MalinBÅ

Unna sig gott

Recommended Posts

Det här med att socker likställs med gott härstammar nog från "urminnes" tider då det faktiskt var något speciellt de få gånger vi fick något sött. Jag tror också att det är det som "lever" kvar i den äldre generationen, att ge barn godis, för det var något speciellt då de var barn.

 

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag upplever att det goda är mer viktigt än att må bra. Sedan tror jag att de flesta tror att de mår bra och för att blodproverna är "bra", så är de friska. Har man inget att jämföra med så tycks det vara svårt att ta steget att tänka om. Intresset verkar inte finnas. Den äldre generationen tycks även reagera med att man är kräsen som inte äter av det som bjuds.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mmmm det är en fråga som jag tror många av oss ställer .... frågan låter enkel men det finns ju oerhört många olika parametrar som styr vad svaret ska bli 

Det exemplet du tar upp och som de flesta av oss säkert varit med om , att omgivningen nästan ställer krav på att man äter godis och kakor, är ju egentligen ganska sjukt. Det borde ju berömmas istället, att man låter bli! 

Lättare att förstå är att det kan bli lite reaktioner om man är bjuden på "riktig" mat och då petar i den för att det är svårt att undvika kolhydraterna. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Eh.. jag strävar efter att äta/dricka gott varje dag/7 dar i veckan!

Det finns knappast några bekymmer förutom ekonomiska och tidsmässiga skäl för att undvika att äta gott och hälsoamt varje dag?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kanske jag har en fördel. Det finns personer i min omgivning som tycker det är synd om mig som inte äter kakor och bullar. Då förklarar jag att min mage inte tål socker (IBS antagligen) och då finns det väl en viss förståelse för att jag avstår. Det verkar däremot svårare för människor i allmänhet att ta till sig de långsiktiga följderna av sötsaker. Ibland drar jag också till med att nu när jag börjar vara gammal blir det viktigare att vara rädd om hälsan.

Om någon tycker att man ska få unna sig "ibland" skulle man kunna fråga vederbörande hur ofta den tycker att ibland är.  Om den då säger "en gång i veckan" kanske man kan dra till med att man redan unnat sig en gång den här veckan. Med vad behöver man inte avslöja, det skulle kunna vara hallon och grädde eller ägg och bacon ;)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner så väl igen detta. Det är nog det mest irriterande nån kan säga. "Men unnar du dig ingenting?" 

Min tolkning. Att unna sig betyder att man tillfredställer belöningssystemet eller trollet. Inte kroppens behov. Dom flesta vet innerst inne att det dom unnar sig inte är bra för dom. Dom skäms. Dom har inte kontroll. Det är oerhört jobbigt för dom att möta nån med kontroll. Dom får oerhört dåligt samvete. 

Om nån försöker övertala dig och du vill ha en mjuk ursäkt kan du använda allergi-/överkänslighetsargument. Som vit lögn eller som I mitt fall sanningen...

  • Gilla 6
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Magen har jag också använt som orsak, vilket ju faktiskt är sant, men inte hela sanningen. Om man får ont eller blir dålig i magen när man unnat sig så blir det ju ingen belöning. Det tycks folk ha lätt att först. Men om man säger att man mår psykiskt bättre av att avstå, så tycks många ha svårare att se kopplingen och tror att man får dåligt samvete för att man åt något otillåtet. Då tycker de att man skall slappna av och inte ta det så hårt. De har helt enkelt missat hela poäng med det hela.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst kan man väl unna sej sockrad mat och godis varje dag om så är, men då blir hälsan och vikten lidande.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, Erik 2 sade:

Känner så väl igen detta. Det är nog det mest irriterande nån kan säga. "Men unnar du dig ingenting?" 

Min tolkning. Att unna sig betyder att man tillfredställer belöningssystemet eller trollet. Inte kroppens behov. Dom flesta vet innerst inne att det dom unnar sig inte är bra för dom. Dom skäms. Dom har inte kontroll. Det är oerhört jobbigt för dom att möta nån med kontroll. Dom får oerhört dåligt samvete. 

Om nån försöker övertala dig och du vill ha en mjuk ursäkt kan du använda allergi-/överkänslighetsargument. Som vit lögn eller som I mitt fall sanningen...

