Jump to content

Motivationstråd för att tappa de sista centimetrarna/kilona!


Nessima
 Share

Recommended Posts

Jag börjar själv och hoppas att det hittar hit fler!

 

Jag har ätit LCHF sedan jag fick barn i mars 2011 (snart två år). Innan förlossningen vägde jag 92 kilo till mina 176 cm. I mitten av sommaren 2011 var jag nere på ca 70 kilo och har sedan legat där sedan dess (plus/minus 3 kilo). Har i dagsläget ett midjemått på 76 cm. Jag skulle vilja tappa ett par, helst närmare 10, cm i midjan och nästan lika mycket om höft och rumpa.

 

Hur har ni gjort för att tappa de sista "trivselkilona"?

Link to comment
Share on other sites

Hej,

 

Jag är i en liknande situation som dig, har ätit LCHF 2,5 år sedan jag avslutade amningen. Då vägde jag över 80 kg, 174 lång.

Gick ner till ca 67 kg under några månader av ganska strikt kost, sedan har vikten legat där tom klättrat lite uppåt till 69 efter förra sommaren. 

Nu är jag inställd på att göra mitt bästa för att komma i bra form. Min målvikt är 63, men så lite har jag aldrig vägt i vuxen ålder. Dock har jag alltid dragits med en stor bakdel.

Jag har senaste månaderna har jag börjat träna, vilket jag inte gjorde innan. Styrketräning blandat med kondition. Jag märker att kläderna sitter lite lösare men det händer inte mycket med vikten, ligger på 68 nu. Kanske har en del fett ombildats till muskler?

Jag har även börjat med periodisk fasta några dagar i veckan och försöker bryta fastan genom att träna eller röra på mig. Under tiden jag har börjat träna har jag märkt att jag inte kan både äta strikt och träna, då har jag ingen ork och blir alldeles svag och orkar inte. Därför äter jag mer liberalt med mycket grönsaker, ibland frukt och rotfrukter. Är inte så noga när det kommer till grönsaker helt enkelt, äter det mesta av dem. Jag ska fortsätta så här ett tag och se om det ger någon effekt. 

Det känns jättebra i kroppen att ha kommit igång ordentligt med träningen, och jag ser fram emot våren då jag tänkte röra mig mer utomhus.

 

Link to comment
Share on other sites

Det låter väl troligt att det har omfördelats från fett till muskler om vågen inte visar något men kläderna gör. Det är lite där jag är för tillfället också. Känner och ser att jag är smalare än innan jul, men vågen visar inte någon skillnad alls. Jag har tyvärr väldigt lite tid att träna, men det brukar bli något pilatespass och någon löprunda per vecka. Har nyss införskaffat en joggingvagn för att kunna ta med dottern ut när jag springer och hoppas att det ska göra att jag får in tre pass löpning i alla fall.

 

Vad innebär periodisk fasta?

 

Vad gäller träning och LCHF har jag den motsatta erfarenheten. Om jag ska träna så måste jag ha ätit strikt LCHF veckan innan träningspasset, annars så tar jag bara slut direkt. På strikt LCHF kommer det aldrig en utmattningsdipp på samma sätt.

 

Äter du mejeri? Jag misstänker att det är min fälla. Jag tycker att det är så gott att jag antagligen överäter. Dessutom är det ju möjligt att jag äter för mycket kolhydrater ändå. En normal dag är jag under 30 gram (så inte jättestrikt). Om jag tänker på vad jag äter brukar det vara runt 15 gram. Jag har precis tvingat mig själv att sluta ha grädde i teet, unnar mig dock en kopp kaffe om dagen med grädde.

