Syrran

Stor 7-årig pojke

Recommended Posts

Hej på er!

Jag har en son som är sju år, han är 133 cm lång och väger lite över 40 kilo. Han har alltid varit storväxt, men nu tycker jag det blir värre och värre.

Sedan tre och ett halvt år tillbaka har vi tagit bort så mycket socker vi kan i familjen eftersom jag fick upp ögonen för LCHF då. Vi har aldrig juice, saft, kakor och annat sådant hemma. Jag äter LCHF alltid och min familj gör det till stor del. De får ytterst sällan pasta eller ris.

Min son tycker inte om godis särskilt mycket, inför skolavslutningen till exempel fick de en hel påse lördagsgodis i skolan och han hade hela påsen med sig hem utan att ha tagit en bit, eftersom  han inte tycker om det. Om jag fick godis när jag var liten så struntade jag i om det var gott, jag åt det för att det var godis... Hans passion är popcorn och det får han på fredagskvällar och som lördagsgodis.

Han är otroligt kräsen när det gäller mat. Hans favorit är stekt kycklingfilé med majonnäs till. Han har väldigt svårt att smaka på nya saker som han inte vet vad det är. Han äter inte frukt. Jag försöker att ha färdig kycklingfilé som han kan äta till mellanmål, men ibland får han smörgås. Jag kämpar på med att få honom att smaka på nya saker, men han kan inte ens byta majonnäsmärke utan att bli arg. Han äter verkligen inte mycket. Om han vräkte i sig mat hade jag förstått att han var stor. Hans tioåriga storasyster äter mycket mer och hon är smal.

Det är så sorgligt för han säger ofta att han är tjock. En sjuåring ska inte behöva tänka på detta alls!

Finns här någon som har erfarenhet av detta? Hormonobalans? Tips på hur vi kan hjälpa honom?

Vi ska prova att köra strikt LCHF med honom här hemma, skolan kan man ju tyvärr inte göra något åt, fast å andra sidan så äter han knappt någonting alls i skolan.

Ha det!

 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har inte BVC reagerat på längd och vikt? Följer han sin kurva? Är mamma och pappa storväxta?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej Syrran, Syster här :) Tycker inte att hans vikt jämfört med hans längd verkar så alarmerande, fortsätt som ni gör, så ska du se att han "växer in i sin vikt". vad äter han till frukost? Hur mycket fysisk aktivitet utövar han? Syskon kan vara olika, vår son är pinnsmal och vår dotter inte alls pinnsmal, fast de är "uppfödda" på samma mat, fast sonen ätit mer sött, men samtidigt varit mer fysiskt aktiv

Men du har rätt, en sjuåring ska inte behöva tänka så  :(

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Verkar vara ett mönsterbarn.

Om han nu skulle kunna anses vara för stor, vilket jag inte kan bedöma, skulle det kunna bero på antibiotika (har visat sig påverka tillväxt genom effekt på tarmbakterierna) och/eller stor mejerikonsumtion (innehåller tillväxtfaktorer). 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Är han fläskig? Valkar? Bukfett? Eller mer jämnstor? Är han mer jämngrov tror inte jag det är någon hormonobalans. Min 8-åring är 127cm lång, väger 26kg och är bland de mindre i klassen. Framför allt tjejerna är större.

Det där med att vägra smaka på nya saker känner jag igen. Har en kamp med ovan nämnda son som lyckas framkalla kräkningar innan det han ska tvingas smaka på ens kommer in i munnen. I skrivandes stund ligger han och sparkar i väggen för han har haft elektronikförbud sen igår och det varar tills han vågar smaka på valfri sak (har föreslagit saker för att begränsa valet, denna gång är det något med protein). Han äter också dåligt i skolan och godis är inte intressant (utöver popcorn) så just nu handlar det om att VÅGA smaka. Han måste inte gilla det men han ska smaka. Till saken hör att i hans fall är det en låsning som kom för 3år sen när vi flyttade och han bytte förskola. Vi tror att det kan ha varit så att när hela hans liv vändes upp och ner var det det enda han egentligen kunde kontrollera. Kanske är det något sådant för er son med? Jag steker min sons köttbullar (det enda protein förutom mjukost som går ner) själv för så kan jag kontrollera kvaliteten på köttet. Kyckling med majonäs är bra mat. I synnerhet om kycklingen är av bra kvalitet. Äter han nån form av grönsak till blir det ändå rätt okej, om än ensidigt.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej igen!

Ursäkta en oerfaren forumdeltagare, men jag kan inte svara er en och en, hur gör man det?

Tack för era svar och tankar!

