Lisa Holmstedt

Ketonförgiftning, men inte diabetiker

Recommended Posts

Hej! Jag vill berätta hela min historia och hoppas på att någon mer känner igen sig i mina symptom...

När jag var 12 år var jag ofta sjuk, min mamma trodde att jag hade en känslig mage och att förkylingar etc gav symptom där. En "sjuk" dag kunde börja med att jag vaknade på morgonen och kände mig illamående, trött och hade ont i huvudet. Eftersom jag mådde illa kunde jag knappt få i mig något att äta, och efter ungefär 2 timmar började kräkningar som fortsatte under 10-12 timmar. Det verkade som vanlig maginfluensa, men detta återkom varje månad och när det var som värst upp till två gånger per månad. Jag rasade i vikt och vid 14 års ålder åkte vi till sjukhuset för att se vad som var fel. Jag vägde då 29 kg och var överlag väldigt liten, hade inte kommit in i puberteten än. Läkaren tog massvis med prover för att utesluta glutenintolerans, diabetes etc men kunde inte hitta någonting alls. Han förklarade mitt tillstånd som "ketonförgiftning" och förklarade hur ketonerna fungerar i kroppen och att jag antagligen var allergisk mot dem. Han rådde mig att äta mer och oftare, och om jag någon gång kände att ett anfall var påväg skulle jag snabbt få i mig socker för att höja mitt blodsocker och förhindra ketonerna från att frigöras. 

Nu 4 år senare mår jag mycket bättre, jag har varit noga med att äta ordentligt och jag känner tydligt igen symptomen när jag håller på att bli sjuk igen. Jag är väldigt noga med fasta tider för måltider, och jag äter 3 större och 2 mindre mål om dagen. Efter sjukhusbesöket växte jag otroligt fort både på längden och bredden, fick min mens, kom in i puberteten osv. Men, det senaste halvåret har det blivit värre. Jag känner att jag har alldeles för hög ämnesomsättning för jag blir hungrig bara 30-40 minuter efter en ordentlig måltid och känner mig ibland trött och låg. Innan kunde jag tänka "jag åt ju faktiskt bara en smörgås till frukost" eller "jag sköt upp lunchen för länge" men nu kan jag ibland inte förstå varför jag plötslig mår sämre. Vid två tillfällen de senaste 2 månaderna har jag kräkts även om jag ätit ordentligtJag känner mig oftare trött och hängig, är ofta hungrig och låg och kissar väldigt ofta. Jag har provat både gluten- och mjölkfri kost men det ger ingen skillnad. 

Jag skriver här eftersom jag inte kunnat hitta någonting om ketonförgiftning, förutom det som är kopplat till diabetes typ 1 och som dessutom klassas som livsfarligt. Jag har inte hittat någon läkare som känner igen mina symptom, och ingen annan som har varit med om detta. Är jag ensam om detta?? Någon som har mer kunskap om ketonförgiftning? 

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Får du ingen hjälp av sjukvården? Skickar dom dej inte vidare när dom inte klarar av att ställa diagnos?

  • Like 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Blir ledsen av att läsa din historia. Det är så frustrerande när de inte hittar nåt och man ska inte må så när man är tonåring! :( 
Min kollegas dotter har visat sig ha problem med gluten, hela tarmluddet var borta när de väl kom så långt att de bråkat sig till en ordentlig koll. Tror det blev nåt vävnadsprov som visade läget till slut. Gliadinproverna som görs rutinmässigt visade ingenting. Som jag minns det hon berättat har dottern, som är ungefär som du i ålder, delvis liknande symptom som du har. Vet inte om hon har/hade kräkningar men väldigt mager, ingen mens, illamående... Nu träffas vi inte över helgen förstås men jag kan ju kolla med kollegan på måndag om ingen annan har nåt tips innan dess.

  • Like 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror inte heller på ketonförgiftning, men nåt knas är det i din kropp.
Har du kollat alla blodprover, inklusive hormoner?
Jag hade inte nöjt mig med en läkare som "förklarade mitt tillstånd som "ketonförgiftning"". Har du testat en alternativ läkare (homeopat eller nåt)? 
Vad äter du idag? Du vet kanske redan, men gluten måste uteslutas minst 6 månader för att visa resultat.

