Zpider

Vardagsliv

Recommended Posts

Hej och välkommen! Finns ingen anledning att vara nervös, alla är väldigt trevliga här!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Välkommen! Som jesper säger är alla väldigt trevliga (i alla fall om vi får säga det själva :P). Du får dela med dig av hur mycket eller lite du vill även om du kan få lite mer utförliga svar om dina frågor innehåller lite mer information. Viktnedgång på 18kg är imponerande! Kanske har du frågor om hjärtproblematik och det finns många med erfarenhet och kunskap om det. Använd tråden för att berätta om dina erfarenheter och ställ frågor om du har sådana. Efter 6år på LCHF misstänker jag att du har kunskap att svara på andras frågor också. ^_^

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Första gången jag hamnade i ketos visste jag nog inte vad det var. Läste på och lärde mig mer. Så nästa gång väntade jag på det. Ja, jag säger nästa gång, för det har inte varit en rak väg att följa. Återfaller har varit många och olika långa. Men allteftersom tiden går blir jag bättre och bättre på att stoppa i tid och komna tillbaka. Man kan nog säga att mitt ätande är liberal med avstickare åt båda håll. Vet nu vilken nivå jag måste hålla för att inte dra iväg uppåt i vikt. Där ryms även planerade avsteg, men de måste noga förberedas. Annars är vägen lång tillbaka. 

Min familj har också lärt sig tillslut. Utan att följa min stil har de nu förståelsen och stöttar mig i mina val. De talar även om för mig när jag är på väg snett. 

Efter ett otroligt bra halvår jobbar jag nu med sviterna efter midsommar. Ska gå den här gången med, det har jag bestämt. Den där härliga ketosen var jag i senast i februari, den där man klarar allt och det bara bubblar inuti. Den känslan är svår att nå nu när jag oftast ligger i låg ketos. (Ja, jag mäter av nyfikenhet.)

Men jag kan sakna den. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Många sommar  plågades jag av solexem. Riktiga vätskefyllda blåsor med stor klåda. Jag satt i skuggan, hade långärmat, smörjde mig med krämer. 

Så småningom upptäckte jag Maxosol. Åt detta två vårar för man måste börja i tid. Hjälpte till viss del men klådan fanns där. 

Som sagt var, man måste börja i tid. Nästa vår glömde jag och började kuren först i juni. Tänkte att det här blir inte bra. Men det blev ändå en relativt behaglig sommar sett ur det perspektivet. 

Året därpå hoppade jag helt enkelt över Maxosolen. Och nu är det tredje sommaren helt utan solexem!  Helt underbart! Nästa så jag tror att det är sockret som bränndes i huden. 

Och den här sommaren har jag tagit ett steg till genom att experimentera på mig själv. Jag har inte en enda gång använt kräm med solskyddsfaktor. Inte heller har jag gömt mig för solen. Jag är inte den typen som trivs med att ligga på stranden och "pressa" men sitter eller jobbar gärna i solen. 

Det är min stora övertygelse att detta är En följd av mitt sätt att äta. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det där med motion har alltid varit svårt. Rört mig då och då genom livet. När barnen var små var de med i en "springförattdetärkul" klubb. När de blev lite äldre började jag delta i promenadklassen. Det ledde vidare till att jag började springa. 

En dag fick jag och min syster för oss att göra tjejklassikern. Och det gjorde vi. Hon lite före och jag kom efter. Sedan gjorde vi en till. Och en halvklassiker. Syrran fortsatte men jag stoppade där. 

Under de åren tränade jag på gym, mest för skidåkningens skull. Vi har svårt att hitta snö vissa vintrar. Men gym var inget för mig så det blev inget mer. 

Har även tränat i olika grupper. Men det var inget för mig så när årskorten var slut slutade jag med. 

Jag kommer ständigt tillbaka till springandet. Det passar nog mig bäst. Bara på med skorna och öppna dörren. 

