Vardagsliv

[Zpider 1 961]

Även i semestertider försvinner dagarna fort. Nu i början får jag undan en hel del men har inte tagit tag i höet ännu. Viktnedgång blev det den här veckan också. -3 hg. 

Gårdagens positiva: en skön stund på trappan i kvällssolen. 

[Zpider 1 961]

Slitit i dag. I trädgården. Men så rolig det är. 

Dagens positiva: ett sorgligt hörn i trädgården är nu äntligen fixat och fint. 

[Zpider 1 961]

Jag vet mycket väl vad som blir följden av ”fel ätande”. Värken kommer smygande, först i mina händer och sedan i led efter led. Och nu känner jag att jag återigen lyckats bekämpa värken. Ca fem veckor tog det den här gången innan det vände, fem veckor med strikt LCHF. En bit kvar men ljuset närmar sig snabbt nu. 

Jag är aldrig helt smärtfri men klarar ett liv utan tabletter. Och det här vet jag ju om. Ändå faller jag dit efter en smärtfri tid. Tror på något sätt att ”nu är jag frisk, nu går det bra.” Det går aldrig bra.

Tror aldrig jag blir gammal nog att lära mig.....

[MariaF 17 293]

14 minuter sedan, Zpider sade:

Jag är aldrig helt smärtfri men klarar ett liv utan tabletter.

Min kvarvarande värk sitter inte i lederna utan i musklerna men jag tycker Anna Halléns ALP hjälpt. Jag tror det har med avgiftningen att göra, att lever och lymfa hinner rensa ut lite bättre mellan varven. 

[Zpider 1 961]

Så var den positiva trenden bruten. Veckoviktuppgång. Jaja, sånt är livet. En snabb analys kan vara det mycket stressiga slutet på första semesterveckan. Har tyvärr en till sådan vecka, men sedan vänder det. Förutom det där med höet då. Än ser det inte ljust ut på den fronten. 

[Zpider 1 961]

Tre stressiga veckor på semestern är nu snart till ända. Två intensiva tillställningar på hembygdsgården har tagit enormt mycket tid och kraft. Samtidigt har dottern haft födelsedag- och inflyttningsfika med mycket hjälp av mig naturligtvis. En nervös stund i radion hann jag också med mellan något annat. Och uppepå detta så är den årliga oron för höskörden. 

Men nu är det över och höet är inne. Rekordår dessutom, många balar lyfte jag. 700 stycken flyttade jag på själv en gång (stod på balvagnen). Sedan flyttade vi på dem en gång till för att få in dem i ladan. Liiite stolt är jag över min styrka. Mina utegrisar hämtade jag i går. Så nu är alla djuren på plats. 

Men magen mår skit, humöret svajar och sömnen är orolig. Maten funkar inte under stress, antingen ingen alls eller alldeles fel. Vågen har jag ställt långt in under ett skåp, där får den stå ensam ett tag. 

Dagens positiva: halva semestern är kvar....

[MariaF 17 293]

2 timmar sedan, Zpider sade:

Men magen mår skit, humöret svajar och sömnen är orolig. Maten funkar inte under stress, antingen ingen alls eller alldeles fel.

Av dina inlägg att döma är du en sån som gärna tar på dig saker, kanske har du svårt att tacka nej eller så tycker du bara att allt är så kul att du hoppar på. Lägg på lite ansvarskänsla på det; "jag har ju tagit på mig detta, då måste jag ju fixa också", så är sannolikheten för stresspåslag optimal. (Gissar att vi är lite lika, du och jag... )

Vi kanske har pratat om det förut men när maten blir fel, vad blir det då?
Om man steker upp nåt i större mängd, en rostbiff, karréskivor eller liknande och äter med färdighackad sallad ur påse (eller morot och gurka för den delen) och smör/kryddsmör, så är det lika snabbt som smörgås att fixa till. Fast då måste man veta innan att det ska bli stressigt men förstår jag dig rätt blir det "alltid" det..?
För mig fungerar det i alla fall mycket bättre av att kunna plocka eget halvfabrikat vid behov, jag är dålig på att ställa mig och laga mat när jag ska äta. Risken är stor att jag är mätt innan jag ens sitter tills bords eller att jag tar nåt annat, typ en påse jordnötter eller ost.