  • Like 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för era svar! Nej, jag har inte nöjt mig med bara den läkaren men även om jag tjatar blir jag bara dumförklarad och bortförklarad av de läkare jag pratat med. Ska försöka få en tid för provtagning för att se vad som är knas, håller hoppet uppe...:) 

min mamma är glutenintolerant så vi äter mestadels glutenfritt hemma, och även helt mjöl- och spannmålsfritt längre perioder. Så tror inte att det bara är gluten, men det kan ju vara en av faktorerna varför jag blir sjuk. Jag äter allt (grönsaker, fisk, kött, vegetariskt osv osv). Mycket varierad kost med större del grönt och alltid hemlagat från grunden. 

När vi var hos läkaren då för 4-5 år sedan tog de 11 blodprover på mig, de kollade allt de kunde sa de till mig. 

  • Like 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det kostar visserligen en del men Werlabs kanske har nåt prov som skulle kunna visa mer? Man ska inte behöva gå den vägen men ibland blir man så frustrerad av att inte få hjälp... Då borde ju "någon" kunna hjälpa dig att tyda svaren, för de har många test där de kollar betydligt mer än 11 prover...
En annan sak som man egentligen inte ska behöva ta upp men... var det mamma eller pappa som var med dig hos doktorn? Min yngste son behövde operera sina halsmandlar och jag var beredd att försöka hitta 30.000kr för en privat operation men så testade vi att skicka honom på en extra koll hos remitterande läkare och då fick vi hjälp att kontakta sjukhuset för att lyfta honom i prioritet... Är helt övertygad om att hade mamma, dvs jag, gått med så hade det inte hänt... 

  • Like 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har ingen aning om det skulle ge något napp, men kanske du borde få kolla saltsyran i din magsäck och även matsmältningsenzymerna som pepsin och amylaz.

 

  • Like 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 timmar sedan, Lisa Holmstedt sade:

Tack för era svar! Nej, jag har inte nöjt mig med bara den läkaren men även om jag tjatar blir jag bara dumförklarad och bortförklarad av de läkare jag pratat med. Ska försöka få en tid för provtagning för att se vad som är knas, håller hoppet uppe...:) 

min mamma är glutenintolerant så vi äter mestadels glutenfritt hemma, och även helt mjöl- och spannmålsfritt längre perioder. Så tror inte att det bara är gluten, men det kan ju vara en av faktorerna varför jag blir sjuk. Jag äter allt (grönsaker, fisk, kött, vegetariskt osv osv). Mycket varierad kost med större del grönt och alltid hemlagat från grunden. 

När vi var hos läkaren då för 4-5 år sedan tog de 11 blodprover på mig, de kollade allt de kunde sa de till mig. 

Jag är rädd att man kan bli dumförklarad när inte läkaren kan den åkomman man söker för, och man ska ha en sjuhelsickes tur om man kommer till en läkare med ett problem som inte är så vanligt som faktiskt kan ta relevanta prover  och göra relevanta undersökningar :( Har du blivit remitterad vidare någon gång eller är det allmänläkares utlåtande?

  • Like 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 timmar sedan, Lisa Holmstedt sade:

Tack för era svar! Nej, jag har inte nöjt mig med bara den läkaren men även om jag tjatar blir jag bara dumförklarad och bortförklarad av de läkare jag pratat med. Ska försöka få en tid för provtagning för att se vad som är knas, håller hoppet uppe...:) 

min mamma är glutenintolerant så vi äter mestadels glutenfritt hemma, och även helt mjöl- och spannmålsfritt längre perioder. Så tror inte att det bara är gluten, men det kan ju vara en av faktorerna varför jag blir sjuk. Jag äter allt (grönsaker, fisk, kött, vegetariskt osv osv). Mycket varierad kost med större del grönt och alltid hemlagat från grunden. 

När vi var hos läkaren då för 4-5 år sedan tog de 11 blodprover på mig, de kollade allt de kunde sa de till mig. 

Be att få de 11 provsvaren utskrivna så vet du vad som tagits, 11 prov säger inte så mycket. Ring till läkarsekreteraren där proverna togs och begär dem hemskickade. Kom ihåg att det är din kropp och det är du som inte mår bra, du har rätt att få hjälp och ingen kan neka dig att varken läsa journal eller få veta vilka prover som är tagna eller vad de visade.