Det har inte heller varit något jag gör regelbundet genom åren men håller det vid liv. 

Efter ett längre uppehåll bestämde jag mig den 11 maj när jag vaknade att nu var det dags igen. Började lite försiktigt med 20 minuter. Och nu har jag varit ute varannan morgon sedan dess. Ökade på tiden efter några veckor så nu gör jag 20 minuter om jag ska jobba/passa en tid och 30 minuter när jag är ledig. En längre slinga på 7 km ibland. Jag kommer längre och längre på mina minuter och orkar bättre. 

På min vänstra axel sitter det tyvärr en korp som talar om för mig att jag inte orkar springa uppför backarna. Så den dagen när det kom en liten liten sädesärla på min högra axel som viskade att "det kan du visst" var jag mycket glad. Den sädesärlan har nu börjat närma sig storleken av en duva och viskar inte så tyst längre. Korpen är kvar men den blir mindre. 

Mycket av min träning måste jag göra i huvudet, inte i benen. Det jag menar med fåglarna är att jag säger till mig själv att jag inte klara av det. Men egentligen så gör jag ju det. Så jag brukar tänka på mina fåglar när det blir jobbigt och de kommer nog vara med mig länge, båda två. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
12 timmar sedan, Zpider sade:

Jag kommer ständigt tillbaka till springandet. Det passar nog mig bäst. Bara på med skorna och öppna dörren. 

Har du testat MAF..? (Känns som att det återkommer i varenda tråd nu men jag är helt frälst..!) Vi har en MAF-tråd i forumet om du är nyfiken. Lågpulsträning för ett skonsamt uppbyggande av kroppen och fettförbränningen.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 timmar sedan, Zpider sade:

Ungefär två och etthalvt år efter att jag födde mitt andra barn fick jag ont i mina handleder. Jag kan nästa säga vilken vecka det var....

Det var så jag hittade LCHF. Jag var 40år och kunde inte bära ner min ettåring för trappan för jag hade ont i hela kroppen. Hittade tre saker att testa; utesluta rött kött, öka omega 3 och utesluta kolhydrater. Jag insåg att det sista skulle vara svårast så naturligtvis måste jag prova det... Har väl alltid vetat att det inte är sunt att äta torr pasta som godis... :unsure:

Det är så värt att avstå kolhydraterna när man får sådana resultat som du fått! Hurra för att du har börjat sticka igen! 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att man kan bli hjälpt av LCHF för sin psoriasisartrit, har jag hört på annat håll. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Efter att jag "upptäckte" denna biverkning så har jag läst mycket positivt från flera håll, om olika sorters värk som blivit bättre. 

Något jag framför så snart det blir diskussion om mitt ätande. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag stretchar alltid efter mina springpass. Oavsett hur långt eller länge det blir. Tror ju inte att jag egentligen behöver för träningsvärkens skull men det är skönt. Skönt att dra ut musklerna. Eftersom jag tycker om att springa på morgonen använder jag den stunden som lite meditation inför dagen. Står en stund och tittar på djuren i hagarna, beundrar mina rabatter, lyssnar på världen runt mig, fåglar och vindbrus. 

När jag hinner.....

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En annan stor fördel med det här tänket, förutom smärtlindring, är nattångesten. Alltså att den försvinner. Det har varit några år med dålig sömn, ångestkänslor, "hela världen rasar" och stressen som följer på detta. 

Jag kan inte säga hur lång tid det tog efter att jag la om kosten innan nätterna återigen blev behagliga, men tror mig minnas att det gick ganska fort. Jag sover inte särskilt många timmar på en natt, men jag sover gott. Utom efter ett återfall!

Trots att jag vet att detta fenomen kommer efter intag av kolhydrater, oavsett sort, så är det så svårt att låta bli när suget sätter in. Men nu börjar det närma sig semesterslut och vardag igen. Det är alltid lättare när det är vardag  

 

  • Gilla 4
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina varannandags springturer gör minsann nytta! Den 8 juli sprang jag den "långa" slingan på 7 km. I dag gjorde jag det igen och kortade tiden med 2,70 minuter. 