Ingen mat kallas "fasta". Inte nödvändigtvis det nyttigaste för just dig (det finns ju de som hävdar att man inte sak fasta om man har stressproblematik) men jag tycker att vi släpper det. Fasta får vara okej. Kanske kan du ha buljong redo? Då får du lite vätska, salt och näring i alla fall.

 

 

[Zpider 1 961]

2 timmar sedan, MariaF sade:

 (Gissar att vi är lite lika, du och jag... )

Du har så rätt. Nästan så jag tror att du känner mig

Jodå, duktiga jag måste göra det ingen annan vill, duktiga jag måste ställa upp när någon ropar, duktiga jag måste fixa till det där trevliga för andra, duktiga jag måste.....

Det där har jag nog kämpat med hela livet tror jag. 

Haft en stor del av släkten här på besök under dessa slitna veckor. Jag älskar min släkt och får all den ”hjälp” jag kan önska när de är här. Vill gärna att de kommer oftare. 

När jag eller familjen är ensamma hemma sköter var och en sin frukost. Då tar jag mitt kaffe och det jag har lust på den dagen. Ägg, charktallrik, cocosplättar, LCHF-bröd (fast det är mer sällan, får inte till känslan att nu ska jag baka) yoghurt med egen granola. Eller ja, bara kaffet. Då är resten av dagen mycket lättare. När släkten är här har vi förstås gemensam frukost. Och vad finns med då? Bröd! Det som är min stora passion i matväg. Och hamnar det framför mina ögon är det kört. Särskilt om det är lite ”finare” bröd som familjen normalt inte har till vardags. Den vanliga Skogaholmslimpan eller rostbrödet har jag inga problem med, så det är vad jag handlar till familjen. 

När frukosten halkar fel blir resten av dagen jobbig. Och några dagar till. Men nu är vi inte många här i huset så det kan nog rätta till sig. Inte heller är det många krav nu när första tiden är gjord. I går lallade jag och gubben runt i bygden och hälsade på spontant och sedan lyssnade jag på en äldre herre som berättade minnen från bygden medan jag satt i en solvägg. Så tror jag större delen av min kvarvarande halva semester blir. 

Oj, detta blev långt. Men jag har inte varit här på ett tag så det finns kanske lite skrivklåda lagrad. 

Ha det gott. 

[Effie 7 478]

Nu tänker jag vara lite taskig och föreslå att du ger de andra en chans att känna sig duktiga och snälla, de också. Bara som ett sätt att tänka, så du inte känner dig lat och elak för att du testar att låta bli?

Bröd...ja det var det jag trodde jag skulle sakna mest när jag skulle inleda min GI fas noll i fyra veckor. Men det dröjde inte länge förrän jag gick förbi brödavdelningen på Coop, där det doftade nybakat, och jag bara konstaterade det. Det doftar nybakat. Det doftar gott. Punkt. Ok att det kan vara lite frestande ibland, med pizzakanter och vitlöksbröd och croissanter...men för det allra mesta har jag fått in automatreaktionen: det där är inte ätbart. Blommor doftar också gott; dem äter jag inte heller. Varför det finns i en livsmedelsaffär och på frukostbuffén på hotellet, det förstår jag inte alls. Men jag inser ju att jag haft tur i sammanhanget, att jag inte känner suget.

[Zpider 1 961]

8 timmar sedan, Effie sade:

Nu tänker jag vara lite taskig och föreslå att du ger de andra en chans att känna sig duktiga och snälla, de också. Bara som ett sätt att tänka, så du inte känner dig lat och elak för att du testar att låta bli?

Inget taskigt, bara fakta.

[Zpider 1 961]

Någonting har ändå hänt i min beroendehjärna. 

