EVS

Vår fjortonåriga dotter har fått typ 1-diabetes.

Recommended Posts

Jösses vilken resa?! Jag har tänkt på er, noterat att du inte varit här så mycket. 
Jag är inte rätt person att prata diabetes typ 1 men om du inte läst det hade Ann Fernholm ett inlägg häromsistens i ämnet som tog upp just kolhyratmängden för ett barn med T1 och det var inte strikt på något vis. http://annfernholm.se/2017/06/11/mat-och-typ-1-diabetes-varfor-denna-debatt/

Minns inte om jag tipsat dig om Harald Blomberg förut men just för NPF-diagnoser är hans metoder fantastiska (barnens jumpalärare är utbildad i dessa och alla säger samma sak - det funkar!) http://blombergrmt.se

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Som sagt ovanför i flera kommentarer.. Dr Bernstein!

Iallafall en liten fundering.. hur går det nu med olika bokstasdiagnoser.. är de ännu aktuella?

Eller kan symptomen helt enkelt handla om en begynnande typ 1 diabetes och dess konsekvenser?

Att vara tonåring cirka 13-14 år kan vara en diagnos bara det, dvs det är en brytningstid.

Menna.. att vara tonåring är väl helt klart en psykiatrisk diagnos om man låter läkare/psykiatriker slå klorna i en?

 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nja, Zepp... Jag tror inte att man kan ha begynnande diabetes i åtta-tio år innan diagnos. Inte typ 1. Däremot så har ju min stora dotter alltid varit väldigt känslig för socker, det har alltid förvärrat alla hennes ADHD-symptom och dessutom fått henne att nästan maniskt jaga efter mer socker. Hon fick ADHD-diagnosen som nioåring, så tonåren var fortfarande en bit bort då. Men den senaste våren, då absolut ingenting fungerat för henne, den skyller jag på högt blodsocker. Så klart att inte medicinen fungerade då! Dessutom har vi hunnit se, att när hon har ett högt blodsocker, omkring 10, så blir det samma sak. Då blir hon uppskruvad, otrevlig och får en inbyggd radar inställd på att jäklas med folk, i synnerhet sin lillasyster.

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Usch, jag förstår verkligen hur kämpig er situation är ? Hoppas det löser sig bra ❤

Måste ta blodsockret på min 8-åring, känner igen vissa symptom bekrivna här i tråden. Stundtals enormt enerverande för sin omgivning och väldigt stark dragning till sött och kolhydrater. Väldigt ojämn i beteende och attityd. Mycket diabetes på min frus sida. 

Hur såg långtidsblodsockret ut för er dotter?

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hba1c låg på 121. Det visar att blodsockret legat högt under hela den tid som  det provet visar...

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Matintaget varierar så enormt från en dag till nästa. Jag undrar hur hennes kropp hänger med...

Ena dagen klarade hon sig på totalt två enheter måltidsinsulin, för att hon självmant hoppat över nästan allt med kolhydrater i till både lunch och middag. En macka till frukost och en till kvällsmat, inga övriga mellanmål. En annan dag åt hon en lunch på Mc Donalds med över 90 gram kolhydrater och sen nästan lika mycket till middag. Landade den dagen på 12,5 enheter måltidsinsulin. En tredje dag får jag sms med frågan hur mycket insulin hon ska ta för en Powerade. Inget jag vill att hon dricker, men såklart bättre att hon ber om hjälp att räkna på det än att hon försöker mörka det... Försök att mörka har vi också varit med om, inga trevliga upplevelser för någon av oss. Men jag tror att hon har börjat fatta det nu, att det blir mindre fel efteråt om hon är ärlig med vad hon stoppar i sig.

Är det någon av er som vet något om hur det påverkar kroppen att kolhydratintaget varierar så mycket från dag till dag? Att hon en dag äter totalt 30 gram kolhydrater och en annan 200? Jag tänker att det förmodligen är bättre än att äta 250 gram kolhydrater varje dag, men jag undrar om det vore bättre om det ändå gick att hålla det mer lika från dag till dag...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Blodsocker på 3,6, men utan känning. Tycktes vara ett ypperligt tillfälle för lite glass! Räknade och vägde upp en liten portion med ganska precis sex gram kolhydrater. Alltså motsvarande två dextro och borde höja blodsockret till någonstans mellan 5,5 och 6. Vi var helt eniga om att detta var en bra ide'. Vi hade fel!

