Tillbaka på LCHF efter långt uppehåll

[Symphonix]

Hejsan alla. Jag har precis börjat om med LCHF efter en lång tids avbrott. Till att börja med så skulle jag vija berätta min historia. Den är lång, så varning för roman!

 

När jag började gymnasiet hösten 2007 var jag väldigt fet. Jag blev hånad, folk skrattade åt mig bakom min rygg och ingen tog mig på allvar. Å ena sidan var jag väldigt ledsen över det, men å andra sidan så hade jag inte en tanke på att förändra mig själv på grund av vad andra tyckte om mig. Min inställning var rätt och slätt fuck 'em. Samtidigt led jag av min övervikt i princip varje dag. Det var tungt att gå upp för trappor. Jag började att avsky hälften av kläderna i min garderob för att de fick mig att se ännu sämre ut. Jag blev mer och mer inåtvänd.

Jag visste ingenting om kost förutom kalorier, så jag körde en nutrilettkur på 14 dagar under vintern 2008. 600kcal om dagen med enbart svart kaffe till. Det fungerade utmärkt till en början, även om 90% av hemligheten var stålvilja. Jag tappade 8 kilo. Jag fick stöd från en massa håll som jag inte förväntat mig. Det kändes väldigt bra.

När de två veckorna gått så gick jag tillbaks till vanlig mat. Jag åt bara tills jag var mätt, undvek mat på kvällarna, åt sallad, åt fettsnålt, men det räckte inte. Trots alla lyckönskningar smög sig kilona tillbaks under månaden, så jag provade samma sak igen. 600kcal nutrilett i 14 dagar.

Den andra kuren gav mig inte heller någon långsiktig effekt, vilket ledde till att jag helt slutade bry mig. Jag blev cynisk och hånfull mot alla som försökte "banta" (århundradets mest felanvända ord?).

Sen en sen kväll i april, som en blixt från klar himmel, kom jag till insikt. Jag hade svårt att sova, så jag scannade igenon bokhyllan efter någonting att läsa. Mina ögon landade på en bok som hette "Gå ner i vikt med GI-metoden". Jag skrattade till. Ännu en skrumpelfri klåpare som försöker att tjäna en slant på att utnyttja utsatta människors despetation, tänkte jag. Den här boken ska jag såga i fotknölarna.

Jag gick till mitt rum och började att läsa. Mitt självsäkra småleende byttes dock snabbt ut. GI-metoden handlade alltså om att ta bort kolhydraterna från kosten under en period och sen lägga till dem igen när man närmade sig sin målvikt. Det verkade otroligt, men logiskt. Jag hittade inga självklara motsägelser. Jag satt uppe hela natten och läste hela boken från början till slut.

Morsan kom in på morgonen och frågade ifall jag inte sovit alls. Jag berättade om boken och GI-metoden, och att jag från och med nu skulle äta bacon och ägg till frukost. Två veckor gick, och jag märkte själv att jag blivit smalare. Jag andades lättare och var mer fokuserad. Tre månader gick. Min långsamma lunk hade bytts ut mot ett nästan småspringande tempo. Det var helt enkelt inte jobbigt att existera längre; det var kul. Nu la inte bara jag, utan även omgivningen märke till förändringen. Folk frågade hur jag hade lyckats, och jag berättade att jag körde fas 1 av GI.

En sak började gnaga i mig däremot. Enligt GI-metoden ska man gå över till fas 2 vid en viss tidpunkt och lägga till mer långsamma kolhydrater, och det verkade inte logiskt för mig. Om man går ner i vikt, mår bättre och presterar bättre på en kost, varför medvetet bromsa den? Varför inte fortsätta köra samma sak? Jag googlade den frågan på 20 olika sätt, och hittade till slut den vackra sommardagen 2008... *trumvirvel*... kostdoktorn.se

Jag hade alltså hittat en läkare (!) som till synes helt iskallt rekommenderade en kost med mycket mättat fett och lite kolhydrater. Jag läste under nästkommande två år allt jag kunde komma över på hela internet om lågkolhydratkost och var snart en av de yngsta experterna på området. Kunskap jag ännu inte har glömt.

