Äta två gånger om dagen - erfarenheter kring vikt och hälsa?

[Joakim Johansson]

De senaste fyra åren har jag ätit två gånger om dagen. Förutom en kopp kaffe med grädde i vid niotiden på förmiddagen så äter jag bara lunch och middag. Jag bryter sällan detta mönster förutom på helgerna ibland, eller när jag har semester. 

Jag kör alltså med det som vissa kallar för 16:8. För mig betyder det fasta under under natten och förmiddagen och sedan ett ätfönster från lunchtid och fram till klockan åtta på kvällen, ungefär. 

Utöver det försöker jag också hålla en slags lågkolhydratdiet. Framförallt undviker jag socker och snabba kolhydrater. Jag äter kolhydrater varje dag men väljer oftast den långsamma sorten och jag äter dessutom betydligt mindre mängder än innan när jag åt "normalt". Jag försöker helt enkelt fylla tallriken så mycket som möjligt med proteiner, fett och grönsaker och se kolhydraterna som ett litet tillbehör.

Nu till mina funderingar.

I det stora hela mår jag bra, men jag känner att jag inte riktigt har samma energi som innan jag började äta så här. Upplever att jag har mindre fysisk ork, är tröttare och behöver sova mer. Det jag har tänkt på är om jag får i mig tillräckligt med alla vitala näringsämnen. Ju färre måltider man äter, desto viktigare är det såklart att dessa är nyttiga och varierade så att kroppen får det den behöver. 

Metoden har hjälpt mig att hålla en hyggligt stabil vikt under de här åren. Men jag kan faktiskt gå upp i vikt trots att jag bara äter två gånger om dagen. Jag har också märkt att vid vissa tillfällen när jag under korta perioder har ätit fler måltider om dagen och inte sällan ganska onyttig mat så har jag konstigt nog gått ner i vikt. Jag funderar därför på om det kanske är bättre att variera sig och köra 16:8 några dagar i veckan och inte permanent. 

Hursomhelst, om du också äter på det här sättet så är jag nyfiken på dina erfarenheter och tankar kring detta. 

Hälsningar
Joakim


 

[iAnna]

Jag skulle tro att du och jag är så pass olika, att jämförelser mellan oss inte funkar. Själv har jag ätit 16:8 sen jag var typ 17 år (är nu 55+). Min trötthet kom för ett par år sedan. Om du äter ordentligt och näringstätt på de två mål du äter, så borde du få i dig alla makro- och mikronutrienter.

Det viktiga är att äta så naturlig och näringsrik mat som möjligt, om det sen är 1, 2 eller 3 gånger om dagen är kanske mindre viktigt, bara man mår bra.

[Angelico]

Jag äter 16:8 som du, sedan 6 år och ser alltid till att enbart äta näringsrika näringstäta saker som grönsaker, fett kött, fet fisk tillsammans med nyttigt fett. Inga blodsockerhöjande saker som frukt, bröd och liknande för då skulle jag verkligen få energitapp efteråt.

Om jag äter tillräckligt mycket mat och tillräckligt mycket fett så hamnar jag aldrig där att jag tappar energi eller får ökat sömnbehov. Snarare har jag mer energi än jag någonsin hade på blandkost och med fler måltider. Jag tränar 6 dagar i veckan ofta fastande med full energi. Tror inte alls att man behöver äta ofta för att få energi utan att det mer handlar om vad man äter och hur mycket.

När jag gick över från lchf till mer strikt keto fick jag tillfälligt  liknande symptom som du men när jag ökade mängden fett i maten så "blev jag mig själv igen".

[Effie]

Jag har I större delen av mitt liv trott på att det är viktigt att äta frukost, för det påpekas så ofta. Jag har, med tvångsmatningsapparaten för gäss jag en gang såg på museum I åtanke, tryckt I mig gröt mm, och varit vrålhungrig fore lunch. Började med LCHF för tio år sedan, och bytte gröten mot omelet. Efter ett par år nämnde någon att man inte måste äta frukost. Jag tvekade, men insåg att på helgerna åt jag frukost när jag ville: vid elva. Det måste ju fungera lika bra på vardagarna. Det gjorde det. Inte hungrigare på förmiddagarna än om jag äter frukost. Hotellfrukost äter jag på semester. Och min nivå på lchf är kött/fisk/ägg + grönsaker. En del rotfrukter och ibland bönor, för att det är gott. Senaste veckorna har jag dragit ner på mejerier, förutom smör.

Trötthet känner jag ibland - men det går upp och ner. Stress, sömnbrist, någon mineralbrist...? (kommer jag ihåg det äter jag magnesium, Q10, selen; möjligt att det hjälper). Eller det mejerifria. Det finns så manga saker att testa.

Jag har testat att äta frukost till vardags även på senare år. Det mår jag inte bra av.

[Gladan]

Jag har alltid varit hungrig på morgonen! Sen hoppade jag på LCHF-tåget och fick lära mig att man "borde" hoppa över frukosten. 16:8.Men det var inte rolig! Jag bara gick hela förmiddagen och väntade på att äntligen få äta! Dvs jag var tillbaka på samma ruta där jag var innan LCHF. Sen åt jag och kraschade regelbundet på eftermiddagen. Var jag hemma la jag mig gärna för att sova på eftermiddagen....

Sen läste jag på om den cirkadiska rytmen och förstod att jag hela tiden motarbetat min inre klocka och "kraschen" på eftermiddagen hängde ihop med hormonet ghrelin. Sen vände jag på det, åt frukost och sen lunch (gärna runt kl 15) och hoppade istället över kvällsmaten. Det fungerar mycket bättre för mig! Om jag sköter maten på dagen. Ibland blir det inte perfekt ( t ex när man "måste äta kl 12 av sociala skäl)  och då blir jag hungrig på kvällen och då äter jag. Men helst inte efter kl 18 så jag får minst 12 timmar utan mat.

Så, hur var och en reagerar på att hoppa över måltider är nog mycket individuellt. Sen förändras kroppen och man behöver justera sina vanor. Lägga till eller dra ifrån. ...

[Trollmormor]

Jag kan inte hitta några belägg för att det har någon betydelse vilken tid på dygnet man lägger sitt ätfönster. Jag äter frukost och middag. Lunch har jag aldrig förstått vitsen med ändå så den är inte svår att hoppa över  . Frukost däremot är nog mitt favoritmål. Jag äter den ca 9.30-10.00. Middag tidigast halv 5. Funkar utmärkt.