Trollmormor: Han har alltid legat på övre delen av kurvan, både vad gäller längd och vikt, men nu har vikten börjat dra iväg lite. Pappa är 190 cm lång och jag 170 cm lång. Pappa är normalviktig och jag har alltid fått kämpa för att hålla vikten.

Syster: Han äter oftast kyckling till frukost, jag håller på att få in lite äggröra också. Han äter så dåligt i skolan, så jag vill att han får i sig bra frukost så han står sig länge. Vad gäller fysisk aktivitet så har vi badat otroligt mycket i sommar, det älskar han, han är stark och uthållig. Vi har hund, så när jag promenerar brukar han cykla. Vi har en vacker studsmatta i trädgården som han tycker om att hoppa på. Han är ingen gruppmänniska och är inte intresserad av lagsporter. Vi hoppas att han "växer in i sin vikt", vi ska iallafall göra allt vi kan för att hjälpa honom. Men det är svårt att göra det utan att prata vikt. Jag säger till honom att kroppen inte mår bra av socker och mjöl och själv säger jag aldrig något om att jag försöker gå ner i vikt.

Erik 2: Tack! Han äter inte mycket mejeriprodukter. Dricker några glas mjölk i veckan, annars dricker han vatten, han tycker inte om ost eller yoghurt. Antibiotika har han väl ätit en gång för cirka två år sedan.

MariaF: Han är jämnstor. Vi kör också med att han måste smaka en liten bit och han gör det tillslut, han är inte lika ståndaktig som din son, det låter jobbigt för honom, hoppas det blir bättre. Min son har alltid varit försiktig med nya saker, men han tycker verkligen inte om att gå i skolan. Han har gått ett år i förskoleklass nu och börjar ettan efter lovet och det har definitivt inte blivit lättare med maten eller andra nya saker sedan han började skolan, så förändring påverkar honom absolut.

Ha det!

 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För att svara en och en kan du klicka på citera längst ner i inlägget. Då kommer hela texten med. Om du bara vill citera en del av texten så markerar du den delen. Det kommer upp en liten ruta där det står citera detta :)  Sen skriver du ditt inlägg under,

 

 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Verkar vara en förståndig och insiktsfull grabb att glädjas åt.

Menar du att förskolebarnen fick varsin lördagsgodispåse vid skolavslutningen? I så fall skulle i alla fall jag ta upp det till diskussion med ansvariga och kräva att de skulle sluta med sånt vansinne.

Kan vara bra att tagga ner lite på kravet att äta varierat och att prova olika smaker. Blir lätt nåt som barnet går och tänker på och då kan det också bli för mycket tankar kring mat och vikt och sånt. Ett barn ska äta det dom tycker om (inom rimliga gränser förståss). Att äta kycklingfile med majonäs är väl inte fel. Vi vuxna har ofta en mani på att man måste äta varierat, annars mår man inte bra och så är det faktiskt inte. Huvudsaken är att grabben kan äta sig mätt på riktig mat. Och du som är inne på LCHF vet väl att man blir inte stor och tjock genom att "vräka i sig mat", det måste liksom till nåt som höjer blodsockret också.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har ingen erfarenhet av barn och mat. Däremot minns jag väl hur besvärlig jag var. Mormor gick till doktorn med mej för att jag bara åt smörgås. På 50-talet var ju det OK så doktorn konstaterade att jag var frisk. Åt några få rätter och vägrade smaka. Blev aldrig tvingad att smaka, känner nu att det var bra. i min skola hade vi ingen skolmat. Allt rättade till sej när jag som tonåring började laga mat själv. Nu är jag överviktig och övertygad LCHF-are. Att barnbarnen är så smala förvånar mej, allt fel tycker jag. Godis i massor, fruktyoghurt, marmelad och vitt bröd. Tycker det här är svåra saker!

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En intressant gåta. Problemet verkar vara att han upplever sig som tjock men såvitt jag kan tolka dina svar på alla frågor så är han bara storväxt inte tjock. Och om han äter som du säger vilket verkar vara LCHF om än lite enformig så kan han inte vara tjock ;-)

Är det någon i hans omgivning som mobbar honom för att han är storväxt? Har han syskon. Skolan. Grannar. 

En annan sak som står ut är enformigheten i dieten, det talas om det i samband med autism. Autistiker brukar vara enormt kräsna med maten och bara acceptera ett fåtal saker, oftast dock kolhydrater. Vi har en i släkten som är och alltid varit enormt kräsen och bara ätit ett fåtal saker, i det fallet också kött, och det måste vara helt rena bitar. Köttfärssås går inte, då sitter hen och pillar ut alla bitar av hackad lök och morot. Bara ren köttfärs ska det vara. Släktingen hade enorma allergiska anfall som liten (oklart varför) och flera mat-allergier. Kan vara så att detta lett till en stark oro kring mat och att kontrollbehovet gör att bara vissa saker accepteras. 