Jag upplever likheter med när någon inte vill dricka alkohol på en fest. På något vis så när man tackar nej så trampar man på en öm tå till en person som själv kanske har svårt att hålla sig till en rimlig mängd alkohol. Det är ju naturligtvis roligare om man hittar en likasinnad polare på festen som man kan unna sig några glas(gärna några för många) tillsammans med ....;)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När man äter LCHF kan man i alla fall vara med och äta. Testa att fasta får du se vad det skapar för reaktioner. Anorexia, svält, panik... :D

Man får fråga personen om öl och godis är det enda i livet som är gott eller om det händelsevis finns annat också?

När sockertrollet inte bara är ett sug utan tar över livssynen sitter det djupt i. Personen associerar lycka med sockerrus. Inget socker, ingen lycka.

En stor del av samhällets ekonomi bygger på att skapa beroenden som skapar "lycka". Cigaretter, alkohol, socker, godis mm. Till en början meningslösa beroenden som man skapar för att skapa en ny marknad.

Men det är naturligtvis socialt lite jobbigt att sticka ut, men generellt tycker jag det är smällar man får ta. På sikt kanske TS omvänder någon till en hälsosammare livsstil.  

 

Om man känner sig självsäker i sin kost och fasta kan man göra avstickare som andra föreslagit på forumet.

Exempel: En fest eller ett bröllop där man förväntas dricka champagne och gå loss på tårtan.

Fasta och träna hårt dagen innan och efter för att kompensera. 

Om det däremot är "unna sig något gott" kl 15.00 på jobbet varje dag funkar det inte.

Tror man att man har minsta risk för att falla dit, ska man naturligtvis aldrig göra avstickare.

  • Gilla 4
  • Haha 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 minuter sedan, MrB sade:

När man äter LCHF kan man i alla fall vara med och äta. Testa att fasta får du se vad det skapar för reaktioner. Anorexia, svält, panik... :D

Ett år när jag körde min detoxfasta skulle jag på tjänsteresa till USA. Det var länge sedan, säkert 1999 eller 2000. Jag bröt fastan dagen innan för att det hela skulle bli lite lättare (jag var liksom i behov av en toalett nära snabbt annars). Jag vet inte hur många frågor jag fick av flygvärdinnorna om jag mådde bra under den resan!! Jag åt inga nötter eller annat snacks, ville inte ha juice eller middag eller sprit eller... Snacka om konstig! :D

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
31 minuter sedan, MrB sade:

När man äter LCHF kan man i alla fall vara med och äta. Testa att fasta får du se vad det skapar för reaktioner. Anorexia, svält, panik... :D

Man får fråga personen om öl och godis är det enda i livet som är gott eller om det händelsevis finns annat också?

När sockertrollet inte bara är ett sug utan tar över livssynen sitter det djupt i. Personen associerar lycka med sockerrus. Inget socker, ingen lycka.

En stor del av samhällets ekonomi bygger på att skapa beroenden som skapar "lycka". Cigaretter, alkohol, socker, godis mm. Till en början meningslösa beroenden som man skapar för att skapa en ny marknad.

Men det är naturligtvis socialt lite jobbigt att sticka ut, men generellt tycker jag det är smällar man får ta. På sikt kanske TS omvänder någon till en hälsosammare livsstil.  

 

Om man känner sig självsäker i sin kost och fasta kan man göra avstickare som andra föreslagit på forumet.

Exempel: En fest eller ett bröllop där man förväntas dricka champagne och gå loss på tårtan.

Fasta och träna hårt dagen innan och efter för att kompensera. 

Om det däremot är "unna sig något gott" kl 15.00 på jobbet varje dag funkar det inte.

Tror man att man har minsta risk för att falla dit, ska man naturligtvis aldrig göra avstickare.

Du är väl inne på själva den psykiska/mentala komponenten vad gäller ätande oså.. fast jag uttrycker det något annorlunda.. men det kan ioförsig bero på någon hos mig mental blockering eller minnen från barndomen!

Såå, jag brukar säga som så.. man behöver inte planera in högkolis-/socker-dagar, de kommer hur som helst.. såvida man inte är eremit.

Och på onsdag skall jag på barnkalas.. och enligt ryktet så har födelsebarnet önskat sig Pizza.. misstänker hur som helst att det blir kaffe och tårta oxå?