  • Like 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Lisa Holmstedt sade:

Tack för era svar! Nej, jag har inte nöjt mig med bara den läkaren men även om jag tjatar blir jag bara dumförklarad och bortförklarad av de läkare jag pratat med. Ska försöka få en tid för provtagning för att se vad som är knas, håller hoppet uppe...:) 

min mamma är glutenintolerant så vi äter mestadels glutenfritt hemma, och även helt mjöl- och spannmålsfritt längre perioder. Så tror inte att det bara är gluten, men det kan ju vara en av faktorerna varför jag blir sjuk. Jag äter allt (grönsaker, fisk, kött, vegetariskt osv osv). Mycket varierad kost med större del grönt och alltid hemlagat från grunden. 

När vi var hos läkaren då för 4-5 år sedan tog de 11 blodprover på mig, de kollade allt de kunde sa de till mig. 

11 blodprover och med det kollade de allt de kunde??????? Men snälla nån. Den läkaren hoppas jag att jag aldrig tvingas gå till :angry: Eller så är det geni som ser allt bara 11 blodprover.........  Inte för att antalet prover säjer så mycket, men ändå...... Som sagt så behöver du begära ut provsvaren

  • Like 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är tyvärr väldigt svårt att få hjälp inom sjukvården för dina problem. Orsaken är att de flesta läkarna inte har någon kunskap på områden som innefattar nutrition och/eller metabola problem. När jag gick över från läkemedelsindustrin till kost och nutrition blev jag helt chockad över hur hundratals människor ringde varje månad och ville ha råd om kosttillskott som eventuellt kunde hjälpa. I samtliga fall hade sjukvården gett upp på dem och folk kände sig verkligen hjälplösa och en del var allvarligt sjuka.

Men det finns specialister inom sjukvården som du bör söka till. Spec i invärtesmedicin kan ha någon ny ide. Likaså brukar de större sjukhusen ha en metabol enhet där oftast finns både läkare och andra experter som förstår sig på hur kroppen fungerar lite bättre. 

Första steget är nog att samla ihop alla labtester som redan gjorts för det underlättar oavsett om du söker hjälp inom sjukvården eller inom alternativ/integrativ medicin. 

  • Like 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du kan logga in på "1177 vårdguiden" med ditt bank-id. Där går du in på din journal och kan bl a se alla dina provsvar. Det går även att skriva ut därifrån.
 

  • Like 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det funkar tyvärr inte på alla landsting men är en fantastisk tjänst där den finns. Fnys... 11 blodprov! Jag tar ca 20 var tredje månad och jag kan se dem på eftermiddagen samma dag

  • Like 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Just nu, stoscha sade:

Det funkar tyvärr inte på alla landsting men är en fantastisk tjänst där den finns. Fnys... 11 blodprov! Jag tar ca 20 var tredje månad och jag kan se dem på eftermiddagen samma dag

Tack stoscha, jag var på väg att skriva samma sak beträffande landstingen. Där saker fungerar är det bra, men om saker inte fungerar så kan det bli ett lite helvete för oss människor.

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är så glad och tacksam för er hjälp! 

Jag blev skickad till en barnläkare, minns inte om han var allmänläkare eller specialiserad inom området, men hur som helst verkar mina 11 prover vara långt ifrån tillräckliga. Det gör mig ledsen, när de inte hittar något hade jag gärna fortsatt ta prover och testat andra metoder än bara blod- och urinprov för att hitta felet. Jag ska prova att få mina journaler utskrivna så jag kan se, och så ska jag tjata på min vårdcentral för att få en ny tid. 

Det var min mamma som var med, och vi träffade en manlig läkare ja. Sist jag ringde sa mannen jag pratade med i princip att jag borde tänkt på detta tidigare, och tagit upp det när jag var inne senast (för undersökning av en muskelskada som inte har något med detta att göra). Han trodde inte på mig, och frågade om jag hade en ätstörning...Men när jag nämnde att jag kunde be mamma ringa tog han till och med fram min journal :rolleyes: 

När min mamma fick giftstruma gick hon till en kostrådgivare eller liknande, hon kunde till och med sluta med sina mediciner och istället behandlas med olika dieter. Kanske borde prova det om inte vanliga läkarvården vill hjälpa mig. 

  • Like 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nämenaltså.. allmänläkare är välutbildade och kunniga per se.. de är däremot inte synska, de är fena på att veta vilken medicin som hjälper mot vilka symptom.. för majoriteten av befolkningen!

Dvs de löser cirka 90-95% av problemen som deras patienter har!

