varför tveksamhet inför långtids-lchf?

[fettlett]

Jag blir lite tveksam och undrande till två saker: Hoppas jag kan formulera mig så att ni förstår vad jag menar: Detta första med tanke på att "man inte vet vad som händer på lång sikt": Jag menar att Om man ätit lchf i 10 år, mått bra hela tiden, haft bra värden hela tiden osv - varför skulle då kroppen plötsligt reagera det 11:e året och bli sjuk??  För mig låter det ologiskt men samtidigt så medger lchf-experter inkl Doc att man ju inte vet på lång sikt...? Hur tänker man då?

 

Sen tycker jag att det är väldigt tråkigt att man pratar  hela tiden om "naturlig och rätt kost", det som våra förfäder har ätit men nu verkar det mest handla om bantningsdiet. Men allt med bantning säljer ju så klart mycket bättre än att tala om "rätt kost". Tråkigt tycker jag, alla människor ska väl äta den mat  vi är ämnade att äta helt enkelt. Att sen överviktiga går ner i vikt är väl en normal reaktion, det är ju inte heller meningen att vi ska vara överviktiga.

 

Jag tror alltså att det finns en kost som är bra för både tjocka och smala, kvinnor och män, och jag trodde lchf var just den kosten. Och om lchf är bra i 5 år och 10 år så borde den väl vara det även i 20 år?

 

"gnällig idag"

[Zepp]

Jag tror inte LCHF i sin strikta variant är det som mäniskan är ämnad att äta!

 

Vad man ser vid antropologiska studier är att folk i olika världsdelar har levt av lite utav varje.. i norr mer animalier, ju längre från polerna mer vegetabilier.

 

Sen så.. det är en sak vad man blir tvungen att äta när man väl har dragit på sig metabola problem och så kan man se att det finns befolkningar som ätit på det viset utan att ta skada.. så det visar mest att det är ofarligt.. inte att det är detta som vi är avsedda att äta.

 

Såå.. det finns ingar vetenskapliga studier av hög kvalitet på lågkolhydratkost som varat längre än två år.. så det finns altså inte mer studier att hänvisa till.. därav kan man altså inte vetenskapligt bevisa att det är bra.. vilket det kan vara för det.. med hänvisning till Inuiter och några andra folkslag.

 

Men som sagt.. det sprang ju inte en massa forskare där och kollade vad de åt!

 

Såå det handlar om vad man kan säga med hänvisning till medecinska studier.

[fettlett]

Tack för svar!! Jo människan ska kanske äta det som finns i dess närhet och är så naturligt som möjligt. För några år sedan såg jag ett mycket intressant program där man gjort en studie på fyra olika ställen i världen där befolkningen blev väldigt gammal och förblev också väldigt frisk. Man ville undersöka hur deras kost såg ut vilken visade sig vara ganska så olika och detta är ju intressant. Men man åt ju det som fanns i deras närmiljö helt enkelt.

 

Jag läste något för några år sedan som gjorde att jag fick mig en tankeställare och började tänka på vad jag åt: "Man ska bli pigg när man äter". Jisses! Jag och de flesta med mig blev ju jätteslöa efter maten, mätta och dästa, ibland nästan illamående,.

Idag, med lchf, blir jag faktiskt pigg istället och det måste väl vara det som är meningen med att äta - att ge kroppen energi!!

[margaretha]

Jag tror att vi åt en hel del kolhydrater förr också men inte hela året om och inte den mägnden  som idagg. Idag har vi tillgång till snabba kolhydrater dygnet runt . Det är inte lika mycket vitaminer och mineraler i nutidens frukt och grönt som då. Sedan satt vi inte i bil för att få hem maten vi fick gå ut att jaga fiska och plocka.

[Gaia]

Jag funderar på det här väldigt mycket. vad jag fö egen del har kommit fram till är att jag tror vi kommer att klara oss bra utan mängder av spannmål absolut utan socker ett helt liv. Kan tänka mig att det tom kan spara ett par år och förlänga livet... Gener och arv är väl kanske den största faktorn men men. Jag har märk att mina avsteg inte är så farliga vilket ju tillåter att man äter lite socker nån gång då och då. Kroppen får handskas med det också om det är möjligt men i väldigt måttlig mängd. Jag förespråkar träning för att maxa viktnedgång om det nu är det man vill uppnå. Det mår ju alla bra av med alla fördelar det medför. Då kan man dessutom vara lite mer liberal om man är orolig att inte "tåla" kolhydrater eller mejerier i framtiden. 