Iallafall så kompenserar jag inte för detta.. såvitt det inte driver upp min hunger för då kan det hända att jag slinker in på BK på vägen hem!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
17 hours ago, MalinBÅ said:

Magen har jag också använt som orsak, vilket ju faktiskt är sant, men inte hela sanningen. Om man får ont eller blir dålig i magen när man unnat sig så blir det ju ingen belöning. Det tycks folk ha lätt att först. Men om man säger att man mår psykiskt bättre av att avstå, så tycks många ha svårare att se kopplingen och tror att man får dåligt samvete för att man åt något otillåtet. Då tycker de att man skall slappna av och inte ta det så hårt. De har helt enkelt missat hela poäng med det hela.

Nej psyket är inte en accepterad ursäkt, så den undviker jag. Men en gång fick jag ett helt middagssällskap på restaurang att lystra till uppmärksamt och intresserat när jag berättade vad gluten gör med min hjärna och mitt psyke. Men det var nog en ovanligt bra grupp människor, många skulle omedelbart prova glutenfritt. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, Erik 2 sade:

Nej psyket är inte en accepterad ursäkt, så den undviker jag. Men en gång fick jag ett helt middagssällskap på restaurang att lystra till uppmärksamt och intresserat när jag berättade vad gluten gör med min hjärna och mitt psyke. Men det var nog en ovanligt bra grupp människor, många skulle omedelbart prova glutenfritt. 

Ha ha, räkna de lyckliga stunderna blott!

Iallafall, har man lyckats fånga ett middagssällskaps uppmärksamhet och på en resturang på köpet, då har man iallafall blivit bekräftad.. iallafall så länge det varade!

Hur som helst.. har man något på hjärtat och man vill att andra skall lyssna, så säg det med humor.. ingen vill lyssna på ens bitterhet, det har de flesta nog av själv!

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 minuter sedan, Camilla Övertygad sade:

Tack MalinBå!

Min familj och mina vänner är på alla sätt och vis en klok samling människor. Pålästa och medvetna och sällan eller aldrig fördömande och försöker att se allt med ett nyanserat förhållningssätt. 

Jag är 52 år och har aldrig varit överviktig och alla har alltid sagt -gud vad du är smal! Det har aldrig lyssnat på det faktum att jag tänkt på mat dygnet runt i 30år (sedan 20 års åldern) pga av att jag varit så otroligt hungrig och att det är fruktansvärt jobbigt. Jag har följt devisen "mycket arbete (fysiskt) och lite mat, det funkar". Det har varit otroligt tufft pga jag har ändå alltid varit hungrig!! Så till slut plockade kilona på trotts min fantastiska devis. Det spelade ingen roll hur mycket jag tränade och hur lite jag åt, midjan fyllde ut och jag köpte en storlek större. Jag sa -det funkar inte jag äter 1400kcal per dag och tränar flera timmar och jag fortsätter gå upp. De som jag vågade prata med om det här tittade lite överseende på mig och sa men du får nog ändå i dig för många kcal och du behöver föresten inte gå ner i vikt. Hur är det möjligt att be om förståelse när alla andra är tjockare? Det går inte och jag blev väldigt ensam i den här frågan.

Så började jag med LCHF och livet blev helt annorlunda. Tappade några kilon, värken i kroppen försvann och jag var mätt! Inte sugen hela tiden. Dessutom kan jag äta god mat utan att vara rädd för fet mat. Jag älskar smör, grädde och olivolja och den mat jag äter idag är mycket godare än tidigare. Sådant jag åt på fest då äter jag till vardags nu. 

Nåväl till ämnet vad min omgivning tycker och tänker: hon späker sig, anorektiskt beteende, hon borde äta normalt, hon borde ha en fruktskål hemma. 

Det finns en uppfattning av vad som är normalt och det är den vi fått av myndigheter och följt i många år, nästan hela mitt liv. Tallriksmodellen, antal skivor bröd per dag osv. Åsikter som att vi alltid ätit potatis är ett vanligt argument. Eller min mamma som säger -vi har alltid ätit vanlig mat och inte blivit sjuka av det ( hon väger ca 90kg).