 

Jag tycker att det är så svårt att hitta en balans. Jag vill inte se ut som jag ser ut just nu, och det är ju inte just antalet kilon som spelar roll, men vill gärna kunna klämma ner mig i ett par tajta jeans utan att det finns något som väller ut över kanten. Sen känns det väldigt främmande att inte ha så mkt midja längre, innan jag fick barn hade jag ett midjemått på 65 cm. (Visserligen ser det ju ut som att jag har en midja eftersom jag är så bred om rumpan och har ganska stor byst, men det är inte samma sak.) Mina närmaste har väldigt svårt att förstå att jag inte är nöjd och är därmed inte så stöttande. Närmaste vännerna är betydligt större än vad jag är och min man tycker att jag är perfekt som jag är.

Link to comment
Share on other sites

Jag skulle också vilja gå ner ett par kilo till, men står väldigt stilla. Jag har kört PF (periodisk fasta) en tid men märker ingen skillnad på midja eller vikt. Förmodligen måste jag ta bort mejerier precis som sägs innan. Men då blir inte familjen glad.

 

Länk om PF

http://www.jonasbergqvist.se/blogg/2012/9/15/periodisk-fasta---inget-konstigt-alls/

 

Får se om jag orkar dra ner på mejerier, men jag är inte över 20 KH/dag kan jag lova. :)

Link to comment
Share on other sites

Definitivt en tråd för mig! Jag har en hel blogg på temat till och med. Är 157 cm lång och pendlar non-stop mellan 54-58 för att jag är dels så jäkla omotiverad, dels inser alltmer att jag "approachat" problemet helt fel. Skriver mer i bloggen än här på forumet, så den som är intresserad får gärna följa :)

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker också om jag läser er vikt och längd att ni kanske har lite för tuffa vikt mål, jag tror generellt att ens behagliga lägsta vikt är något högre på lchf för att man lättare lägger på sig muskler. Fettet minskar, man blir fastar. På ett sätt kan jag förstå om ni vill optimera, men att sträva efter "lägsta vikten" i vuxen ålder...? Tja, då är det nog hård träning och noggrann kost.

Lycka till till er alla, hoppas ni når en vikt där ni or nöjda och mår bra, framförallt mår bra.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Det är möjligt att det är onödigt tuffa mål som vi har satt för oss själva, men att säga att det är något som man borde släppa och bara njuta av livet fungerar inte heller. Man måste få hitta den nivån där man själv känner sig bekväm (så tillvida inte den skulle vara ohälsosam, då förstår jag om andra har åsikter).

 

Jag kan bara tala för mig själv, men såhär fungerar jag. Så fort jag börjar slappna av så mår jag väldigt dåligt och ser direkt en person i spegeln som väger det dubbla. Det även om jag logiskt sett vet att jag inte gör det. När jag sköter mig (dvs äter halvstrikt-strikt LCHF och tränar ett par gånger i veckan) och har ett tydligt mål (i mitt fall viktminskning och minskat midjemått) så mår jag mycket bättre. Det är som att jag blir snällare mot mig själv för att jag vet att jag i alla fall gör mitt bästa för att nå mina mål. Jag önskar verkligen att jag når mina mål, men om jag inte gör det mår jag i alla fall bättre under den pressen som målen sätter. Antagligen för att jag gillar kontrollen. Om jag har ett tydligt mål så känns det som att risken för att jag ska bli som jag var innan LCHF (alltså någon som gärna varje dag satte i mig ett halvt kilo kakor) är väldigt låg.

Link to comment
Share on other sites

Ja, jag har satt upp ett ambitiöst mål för mig, men så vill jag också göra mitt bästa för att komma i mitt livs form. Jag kommer kanske inte att nå mitt mål, men jag ska göra ett gott försök. Jag kan nu kontrollera mitt sötsug och hunger med LCHF och det är jag väldigt glad för, och jag anser att jag nu har ett sund förhållande till mat. Fortfarande kan jag få lite dåligt samvete om jag äter för mycket nötter eller choklad, men det brukar gå över fort.