Till vardags springer jag 20 eller 30 minuter. Och även där blir det förbättringar. Kommer lite längre nästan varje gång. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I morgon övergår verkligheten till vardag igen. Dags att börja jobba. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tiden, tiden, tiden. Alltid denna tiden. Undrar var den tar vägen. Aldrig räcker den till. Och ändå kommer det ny. 

En ny vardag startar här. Jobbet är igång och i morgon övergår vi från fritids till skola. 

Grabben ska börja gymnasium på annan ort, så i eftermiddag blir det installation i liten lägenhet. Möblerat och grejat har vi redan gjort men idag följer han inte med hem........

Tjejen är kvar hemma ett år till (tror jag) men i veckan klarade hon sitt körkort. Så det blir nog mindre av henne här med......

Sådan är tidens gång och ska så vara. Lite jobbigt för en mamma..... 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hemkommen efter en helg på annan ort. Firat en släktings födelsedag. Trevligt att träffa alla men en jobbig helg om jag tänker mat och dryck. Sista natten var bedrövlig ångestfylld. Kan ha viss inverkan att det är räkningsbetaladags. Spelar ingen roll att jag vet att det går bra, lika jobbigt varje gång. Men nu måste jag ta rejäla tag i mitt ätande innan det spårar ur helt. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I augusti sprang jag nästan 8,5 mil. Känner mig djupt imponerad. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har här och där i olika trådar läst om fenomenet med knakande leder på LCHF kost. Och jodå, det har jag också. Om det beror på ätandet eller inte låter jag vara osagt. Men när jag tänker efter har det nog tilltagit. Åldern kanske kan vara en bidragande orsak?

iI alla fall, mitt knakande sitter i nacken. Ganska snart efter att jag blir stilla känns det som om lederna fastnar. En liten rörelse följs av ett knakande, som kanske bara jag hör. Det gör inte ont och är väl heller inte direkt otrevligt. Men nog börjar jag undra efter att ha läst flera kommentarer om detta. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Intressant! För mig är det tvärtom, förr knakade alltid knäna när jag hukade mig, men det är sällan nu. Funderar om det har med rörlighet att göra (eftersom jag är inne mycket på det nu när jag börjat flexibilitetsträna istället för statisk stretching) men det har jag ju bara gjort en kort tid och när jag tänker på det har jag inte knakat på länge...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vardagslivet lunkar på i en relativt jämn takt. Mitt ätande är inte 100%bra, men funkar. Kan nog tacka mitt springande att kläderna börjar anta en annan passform. När jag på nytt tog upp mitt springande den 11maj bestämde jag att den helgen Lidingöloppen går ska jag springa en mil här hemma. 

Och ja, i morse gjorde jag det. 

  • Gilla 3
  • Tack! 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Då har tiden tagit ytterligare ett stort kliv. 

Jag har svårt att sova, känningar av ”kvinnoåldern” och är småstressad. Inga bra tecken men en fingervisning om att jag behöver strikta till mitt tänk något. 

Jag har ökat på mina längre springturer nu genom att lägga större delen av dem på kvällstid.

Vikten håller ungefär samma bana och midjemåttet har minskat. Och jag kommer mycket lättare upp på hästryggen. Men jag känner en smygande oro i kroppen. Den vill jag inte ha!

Vi har höstlov nu så den här veckan kan jag överlåta mina pedagogiska luncher på annan personal. Perfekt läge för en vecka med egen lunchlåda.

Kan vara det jag behöver för att rätta till mig igen. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

3 timmar sedan, Zpider sade:

Men jag känner en smygande oro i kroppen. Den vill jag inte ha!