De flesta patienter har rätt banala problem sett ur en utbildad läkares synpunkter.. som regel handlar det om tillfälliga situationer, virus, allergier, bakterier, psykosocial situation, psykiatrisk status osv!

På det så kommer läkarens erfarenhet samt personlighet.. inte alla som lyckats klara sig igenom en läkarutbildning är lämpade för att vara läkare/möta patienter.. fast de flesta olämpliga sorteras ut redan i tidigt stadium!

Iallafall.. det är inte alltid som patienten själv är kompatibel men läkarens kunskaper/utbildning.. de talar lixom inte samma språk.. redan där kan det bli en massa missförstånd!

Och på det så har man i princip cirka 20 minuter på sig att förklara alla sina symptom för läkaren.. illallafall om man får hela tiden, vilket man sällan får!

Och jag har märkt en sak.. ju yngre och därmed nyutbildad läkare jag har framför mig, ju mer Googlar de under mina 20 minuter!

Och jag antar att de Googlar de symptom som jag anger/de symtom som mina prover antyder?

Och märk väl.. läkare är som vi andra, fast rätt bra utbildade inom området human hälsa.. och de har som regel oxå hört talas om allt som flukturerar på Internet!

Poängen till slut är att det gäller att ha tur här i livet, iallafall om man har något problem som kan åtgärdas/hjälpas av någon läkarutbildad person!

Och sen så är det i princip inget fel om man själv lyckas dra lite olika slutsatser själv.. utifrån olika läkares råd, (de har sin kompetens/utbildning) och egna erfarenheter/kunskaper!

Och jag ser redan här flera problem, din ungdom, muskelskada, allergi för något, din moders eventuella genetiska arv, ditt kön, flickor/kvinnor tendera hur som helst att mer drabbas utav störningar av ämnesomsättningen.. oavsett om det handlar om Thyroida hormoner/dess reglering/ ideala kroppsformer/vikt eller annat!

Och märk väl jag antyder inte på något sett en ätstörning.. men jag har lixom full förståelse för den läkaren iallafall om hen är nyutbildad och oerfaren har sina dubier?

För det första.. sett ur en nyutbildad allmänläkares synpunkter.. ketoner i blodet antyder antingen typ 1 eller svält!

Främst iomed att detta tillstånd är en anomali, dvs antingen någon obskyr diet, typ LCHF, typ 1 eller anorexi!

Dvs det vanligaste är trots allt att de flesta är obesa och får i sig mer kalorier än de gör av med, dels på grund av stillasittande liv och sen oxå lättillgängliga högkalorihaltiga livsmedel/junkfood!

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Lisa Holmstedt sade:

Jag ska prova att få mina journaler utskrivna så jag kan se, och så ska jag tjata på min vårdcentral för att få en ny tid. 

Den här meningen reagerade jag på. Om du vill ha dina journaler utskrivna så ska du få dom. Dom kan inte neka. Däremot kan du få betala om det är många sidor. Och du ska inte behöva tjata för att få en ny tid. Fungerar inte det här så är mitt råd att du kontaktar patientnämnden. 

Får du inte hjälp genom vårdcentralen ka du skriva en egenremiss eller använda dej av det fria vårdvalet för att komma vidare. 

  • Like 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För att återgå till ketonförgiftning, eller rättare sagt för att få den saken ur världen!

Det finns typ 3 olika orsaker till ketonförgiftning, dvs Ketoacidos!

1, det vanligaste är typ 1 diabetes.

2, en inte helt ovanlig orsak är alkoholism.. men då är man som regel minst medelålders!

3, en j*vligt ovanlig orsak är även om den oftast är tillfällig är respiratorisk eller kräkreflexatorisk/bulimi/anorexi!

Och hur skall en allmänläkare skilja på detta?

En sak är om modern oxå är med vid läkarbesöket, men det är lixom inte alltid som det bidrar.. ingen skuld skall falla på mödrar per se!

Och vi pratar om/jag skriver om unga flickor i tonåren.. menna vem har överhuvudtaget hört ens talas om bulimiska/anorektiska unga pojkar.. eller ens om fäder som följer sina barn/tonåringar till vårdcentralen för att där ställa rätt frågor till läkaren?

Menna igen.. det kan finnas en del där kvar att göra.. och jag är lixom inte helt övertygad om att inte fäder skulle kunna ställa litta andra frågor?