 

Intressant det där med träning och strikt LCHF, jag har försökt flera gånger men inte någon gång känt att jag har kunnat få den där goa känslan när man känner sig stark och svetten lackar. Ni som kan träna på strikt LCHF, har det känts bra från början? Om inte hur lång tid tog det innan det funkade? Jag har ju ätit så här över två år så min kropp borde vara van...

Link to comment
Share on other sites

#10

För min del så har det känts bra att träna redan från början. Kände redan från första träningspasset att det kändes bättre än träning på kolhydratkost. Det kan dock bero på att jag i början hade så dålig kondition att träningen i först var ganska kort och sedan har ökats långsamt. Det är bara du själv som kan avgöra om du behöver äta lite liberalare för att kunna träna.

Link to comment
Share on other sites

Ok, ja jag antar att om jag hade kunnat träna på strikt LCHF så borde det ha funkat vid det här laget. En annan sak är att jag blir så förskräckligt förstoppad (hade redan mer eller mindre kronisk innan LCHF) när jag äter strikt så jag mår allmänt bättre på liberal.

I vilket fall, härligt att ha hittat en kosthållning som funkar.

Nu vill jag utmana mig själv och se i hur god form jag kan komma. Tänker definitivt inte äta någon svältdiet, om jag inte når mitt mål är jag nöjd ändå.

Jag tror att för min del så är enda sättet att få bort de sista kilona med kombination träning utan att för den skull äta så mycket mer. Kanske kan den periodiska fastan göra sitt till också.  

Nessima, läs på om periodisk fasta, det kanske kan vara något för dig. Om du kombinerar det mer att bryta fastan med snabb barnvagnspromenad eller joggingtur.

Link to comment
Share on other sites

#13

Jo jag har redan gjort det. (Tack för länken Modesty Blaze) Har bestämt mig för att börja omedelbart. Tänkte föra 16/8 till att börja med och se hur det känns. Pluggar för tillfället så det är relativt enkelt att testa i alla fall, kan träna i fasteperioden också om jag vill. Ska väga och mäta mig imorgon så att jag vet vad startvärdena var!

Link to comment
Share on other sites

Gokväll!

 

Idag har jag kört träning på förmiddagen, styrka kombinerat med kondition. Jag lyckades inte hålla min fasta utan fick äta frukost då jag vad väldigt hungrig. Har märkt att träning inte funkar alls om man har fastat och varit hungrig. Det har nog lite med min liberala LCHF att göra att jag blir hungrig, får se till att äta riktigt mättande mat kvällen innan jag ska fasta. Jag har försökt fasta 5 dagar i veckan men kan inte hålla det riktigt nu när jag har ökat på träningen.

Får se hur det går i morgon, då gör jag ett nytt försök.

Hur går det för er?

Link to comment
Share on other sites

Jag åt inget mellan 19 igår och 11 idag så första 16 timmars fastan är avklarad. Var inget problem alls att inte äta (sov ju iofs sju av de timmarna). Skulle ha sprungit idag, men det blev inget med det. Maken hade varit på AW igår och var inte helt på topp (vi brukar springa tillsammans). Får köra dubbelpass imorgon, både pilates och löprunda. Tog i alla fall en massa mått över kroppen och vikten imorse för att kunna utvärdera vilken effekt PF:n har. Hoppas på goda resultat! Kommer nog att väga mig dagligen, brukar inte kunna låta bli även om jag vet att man borde, men ska försöka hålla mig från att plocka fram måttbandet förrän om en vecka! Ge kroppen en chans att hinna ändras. Borde ta lite bilder också, men tycker att det är jobbigt. Får väl be maken när jag har träningskläderna på för de är väldigt tighta så borde vara lätt att se kroppsförändringar.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag har måååånga kilon kvar till normalvikt så egentligen hör jag inte hemma i den här tråden, men det är intressant läsning hur som helst. En tanke som slår mig när jag läser några av era inlägg (och jag kan fullständigt misstolka så ta det jag skriver som en tanke, inte som kritik) är att ni verkar vara inställda på att lchf ska lösa ett viktproblem och inte så mycket mer. Om ni måste ha nått att kämpa mot för att inte falla tillbaka till gamla osunda förhållningssätt till mat, vad händer den dag ni når ert viktmål? Är det klart då, blir kakor tillåtna igen? Försvinner motivationen med en specifik siffra på vågen? Eller kommer ett nytt viktmål med minus några kilo eller centimeter till?