Nu fick vi bevis för att sötsaker triggar henne att äta mer sötsaker, ÄVEN om blodsockret är lågt och även utan extra tillskott av insulin. Hon vägde sina sötsaker, hon tog insulin för dem. Däremot loggade hon varken kolhydrater, insulindos eller tid. Men det handlade om ungefär 70 gram kolhydrater i form av en halv påse dumlekolor. Högsta uppmätta värde efteråt, var 8,5. Så förmodligen doserade hon sitt insulin rätt. Men 8,5 är tillräckligt högt, för att det ska märkas på henne. Faktum var, att hennes pappa bad henne kolla sitt blodsocker en extra gång, redan när det låg på 7,2. Troligen var det då den snabba höjningen, som påverkade henne negativt. Att hon ätit något olämpligt, förnekade hon i sten, tills vi hittade påsen.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hur resonabel är hon? Bortsett från att hon gått in i den tid i livet när man vet och kan allt och har löst världsgåtan och haft oturen att ha världens mest korkade föräldrar i ungefär 8-10år framåt? (Nej, alla tonåringar är inte sådana, men ganska många. :)) Kan hon sätta ord på hur hon mår med ett jämnare kolhydratintag, eller efter en Dumle-påse? Det jag grunnar på är om det går att få henne att själv dra slutsatser och på så vis välja bättre? Det är ju skillnad på att tala om för någon att det är på ett visst sätt till att genom ledande frågor få någon att själv komma fram till samma sak. Det sista är lättare på jobbet än med barnen... tycker jag i alla fall.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hon är för det mesta ganska resonabel. Väldigt resonabel, i teorin. Jag har hört henne förklara för morfar, som pratade om att "unna sig," att hon visst kan unna sig saker, men att hon då kan välja att unna sig en extra god frukt, men inte en chokladkaka. Och det är verkligen så hon resonerar, när hon är i full kontakt med sin resonabla sida. När hon däremot upplever det där hemska suget, hjälper det inte hur resonabel hon är annars. Då blir det ett tvång, någonting hon bara måste ha. Det faktum att hon åt en halv dumlepåse, är i sig ett tecken på framgång. Tidigare hade hon inte slutat, förrän påsen var tom. Hon har också vid ett tillfälle köpt två kakpaket, men slängt bort det ena. Så hon är motiverad, hon kämpar med detta. När hon smäller i sig socker, är det för att hon verkligen inte klarar av att stå emot. Den gången, då hon åt ur ett kakpaket och slängde det andra, hade hon påtagligt högt blodsocker i över tre timmar, innan vi lyckades korrigera tillräckligt. Över nio, vid något tillfälle över elva. I det läget har hon ingen kontroll över sig själv, saknar helt impulskontroll. Hon var så olycklig efteråt, när lillasyster gömde sig för henne och vägrade att ta emot några ursäkter... Hon vill verkligen inte att det ska bli så!

Det var länge (år) sen jag slutade att vara arg, över saker hon äter. Det är meningslöst och ökar bara ljugandet kring det. Jag har valt att lägga mesta krutet på att hon måste vara ärlig, när sådant händer. Hon måste kolla blodsockret innan, måste logga vad hon äter och hur mycket insulin hon tar. För det är svårt nog att korrigera, även om man vet dessa saker. Att korrigera, när man inte vet vad hon ätit, hur mycket insulin hon tagit eller när, det är ju stört omöjligt!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad skönt att hon är så pass medveten ändå! Jag försöker också uppmuntra barnen med att vara ärliga, även om jag blir arg ibland. Men det där suget, är det som det My, LCHF-ingenjören, berättar om? Beroende, alltså? För även om hon har "bra" respektive "dåliga" dagar så är det ju i så fall det ni måste angripa, förmodar jag... Inte det lättaste, det vet jag av egen erfarenhet. Jag antar att det inte är nån idé att vända sig till landstinget heller för hjälp... :(

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, hon är definitivt sockerberoende, även om det är en lekmannaställd diagnos som officiellt inte existerar. Vet inte om du läst min lååånga tråd om detta, men från elva års ålder har hon haft specialkost även i skolan. Jag fick bråka för intyget, fick ett som var extremt luddigt och kunde betyda vad som helst eller ingenting. De underbara specialköksköksorna valde att tolka det i stort sett som jag ville att det skulle tolkas, vilket gör att min dotter förmodligen har kommunens bästa skolmat!