 

Jag har aldrig blivit lika fet igen som jag var under mitt första år på gymnasiet, men jag måste erkänna att jag började att slira. Först var det alla fester och allt häng med polare (med tillhörande snacks) under gymnasietiden som sabbade, och sen ett tag arbetslöshet och fattigdom. Andra gånger bara ren och skär lättja. Jag har återgått till LCHF under perioder, men sen slutat av olika skäl. Resor, fester, tillställningar. Det bjuds på sötsaker, jag går ur ketos och orkar inte spendera 3 dagar med att gå in i ketos igen just då. Jag skjutet på det, och plötsligt äter jag inte LCHF längre.

Nu är jag 25, och märker att min neglegens har gett negativa effekter. Jobbigt att gå längre sträckor,  återkommande huvudvärk på morgonen och det verkar som att det alltid är någon kroppsdel som värker. Jag började att promenera 1mil om dagen (2h) för några veckor sen och körde periodisk fasta, fast utan någon restriktion på kolhydrater. De jag äter tränas bort tänkte jag. Det fungerade tills alla muskler i kroppen började att värka samtidigt och varje promenad blev jobbigare än den förra. Jag tog en paus och började att spåna på LCHF igen. Nu är jag tillbaks. Jag är på dag 3 av strikt LCHF, och jag har ingen plan på att gå över till någon slags fas 2.

Jag kommer att uppdatera kontinuerligt med hur det går, även om jag inte kommer att väga eller mäta mig.

[stoscha]

Härligt. LCHF behöver ju inte vara helt strikt bara man väljer rätt sorts kolisar. Vi har alla trillat dit och slirat men om man tar sej snabbt upp på banan igen så tackar din kropp dej med välmående. För min del har hälsan alltid varit viktigare än vikten men jag har bara varit rejält rultig.. jag är fortfarande rultig men jag känner mej frisk

[Cleppa]

Välkommen hit. och lycka till med din resa.

[Symphonix]

9 minutes ago, stoscha said:

Härligt. LCHF behöver ju inte vara helt strikt bara man väljer rätt sorts kolisar. Vi har alla trillat dit och slirat men om man tar sej snabbt upp på banan igen så tackar din kropp dej med välmående. För min del har hälsan alltid varit viktigare än vikten men jag har bara varit rejält rultig.. jag är fortfarande rultig men jag känner mej frisk

Så är det nog för många, men själv är jag väldigt känslig för kolhydrater. Bara jag äter en mandarin eller två morötter så känner jag hur suget går igång. Så för min del så är strikt LCHF faktiskt enklare att upprätthålla än liberal LCHF. Men det är så klart individuellt.

Nu blir det äggröra till frukost! Lärde mig precis hur man gör äggröra riktigt bra, och min hemlighet ligger i att ta bort det från plattan innan allt har stelnat och lägga ett lock ovanpå. Som genom magi stelnar vitan och gulan blandas med smöret till krämig gudomlighet.

[Moncan72]

Och ha gärna i lite finklippt gräslök samt en aning stekt bacon så blir det kosmisk!

Skickat från min SM-G930F via Tapatalk

[stoscha]

Jo fast mandarin och morötter är ju inte ens i närheten av LCHF. Råa morötter kan jag ha i en Cole slaw men jag äter inte frukt och inte kokta morötter. Fast jag bara måste ha gräddstuvade  rödbetor med fetaost och bacon nån gång på hösten.. så där kan jag vara lite liberal och göra planerat undantag. Och lite jordgubbar på midsommar. Och två nypotatisar till surströmmingen i augusti. Men det är väl utvalda avsteg som i mitt tycke är värt det

Det jag tänkte på var att det finns så mycket fantastiska grönsaker som man kan stoppa i sej. Och rotfrukter som inte är så mycket i. En Janzons frestelse med kålrabbi smakar precis som den ska t ex

[MariaF]

Vad roligt att du kommit till insikt redan i 25 årsåldern! Då slipper du nog de flesta krämporna som kommer med långvarigt kolhydratätande när du blir äldre.  Som Stoscha skriver trillar vi dit ibland, det händer saker i livet som får oss att göra mindre bra val, men på sikt kan det bli överlag bra ändå. Kroppen klarar det men innan vi är där, innan vi kan göra nåt enstaka undantag utan att trilla, så får vi gå mer strikt. Och det som är så bra är att det finns ingen fas två... eller tre... Det är bara bra mat. iAnna har en så underbar undertext "...numera är jag bara lite picky med maten!". Var picky, och när du faller så res dig upp, borsta av dig och gå vidare. Varmt lycka till!