[Tiny Tom]

Konsekvenser på lång sikt och ur ett s.k. evidensbaserat perspektiv är ju alltid knepiga att realisera rent praktiskt. Så när man uttrycker sig som att "vi vet inte vad det har för effekter på längre sikt" så handlar det, åtminstone i de fall då man inte vill misskreditera LCHF/lågkolhydratkost, helt enkelt om att det ju helt enkelt...är så. Det finns således inga studier som slår fast och med rak hand pekar ut kosthållningens heliga Graal.

 

Vad vi således faktiskt vet är ju att vi uppenbarligen inte vet så mycket av värde... Och med "vi" menar jag då egentligen de som rår över de rekommendationer man på folkhälsonivå skapar. Vore det så att "vi" verkligen "visste" så skulle vi sannolikt inte ha normaliserat sjukdom som vi har gjort idag. Vi talar om fetmaepidemier, diabetesepidemier etc etc. Så ur detta elände kan man ju faktiskt också leka med tanken att "det borde inte vara några större problem att frångå allmänna rekommendationer genom ex. en LCHF-kosthållning". Jag menar, hur mycket SÄMRE kan det egentligen bli? Till skillnad från SLV-kosthållningen så tickar det ju numera in en hel del rön och indikationer om att LCHF har en mängd fördelar som normalt brukar kopplas till Läkemedelsindustrins främsta och våtaste drömmar. Jag menar när relativt "hopplösa fall" som människor med extrem övervikt och de kringrelaterade metabola problemen helt plötsligt frisknar till, på EGEN hand, UTAN piller, genom att ÄTA då borde ett samhälle som påstår sig värna om värderingar som bottnar i att åstadkomma gott, vetenskapliga framsteg och allt vad det heter när det skall talas tjusigt och högtidligt faktiskt ta sig en aktiv funderare kring detta med ex. dagens rekommenderade kosthållning. Till en början borde man i varje fall snarast se över råd man ger till de typiska människor som är sjuka i de s.k. välfärdsrelaterade problemtillstånden.

 

Vad gäller "naturlig och rätt kost" så är det nog tyvärr lite knepigare än att ex. hänvisa till stenålderskost...även om jag i stora avseenden ser mer än en poäng i detta. Men för att korta ned detta så kan man enkelt säga att det enda som aldrig någonsin kan konstateras vara "naturligt och rätt" är sådant som säljs i burkar och förpackningar och som krävt "förädling" (förstörelse) av mänsklig natur innan det når butikens hyllor och diskar. Jag skulle alltså vara mer benägen att tala om naturlig föda i relation till kött, ägg, och fisk än i relation till en påse kanelbullar, ett glasspaket eller kakmix. [Tillägg: Man kan också vara rätt säker på att det aldrig någonsin varit naturligt att kosthållningen dikterats av stora företags vinstintressen. Här har traditioner och vanor spelat stor roll och man har lärt sig att, tvärtom, uppreglera näringsinnehållet på bästa sätt, dvs det har alltid funnits ett medvetet/omedvetet fokus på näringsinnehåll. Från att man undviker sjuka djur till att man ex. behandlat spannmål etc så att fytiner etc avlägsnats så har detta näringsfokus haft prio 1.]

 

För att återkomma till det du skriver här:

 

"Jag tror alltså att det finns en kost som är bra för både tjocka och smala, kvinnor och män, och jag trodde lchf var just den kosten."

 

Ja, det finns sannolikt en sådan kost. Men även denna har gradskillnader. I praktiken innebär detta att ju mer "ideal" man är desto mer tolerant är man också till somliga födoämnen och makronutrientgrupper. På motsatt sätt så har vi den andra sidan av spektrumet där man brottas med sjukdomar etc som ev kan kopplas till kosten men i varje fall kan kommas till rätta med ur ett symptomperspektiv genom kosten. Så om vi utgår från att LCHF-kosten är ideal för "alla" så är i så fall de "ideala" betydligt mer toleranta vad gäller ex. sådant som kolhydrater. Det kan t.o.m. vara så att de mår bäst av att ha ett större intag kolhydrater i kosten. Vartefter man rör sig åt andra sidan på speltrumet så minskar den här toleransen och blir till slut istället en intolerans mot ex. kolhydrater. Där finns sådana med kraftiga överviktsproblem och kringrelaterade metabola sjukdomar.

 

För att sedan komplicera en smula ytterligare så kan man ovanpå detta lägga saker som stressbalans, individuell variation etc. Alla dessa faktorer kan såväl positivt som negativt inverka på det jag beskrivit ovan. Man kan alltså "naturligt", dvs med hänvisning till individuell variation, vara mindre tolerant mot kolhydrater. Om man sedan sätter denna invidivid i en miljö med starka stressorer så har vederbörande garanterat sämre möjligheter att på längre sikt kort och gott "må bra".