Och att vända sig till landstinget för hjälp? Jodå, det har vi gjort. De kan ingenting om området, men det är kanske inte så konstigt. Det värdefulla kostintyget, var det läkaren på BUP som skrev. Denne intygade vår upplevelse och föreslog att eventuella anpassningar av kosten skulle ske i samråd med oss... Förklarade också att en läkare inte får intyga något som inte kan bevisas. Men hittills har det intyget fyllt sin funktion. Vi har också bråkat en hel del, för att få en samtalskontakt. Fick nobben länge, men fick faktiskt till slut prata med en behandlare ett antal gånger i höstas. Ett par gånger bara föräldrar, ett par gånger bara dottern och några gånger tillsammans. De inser åtminstone att det är ett problem, när hon stjäl pengar av oss föräldrar för att köpa godis... Det var skönt att få prata av oss lite, tyckte både vi föräldrar och dottern, men något resultat kan jag inte påstå att det gav.

Jag har också varit i kontakt med en kostrådgivare, en av de där som utbildats av Bitten Jonsson, men ärligt talat så tycker jag inte att det heller gett så mycket. Förmodligen borde den kontakten vara mer regelbunden, men med den timtaxan så funkar inte det!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, EVS sade:

Jag har också varit i kontakt med en kostrådgivare, en av de där som utbildats av Bitten Jonsson, men ärligt talat så tycker jag inte att det heller gett så mycket. Förmodligen borde den kontakten vara mer regelbunden, men med den timtaxan så funkar inte det!

Jo, det var det jag menade med "landstinget"; att de inte har Bitten Jonsson-folk där... Och det blir dyrt med konsultationer. :( Jag ömmar lite extra för barn/ungdomar som kämpar med suget, det kommer så nära mig själv, så visst har jag läst dina tidigare inlägg men jag får nog läsa igen för att uppdatera detaljerna. 
Finns det något hon gillar som INTE är så sött? Något som kan ersätta godis? Lanners Köksblandning har ett recept på stora chokladbollar med nötter och kokos som jag tycker är jättegoda även utan sötning (fast receptet har det), kanske något sånt kan hjälpa när suget blir övermäktigt som alternativ till att smyga och stjäla? Jag tänker att det kanske blir lite som med nikotinplåster för en som ska sluta röka? http://lannerskoksblandning.se/2014/february/stora-chokladbollar.html

Det som är positivt är ändå att hon är medveten. För det är ju första steget.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ber om ursäkt för att jag inte svarade direkt, MariaF!

Jag har inte provat exakt de chokladbollarna som du länkade till. Däremot gör jag ibland osötade chokladbollar, där havregrynen ersatts med kokosflingor. Jag tycker om dem, men ingen av barnen är särskilt imponerade. Stora dottern får en ruta mörk choklad ibland. Hon gillar det och det verkar inte heller vara något problem gällande blodsockret. Däremot kan det vara en trigger. Inte nödvändigtvis, men det kan öka risken att hon äter annat olämpligt senare. Jag har tidigare gjort en del eget "lättsötat" godis, som tryfflar med socker endast från den 70%-iga chokladen, eller chokladdoppade mandlar. Erfarenheten är att hon gillar det lite väl mycket, får svårt att begränsa mängden även där. Popcorn är kanske det "vanliga" snacks som funkar bäst, både tidigare och även nu efter diabetesdiagnosen. Det verkar inte starta den där negativa spiralen. Kräver insulin, såklart, men det går att dosera det rätt. Till många andra onyttigheter verkar det inte hjälpa hur rätt mängd insulin hon tar i teorin, det blir fel i alla fall. Går inte att få rätt, när hon garanterat hinner bli både hög och låg i omgångar innan vi fått rätsida på det. Men popcorn har hon till och med klarat en treliters, med bibehållet bra blodsocker efteråt. Frukt är gränsfall. Hon är mycket noga med att hon får äta frukt. Och hon får det, men det är inte alltid komplikationsfritt. Viss frukt funkar inte alls. Med de flesta sorter är det en dosfråga. Vissa frukter kan hon inte äta en, då drar spiralen igång och hon äter alla som finns. Nektariner eller persikor kan hon exempelvis bara äta som en del i en måltid, exempelvis tillsammans med chiapudding eller yoghurt, då går det bra. Men äter hon en nektarin rakt upp och ner, som den är, då startar det sug efter mer. Körsbär, har erfarenheten hunnit visa, är bara lämpliga i syfte att korrigera lågt blodsocker, eller möjligen i liten mängd på samma sätt som nektariner. Vindruvor har stått på "förbjudet-listan" länge och banan används som sötning snarare än som hel frukt. Numera följer banan med i idrottssammanhang, bara för säkerhets skull, men de brukar inte ätas upp. Under de senaste åren har vi annars mest låtit henne äta bananer i samband med friluftsdagar och liknande.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, EVS sade:

Ber om ursäkt för att jag inte svarade direkt, MariaF!

Det är det som är så bra med forum, man tar det när man kan och har lust!

Jag kör också mycket popcorn till mina barn. Ett förhållandevis snällt godis (som mamma, som är konstig, poppar i kastrull med eko-majs och kokosolja...). 
Går det att hålla sig till det som inte triggar? Funkar det med tillåtna tidpunkter, typ lördagsgodis? Vad gillar hon grönsaker och dip? Det finns en mängd sötade dipsåser men man kan blanda egen också (creme fraiche, vitlök, salt och peppar, t ex). Gurka, morot, blomkål, broccoli (rå), paprika... Hittade ett recept på chokladmousse som bestod i att man värmde grädde och smälte i mörk choklad (jag uteslöt sötning). När choklad smält fick det svalna och sen vispade man bara och så kylen en stund. Tror receptet stod på gräddpaketen. Kan iofs trigga suget men jag som sällan har en botten hade nästan mousse upp i halsen en bra stund efteråt.

Det jag är ute efter, och som jag uppfattar mellan raderna att ni också är, är att hitta sätt att avdramatisera. Att tillåta utan att det går överstyr. Jag misstänker att helförbud får motsatt verkan? Vindruvor, körsbär, anannas och nektarin är väl bland det sötaste som finns i fruktväg så det kanske är bättre med annat. En annan sak jag brukar köra med mina barn är att köpa dyra småförpackningar för då får han en hel, inte en del av nånting. Mörk choklad finns ju i lådor med många små, kanske gömma en sådan låda och dela ut vis tillfälle?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag fastnade för meningen "När hon däremot upplever det där hemska suget". Som periodare, som inte heller kan motstå suget, känner jag igen det. Jag brukar aldrig försöka hitta substitut, för det brukar ändå inte funka för mig. Och det handlar aldrig om att jag inte är mätt. MÖjligen kan rörig matsituation, med mat på fel tider och småätande störa rytmen.

Jag jobbar mer med att försöka förstå vad som triggar suget. Stress? (testar l-glycin efter tips från Martina Johansson. Eftersom jag är periodare vet jag inte om det funkar). Brist på något? (försöker komma ihåg t.ex. magnesium). Tarmfloran? (jag äter numera bönor för resistent stärkelse). Jag har tyvärr Inga svar.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Effie sade:

Jag fastnade för meningen "När hon däremot upplever det där hemska suget". Som periodare, som inte heller kan motstå suget, känner jag igen det.

Jag med... :(

1 timme sedan, Effie sade:

Jag jobbar mer med att försöka förstå vad som triggar suget. Stress? (testar l-glycin efter tips från Martina Johansson. Eftersom jag är periodare vet jag inte om det funkar). Brist på något? (försöker komma ihåg t.ex. magnesium). Tarmfloran? (jag äter numera bönor för resistent stärkelse). Jag har tyvärr Inga svar.