 

Själv försöker jag tänka att lchf är ett val som är mitt sätt att äta, oavsett hur mycket jag väger. Självklart vill jag ner massor i vikt, men jag tänker ändå att en strikt lchf-kost är mitt livsval, på samma sätt som vissa väljer att vara vegetarianer. Äter jag inte strikt lchf så mår jag inte bra helt enkelt och min förhoppning är jag äter så hela livet om jag mår bra på det.

 

För mig känns det mer naturligt att sätta mål i träningen om man måste ha nått att kämpa mot, för där kan man flytta fram målet allt eftersom man blir duktigare, man blir ju bara mer vältränad. Når du din målvikt är det en farlig balansgång med risk att du vill gå ner ytterligare ett kilo och ett kilo till, tills du blir underviktig istället. (Jag har nämligen en kompis som just nu balanserar på denna mycket smal lina, det är därför jag reagerar). Inom träning finns en bred variation av mål att sätta upp inom styrka, kondition och teknik i en mängd olika former och grenar. Det som sätter stopp där är väl hur mycket tid man har att lägga på träningen, men man ju sätta mål tills man klarat OS-guld om man så vill. Fast ju mer vältränad man blir desto mer kan vågen visa för muskler är tunga  ;)

 

Som sagt, det var bara en tanke som slog mig och den behöver inte alls vara rätt... Vi fungerar alla olika, både kroppsligt och mentalt. Det viktigaste är att vi mår bra.

Link to comment
Share on other sites

Jag kan bara tala för mig själv och jag har som sagt ätit LCHF över två år och tänker fortsätta med det eftersom jag mår bra av det. Det är också enda kosthållningen där jag slipper sötsug.

 

Jag vill mha träning komma i bättre form och få bort de sista trivselkilona, men mitt (och säkert många med mig) problem är att jag med min liberala LCHF blir mer hungrig när jag ökar på träningen. Hunger har jag väldigt svårt att stå emot (naturligtvis) så jag kommer nog aldrig att hamna i riskzon för att svälta mig själv, snarare är problemet att jag kompenserar träningen med mer mat och en enda effekten jag får då (vilket ju är bra iofs) är att jag lägger på mig mer muskler under fettet. En del fett blir säkert till muskler, men har väldigt svårt att minska ner "fettkuddarna" där bak, som också är ganska obekväma att ha när man tränar.

Link to comment
Share on other sites

#19

Jag förstår din tanke, i alla fall skriver jag enbart om vikt som mål med att äta lchf. Jag skulle dock aldrig kunna tänka mig att gå tillbaka till att äta kolhydrater för det är ju då jag får tillbaka mitt sjuka beteende. Väger jag som nu men slipper beteendet så är jag ändå ganska nöjd. Skulle det enbart handlar om viktnedgång hade jag räknat kalorier och tränat fem gånger i veckan istället. Det har jag gjort förut så det vet jag funkar, i alla fall tills man når sitt mål. Men jag minns också hur dåligt jag mådde då så jag kan aldrig tänka mig att gå tillbaka. Livet kretsade kring mat och jag räknade ständigt på vad jag skulle skippa för att äta lite glass istället. Gick och la mig vid åtta för att jag var så hungrig etc. Jag vill gå ner i vikt, eller i vart fall omfördela fettvikt till muskler, men på ett sätt som är hållbart. För kaloriräknande tar för mycket tid och energi. Jag är också helt övertygad om att LCHF är det hälsosamma sättet att äta på.

