag en genomgång av vetenskapen. Hur lågt kan D-vitaminet sjunka utan att man riskerar sin hälsa? Det finns många kunskapsluckor, men min slutsats blev att 50 nmol/l verkar vara en rimlig gräns. Har klarat vintern utan tillskott Marsprovet (taget 22 mars) visar att jag verkar ha klarat vintern helt utan tillskott. Den lägsta nivån, 60 nmol/l, uppnådde jag i januari. Sedan senaste mätningen i februari har D-vitaminet stigit från 61 till 64 nmol/l, vilket förvånar. Normalt brukar man säga att solen inte ger effekt förrän i april. Den enda förklaring jag kan se är att några soliga turer på långfärdsskridskor och en och annan pick-nick i solen ändå kan ha kickat igång en viss D-vitaminproduktion i min hud. Rent logiskt kan det ju heller inte vara så att solen är verkningslös fram till 31 mars, men har effekt från 1 april. Bevisligen hade den i alla fall en ordentlig effekt den 2 april. Efter förmiddagskaffet på balkongen behövdes det knappast något blodprov för att avslöja att huden träffats av UV-ljus. Fick en grymt snygg t-shirtbränna. Det är våååår!Folk i Afrika utgör inget facit Under tiden som jag har gjort det här experiment har omtänksamma läsare hört av sig och varnat för att jag ligger för lågt i D-vitamin. En del menar att olika folkslag i Afrika utgör som en facit för vilka nivåer man bör uppnå. Men under de tiotusentals år som mina förfäder har levt på nordliga breddgrader har deras hud anpassats till detta. Personer av nordiskt ursprung har en ljusare hud för att kunna tillverka mer D-vitamin. Kroppen har sannolikt anpassat sig på flera vis till vintermörkret. Att folkslag som lever i Afrika har höga D-vitaminnivåer i blodet är absolut inget bevis för att jag måste ligga lika högt. D-vitamin korrelerar med bmi I många så kallade epidemiologiska studier har forskare också hittat ett samband mellan höga D-vitaminnivåer och en lägre risk för diverse olika sjukdomar. Men man ska vara försiktig med vilka slutsatser man drar från sådana studier. D-vitaminhalten i blodet korrelerar till exempel med bmi. Alla sjukdomar som är kopplade till fetma är därför också automatiskt kopplade till låga nivåer D-vitamin. Dessutom har solen många effekter på oss. När vi är i solen sjunker blodtrycket och det släpps ut endorfiner i blodet (kändes tydligt i helgen på balkongen). Kanske är det endorfinerna som stärker hälsan och inte de högre D-vitaminnivåerna? Vem vet. Det råder inget tvivel om att D-vitamin fyller många viktiga funktioner i kroppen, men det finns i dagsläget inga vetenskapliga belägg (läs: randomiserade kontrollerade prövningar) som stödjer att en i övrigt frisk person skulle vinna något på att ligga över 50 nmol/l. Studie på studie har istället misslyckats att påvisa effekter av D-vitamintillskott. När det gäller infektioner, som förkylningar, verkar tillskott ha en effekt om man från början har ett D-vitaminvärde under 25 nmol/l. Det pågår dock många kliniska undersökningar med D-vitamin och kanske kommer resultaten från dem ge mig anledning att börja knapra tillskott igen. I så fall kommer jag att redovisa det här på bloggen. Ett tillägg: En läsare frågade om jag fick betalt av Werlabs för att göra det här experiment. De betalar själva analyserna, men jag får ingen annan ersättning. Werlabs är företagsvän till Kostfonden, som jag har varit med och grundat, men det blev dom innan jag frågade om jag kunde få göra detta. Experimentet har genomförts på mitt initiativ för att jag var nyfiken på hur D-vitaminet varierar under året. Ann Fernholm Ann Fernholm är vetenskapsjournalist, författare och filosofie doktor i molekylär bioteknik. Hon är även grundare av Kostfonden och driver en egen blogg. Ann Fernholms blogg Kostfonden Här hittar du Anns böcker Tidigare Har du också sockerskräck? Fibrer skyddade möss mot typ 1-diabetes Bussreklam i LA: Läsk orsakar typ 2-diabetes Ett sötare blod: En av fem i Indien har diabetes Ett sötare blod: Kan fasta och ketogen kostbehandling bota diabetes? Ett sötare blod: D-vitaminexperimentet Mer LCHF för nybörjare Video om hälsa 4,9 av 5 stjärnor5 stjärnor92%4 stjärnor7%3 stjärnor0%2 stjärnor0%1 stjärna0%13 röster1348:15 4,7 av 5 stjärnor5 stjärnor83%4 stjärnor0%3 stjärnor16%2 stjärnor0%1 stjärna0%6 röster615:16 4,7 av 5 stjärnor5 stjärnor83%4 stjärnor0%3 stjärnor16%2 stjärnor0%1 stjärna0%6 röster645:06 4,6 av 5 stjärnor5 stjärnor72%4 stjärnor18%3 stjärnor9%2 stjärnor0%1 stjärna0%11 röster1116:47 4,5 av 5 stjärnor5 stjärnor62%4 stjärnor25%3 stjärnor12%2 stjärnor0%1 stjärna0%8 röster819:30 4,4 av 5 stjärnor5 stjärnor66%4 stjärnor22%3 stjärnor0%2 stjärnor11%1 stjärna0%9 röster902:42 Inlägget D-vitaminexperimentet – vårsolen har gett effekt dök först upp på Kostdoktorn. Visa hela artikeln Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.