Jag har hittat en intressant sida om klimakteriebesvär. Där finns ett enkelt självutvärderingstest för att utröna vilken typ av klimakteriebesvär man har, dvs om de beror på för lite östrogen, progesteron eller testosteron. Det kan också ge en fingervisning om vad som kan lindra. Om jag fattat rätt ska binjurarna ta över produktionen av progesteron och östrogen när äggstockarna somnar in. De prioriterar dock kortisol och sånt. Och använder samma byggstenar så det vill till att det räcker.

https://www.yourhormones.com/menopause-type-questionnaire/

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tänk, på fem månader har jag gått från en kilometertid på 8,49 till 6,37!

Eller sprungit faktiskt......

  • Gilla 5
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En mil på söndag morgon. Två minuter ”snabbare” än för fyra veckor sedan. Motionen funkar bra nu, även om det bara är kondition. 

Det där med gym har jag testat och tycker är tråkigt. Kanske för att det är tre mil dit? Skulle gärna ha någon form av träning i trädgården. Får fundera vidare på det. 

Det har varit en mycket intensiv helg i mitt liv. Började med en halvdag av en uppgift som är mindre trevlig när man föder upp vissa djur. Men nu är den delen klar för i år. Fick sedan hastigt hämta hem mina får som gått en bit bort några veckor. Sedan naturligtvis uppstädandet efter förmiddagens projekt. Lite trädgårdsröj och efter det däckade jag!

Söndagens mil var jobbig men ändå som sagt bra. Därefter möblerade jag om i mitt andra hus eftersom jag väntar många besökare nästa helg. Och så ta tillvara resultatet av älgjakten. 

Sedan däckade jag!

Är otroligt sliten och mycket trött. Har varit så en tid nu. Många möten och uppgifter på kvällstid har inneburit att jag inte hinner med maten. Tror helt enkelt att jag äter för lite. Känner skillnad på mina springturer vilken dag jag ätit bättre. Då flyger jag glatt fram och humöret kvittrar. Har jag ätit, framför allt mindre, kämpar jag mig runt och undrar vad jag håller på med. 

Och så sömnen. Mycket god den stunden jag sover. Men skulle nog behöva vara lite längre stunder. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men... Var rädd om dig!! Du jobbar i en skola på dagtid, vad jag förstår, och hemma på en gård av någon storlek ovanpå det? Min "kompis" Maffetones koncept för hälsa är just hälsa, kombinationen kroppsarbete, stress, vila, kost... Om man är stressad får man i ultraatleternas värld inga resultat så då är det bättre att minska träningen. Han säger t ex att aldrig göra avkall på sömnen. Om du utför fysiskt arbete på gården så behöver du knappast gymmet. Lyft med litet lamm, t ex, är en perfekt styrkeövning! Det är sen gammalt! ;) Skämt åtsido, den typen av styrkeövningar som du kan behöva i vardagen, vattenhinkar, höbalar, stakatstolpar... alla bidrar de till styrkan. Kolla gärna in Jonas Colting, han har många inlägg och böcker i ämnet att styrketräna med det som finns i naturen och vardagen. Löpningen tar du i mån av tid. Kanske är det en form av meditation och mental återhämtning? Ja, då behöver du knappast fundera men om det blir ytterligare en sak att hinna med istället för att längta till får du se upp.

Kan storkok när du hinner rädda kvällarna i veckan? Jag återkommer ofta till köttskiva+sallad+kryddsmör i dessa sammanhang för det är en fantastiskt enkel och bra måltid. Man kan ha kallt kött (kyckling eller vad man nu gillar bäst) i kylen i ganska många dagar och ta en näve färdigskuren sallad till det. Eller kalla, kokta ägg. Med eller utan tillbehör i form av lax, grönt och småplock...