 

Första målet är att tappa cm, men har parallella träningsmål också, som att springa blodomloppet i maj under en viss tid. Jag tänker mig att målen kommer att gå mer åt träningshållet efter hand som jag närmar mig mitt viktmål. Jag tillhör nog dock den kategorin som kommer att få akta mig för att inte fastna i fällan att bara gå ner ett kilo till (om jag nu någonsin kommer ner i vikt alls utan att återgå till kaloriräknandet).

 

Och du är välkommen i tråden om du skulle vilja hänga här. Jag startade tråden mest för att man som normalviktig (eller någon som bara har lite kvar till sitt mål) oftast inte är så välkommen i andra gå-ner-i-vikt-trådar. Ens problem anses ofta för små. (Kanske bara är jag som har haft otur tidigare...)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

En ganska effektiv viktminskningsmetod verkar ju onekligen vara att juicefasta (alternativt vattenfasta för den mer extreme), dvs att göra egen juice från grönsaker och frukt. Har ni sett filmen "Fat, Sick and Nearly Dead"?

 

Kanske inte inom ramen för LCHF, men om ni vill gå ner i vikt och "de-toxa" kroppen finns det inget mer effektivt sätt. ;)

Link to comment
Share on other sites

En ganska effektiv viktminskningsmetod verkar ju onekligen vara att juicefasta (alternativt vattenfasta för den mer extreme), dvs att göra egen juice från grönsaker och frukt. Har ni sett filmen "Fat, Sick and Nearly Dead"?

 

Kanske inte inom ramen för LCHF, men om ni vill gå ner i vikt och "de-toxa" kroppen finns det inget mer effektivt sätt. ;)

Nu har jag inte sett filmen, men tanken med den periodiska fastan är att man inte ska hålla på så långe så att kroppen hamnar i svältläge. Och att fasta på juice under längre tid skulle jag inte klara, man borde bli väldigt hungrig? Under den periodiska fastan ska man inte äta/dricka något med energi i, bara vatten/kaffe/te.

 

Jag kommer fortsätta med min liberala LCHF kombinerat med träning och periodisk fasta i den mån jag klarar av det. Än så länge har det inte hänt något namnvärt med vikten, men jag ser det som en väldigt långsam process och inget som kommer ta några dagar/veckor. 

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag inte sett filmen, men tanken med den periodiska fastan är att man inte ska hålla på så långe så att kroppen hamnar i svältläge. Och att fasta på juice under längre tid skulle jag inte klara, man borde bli väldigt hungrig? Under den periodiska fastan ska man inte äta/dricka något med energi i, bara vatten/kaffe/te.

 

Jag kommer fortsätta med min liberala LCHF kombinerat med träning och periodisk fasta i den mån jag klarar av det. Än så länge har det inte hänt något namnvärt med vikten, men jag ser det som en väldigt långsam process och inget som kommer ta några dagar/veckor. 

Kolla in filmen så kanske du får en annan uppfattning. Det är gratis, det enda du behöver offra är 1,5 h av ditt liv! :)

Link to comment
Share on other sites

#22

Allt som är effektivt är inte nyttigt. Har heller aldrig förstått poängen med detox. Äter man bra från början kan det knappast finnas så mycket som man behöver rensa ut. Nej det är inget för mig helt enkelt, håller mig hellre till LCHF.

Link to comment
Share on other sites

En ganska effektiv viktminskningsmetod verkar ju onekligen vara att juicefasta (alternativt vattenfasta för den mer extreme), dvs att göra egen juice från grönsaker och frukt. Har ni sett filmen "Fat, Sick and Nearly Dead"?