Att hitta vad som triggar är jätteviktigt, tycker jag med, och när man är 14år och försöker förstå sig själv på många plan måste man nog försöka olika saker. Jag har letat triggers i många år, utan att vara i puberteten, och upptäckt att den tidpunkt när jag är som mest sugen är... ta-da...när jag kommer hem från jobbet! Och den är ju lätt att undvika... :huh: När jag gick i skolan hade jag en bit till skolbussen och jag kunde vara på gott humör tills jag gick upp för backen och såg huset, då blev jag förbannad. Jag smällde igen ytterdörren, skrek "Prata inte med mig!" och stängde in mig på mitt rum. När jag flyttade hemifrån började jag gå en raid i kylskåpet. Stresshantering, alltså. Mina barn brukar börja bråka vid ytterdörren... Numera dröjer jag mig kvar vid bilen en stund för det går över lika fort. Tror de gör samma sak som jag alltid gjort; gör sig av med dagen utanför hemmet.
 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, jag poppar också popcorn i panna. :) Måste ju finnas fler, eftersom det fortfarande går att köpa.

Att hålla sig till sådant som inte triggar, är ju den eviga utmaningen. Grönsaker gillar hon, kan äta fyra morötter och en gurka mitt i natten. Däremot gillar hon inte någon form av dip, inga kalla såser över huvud taget. Därigenom blir de råa grönsakerna knappast särskilt mättande. Min sextonårige son är expert på att göra egen dip, men dottern gillar inte dessa heller.

Chokladmousse är tillåtet sällanfika, mot bättre vetande. Lördagsgodis fungerar för Lillasyster. Storasyster använder argument som "Körsbär är bättre än godis och det är i alla fall lördag!" Självklart är äpplen, päron och apelsiner bättre än vindruvor, körsbär och nektariner. Tyvärr är de motsvarande mindre intressanta också. Äpplen är den enda frukten som vi kan ha fritt hemma, utan att hon äter för mycket av det.

Gömma mörk choklad och dela ut vid tillfälle... Jo, det funkar ett tag, tills hon blir för sugen och letar rätt på förpackningen och tömmer den. Till och med Storebror börjar gå bet, med att hitta gömställen där godis, chips och strösocker förblir gömda.

Rörig matsituation, med mat på fel tider och småätande... Välkommen till oss! Det är sommarlov. Jag har ännu inte tvingat i tonåringarna frukost idag, ofta äter de ingenting förrän efter två. Middag blir lagad och alla äter den tillsammans, förutom de som eventuellt jobbar, men det är enda målet som det funkar. När jag skulle vilja sova, äter sexåringen kvällsmat. Tonåringarna kan äta långt efter midnatt.

Tidigare åt hon tillskott av omega3, D-vitamin och magnesium. Vet inte om det gjorde någon skillnad eller inte, men numera stenvägrar hon allt sådant.

Jag fryser in egna glasspinnar, med yoghurt, grädde, hallon och lite banan. Båda tjejerna gillar dessa, men de triggar inte. Vägde och räknade på en sats, de landade på två gram kolhydrater per styck, vilket för Storasyster betyder "ok att äta en utan insulin." Så det är exempel på tillåtna godsaker. Tyvärr hindrar inga sådana, att Storasyster -periodvis- sätter i sig allt skräp hon får tag i ändå.

Inatt var hon låg, i flera omgångar. Officiellt tog hon dagens enda måltidsinsulin vid två på eftermiddagen. Middagen innehöll för lite kolhydrater för att ta insulin till, fast den höjde ändå hennes blodsocker från 5,2 till 7,2. Acceptabelt. Men strax efter midnatt var hon nere på 3,9, känning som korrigerades med dextro. Snart uppe i 5,2. Åt några morötter, utan insulin, vilket inte borde ha påverkat mycket åt något håll. Lika fullt hade hon 3,7 i blodsocker klockan tre, sa att hon mådde bra dock. Jag kollade henne mest hela tiden den närmaste dryga timmen. Hon upplevde ingen känning, men fick ändå en liten chokladbit och till slut en dextro, för att vi skulle få sova någon gång. Strax före halv fem, verkade hon tillräckligt stabil på 4,1. Halv åtta återigen blodsocker på 3,9. Fick sova vidare och blodsockret gick upp av sig själv till 4,5. Vid nio hade det ökat till 5,1, alltså ett mycket bra morgonvärde. Precis nyss 4,3. Fortfarande bra och nu ska hon snart äta. Men jag undrar vad nattens värden beror på! Hon påstår att hon inte ätit något mer än morötterna och att hon inte tagit något snabbverkande insulin under kvällen eller natten. Hon hade ingen träning igår, så jag ser ingen rimlig orsak till att hon skulle bli låg. Vi funderar på om hon har ätit något, som hon inte vill medge, och tagit för mycket insulin till det. Men det är svårt att veta, när hon förnekar det! Jag blir väldigt trött av sådana här nätter!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man säger som så, hon blir ju äldre och medvetnare!