 

Poängen är alltså att även om vi alla har det mesta gemensamt och skulle kunna utgå från ex. en LCHF-kosthållning så finns det faktorer som dikterar hur väl detta funkar i praktiken och hur nödvändigt det också är.

 

Något man brukar missa när man refererar till traditionella stammar, naturfolk, Kitavastudien etc etc är att man lägger bara på det filter man är intresserad av. Konkret, har man ett kosthållningsperspektiv så tänker man enbart på maten. I BÄSTA fall tänker man på sådant som hur maten tillagats, vidden av råvaror etc. Men med ett kostfilter så missar man andra viktiga hälsoaspekter som basal fysisk aktivitet (naturfolk brukar sällan spendera timmar på gymet eller i löpspåret men de nyttjar i regel kroppens hela muskulatur och har en basal rörlighet och aktivitet) och stressbalans (från vaggan - som man i regel inte alls använder ty barnet klänger på mamman i tid och otid under denna period - till graven så har man ett socialt samspel som är meningsfullt och hälsofrämjande).

 

Om det finns någon kontenta i den långa texten ovan så är det att ur ett individperspektiv kan man göra det relativt enkelt men ur ett generellt perspektiv, ex. som utgår från folkhälsa och allmänna rekommendationer så blir det lite knepigare att uttala sig kategoriskt. Med detta sagt, LCHF är för väldigt många i dagens stressiga och (välfärds)sjuka samhälle sannolikt en mycket bra början.

 

För att avslutningsvis komplicera det lite ytterligare så ser jag nyttan med LCHF ur ett långt vidare perspektiv. Det finns alldeles för mycket rön och studier som kopplar kosthållning bortom LCHF till väldigt allvarliga sjukdomstillstånd för att jag inte ska tro att framtiden kommer nog att ha en hel del intressant i sitt sköte ex. vad gäller glykering, icke-enzymatisk glykosylation etc.

[Bob]

Jag tror att vi åt en hel del kolhydrater förr också men inte hela året om och inte den mägnden  som idagg. Idag har vi tillgång till snabba kolhydrater dygnet runt . Det är inte lika mycket vitaminer och mineraler i nutidens frukt och grönt som då. Sedan satt vi inte i bil för att få hem maten vi fick gå ut att jaga fiska och plocka.

 

Finns väl samtidigt folkgrupper som ätit i stort sett inga kolhydrater alls. T.ex. inuiter och masajer.

[fettlett]

Konsekvenser på lång sikt och ur ett s.k. evidensbaserat perspektiv är ju alltid knepiga att realisera rent praktiskt. Så när man uttrycker sig som att "vi vet inte vad det har för effekter på längre sikt" så handlar det, åtminstone i de fall då man inte vill misskreditera LCHF/lågkolhydratkost, helt enkelt om att det ju helt enkelt...är så. Det finns således inga studier som slår fast och med rak hand pekar ut kosthållningens heliga Graal.

 

Vad vi således faktiskt vet är ju att vi uppenbarligen inte vet så mycket av värde... Och med "vi" menar jag då egentligen de som rår över de rekommendationer man på folkhälsonivå skapar. Vore det så att "vi" verkligen "visste" så skulle vi sannolikt inte ha normaliserat sjukdom som vi har gjort idag. Vi talar om fetmaepidemier, diabetesepidemier etc etc. Så ur detta elände kan man ju faktiskt också leka med tanken att "det borde inte vara några större problem att frångå allmänna rekommendationer genom ex. en LCHF-kosthållning". Jag menar, hur mycket SÄMRE kan det egentligen bli? Till skillnad från SLV-kosthållningen så tickar det ju numera in en hel del rön och indikationer om att LCHF har en mängd fördelar som normalt brukar kopplas till Läkemedelsindustrins främsta och våtaste drömmar. Jag menar när relativt "hopplösa fall" som människor med extrem övervikt och de kringrelaterade metabola problemen helt plötsligt frisknar till, på EGEN hand, UTAN piller, genom att ÄTA då borde ett samhälle som påstår sig värna om värderingar som bottnar i att åstadkomma gott, vetenskapliga framsteg och allt vad det heter när det skall talas tjusigt och högtidligt faktiskt ta sig en aktiv funderare kring detta med ex. dagens rekommenderade kosthållning. Till en början borde man i varje fall snarast se över råd man ger till de typiska människor som är sjuka i de s.k. välfärdsrelaterade problemtillstånden.