 

Kanske inte inom ramen för LCHF, men om ni vill gå ner i vikt och "de-toxa" kroppen finns det inget mer effektivt sätt. ;)

Sett trailern och läst om filmen, dock inte sett den. Det var en stor förändring för killen från Australien. Jag hade hellre tappat vikt med LCHF/paleo och säkerställt att man får i sig alla näringsämnen. Två månader på bara grönsaker och frukt skulle jag inte våga mig på av näringsskäl. Förstår inte detta med avgiftning - från vad? Efter två månader utan nödvändiga aminosyror och fetter ligger man väl också lite risigt till och måste återställa det på något sätt? (Jag kanske missat något på att inte sett hela filmen.)

Link to comment
Share on other sites

Bra tråd! Själv har jag bara det där lilla sista kvar runt bilringen, men skulle jag stanna här så är jag ändå glad. Jag är normalviktig och mår bra. Men jag vill få bort det där lilla sista och se ut som jag gjorde förr när jag var smal, fast mer vältränad. Det kanske en del anser vara onödigt. Men det skiter jag i för att det är min kropp och mitt liv. 

 

 

Själv ser jag fram emot mitt mål: Beach 2043, när jag kan gå och bada slank och frisk som pensionär. Om det finns några sjöar kvar som går att bada i då.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Sett trailern och läst om filmen, dock inte sett den. Det var en stor förändring för killen från Australien. Jag hade hellre tappat vikt med LCHF/paleo och säkerställt att man får i sig alla näringsämnen. Två månader på bara grönsaker och frukt skulle jag inte våga mig på av näringsskäl. Förstår inte detta med avgiftning - från vad? Efter två månader utan nödvändiga aminosyror och fetter ligger man väl också lite risigt till och måste återställa det på något sätt? (Jag kanske missat något på att inte sett hela filmen.)

Kolla in den då för bövelen! Den finns ju gratis där på Tuben! ;)

Killen från Australien gick ju ner runt 90-100 pounds, men den amerikanske överviktiga lastbilschaffisen tappade ju drygt 200 pounds.

 

Angående näringsbrist så är det inget man råkar ut för på 60 dagar, utan snarare ett resultat av en längre period av näringsbrist. Sen innehåller ju frukt och grönsaker rikligt med näringsämnen (och ja, även protein). Det finns säkert 10 000-tals personer som har testat detta, och som kan vittna om fördelarna. Bara att googla så hittar man hur mycket som helst.

 

Avgiftning är ju ett gigantiskt ämne som även folk inom paleo sysslar med (vattenfasta, periodisk fasta är också en form av avgiftning, osv). Vissa ämnen lagras som du säkert vet i exempelvis fettvävnad (du har säkert hört talas om bioackumulering?).

 

Många i dagens samhälle rör också på sig för lite, vilket leder till att lymfsystemet inte fungerar optimalt, och därmed blir kroppen mindre effektiv att göra sig av med slaggprodukter och toxiner. I tillägg äter många mat som "kloggar igen" systemet.

 

Det där med stort proteinbehov är extremt överskattat. Kan du nämna någon i hela världen som har lidit av proteinbrist utan att vara extremt undernärd och leva på svältkost? Vad jag vet finns det inte ens något medicinskt begrepp för proteinbrist. Och nej, kwashiorkor uppträder inte när en normal/överviktig person börjar juicefasta! :P

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hej tråden!

Hoppas att det går lika bra för er som det har gjort för mig idag!?

Har lyckats hålla min PF från 20 igår till 12 idag utan att vara hungrig och lyckades dessutom att komma ut en runda under fastan, visserligen bara 2,5 km löpning och 2,5 km promenad, men känner mig ändå nöjd! Tog en timmes promenad sen på eftermiddagen också. Skulle ha kört ett pilatespass idag, men har bestämt mig för att spara det till imorgon. För köra ett dubbelpass då istället.

 

Brukar ni mäta ketoner? Mäter ni i så fall i blod eller urin? Jag är lite sugen på att testa att mäta, mest för att jag är mycket förtjust i att göra diagram över olika saker och hitta samband (borde kanske ha blivit statistiker istället...), men det skulle också vara intressant att ta reda på hur känslig jag är mot vissa specifika livsmedel.