Att vara trött och sliten kan tyda på mycket men om du får nattsömnen störd av klimakteriet kanske progesteronkräm och begreppet östrogendominans vara nåt att kolla på (Martina Johansson, hormoni.se, Mia Lundin, Louise Edlund + en hög engelskspråkiga sidor)? 
D-vitamin så här i hösrusket och gärna med tillägg av ljuslampa för att hålla dygnsrytmen rätt. 5-htp är ett förstadium till serotonin, det kan också stötta upp (det får jag känslan av hjärtklappning av och funkar inte de dagar jag ska maf-träna men annars tar jag dem).

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för ditt svar MariaF. Många tänkvärda ord och pepp. Det behöver vi alla då och då. 

Jag vet ju att jag har en ganska fysiskt krävande fritid men det glömmer jag liksom bort ibland. Ser inte skogen för alla träd som är i vägen. Samtidigt som jag märker att jag har en mer seg styrka och uthållighet mot de i min kamratskapskrets som tränar på gym då och då. Så det måste ju trots allt bidra till träningen, mitt vardagsliv. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hur kroppen reagerar på chock är svårt att veta innan det händer. 

Jag är och har nog alltid varit en känsloätare. Blir jag stressad så äter jag, blir jag arg så äter jag och blir jag ledsen och upprörd så äter jag. 

Min första riktigt stora chock var när jag misste min far. Det är nu ganska många år sedan, 32 närmare bestämt, men minnet sitter där. Den gången försvann en stor del av mig utan att jag tänkte på det. 

Min andra riktigt stora chock var när jag fick det där samtalet jag varit så rädd för. ”Ditt barn är påkörd!”

Adrenalinet sprutade i kroppen, andningen fungerade inte som vanligt och tiden stod still. Innan jag var framme och fick se med egna ögon hur det stod till med mitt barn. 

Allt det där runt omkring, blåljusen, ambulanserna, fixeringsbrädor och bår, gulklädda människor överallt, och så akuten. 

Men allt gick efter omständigheterna mycket bra, min son hade änglavakt. Och allt det där med trasig moped, försäkringar, självrisk och annat är i nuläget en bagatell. 

Och så kroppen då. Det har inte gått så lång tid ännu men ätandet är med. Och den stora tröttheten. 

Kläderna sitter lösare runt midjan och kroppen tappar stora mängder vätska. 

Men det är ju inte på ett sådant sätt jag vill minska.....

  • Gilla 3
  • Ledsen 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

November till ända. En månad fylld av mindre trevligheter. Sonens olycka i början var ingen bra start. Och på mat- och  motionsfronten har det varit en mindre katastrof.

”När mörker och kyla ligger kring vårt hus” är en strof som övas flitigt på jobbet just nu, tillsammans med många andra. Mörkret har jag inga problem med. Egentligen inte kylan heller. Men kylan drar ofta med sig det att grusvägarna här runt mig är täckta av is. Och ett brutet lårben eller en kraftigt stukad fot är inte till glädje för någon, så motionerandet har varit dåligt. 

Men något måste göras åt saken så jag kände att det kanske var dags att prova det där med MAF. 

Sagt och gjort. På med pannlampa, reflexväst och broddar. Sedan ut i det vackra månskenet. 

Tur att ingen såg mig här ute i skogen! För det var svårt!!

Om mina löparkompisar sett mig hade de vridit sig i skrattkramper, det är jag säker på.  Vilken syn när jag lufsade fram varierat med jogg i någon meter för att återgå till en konstig gågging stirrandes på en klocka! 

 Ja, så höll jag på i ca fem km för att vara något så när nära den puls jag räknat ut att jag ska ha. Och det var just där det svåra kom in i bilden. Att hålla sig där. 

Men skam den som ger sig, nytt försök på tisdag. Tänkte ge det en chans i december. Har förstått att det kanske inte är tillräckligt lång tid, men sedan får jag se hur det blir. 

Nästa gång blir en längre tur.....

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7 timmar sedan, Zpider sade:

Sonens olycka i början var ingen bra start. Och på mat- och  motionsfronten har det varit en mindre katastrof.