I går kväll hade vi möte på hembygdsgården. Jag tänkte bjuda på kaffe och något till. Men baka orkade jag inte. Så jag stod en god stund framför kak- och kexhyllan i den lilla butiken. Men kom efter en stund fram till att inget är gott. Och inget jag ville bjuda på. 

Av olika andra orsaker blev det inget kaffe, men det är en annan historia. 

[Zpider 1 961]

Nyss hemkommen till ett regnigt Sverige från ett soligt Grekland. Jag och gubben tog en vecka ledigt strax före semesterslutet. Jag börjar jobba på måndag och gubben på onsdag. 

När vi bokade resan bestämde jag att den veckan skulle jag släppa all kontroll på ätandet. Och det har jag gjort ordentligt! Men eftersom jag planerade detta har jag även planerat tiden efter. Kroppen behöver vila nu från matfrossa. Och kanske lite lätt komigångträning. En vecka på en solsäng märks, både på hudfärgen och i höfterna. Det ena positivt och det andra smärtsamt.

Strax före vi åkte tog jag beslutet att låta min högt älskade hund vandra vidare utan mig. Det är tomt. Finns andra hundar och djur kvar, men han som följt mig i min närhet under tolv år är inte längre här.  

[Zpider 1 961]

Som sagt var, jag hade bestämt mig för att ”köra hårt” när jag kom hem igen från Greklandsresan. Och det har jag gjort, i fyra dar nu. Hårt och hårt, känns mycket bra i kropp och knopp tycker jag. 

Periodisk fasta kör jag. Det är inte första gången men ett tag sedan var det. Då, förra gången, höll jag på i ett par år. I alla fall 5-6 dar i veckan. Minns att det även då kändes skönt i kroppen.

Jag har lagt mitt ätmönster utifrån skollunchen, eftersom jag har börjat jobba och äter pedagogiskt. Så jag äter mellan kl 11 och senast kl 19. Och jag har kommit på efter bara fyra dagar att jag inte har varit hungrig på länge. För nu är det ganska gott med lunch vid 11-tiden. 

 

[Zpider 1 961]

Kaffe!

Tänk vad denna dryck kan ställa till med!  Nu när jag kör periodisk fasta har jag lagt mitt fettkaffe på em istället för morgon. Av olika anledningar blev det inget kaffe alls i går eftersom jag inte hade möjlighet att laga till där jag var. Och jag glömde helt enkelt det vanliga kaffet. 

Jag är en stor kaffedrickare och försöker alltid att dra ner på mängden. Men som sagt var, i går blev det inget. Resultatet: en sjutusan till huvudvärk i går kväll/natt/på morgonen!

Inbillning eller inte, jag inbillar mig gärna att det hänger ihop.

Så nu sitter jag här med en kaffekopp och njuter när jag känner huvudvärken klinga bort.

[MariaF 17 293]

1 timme sedan, Zpider sade:

Så nu sitter jag här med en kaffekopp och njuter när jag känner huvudvärken klinga bort.

Dagens positiva..? 

[Zpider 1 961]

15 minuter sedan, MariaF sade:

Dagens positiva..? 

Absolut!

[Zpider 1 961]

Jag knatar på i vardagen. Periodisk fasta, inne på andra veckan nu. Ätfönstret varierar mellan 8 och 6 timmar. Har jag ätit ”för sent” försöker jag dra på tiden dagen efter. Det går ju inte till vardags förstås pga den pedagogiska lunchen. Men helgen funkade. Och de dagar vi haft kurser. 

Och det känns väldigt bra. Det är faktiskt en härlig känsla att vara hungrig. Inte heller har jag någon panik när jag blir hungrig utan försöker njuta av tanken på det goda jag ska äta sedan. 

Suget slår till ibland men jag stålsätter mig. Klarar handla i affär och klarade stå emot när serveringen bjöd ut den överblivna korven vid gårdagens springträningstävling. 

[Zpider 1 961]

Mina greklandskilon är borta nu. Tog en vecka att äta mig till dom och två och en halv vecka att ta bort dem. Ganska bra ändå. 

Nu siktar jag mot att ta bort resten av semesterkilona. Eller snarare kilot. 