Link to comment
Share on other sites

Jag hör också hemma här! Jag är 170 cm, väger 68 kilo och vill väga 66 eller under. För mig har vissa kilon varit tuffa på vägen ner och det enda som hjälper för mig är energitätare mat, och betydligt minskade portioner. Om jag brukar äta två köttfärsbiffar med coleslaw så äter jag en biff med smör och en gurkbit. Då går jag ner i vikt. Naturligtvis hjälper motion till, men att motionera hårt och flera gånger i veckan (som krävs för att hjälpa viktnedgång) är inget alternativ för mig eftersom jag har stor familj och ägnar mycket tid och energi åt mitt jobb.

 

 Jag bloggar just nu om min utmaning för 2013: att gå ner det sista och hålla fast vid det. Välkomna dit också ;)

Link to comment
Share on other sites

Dag fyra med PF. Jag är hungrig vid elva på kvällen, precis innan jag går och lägger mig. Har dock stått emot hittills och på morgonen/förmiddagen är jag inte hungrig längre. Känner nästan ett konstant sug efter diverse mat, men sug är inte det samma som hunger så jag ska inte ge efter. Det jobbiga är ju bara det att jag konstant tänker på mat och vill gå och titta i kylskåpet. Vet med migfrån tidigare att det ger med sig efter ett tag. Längtar till dess bara!

Link to comment
Share on other sites

Jag har 3,7kg kvar till målet 85kg. Jag har väl satt mitt mål ganska högt, bmi 27, men jag har inget behov av att vara smal som en pinne. Huvudsaken jag är frisk och stark och pigg. Jag stod still i 3 veckor nyss och ökade på fettmängden i kosten för en vecka sen och vips så gick jag ner 2kg. Så det är väl det tips jag kan komma med. :-) Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Jag har provat PF men det passade verkligen inte mig. För mig blev det fokus på mat och ätande på ett sätt som liknade mitt sjuka beteende från innan LCHF, så jag slutade illa kvickt. Jag vet att det passar många, men vill också visa att det är individuellt. Jag älskar tryggheten i att inte behöva vara hungrig någon lång stund. Därför passar det mig att äta små portioner när jag ska gå ner i vikt och inte så hemskt långt mellan målen. Kostdoktorn skriver också någonstans att stora måltider kan öka insulinnivåerna för vissa människor och om man bara äter mellan 12 och 20 så blir det ofta stora portioner.

 

 Men som sagt: för många är det lyckosamt! Hoppas att du får ordning på suget, Nessima! :)

Link to comment
Share on other sites

Hej tråden!

Hur har det gått för er?

Själv har jag fått skriva in en liten viktökning (0,6 kg) istället för en viktminskning i min vikttabell, så det var tråkigt. Något jag dock hade väntat mig med tanke på att jag den här veckan har ätit groteska mängder (om än) 85 % choklad. När det är -20 i skidbacken är det inte antalet kolhydrater och att inte överäta som är det första man tänker på utan fokus ligger mer på att inte förfrysa något (vilket jag ändå misslyckades med). Ny vecka, nya tag!

Link to comment
Share on other sites

Det är möjligt att det är onödigt tuffa mål som vi har satt för oss själva, men att säga att det är något som man borde släppa och bara njuta av livet fungerar inte heller. Man måste få hitta den nivån där man själv känner sig bekväm (så tillvida inte den skulle vara ohälsosam, då förstår jag om andra har åsikter).

 

Precis. Så länge det finns någon slags realism kopplad till dessa så är det ju bara att köra på.

 

Jag kan bara tala för mig själv, men såhär fungerar jag. Så fort jag börjar slappna av så mår jag väldigt dåligt och ser direkt en person i spegeln som väger det dubbla. Det även om jag logiskt sett vet att jag inte gör det. När jag sköter mig (dvs äter halvstrikt-strikt LCHF och tränar ett par gånger i veckan) och har ett tydligt mål (i mitt fall viktminskning och minskat midjemått) så mår jag mycket bättre.