Finns det nåt i den berättelsen som stämmer för er?

Hur har han vaccinerats? 

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Trollmormor sade:

För att svara en och en kan du klicka på citera längst ner i inlägget. Då kommer hela texten med. Om du bara vill citera en del av texten så markerar du den delen. Det kommer upp en liten ruta där det står citera detta :)  Sen skriver du ditt inlägg under,

 

 

Ah, tack för hjälpen!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, nilu sade:

Verkar vara en förståndig och insiktsfull grabb att glädjas åt.

Menar du att förskolebarnen fick varsin lördagsgodispåse vid skolavslutningen? I så fall skulle i alla fall jag ta upp det till diskussion med ansvariga och kräva att de skulle sluta med sånt vansinne.

Kan vara bra att tagga ner lite på kravet att äta varierat och att prova olika smaker. Blir lätt nåt som barnet går och tänker på och då kan det också bli för mycket tankar kring mat och vikt och sånt. Ett barn ska äta det dom tycker om (inom rimliga gränser förståss). Att äta kycklingfile med majonäs är väl inte fel. Vi vuxna har ofta en mani på att man måste äta varierat, annars mår man inte bra och så är det faktiskt inte. Huvudsaken är att grabben kan äta sig mätt på riktig mat. Och du som är inne på LCHF vet väl att man blir inte stor och tjock genom att "vräka i sig mat", det måste liksom till nåt som höjer blodsockret också.

Han är en underbar kille som vi gläds åt, men han är också en ledsen kille över detta.

Visst är det trist med godis i skolan! Jag tycker att det borde vara svårt att som vuxen helt missa det här med att socker inte är bra... Jag försöker påtala detta, men det är inte lätt. Men skam den som ger sig!

Kycklingfilé och majonnäs är jättebra och det får han mycket. Problemet är att han inte äter mycket alls, men ändå sakta men säkert går upp i vikt. Tyvärr är det så att en del av oss kan överäta på nyttig mat och gå upp i vikt. Jag är en sådan. Jag går upp i vikt om jag inte kör periodisk fasta varje dag och hoppar över frukost även om jag äter LCHF. Jag tror faktiskt jag går upp i vikt av att titta på en bakelse...

Vi är inte särskilt maniska med att han ska äta en massa olika mat, men vi eftersom det tar tid att vänja sig vid ny mat kan det ju vara bra att smaka nytt ibland.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Vivisfaxarn sade:

Jag har ingen erfarenhet av barn och mat. Däremot minns jag väl hur besvärlig jag var. Mormor gick till doktorn med mej för att jag bara åt smörgås. På 50-talet var ju det OK så doktorn konstaterade att jag var frisk. Åt några få rätter och vägrade smaka. Blev aldrig tvingad att smaka, känner nu att det var bra. i min skola hade vi ingen skolmat. Allt rättade till sej när jag som tonåring började laga mat själv. Nu är jag överviktig och övertygad LCHF-are. Att barnbarnen är så smala förvånar mej, allt fel tycker jag. Godis i massor, fruktyoghurt, marmelad och vitt bröd. Tycker det här är svåra saker!

 

Visst är det svårt! Vart man än vänder sig finns det socker. Är barnen hemma och leker hos någon kompis så får de ofta glass och bullar till mellanmål.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
39 minuter sedan, Erik 2 sade:

En intressant gåta. Problemet verkar vara att han upplever sig som tjock men såvitt jag kan tolka dina svar på alla frågor så är han bara storväxt inte tjock. Och om han äter som du säger vilket verkar vara LCHF om än lite enformig så kan han inte vara tjock ;-)

Är det någon i hans omgivning som mobbar honom för att han är storväxt? Har han syskon. Skolan. Grannar. 

En annan sak som står ut är enformigheten i dieten, det talas om det i samband med autism. Autistiker brukar vara enormt kräsna med maten och bara acceptera ett fåtal saker, oftast dock kolhydrater. Vi har en i släkten som är och alltid varit enormt kräsen och bara ätit ett fåtal saker, i det fallet också kött, och det måste vara helt rena bitar. Köttfärssås går inte, då sitter hen och pillar ut alla bitar av hackad lök och morot. Bara ren köttfärs ska det vara. Släktingen hade enorma allergiska anfall som liten (oklart varför) och flera mat-allergier. Kan vara så att detta lett till en stark oro kring mat och att kontrollbehovet gör att bara vissa saker accepteras. 