Såå.. på något sätt.. kanske främst för att jag är en äldre man.. men iallafall.. det är nog inte något större fel med emancipation per se.. dvs vi män skulle kunna bidra med mycket mer om vi bara tilläts/tvingades till detta på grund av sociala konventioner?

Menna, nu tror jag bestämt att jag halkade över till något annat?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
36 minuter sedan, Zepp sade:

För att återgå till ketonförgiftning, eller rättare sagt för att få den saken ur världen!

Det finns typ 3 olika orsaker till ketonförgiftning, dvs Ketoacidos!

1, det vanligaste är typ 1 diabetes.

2, en inte helt ovanlig orsak är alkoholism.. men då är man som regel minst medelålders!

3, en j*vligt ovanlig orsak är även om den oftast är tillfällig är respiratorisk eller kräkreflexatorisk/bulimi/anorexi!

Och hur skall en allmänläkare skilja på detta?

En sak är om modern oxå är med vid läkarbesöket, men det är lixom inte alltid som det bidrar.. ingen skuld skall falla på mödrar per se!

Och vi pratar om/jag skriver om unga flickor i tonåren.. menna vem har överhuvudtaget hört ens talas om bulimiska/anorektiska unga pojkar.. eller ens om fäder som följer sina barn/tonåringar till vårdcentralen för att där ställa rätt frågor till läkaren?

Menna igen.. det kan finnas en del där kvar att göra.. och jag är lixom inte helt övertygad om att inte fäder skulle kunna ställa litta andra frågor?

Såå.. på något sätt.. kanske främst för att jag är en äldre man.. men iallafall.. det är nog inte något större fel med emancipation per se.. dvs vi män skulle kunna bidra med mycket mer om vi bara tilläts/tvingades till detta på grund av sociala konventioner?

Menna, nu tror jag bestämt att jag halkade över till något annat?

Jag iallafall har mer känt att jag som ung tjej ibland blir åsidosatt och inte trodd på, därför kändes det som att den senaste läkaren jag bara hade telefonkontakt med avfärdade problemet med att fråga om jag hade en ätstörning. Om min pappa varit med vid läkarbesöket för 4 år sedan kanske vi blivit mer tagna på allvar, men som sagt: Denna diskussion får inte plats här! 

Är tacksam för väldigt intressanta svar, jag fick lite ny inspiration, om man nu kan få det om sånt här...tack! 

  • Like 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Trollmormor sade:

Den här meningen reagerade jag på. Om du vill ha dina journaler utskrivna så ska du få dom. Dom kan inte neka. Däremot kan du få betala om det är många sidor. Och du ska inte behöva tjata för att få en ny tid. Fungerar inte det här så är mitt råd att du kontaktar patientnämnden. 

Får du inte hjälp genom vårdcentralen ka du skriva en egenremiss eller använda dej av det fria vårdvalet för att komma vidare. 

Jo det börjar kännas som om de inte vill ha mig där, vilket är konstigt eftersom jag ber om och behöver hjälp med detta. Som sagt, de kanske bara har för lite kunskap om ämnet. Jag känner att nästa steg är att kolla glutenintolerans och sköldkörteln, eftersom jag har gener för att få problem med detta. 

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 minuter sedan, Lisa Holmstedt sade:

Jag iallafall har mer känt att jag som ung tjej ibland blir åsidosatt och inte trodd på, därför kändes det som att den senaste läkaren jag bara hade telefonkontakt med avfärdade problemet med att fråga om jag hade en ätstörning. Om min pappa varit med vid läkarbesöket för 4 år sedan kanske vi blivit mer tagna på allvar, men som sagt: Denna diskussion får inte plats här! 

Är tacksam för väldigt intressanta svar, jag fick lite ny inspiration, om man nu kan få det om sånt här...tack! 

Iallafall för att återanknyta till dig och dina problem.. även om det jag drog upp kan vara väl så viktigt sett ur en social kontext!

Ketoner i blodet är ingen sjukdomlig grej i vanliga fall, det är en helt normal sak som är en del av vår evolution.

Oandrsidan så är åldersdiabetes typ 2 numera något som inträffar i  ungdomen, och barndiabetes typ 1 oftare något som inträffar på äldre dar!

Såå.. då kan det oxå vara en deal i vår framtida evolution?

Menna jag är lixom inte helt inne på detta, något utav de fallen ännu!