Det sitter så fast förankrat i vårt medvetande och när man börjar avvika från det "normala" så blir det svårt. Särskilt som mat är en social företeelse nuförtiden. Att umgås runt mat och fika är viktigt för många och då upplevs vi som tråkiga för att vi inte kan delta i deras ätande. Jag äter aldrig fikabröd till kaffet och det är inget problem för mig. När jag en dag sa till min pappa -okej köp med kaffebröd idag då, då var lyckan stor. Hela han mådde bra och det blev väldigt mysigt, tyckte han. Själv mådde jag illa efter bullen. Jag framhåller psykiska lidande och att jag är pigg och glad av den här maten. Responsen på det är tveksam och lite misstroende som att jag är viktfixerad (pga att jag redan är smal). Det kommer visa sig att de har fel och de kommer också att inse att vi äter fel, så tänker jag. Tålamod, var stark i tron över att man gör rätt eftersom hela min kropp mår bra. Det är så man måste tänka tror jag och försöker ha överseende med den misstro jag möts av.

 Så bra skrivet, men väldigt sorgligt ändå. Jag önskar dej lycka till av hela mitt hjärta. 

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2017-08-22 at 12:50, Effie sade:

Jag vet inte om jag håller med om att man som LCHF-are alltid kan äta med andra. Smörgåstårta, pastasallad, nudelwok, smörgås, kakor. Jag har suttit, inbjuden på middag, och tittat på när andra äter (och det klarar jag, men lite tråkigt är det).

Och om jag inte äter godis/kakor/chips/ostbågar/popcorn, så kan ju inte kompisen äta det heller! Och då är jag ju taskig mot henne! (intressant logic...). Tråkig, inte att förglömma. Och hjärntvättad av denna sekt. (att jag inte är förtjust I chips/ostbågar/popcorn är inte relevant)

Med tanke på alla reaktioner på att inte äta socker och bröd, så skulle jag inte komma på idén att säga "nej tack, jag fastar idag". Jo, det finns vissa som inte ifrågasätter vad jag än gör, men många många...

Oftast när man blir bjuden på mat hos någon så faller det på turen/oturen om det finns en god sallad och någon form av protein som man kan äta sig mätt på. Jag begär aldrig att folk ska göra specialmat till mig men visst blir jag lite besviken när t.ex varken min mamma eller syster kan tänka att de kan göra en lite större sallad eller någon annat som passar mig men det finns inget intresse. De frågar inte heller annat än:- Äter du inte fullkornsbröd heller?(efter 13 års tid..!) Min bonusdotter har dock på senare tid gjort mat som passar alla(LCHF recept) eller annars special till mig. Vid ett tillfälle hade hon gjort LCHF-lasagne till alla(vilket jag inte visste om innan) och då fick jag dåligt samvete föra att jag hade grundat hemma innan så jag var halvmätt. Till kräftskivan hade hon gjort ostpaj à la LCHF till alla. När hon gör tårta ser hon till att det finns hallon och grädde till både mig och 1½-åringen.:).  

 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
49 minuter sedan, DRAKULLA sade:

Oftast när man blir bjuden på mat hos någon så faller det på turen/oturen om det finns en god sallad och någon form av protein som man kan äta sig mätt på. Jag begär aldrig att folk ska göra specialmat till mig men visst blir jag lite besviken när t.ex varken min mamma eller syster kan tänka att de kan göra en lite större sallad eller någon annat som passar mig men det finns inget intresse. De frågar inte heller annat än:- Äter du inte fullkornsbröd heller?(efter 13 års tid..!) Min bonusdotter har dock på senare tid gjort mat som passar alla(LCHF recept) eller annars special till mig. Vid ett tillfälle hade hon gjort LCHF-lasagne till alla(vilket jag inte visste om innan) och då fick jag dåligt samvete föra att jag hade grundat hemma innan så jag var halvmätt. Till kräftskivan hade hon gjort ostpaj à la LCHF till alla. När hon gör tårta ser hon till att det finns hallon och grädde till både mig och 1½-åringen.:).  

 

Jaa...jag tycker ibland att "kan de inte låta bli att gegga ihop det?" Kan de inte servera pastan I en egen skål? När det var smörgåstårta fick vissa glutenfri macka - men jag vill ju inte ha glutenfria mackor. Och det känns så åpent att lassa upp bara pålägg, bara det gottaste.