[Symphonix]

1 hour ago, stoscha said:

Jo fast mandarin och morötter är ju inte ens i närheten av LCHF. Råa morötter kan jag ha i en Cole slaw men jag äter inte frukt och inte kokta morötter. Fast jag bara måste ha gräddstuvade  rödbetor med fetaost och bacon nån gång på hösten.. så där kan jag vara lite liberal och göra planerat undantag. Och lite jordgubbar på midsommar. Och två nypotatisar till surströmmingen i augusti. Men det är väl utvalda avsteg som i mitt tycke är värt det

Det jag tänkte på var att det finns så mycket fantastiska grönsaker som man kan stoppa i sej. Och rotfrukter som inte är så mycket i. En Janzons frestelse med kålrabbi smakar precis som den ska t ex

Sallad äter man väl, det blir alldeles för grått på tallriken annars. Har nu en coleslaw i kylen som jag tar lite av till lunchen och middagen.

Jag är kluven till vad som egentligen är viktigast. Mängden kolhydrater eller blodsockret? Har man nollat hela dagen så kan man väl unna sig en morot på kvällen tänker jag, eller borde man kanske hellre mala ner den moroten och äta en tredjedel av den till varje måltid? Eller spelar det kanske egentligen inte så stor roll?

Edit: nej morötter eller mandariner är inte LCHF, men sett till mängden så är det väl en petitess. På samma sätt hade jag tidigare som regel att om det bjuds så kan jag ta emot en (1) liten bit godis.

Edited June 25, 2017 by Symphonix

[MariaF]

Vet inte varför morötter inte skulle kunna vara LCHF? Det är väl mängden som styr? Däremot brukar man säga att om man vill gå ner i vikt eller hålla sig till strikt LCHF så är det klokt att undvika rotfrukterna. Samma är det väl med frukt egentligen, lite äpplerasp till pannkaka på ägg, grädde och fiberhusk borde kunna gå in i ramen för LCHF, beroende på hur strikt man vill vara alltså.

[stoscha]

Nej det är ju mycket som funkar om man klarar av det. Sån sockerråtta som jag är får jag välja mina avsteg (fast jag trillar dit av och till i alla fall, men jag VET att det är LCHF som är min normala kost). Det jag tycker är allra bäst med stabilt blodsocker är att jag slipper de hemska blodsockerfallen som var en plåga för både mej och min omgivning. När jag haft en period med fusk blir jag elak och lättirriterad och ständigt hungrig (egentligen sugen) så till slut är det en riktig lättnad att sluta fuska 

[Zepp]

2 timmar sedan, Symphonix sade:

Sallad äter man väl, det blir alldeles för grått på tallriken annars. Har nu en coleslaw i kylen som jag tar lite av till lunchen och middagen.

Jag är kluven till vad som egentligen är viktigast. Mängden kolhydrater eller blodsockret? Har man nollat hela dagen så kan man väl unna sig en morot på kvällen tänker jag, eller borde man kanske hellre mala ner den moroten och äta en tredjedel av den till varje måltid? Eller spelar det kanske egentligen inte så stor roll?

Edit: nej morötter eller mandariner är inte LCHF, men sett till mängden så är det väl en petitess. På samma sätt hade jag tidigare som regel att om det bjuds så kan jag ta emot en (1) liten bit godis.

Bra sammanfattning helt enkelt!

Dvs du har fattat grejen med LCHF!

Råa morötter är LCHF anser jag lixom flera andra råa grönsaker/rotfrukter som man äter som tillbehör till en i övrigt fet LCHF-måltid!