 

Vad gäller "naturlig och rätt kost" så är det nog tyvärr lite knepigare än att ex. hänvisa till stenålderskost...även om jag i stora avseenden ser mer än en poäng i detta. Men för att korta ned detta så kan man enkelt säga att det enda som aldrig någonsin kan konstateras vara "naturligt och rätt" är sådant som säljs i burkar och förpackningar och som krävt "förädling" (förstörelse) av mänsklig natur innan det når butikens hyllor och diskar. Jag skulle alltså vara mer benägen att tala om naturlig föda i relation till kött, ägg, och fisk än i relation till en påse kanelbullar, ett glasspaket eller kakmix. [Tillägg: Man kan också vara rätt säker på att det aldrig någonsin varit naturligt att kosthållningen dikterats av stora företags vinstintressen. Här har traditioner och vanor spelat stor roll och man har lärt sig att, tvärtom, uppreglera näringsinnehållet på bästa sätt, dvs det har alltid funnits ett medvetet/omedvetet fokus på näringsinnehåll. Från att man undviker sjuka djur till att man ex. behandlat spannmål etc så att fytiner etc avlägsnats så har detta näringsfokus haft prio 1.]

 

För att återkomma till det du skriver här:

 

"Jag tror alltså att det finns en kost som är bra för både tjocka och smala, kvinnor och män, och jag trodde lchf var just den kosten."

 

Ja, det finns sannolikt en sådan kost. Men även denna har gradskillnader. I praktiken innebär detta att ju mer "ideal" man är desto mer tolerant är man också till somliga födoämnen och makronutrientgrupper. På motsatt sätt så har vi den andra sidan av spektrumet där man brottas med sjukdomar etc som ev kan kopplas till kosten men i varje fall kan kommas till rätta med ur ett symptomperspektiv genom kosten. Så om vi utgår från att LCHF-kosten är ideal för "alla" så är i så fall de "ideala" betydligt mer toleranta vad gäller ex. sådant som kolhydrater. Det kan t.o.m. vara så att de mår bäst av att ha ett större intag kolhydrater i kosten. Vartefter man rör sig åt andra sidan på speltrumet så minskar den här toleransen och blir till slut istället en intolerans mot ex. kolhydrater. Där finns sådana med kraftiga överviktsproblem och kringrelaterade metabola sjukdomar.

 

För att sedan komplicera en smula ytterligare så kan man ovanpå detta lägga saker som stressbalans, individuell variation etc. Alla dessa faktorer kan såväl positivt som negativt inverka på det jag beskrivit ovan. Man kan alltså "naturligt", dvs med hänvisning till individuell variation, vara mindre tolerant mot kolhydrater. Om man sedan sätter denna invidivid i en miljö med starka stressorer så har vederbörande garanterat sämre möjligheter att på längre sikt kort och gott "må bra".

 

Poängen är alltså att även om vi alla har det mesta gemensamt och skulle kunna utgå från ex. en LCHF-kosthållning så finns det faktorer som dikterar hur väl detta funkar i praktiken och hur nödvändigt det också är.

 

Något man brukar missa när man refererar till traditionella stammar, naturfolk, Kitavastudien etc etc är att man lägger bara på det filter man är intresserad av. Konkret, har man ett kosthållningsperspektiv så tänker man enbart på maten. I BÄSTA fall tänker man på sådant som hur maten tillagats, vidden av råvaror etc. Men med ett kostfilter så missar man andra viktiga hälsoaspekter som basal fysisk aktivitet (naturfolk brukar sällan spendera timmar på gymet eller i löpspåret men de nyttjar i regel kroppens hela muskulatur och har en basal rörlighet och aktivitet) och stressbalans (från vaggan - som man i regel inte alls använder ty barnet klänger på mamman i tid och otid under denna period - till graven så har man ett socialt samspel som är meningsfullt och hälsofrämjande).

 

Om det finns någon kontenta i den långa texten ovan så är det att ur ett individperspektiv kan man göra det relativt enkelt men ur ett generellt perspektiv, ex. som utgår från folkhälsa och allmänna rekommendationer så blir det lite knepigare att uttala sig kategoriskt. Med detta sagt, LCHF är för väldigt många i dagens stressiga och (välfärds)sjuka samhälle sannolikt en mycket bra början.

 

För att avslutningsvis komplicera det lite ytterligare så ser jag nyttan med LCHF ur ett långt vidare perspektiv. Det finns alldeles för mycket rön och studier som kopplar kosthållning bortom LCHF till väldigt allvarliga sjukdomstillstånd för att jag inte ska tro att framtiden kommer nog att ha en hel del intressant i sitt sköte ex. vad gäller glykering, icke-enzymatisk glykosylation etc.

Oj - tack för detta väldigt intressanta och bra svar!