Finns det nåt i den berättelsen som stämmer för er?

Hur har han vaccinerats? 

 

Många skulle kalla honom tjock och jag har frågat om någon sagt något dumt till honom i skolan, men han säger nej. Han brukar tala om allt han grubblar på för mig, så jag tror inte att han ljuger om det, men det vet man ju aldrig. Hans storasyster skulle aldrig reta honom för något sådant, hon skulle försvara honom om någon var dum.

Han är jämnstor, men stor och vi har till exempel stora problem att hitta överdragsbyxor som passar honom. Alla sitter jättetajt och han kan knappt röra sig. Dagens mode är ju väldigt smalt och det är ju trist, barn ska väl kunna röra på sig och leka även om de är lite större?

Han har inga autistiska drag.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu är ju hypotyreos relativt ovanligt hos barn, men det förekommer. Så kanske det kan vara läge att kolla upp hans sköldkörtelprover då han verkar äta lite och röra på sig en del. En av symtomen på sänkt ämnesomsättning är hos vissa just dålig matlust och matleda, trots detta är viktuppgång vanligt.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
14 timmar sedan, Syster sade:

Nu är ju hypotyreos relativt ovanligt hos barn, men det förekommer. Så kanske det kan vara läge att kolla upp hans sköldkörtelprover då han verkar äta lite och röra på sig en del. En av symtomen på sänkt ämnesomsättning är hos vissa just dålig matlust och matleda, trots detta är viktuppgång vanligt.

Jag har funderat på det också. Vi har hypertyreos i släkten, men ingen med hypotyreos vad jag vet. Nu ska vi köra så strikt LCHF som det går med honom och det har vi aldrig gjort förut, men om det inte har någon som helst inverkan så kommer jag kontakta vården för att kolla upp det. För att sakta men säkert öka i vikt, trots bra mat,  är lite konstigt. Men han kanske är som jag stackaren, att han måste vara supernoga med vad han äter. Känns bara så trist att han ska börja vara det när han är så liten.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag återkommer till antibiotika. Rekommenderar läsning av boken Missing Microbes av Martin Blaser. 

Han berättar hur köttindustrin använder antibiotika för att att få större slaktvikt på köttdjuren. 

En mycket intressant observation var bla att de (i musexperiment) funnit att benstommen på unga möss växer mycket i den grupp som fick antibiotika jämför med placebogruppen.

Artikel om författaren och andra inom detta området på länken, titel the Fat Drug (=antibiotika).

https://www.nytimes.com/2014/03/09/opinion/sunday/the-fat-drug.html?_r=2

Of course, while farm animals often eat a significant dose of antibiotics in food, the situation is different for human beings. By the time most meat reaches our table, it contains little or no antibiotics. So we receive our greatest exposure in the pills we take, rather than the food we eat. American kids are prescribed on average about one course of antibiotics every year, often for ear and chest infections. Could these intermittent high doses affect our metabolism?

To find out, Dr. Blaser and his colleagues have spent years studying the effects of antibiotics on the growth of baby mice. In one experiment, his lab raised mice on both high-calorie food and antibiotics. 

The results of the study were dramatic, particularly in female mice: They gained about twice as much body fat as the control-group mice who ate the same food. “For the female mice, the antibiotic exposure was the switch that converted more of those extra calories in the diet to fat, while the males grew more in terms of both muscle and fat.”

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2017-08-16 at 06:54, Syrran sade:

Men han kanske är som jag stackaren, att han måste vara supernoga med vad han äter. Känns bara så trist att han ska börja vara det när han är så liten.

Barn brukar inte vara metabolt förstörda... Om man inte tittar på epigenitik förstås, då kan vad som helst vara möjligt. :blink:
I mina barns skola används ordet "tjock" för att retas, vare sig den det sägs till är det eller ej. Om man då har svårt att komma i kläder för sin ålder är det nog lätt att man uppfattar det negativa... :( Det kan nog vara bra att kolla honom m a p tillväxthormoner och störningar i ämnesomsättningen som redan nämnts och fortsätta på er redan inslagna linje med så bra mat som möjligt. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ju mer jag läser om din grabb desto mer önskar jag att det ska ordna sig för honom. Har välsignats med barn i relativt hög ålder, jag är + 60 år, barnen är 2 och 4 år, och dom är en daglig källa till glädje. Jag förstår verkligen din oro, men barn har ju också den egenheten att dom växer lite olika på kroppen genom åren och till slut så rättar det till sig. Och man får ju bara hoppas att dom inte drar på sig några negativa åsikter angående sin egen kropp under tiden. Jag skulle ha fortsatt på den inslagna vägen med maten, kanske låtit göra en koll på vårdcentalen (men struntat i deras råd om mindre mat och mer motion), sagt till på skarpen på skolan ang socker (och gått högre upp i hierarkin om dom inte lyssnar) och överöst grabben med så mycket positiva saker som det bara går. Jag och säkert alla här på forumet önskar er all lycka.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2017-08-17 at 12:54, Erik 2 sade:

Jag återkommer till antibiotika. Rekommenderar läsning av boken Missing Microbes av Martin Blaser. 