Om man säger som så, både mängden kolhydrater och blodsockret är lika viktiga, dvs det beror på person till person!

Jag tror/vet/inbillar mig att för de flesta så handlar det om i LCHF-sammanhang om den glykemiska belastningen över längre perioder, dygn eller veckan?

Menna.. skulle man enbart eller till stora delar leva utav morötter och mandariner så bleve man tvungen att äta kopiösa mängder.. och då skulle givetvis den mesta energin komma från kolhydrater!

Men.. jag köper gärna de sk snacksmorötterna och gnaskar oftast på 1-2-3 till varje måltid.. det blir lixom mer vatten än kolisar hur som helst samt något rått grönsaksaktigt till min i övrigt rätt feta och saltade måltid!

[Symphonix]

Hej igen! Tror att det är dags för en liten uppdatering.

 

Det rullar på, men igår råkade jag äta för mycket kolhydrater. Helt och hållet av misstag!

Jag hade inte tid med min äggröra när jag vaknade, utan tog istället med en halvmåltid (1 kotlett med aioli och broccoli) i matlåda till jobbet. Äter inte på jobbet annars. När jag kom hem åt jag 6 chicken drumsticks, och senare på kvällen en hel likadan matlåda, dvs två kotletter och ännu mer broccoli. Jag kände de för mig klassiska insulineffekterna på kvällen i form av en massa salivering i munnen och ett sötsug. Jag grävde i sopkorgen efter kycklingpaketet och såg till min fasa att det innehöll 3,5 gram kolhydrater per 100. Då hade alltså broccolin, mjölkpulvret i jobbkaffet samt kycklingen landat mig på ~40g kolhydrater. Vaknade imorse med huvudvärk och kände mig disträ, en klassisk sockerbakfylla alltså.

 

Vissa klarar av en mer liberal LCHF, men inte jag. Iallafall inte utan huvudvärk, sug och trötthet. Vem vet, det kanske finns mer utrymme för övertramp längre fram, när kroppen är mer anpassad för ketos.

I övrigt går det bra. Mycket vätska har försvunnit, och byxorna sitter redan lösare. Andedräkten har slutat lukta apa. Nu väntar jag bara på att överskottsenergin ska kicka igång. Då börjar jag om med mina långpromenader.

 

PS: en liten rättelse. Hela historien i mitt första inlägg skedde 2008. Såg att kronologin blir lite förvirrad när jag skrev "i april". Jag menade alltså i april samma år, dvs 2008.

[Zepp]

Jag är lixom inte helt övertygad om att de 3,5 grammen kolhydrater/100 är det verkliga problemet!

Knappast de totala 40 grammen heller?

Dvs totalt 40 gram kolisar är jävligt strikt hur som helst!

Och så vida du inte är diabetiker så borde det leda till ketos hur som helst, dvs en viss del av glukosbehovet ersätts utav ketonkroppar.

Utan jag tror mer på andra omständigheter, tex när du åt, hur nära läggdags, sug, annat som hänt under dagen, stress, hur mycket du åt, annat!

[Symphonix]

Uppdatering igen! Har inte skrivit desto mer iom. att det egentligen inte finns så mycket att rapportera.

Nu har det däremot hänt någonting spännande. Jag lever nu på tre mål mat om dagen. Äggröra på tre ägg och 20-25 gram smör till frukost, en karrekotlett (ej marinerad) med broccoli och en klick smör till lunch och två kycklingklubbor med aeoli (?) till middag är på ett ungefär vad jag äter en vanlig dag. Jag har däremot ofta problem med att äta allt. Kroppen säger ifrån, och jag tvingar i mig maten då jag inte vill slänga den.

Vad beror det på? Får jag redan resterande kalorier av kroppens depåer? Ska jag isånnafall lyssna på kroppen och helt enkelt dra nytta av fettförbränningen? Eller är det något annat som spökar? Magsjuka kanske?

I övrigt känns det ok. Märker själv att jag har gått ner i vikt. Byxorna som satt tight för en månad sen glider av ifall jag inte har bälte, och badkaret har tydligen ökat i storlek. ^^

[Symphonix]

On 07/06/2017 at 7:38 PM, Zepp said:

Jag är lixom inte helt övertygad om att de 3,5 grammen kolhydrater/100 är det verkliga problemet!

Knappast de totala 40 grammen heller?

Dvs totalt 40 gram kolisar är jävligt strikt hur som helst!

Och så vida du inte är diabetiker så borde det leda till ketos hur som helst, dvs en viss del av glukosbehovet ersätts utav ketonkroppar.

Utan jag tror mer på andra omständigheter, tex när du åt, hur nära läggdags, sug, annat som hänt under dagen, stress, hur mycket du åt, annat!

40g och 40g, man måste komma ihåg att jag var precis i övergångsfasen. Jag är själv övertygad att kroppen är extra känslig för kolhydrater i det skedet. Att då gå från _under 20 gram_ till 40 är en relativ ökning på över 100%. Ketosen behöver inte rubbas i det skedet, bara försvagas, för att självförbränningen ska bli otillräcklig, vilket resulterar i ökat sug och trötthet i några timmar nästföljande dag.

Det är iallafall min upfattning, men det kan ju förstås ha varit någonting annat, som saltbrist eller att jag helt enkelt druckit för lite kaffe.

[Zepp]

2 timmar sedan, Symphonix sade:

Uppdatering igen! Har inte skrivit desto mer iom. att det egentligen inte finns så mycket att rapportera.

Nu har det däremot hänt någonting spännande. Jag lever nu på tre mål mat om dagen. Äggröra på tre ägg och 20-25 gram smör till frukost, en karrekotlett (ej marinerad) med broccoli och en klick smör till lunch och två kycklingklubbor med aeoli (?) till middag är på ett ungefär vad jag äter en vanlig dag. Jag har däremot ofta problem med att äta allt. Kroppen säger ifrån, och jag tvingar i mig maten då jag inte vill slänga den.

Vad beror det på? Får jag redan resterande kalorier av kroppens depåer? Ska jag isånnafall lyssna på kroppen och helt enkelt dra nytta av fettförbränningen? Eller är det något annat som spökar? Magsjuka kanske?

I övrigt känns det ok. Märker själv att jag har gått ner i vikt. Byxorna som satt tight för en månad sen glider av ifall jag inte har bälte, och badkaret har tydligen ökat i storlek. ^^

Det var väl något att rapportera om något?

Dvs det är väl så vi menar att LCHF skall funka som bäst, dvs en nästan automatisk reduktion av kalorier, (hemska ord) och måltidsfrekvens.. iallafall om man har behov av viktnedgång!

Och det spekuleras o det vildaste i vad som gör vad!

Pro LCHF brukar peka på lägre glykemisk belastning, lägre fettinlagring, ökat fettutag, fett i måltiden leder till längre "ohungrighet" som ökar tiden till nästa måltid!

Kaloriförespråkarna menar oftast att mer "riktig mat" på bestämda tider, ditten datten gör att man äter färre kalorier!

Grejen är att bägge sidor kan ha rätt.. eller vad tror du?

[Zepp]

2 timmar sedan, Symphonix sade:

40g och 40g, man måste komma ihåg att jag var precis i övergångsfasen. Jag är själv övertygad att kroppen är extra känslig för kolhydrater i det skedet. Att då gå från _under 20 gram_ till 40 är en relativ ökning på över 100%. Ketosen behöver inte rubbas i det skedet, bara försvagas, för att självförbränningen ska bli otillräcklig, vilket resulterar i ökat sug och trötthet i några timmar nästföljande dag.

Det är iallafall min upfattning, men det kan ju förstås ha varit någonting annat, som saltbrist eller att jag helt enkelt druckit för lite kaffe.

Mest så tror jag på för lite kaffe faktiskt?

Och du.. bekymra dig inte ett dugg för fas2 av GI/GL.. det kommer som du märkt av sig självt oförhappandes/som en del av livet.. och jag kan lova dig, vi alla har just samma problem så länge vi inte väljer att bli eremiter!