Så låt oss bortse från detta ett tag.. och då vill jag återgå till dina kräkreflexer, de per se alternerar ditt blods PH, gör det surare.. för att inte tala om att du då inte får i dig de kalorier du behöver.

Iallafall.. ketonförgiftning är enligt min nomenklatur "ketoacidos".. och jag är förvisso inte utbildad läkare, men jag betvivlar hur som helst att vi läser olika studier?

Att ha mätbara ketoner i blodet kan vara helt normalt.. även om det är ovanligt bland befolkningen i Sverige!

Utan det vanligaste är.. iallafall de som läkare stöter på är typ 1 diabetes, anorexi/bulimi, bantning eller det kanske mest ovanliga och exstrema.. LCHF/lågkolhydratdieter.. oftast i kombo med kalorirestriktion, 5/2, 16:8, fasta på hälsohem osv!

Fasta på hälsohem brukar som regel följas utav läkare som är där och har sett ett och annat/lärt sig litta mer!

Nämenaltså.. du äter en hyfsad normal kost.. som jag antar att din moder och fader ger dig, på det så äter du antagligen oxå i skolan, som följer Livsmedelsverkets rekommendationer om hur en skollunch skall vara beskaffad, den bör bidra med cirka en tredjedel av barnens närings och kaloribehov.. det är en av anledningarna till att vi betalar skyhöga skatter här i landet.. både din far och mor samt jag/alla andra!

För att återgå till dina kräkreflexer.. i förstone så ville jag ha till någon form av allergiutredning!

Olika sorters utredningar kan vara bra även om de inte hittar något biokemskt svar på frågan.. iallafall så kan man utesluta allergi om man inte hittar sådana submarkörer!

  • Like 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Menna. en reflektion. angående ketonhalter i blodet.. jag glömde att hänvisa till dessa!

0-1 är en normal mätning, 1 handlar mer om hur längesedan man ätit!

1-3 är sk dietinducerad ketosis, dvs LCHF/avsiktlig/oavsiktlig kolhydratreduktion.

3-6 är oftast postexcersice inducerad ketosis.

 6-10 är oftast svält inducerad/maldigestion/malabsorbation/anorexia/bulimi/möjligtvis annat okändt oxå!

Kommer man över 10 och upp mot 20 så har man allvarliga problem rent ut sagt.. och den vanligaste orsaken är Typ 1 diabetes!

Kommer man över 20 så är man nästan död.. iallafall så befinner man sig i koma eller i en ambulans på väg till närmste akutmottagning!

De två sista grejerna kan då handla om förgiftning som slår ut bukspottkörteln eller lång och trägen anpassning till Typ 1!

Det sista är hur som helst j*vligt ovanligt.. någon får tipsa mig om en länk.. även om det handlar om ett (1) enskild fall i hela världshistorien!

Men.. det finns kända fall med folk som ätit LCHF/ATKINS som hamnat på akuten.. bara i USA vad jag vet iallafall och som har uppvisat skyhöga ketonvärden i blodet/galna PH i blodet, för det är den främsta faran utav ketoacidos!

Och det mest kända fallet hade altså någon form av magsjuka/spydde/diare!

Vet lixom inte om det är någon som helst tröst för någon.. men iallafall, om man svälter ihjäl så dör man till slut av ketoacidos!

Och då kommer man lixom osökt in på varför?

Jooo alla våra ensymer som upprätthåller våra livsprocesser är inte bara temperaturberoende, (vi är varmblodiga djur) utan de är oxå PHberoende, så en av kropppens livsviktiga funktioner.. främst i blodet är att upprätthåll ett rätt snävt PH.. främst i blodet!

För öfrigt så är de flesta ensymer PH och temperaraturberoende för sin funktion, gäller både andra djur, växter och i tvättmedel!

  • Like 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Lisa Holmstedt sade:

Jo det börjar kännas som om de inte vill ha mig där, vilket är konstigt eftersom jag ber om och behöver hjälp med detta. Som sagt, de kanske bara har för lite kunskap om ämnet. Jag känner att nästa steg är att kolla glutenintolerans och sköldkörteln, eftersom jag har gener för att få problem med detta. 

Har dom för lite kunskap så ska dom remittera dej vidare, men då måste dom inse och erkänna att dom inte kan hjälpa dej. Som en bekant sa en gång för länge sen: Vårdcentralen klarar av halsfluss och infektioner, men inte så mycket mer...... :unsure:

 

  • Like 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu