Vikten av träning/motion/kondition för mig

[MrKarisma]

Hejsan,

Jag har ätit liberal LCHF i 9 år nu. Undviker främst bröd och mjöl i alla dess former. Har mått bra på denna kost och ja, finns inte så mycket mer att säga om det  MEN, om jag inte konditionstränar regelbunder så faller jag direkt tillbaka i tröstätning/sockermissbruksmönster. Det är så otroligt viktigt för mig att använda kroppen för att mina hungerkänslor/psykiska välmående ska fungera balanserat.. Tränar jag blir mer hungrig efter mat, och maten smakar sååå mycket bättre! Dessutom minskar det odefinierbara "suget" som annars kraftfullt sätter in efter kl 19 på kvällarna. Dessutom gör konditionsträning mig lycklig på ett sätt som är helt mirakulöst! Efter en joggingtur så är det som jag kan andas igen, och när jag tittar ut över dalen där jag brukar avsluta joggingen (för att gå/varva ner den sista biten ner till huset) så är det som om naturen "viskar" till mig, nån slags helhetskänsla att jag är en del av moder jord/naturen/träden/djuren. En slag känsla av "storhet".. hehe, kanske låter löjligt.. Men jag ville bara dela med mig av detta för jag tror väldigt många människor underskattar vikten av att träna/motionera ordentligt (nej, snackar in om "svenska lagom-varianten" att det räcker med att gå promenader, för det räcker INTE). Matsmältningssystemet/hungerkänslor/psykiskt välmående och stress påverkas något enormt av konditionsträning. ALLA behöver konditionsträna/motionera för att må så bra som deras kroppar/själar kan göra. Jag tror inte på att man ska acceptera att vissa säger "jag gillar inte att träna". Det är bara så fel, ingen kropp är gjord för att aldrig konditionsträna/röra på sig intensivt! Jag är fullt medveten om att vissa inte kan träna på det sättet jag gör, men i de allra flesta fallen finns det något varje person kan göra för att få igång hjärtat och svettas lite, har man knäproblem kan man köra på en rodd-maskin eller kanske cykla eller simma (när jag hade väldiga knäproblem så kunde jag köra på en cross-trainer, fungerade även utmärkt när jag hade svår ischas-värk). Jag vill slå ett slag för konditionsträning! Underskatta inte kraften i det! Jag hörde en forskare nyligen som sa " om man skulle uppfunnit konditionsträningen som ett anti-deppresivt läkemedel idag så skulle det vara revolutionerande!" Det är så fantastiskt mycket effektivare som lyckopiller än alla läkemedel i världen!

För mig är konditionsträning mitt lyckopiller och efter en joggingtur så känner jag mig nästintill religiös/förstummad över dess kraft att ge mig livslust och öppnar mina sinnen.

Hursomhelst, hur upplever ni andra att träning, främst då konditionsträning påverkar er och ert liv?

Tack för att jag fick kasta ur mig all denna skit, haha!

[Cleppa]

Jag tror att eftersom kroppen verkligen är gjord för rörelse så mår man så otroligt mycket bättre om man rör på sig.  Både kroppsligt men också psykiskt. 

Själv tränar jag ganska mycket eller ja väldigt mycket med dagens mått mätt och det tar inte lång tid för mig att börja bli stirrig om jag missar för mycket träning.

[MrB]

Tror många som inte tränar inte ser träning som en njutningsform utan något nödvändigt ont som man måste göra för att det är "nyttigt". Har själv upptäckt att flera timmars jogg med lite musik, bra väder mm skapar ett enormt endorfinrus. När man hittat rätt så behöver man inte motiveras längre utan det blir svårt att avstå istället. Ett sk bra beroende...

[Melker]

Härlig trådstart, du låter som en tvättäkta endorfinjunkie.

[EVS]

On 2017-06-28 at 00:20, MrKarisma sade:

Hursomhelst, hur upplever ni andra att träning, främst då konditionsträning påverkar er och ert liv?

Jag tror inte på att man ska acceptera att vissa säger "jag gillar inte att träna".

En alltför intressant fråga, för att motstå. Trots att mina erfarenheter inte liknar dina.

Jag trivs bra, när jag kommer mig ut på promenader. I perioder blir det ofta, andra perioder knappt alls. För mig är det tillräckligt, jag känner att jag mår bra av att röra mig på det sättet. Det händer att jag släpas ut på något "fyspass" längs elljusspåret. Det kan vara trevligt medan det varar, men brukar medföra att jag får ont i benen i flera dagar efteråt, så att springa är verkligen inte min grej. För många år sedan tränade jag på gym. Jag gillade gruppträningspassen och kunde väl uthärda själva gymmet. Men det var en orimlig kostnad för mig, framför allt att betala fullt pris i perioder när jag var förkyld, något av barnen sjukt eller jag av andra anledningar inte kunde fara dit alls. Jag har också danstränat, även det för många år sedan. Det var konditionsträning, om något, förmodligen det mest högintensiva jag ägnat mig åt regelbundet. Det var kul, något jag skulle kunna tänka mig att återuppta. Någon gång, när fritiden räcker för mer än måsten och barnens aktiviteter... Kanske när jag blir pensionär?

Jag har ett yrke, som tillåter mig att röra på mig på arbetstid, om än lågintensivt, ofta ett par timmar om dagen, ibland mer. Jag har vett att uppskatta det! Min förmodligen allt annat än exakta stegräknare, som jag har i mobilen, brukar "berömma mig" för mitt motionerande på arbetsdagar och "klaga lite på mig" när jag är ledig.

Jag inser att det är nyttigt att träna. Jag inser också att jag borde röra på mig mer än jag gör. Men det du säger om att inte acceptera att vissa säger att de inte gillar att träna, det stör jag mig faktiskt på. Att anse att man kan acceptera eller inte acceptera någon annans val av motionsvanor känns helt fel för mig. Då utser man sig till domare över någon annan, något åtminstone jag inte anser mig ha något mandat för. Jag tror på att man ska respektera andra människor för de val de gör, även om de inte överensstämmer med ens egna. Du gör ingen hemlighet av att konditionsträning är en viktig del i ditt liv. Utmärkt för dig! För min del, tror jag att alltför många "måsten" är negativt för själen. Därför undviker jag att ha dåligt samvete för saker som bara rör mig själv, det finns nog många måsten i sådant som rör alla andra runt ikring, framför allt då när det gäller jobbet och mina egna barn. En promenad då och då, gärna i prattempo och med trevligt sällskap, det är motion som passar min kropp och själ som bäst!

 

[Melker]

6 timmar sedan, EVS sade:

En promenad då och då, gärna i prattempo och med trevligt sällskap, det är motion som passar min kropp och själ som bäst!

 

Tror ni egentligen tänker ganska lika men bara ligger på olika nivå.

Löpningen, när man är igång, är inget jobbigt måste utan en njutning.  Behagligt prattempo kan för mig t ex vara allt ner till 5 min/km (och förr neråt 4:20). Löpning är avkoppling tilssammans med mina hundar, med vänner eller själv. Jag njuter av det på ett meditativt sätt och skulle aldrig få för mig att störa sönder känslan med t ex musik i öronen.