Man brukar väl säga att det är först i 14-15 års ålder som man utvecklat kapacitet att förutse konsekvenserna av sitt handlande?

Iallafall, bäst är nog att köra med öppna kort, inga bannor och inget ljug från hennes sida!

Grejen med Typ1 är att ju mindre kolisar.. ju mindre feldoseringar.. därmed inte sagt minsta möjliga.. utan helst samma varje måltid!

Och för att jämföra med friska/icke diabetiker.. där varierar blodsockret hela tiden, bland annat på vad man äter och hur man mår för övrigt!

Vi har flera hormoner som höjer blodsockret, men bara ett som sänker det!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det enda hon får "bannor" för, är just när hon ljuger om vad hon äter. Eller underlåter att logga matintag och insulin, vilket är en variant av samma sak. Jag är väl medveten om att det inte alltid är så enkelt att göra hälsosamma val. Många i hennes ålder har aldrig ens tänkt tanken! Men om hon exempelvis korrigerar ett högt värde, samtidigt som hon kanske tog insulin till en massa godis mindre än en timme innan, då kan ju resultatet bli riktigt farligt! Det är en av anledningarna till att det är så enormt viktigt att hon just är ärlig med detta!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 minuter sedan, EVS sade:

Det enda hon får "bannor" för, är just när hon ljuger om vad hon äter. Eller underlåter att logga matintag och insulin, vilket är en variant av samma sak. Jag är väl medveten om att det inte alltid är så enkelt att göra hälsosamma val. Många i hennes ålder har aldrig ens tänkt tanken! Men om hon exempelvis korrigerar ett högt värde, samtidigt som hon kanske tog insulin till en massa godis mindre än en timme innan, då kan ju resultatet bli riktigt farligt! Det är en av anledningarna till att det är så enormt viktigt att hon just är ärlig med detta!

Mm.. prexis.. bara för att man är 14-15 och man kan låta dem ta bussen själva/ihop med kamrater in till stan.. och vara hemma innan läggdags innebär lixom inte att de kan förutse allt annat.. inte ens vilken tid som är lämplig att åka hem!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 timmar sedan, EVS sade:

Rörig matsituation, med mat på fel tider och småätande... Välkommen till oss! Det är sommarlov.

Ni låter ju fullkomligt normala! :) Vi har också sommarlov och här kör vi projektet "Våga smaka" med en hysterisk 8-åring som vägrar äta nånting annat till middag än köttbullar, potatis och sås. Ja, möjligen pommes frites då... Han framkallar kräkningar innan maten ens kommit in. Han äter inte alls i skolan och orkar ingenting på dan så nu är det ipad-förbud tills man vågar... Vi testar allt, bara han vågar, även om det tar emot för mamma att erbjuda godis (som han hittills nekat). Alltid är det nåt...
Det låter som att ni ändå är på rätt väg. Hon blir allt mer medveten och märker att hon mår dåligt när hon inte sköter sig. Nu är det nötandet och framför allt att ni ska kunna lita på henne. Men jag lider med er, sömnlösheten (och oron) sliter. :(

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, EVS sade:

HbA1c, drygt tre månader efter diagnos, låg på 35. Känns som att vi måste göra någonting rätt...

Åh, vad underbart! :wub:

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7 timmar sedan, EVS sade:

HbA1c, drygt tre månader efter diagnos, låg på 35. Känns som att vi måste göra någonting rätt...

Wow! Från 120 till 35 på tre månader. Grattis! Hoppas att flickan har kommit till insikt också, när hon ser resultaten svart på vitt.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.