Han berättar hur köttindustrin använder antibiotika för att att få större slaktvikt på köttdjuren. 

En mycket intressant observation var bla att de (i musexperiment) funnit att benstommen på unga möss växer mycket i den grupp som fick antibiotika jämför med placebogruppen.

Artikel om författaren och andra inom detta området på länken, titel the Fat Drug (=antibiotika).

https://www.nytimes.com/2014/03/09/opinion/sunday/the-fat-drug.html?_r=2

Of course, while farm animals often eat a significant dose of antibiotics in food, the situation is different for human beings. By the time most meat reaches our table, it contains little or no antibiotics. So we receive our greatest exposure in the pills we take, rather than the food we eat. American kids are prescribed on average about one course of antibiotics every year, often for ear and chest infections. Could these intermittent high doses affect our metabolism?

To find out, Dr. Blaser and his colleagues have spent years studying the effects of antibiotics on the growth of baby mice. In one experiment, his lab raised mice on both high-calorie food and antibiotics. 

The results of the study were dramatic, particularly in female mice: They gained about twice as much body fat as the control-group mice who ate the same food. “For the female mice, the antibiotic exposure was the switch that converted more of those extra calories in the diet to fat, while the males grew more in terms of both muscle and fat.”

 

Hej! Jag har haft några hektiska dagar och har inte haft tid att läsa artikeln tidigare. Det var intressant och obehaglig läsning. Man undrar ju ännu mer vad man får i sig via maten egentligen, kan man lita på att det inte finns i köttet när det når oss?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2017-08-17 at 21:37, MariaF sade:

Barn brukar inte vara metabolt förstörda... Om man inte tittar på epigenitik förstås, då kan vad som helst vara möjligt. :blink:
I mina barns skola används ordet "tjock" för att retas, vare sig den det sägs till är det eller ej. Om man då har svårt att komma i kläder för sin ålder är det nog lätt att man uppfattar det negativa... :( Det kan nog vara bra att kolla honom m a p tillväxthormoner och störningar i ämnesomsättningen som redan nämnts och fortsätta på er redan inslagna linje med så bra mat som möjligt. 

Hej! Det är hemskt när barn retas, jag känner igen det där med hur ordet "tjock" används från när jag själv var barn. Om han fortsätter öka i vikt trots att vi är mycket noga med maten så kommer jag kontakta vården. Tur att han älskar sin kyckling, den äter han gärna morgon, middag och kväll!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2017-08-19 at 11:40, nilu sade:

Ju mer jag läser om din grabb desto mer önskar jag att det ska ordna sig för honom. Har välsignats med barn i relativt hög ålder, jag är + 60 år, barnen är 2 och 4 år, och dom är en daglig källa till glädje. Jag förstår verkligen din oro, men barn har ju också den egenheten att dom växer lite olika på kroppen genom åren och till slut så rättar det till sig. Och man får ju bara hoppas att dom inte drar på sig några negativa åsikter angående sin egen kropp under tiden. Jag skulle ha fortsatt på den inslagna vägen med maten, kanske låtit göra en koll på vårdcentalen (men struntat i deras råd om mindre mat och mer motion), sagt till på skarpen på skolan ang socker (och gått högre upp i hierarkin om dom inte lyssnar) och överöst grabben med så mycket positiva saker som det bara går. Jag och säkert alla här på forumet önskar er all lycka.

Tack för dina fina ord och gratulerar till dina barn! Det är hemskt att oroa sig för sina barn, man vill dem ju inget annat än gott och han är en supermysig kille som dagligen överöser mig med fina ord, så att hitta positiva saker med och om honom är inte svårt, han är en klok liten grabb.

Skolan är ett kapitel för sig och jag ska kontakta rektorn och föreslå att personalen tittar på "Sockerfilmen" som finns på svt play. Där kan man ju väldigt enkelt se vad socker gör med ens kropp. Pedagogiskt till pedagogerna kanske är det som behövs?

 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.