[Zpider 1 961]

Nu när jag kör periodisk fasta har jag flyttat mitt fettkaffe till fram på dagen. Det innebär att tillblandatet av detta ofta sker i personalpentryt vid en tid på dagen när relativt många har möjlighet till rast. Jag försöker ”ligga lågt” med detta och nästan gömma mig. Det är ju inte så lätt när jag kommer med min stora burk till kaffemaskinen och sedan drar igång mixern. 

De som redan vet mitt tänk kommenterar hjärtligt och skämtsamt mitt tilltag. De andra funderar. Men de allra flesta frågar redan första gången de ser mig vad i all världen jag håller på med att blanda. 

Jag är så trygg i mig själv så jag svarar ärligt vad jag blandar. Nästa fråga blir då ”Varför?” Lika trygg där och svarar att jag följer LCHF-tänket. Reaktionerna är olika, några är nyfikna, några blir nästan arga. Sen finns det en och annan som ska rädda mitt liv och föreläser om både det ena och det andra. Rädda mig nu, efter åtta år? Det är dem jag försöker undvika, de är jobbiga. 

I dag var vi några stycken samlade i personalrummet. En viktväktare, en Shakeanvändare, tre ”behöverbantatänkare” och så jag. 

Jag ligger ganska lågt med mitt tänk så jag satt och lyssnade en stund. Samtalet gled fram och tillbaka och till slut fick jag en fråga där jag satt i hörnet med min burk. Jag börjar alltid varje svar med ”enligt mitt tänk” eller ”som jag gör”. Alltid noga med att prata från mitt välbefinnande. 

Jag tänker inte omvända någon men jag är heller inte tyst om någon undrar vad jag äter och varför och så vidare. 

Men det var bara jag och viktväktaren som inte åt av fredagschokladen.....

[MariaF 17 293]

4 timmar sedan, Zpider sade:

Jag försöker ”ligga lågt” med detta och nästan gömma mig.

Jag har blivit tvärtom, jag tycker det är skitkul med de chockade minerna när man vispar smör i teet...! Till och med de mest rappa i käften brukar bli tysta.  Hittills får jag vara ifred. Så är det inte alltid men mina nuvarande kollegor är bäst.

[Zpider 1 961]

1 timme sedan, MariaF sade:

de chockade minerna när man vispar smör i teet...! 

De flesta runt mig reagerar mest på äggen jag har i. Jag tipsar dem att våga prova. 

[Zpider 1 961]

Jag mår oförskämt bra. 

[MariaF 17 293]

13 timmar sedan, Zpider sade:

Jag mår oförskämt bra. 

Hurra! En Dagens Positiva igen! Och ingen dålig sådan!! 

[Zpider 1 961]

Som sagt var, jag mår bra. Jag vet ju egentligen om att det blir så här efter en sådan period som jag kört nu. Tre och en halv vecka periodisk fasta. Fastetiderna varierar mellan 16-20 timmar. Ätfönstren är oftast strikt eller mycket strikt med någon svag uppstickare. Ligger kanske onödigt lågt kalorimässigt vissa dagar men ingen fara på taket. Stabil ketos, ca 1,3 i blodketoner, en tid. 

Jag går som en Duracellkanin med nya batterier. 

[Zpider 1 961]

Jag har i dagarna passerat min åttaårsdag med LCHF. 

[Zpider 1 961]

Nu är mina sommar/semesterkilon borta sedan någon vecka. Har en liten men skapligt stadig nedgång på vågen och är i ketos. Allt är inte en dans på rosor men 16:8 blir det de flesta dagar. Eller snarare 18:6. Någon enstaka gång längre ätfönster. Lite fel saker har hamnat  i matintaget under helgen då vi haft marknad i byn men ändå inget alarmerande. Fortsätter min färd. 

Hur jag vet att jag är i ketos? Efter åtta år har jag lärt mig vad den infernaliska klådan på mina axlar betyder. Då brukar jag ligga mellan 0,8 och 1,3 i blodketoner vid morgonmätning.