Hoppas verkligen ni ändå landat och han är återställd! :wub:

7 timmar sedan, Zpider sade:

Om mina löparkompisar sett mig hade de vridit sig i skrattkramper, det är jag säker på.  Vilken syn när jag lufsade fram varierat med jogg i någon meter för att återgå till en konstig gågging stirrandes på en klocka! 
 Ja, så höll jag på i ca fem km för att vara något så när nära den puls jag räknat ut att jag ska ha. Och det var just där det svåra kom in i bilden. Att hålla sig där. 

Jo du, så är det i början! Jag hoppas att du håller i under januari-februari också för att hinna se nån skillnad! Men var beredd på att det kommer att kännas som att du tappat "allt". Jag upptäckte efter ca 4 mån förändringar i form av "urgröpningar" på magen och att jag orkade så bra i uppförsbackar (det var då jag började springa lite mer anaerobt igen) och trots att det är svårt försöker jag hålla MAF när det går (ofta går det bättre på helgerna). Broddar är bra och MAF gör att man inte flåsar vilket är skönt att slippa när det är kallt! 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tisdag och nytt försök med MAF. Den här gången höll jag på i en timme, kom ihåg att starta tiden på klockan nämligen. Vet inte om det kan gå så fort att ”lära” sig men tyckte det gick bättre att hålla mig närmare rätt puls. Visserligen pendlar det en hel del men ändå, känndes rätt ok. Fick småjogga på de platta delarna med ökning och minskning beroende på vägens lutning. Mot slutet tittade månen fram igen och höll oss sällskap, mig och hundarna. 

Är dock inte tillbaka på rätt ätande ännu. Där har jag en bit kvar...

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 minuter sedan, Zpider sade:

Det blev ju som väntat en större katastrof. På ätandet alltså.

Har du också märkt att när man förväntar sig att gå loss på än det ena, än det andra... så gör man det också...?! :ph34r:

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Förresten, istället för att dricka halva glöggflaskor, dricker jag bara vartannat år - jämna år, alltså... Resten blir liksom stående... :D

IMG_1403.jpeg

  • Gilla 2
  • Haha 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Två av mina arbetsgivare har bestått med choklad i julklapp. Jag avskyr varje gång det händer. Förr brukade jag alltid öppna kartongen på jobbet och bjuda bort eländet till arbetskamrater. Men nuförtiden känns det svårare. Varför ska jag dyvla på andra sånt som jag anser att man inte mår bra av. Nu står det en stor kartong med Marabou-hjärtan i bokhyllan och skäms. (Min tredje arbetsgivare, däremot, hade lagt friskvårdskuponger i paketet. Yes!)

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, Tureborgaren sade:

(Min tredje arbetsgivare, däremot, hade lagt friskvårdskuponger i paketet. Yes!)

Någon som har tänkt till lite.....:)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
12 timmar sedan, Tureborgaren sade:

 (Min tredje arbetsgivare, däremot, hade lagt friskvårdskuponger i paketet. Yes!)

Min arbetsgivare brukar inte ge julklappar (om jag inte ska räkna T-shirten med Ibrahimovic på ryggen...?). Friskvårdskuponger får vi däremot, ett generöst bidrag. Jag tycker bara det är svårt att använda dem. Nu betalar jag gymkort med dem, men har svårt att hinna gå dit. Dansen, som är min viktigaste träning, eller åtminstone den jag hinner med, har jag inga större utgifter för. Promenader är ganska billiga de oxå.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Gick skapligt med ätandet idag med. Bortsett från clementinerna. 

Känns gott i magen men inte i huvudet. Den värken kom snabbare än andra gånger. Men jag kör med salt och hoppas härda ut. 

I morgon kväll är det dags för julmat hos mor tillsammans med mina syskon. Funderar på om jag ska ta en fettkaffe innan jag lämnar jobbet ......