Det svåra är ju att veta innan - ska jag grunda eller inte? Äta ordentligt innan, och så serveras det perfekt och jättegod lchf-mat...:-( inte nödvändigtvis för att de anpassar efter mig, men ibland bara funkar det. Och ibland är det nudelwok (väldigt god, enligt uppgift)...:-(

Sambon försöker ibland förklara, när det är han som har kontakt med festarrangörer och andra som ordnar mat, vad jag äter...brukar vara intressant att kolla vad han sagt. Vi har iofs bara varit ihop I tre år.

Och jag brukar inte vara krånglig med maten. "Inte spannmål. Inte margarin. Och inte alltför mycket socker."

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, DRAKULLA sade:

Oftast när man blir bjuden på mat hos någon så faller det på turen/oturen om det finns en god sallad och någon form av protein som man kan äta sig mätt på. Jag begär aldrig att folk ska göra specialmat till mig men visst blir jag lite besviken när t.ex varken min mamma eller syster kan tänka att de kan göra en lite större sallad eller någon annat som passar mig men det finns inget intresse. De frågar inte heller annat än:- Äter du inte fullkornsbröd heller?(efter 13 års tid..!) Min bonusdotter har dock på senare tid gjort mat som passar alla(LCHF recept) eller annars special till mig. Vid ett tillfälle hade hon gjort LCHF-lasagne till alla(vilket jag inte visste om innan) och då fick jag dåligt samvete föra att jag hade grundat hemma innan så jag var halvmätt. Till kräftskivan hade hon gjort ostpaj à la LCHF till alla. När hon gör tårta ser hon till att det finns hallon och grädde till både mig och 1½-åringen.:).  

 

Jag håller med om att man blir lite ledsen, när man efter ett antal år på LCHF, så kan, vill inte den närmaste omgivningen anpassa maten, så att det i alla fall finns någonting att äta. Jag frågar alltid vad det är som bjuds och passar det inte så tar jag med mig något till mig själv. Visserligen tycker jag det är jobbigt/pinsamt men gör det i alla fall. Sen skall det alltid bjudas på fikabröd, godis och chips eftersom man måste unna sig lite gott ibland. Då sitter man där småhungrig och kämpar med att låta bli att bara ta ett chips, som blir ett till o ett till....... sedan är skålen tom. 

  • Gilla 1
  • Ledsen 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Försök att hitta någon ölkorv av bra kvalitet som du kan knapra på när de andra äter sitt skräp.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
33 minuter sedan, jala sade:

Försök att hitta någon ölkorv av bra kvalitet som du kan knapra på när de andra äter sitt skräp.

Tyvärr triggas jag av korv av alla sorter, ost faller också bort. Jag brukar ta med mig nötter, typ macadamia, valnötter, pekannötter, om jag har det hemma och kommer ihåg att ta med. Om det finns jordnötter så kan jag välja det, bättre än att falla totalt. Problemet med nötter är att jag ofta överkonsumerar, så jag försöker att inte köpa hem för ofta, men ibland får man välja det minst dåliga.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Även jag triggas av nötter så det är uteslutet. Paul och Thom snacksalami fungerar däremot bra.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2017-08-22 at 12:50, Effie sade:

 

Med tanke på alla reaktioner på att inte äta socker och bröd, så skulle jag inte komma på idén att säga "nej tack, jag fastar idag". Jo, det finns vissa som inte ifrågasätter vad jag än gör, men många många...

Tänk på att du då går miste om bla autofagi som både motverkar cancer, alzheimers och mycket annat. 

Generellt får man blanda in lite humor i det hela och skoja lite. Det brukar fungera i min krets. Mina bekanta brukar försöka retas lite genom att beskriva hur gott det dom äter är.

Några dagar senare brukar jag stöta på dem igen och har ibland gått under dem i vikt. Då brukar jag påpeka för dem att det "kanske är dags att dra ner på ätandet lite..." eller "dra in magen" ;)

  • Gilla 1
  • Haha 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
22 timmar sedan, MrB sade:

Tänk på att du då går miste om bla autofagi som både motverkar cancer, alzheimers och mycket annat. 

Nu är det ju skillnad på vad man gör och vad man säger till andra att man gör...ska jag fasta får det ju vara vid tillfällen jag inte äter ihop med andra... :-)

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.