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Första natten på mycket länge som jag har sovit gott! Och det efter bara två dagars matskötande. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
21 minuter sedan, Zpider sade:

Idag försvann min ork.....

Den kommer tillbaka... Ork gör så ibland, försvinner in i sin grotta, vilar lite och sen kommer den tillbaka... ?

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, MariaF sade:

Den kommer tillbaka... Ork gör så ibland, försvinner in i sin grotta, vilar lite och sen kommer den tillbaka... ?

Tyvärr har Maffe Maria rätt! så nya tag imorgon!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Första januari 2016 bestämde jag mig för hårda tag. Tänkte mig fram till påsk. Jag klarade det finfint till midsommar och skapligt över sommaren. I oktober halkade jag av banan för att definitivt köra i diket under december. 

Så nu gör jag samma sak. Siktar på påsk alltså. I kväll ska vi till goda vänner men där brukar maten vara bra för mig. Mor i huset vet. Men jag kommer att äta av efterrätten!

Har ju redan smygstartat lite den här veckan och märker en bättre nattsömn. Det är där jag kommer att lägga fokus den här gången, på min nattsömn och framför allt mina leder.  Om jag minskar nåt kilo så är det bara bonus. 

Jag kommer inte att mäta och väga, varesig mig eller maten. Det bara stressar mig. Men jag hade på mig en för trång kjol på julafton. Den ska jag ta på mig på påskafton........

Så ha nu ett riktigt fint nyår alla mina nyfunna vänner!

  • Gilla 6
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

3:e dagen och allt runt ätandet går fortfarande smidigt. Har dock en molande huvudvärk. Hade jag inte tjuvstartat förra veckan hade nog huvudvärken varit värre. 

Hade hovslagaren här ikväll och försöker nu återfå värmen i kroppen. Med tanke på min ålder så kommer den nog snart......

  • Gilla 1
  • Haha 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sjätte dagen över. Känns bra.  Varit hos släkten några dagar. De körde någon form av fasta så det var skönt för mig. Inget fikabröd, inget utöver det ”normala” för mig. Släkten lagade mycket god mat efter mina önskemål. 

Är inte i ketos ännu. Tror jag i alla fall. Har inte mätt. Men jag börjar få lite lätt klåda på kroppen och har haft pirr i ena låret. Det brukar vara ett tecken på att jag är där. Får kanske mäta ändå.. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I går kväll fick jag en mycket konstig reaktion i kroppen. Blev faktiskt lite rädd. 

Har mått jättebra och ätandet har fungerat bra under hela den här perioden. Dottern har en längre period velat ha kinamat, så i går köpte vi hem två portioner. Jag vet att kinamat inte är det bästa men det fick bli så. Inget friterat och jag hoppade riset. 

En kort stund efter fick jag konstiga krypningar/kyla/otrevliga/konstig känsla i halva ansiktet och huvudet. Och blev ofantligt törstig. 

Detta satt i en bra stund men till slut vågade jag gå och lägga mig. Jag var uppe en gång i natt och drack vatten, något som jag nästan aldrig brukar vara. 

Jag mätte aldrig blodsockret men mådde bra i morse och mätte blodketoner till 0,7. Men jag har en stark känsla av att det var något i maten (mer än socker) som jag reagerade på. 

Detta kan ju bli en nyttig lärdom...

  • Gilla 1
  • Ledsen 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Glutamat ? MSG. 

Dessutom har de vete i många olika former. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Erik 2 sade:

Glutamat ? MSG. 

Dessutom har de vete i många olika former. 

Ja, något var det. Ska lägga detta på minnet om det händer igen i något sammanhang. Kanske kan koppla ihop olika alternativ. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När det stora godissuget anfaller mig så tänker jag på min trånga kjol......

  • Gilla 5
  • Haha 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, Zpider sade:

När det stora godissuget anfaller mig så tänker jag på min trånga kjol......

Perfekt ju!! Alla vapen är tillåtna i kampen mot Sockertrollet!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.