 

Hmm...det där du skriver om att "sköta" sig ger mig lite vibbar om att du gör saker du egentligen inte vill? Övertolkar jag måhända? Poängen jag försöker göra är att träning och ätande blir så mycket lättare om man gillar det man håller på med och mår bra av det. Det går alltså, kanske, att angripa det från det hållet också. Exempelvis så har jag svårt att hitta någon sysselsättning som är så tråkig som styrketräning om man inte vet vad man håller på med och förstår hur man "kommer vidare" s.a.s. När man väl insett detta så brukar resultaten komma och med resultat kommer stark motivation. Ett spontant exempel.

 

Det är som att jag blir snällare mot mig själv för att jag vet att jag i alla fall gör mitt bästa för att nå mina mål. Jag önskar verkligen att jag når mina mål, men om jag inte gör det mår jag i alla fall bättre under den pressen som målen sätter. Antagligen för att jag gillar kontrollen. Om jag har ett tydligt mål så känns det som att risken för att jag ska bli som jag var innan LCHF (alltså någon som gärna varje dag satte i mig ett halvt kilo kakor) är väldigt låg.

 

Kontroll, basal sådan, kan vara av godo då det exempelvis möjliggör att över tid nå resultat och framgång. Problemet kan då också vara att för mycket behov av kontroll kan leda till raka motsatsen, dvs om det ger ett upplevt merarbete som suger musten ur en. Jag håller periodvis mycket god kontroll över mitt matintag för att stämma av att jag ligger "rätt" sett till mina mål/behov och göra justeringar vid behov så att jag riktar in mig bättre på målet.

 

Däremot finns det en stor psykologisk poäng med att lära sig släppa på kontrollen, ex. genom att lära sig att hålla sig på banan utan den här detaljkontrollen som det då är tal om. Så ur ett stressperspektiv så kan det vara viktigt att lära sig taktiker och verktyg för att släppa på "kontrolladministrationen" men ändå bibehålla tillräcklig kontroll. Uttryckt annorlunda, istället för att sitta och föra bok över varenda protein och kalori jag stoppar i mig, när jag äter, vilka mängder, allmänna hälsomarkörer i övrigt kring träning/diet som kroppstemperatur, mental stabilitet, upplevda energinivåer etc så har jag lärt mig anamma "mellan tummen och pekfingret"-strategin. Kort och gott har jag bra ögonmått och "känsloindikation". Jag vet alltså att si och så mycket av ett livsmedel är vad jag ungefär behöver till frukost. Jag vet också att jag måste reagera på "känsloindikationer" som antyder för höga stressnivåer etc som kan störa träningen och välmåendet i allmänhet.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att ni kanske nått den vikt som era kroppar är nöjda med. För att gå ner ytterligare behöver ni kanske lämna LCHF och försöka med någon slags svältbantning.

 

Tvärtom, ju närmare de nedre räjongerna av kroppsfett man kommer desto lämpligare blir LCHF. Det är omvända förhållandet till de med väldigt stor övervikt. De har dock liknande problematik ur ett resultatperspektiv. För den överviktiga så innebär LCHF optimal bränslepartitionering vilket leder till mättnad etc. För den mer trimmade blir effekten av bränslepartitionering också av vikt just för att kroppen då troligare kommer att vilja behålla kroppsfettet.

Link to comment
Share on other sites

Precis. Så länge det finns någon slags realism kopplad till dessa så är det ju bara att köra på.

 

 

Hmm...det där du skriver om att "sköta" sig ger mig lite vibbar om att du gör saker du egentligen inte vill? Övertolkar jag måhända? Poängen jag försöker göra är att träning och ätande blir så mycket lättare om man gillar det man håller på med och mår bra av det. Det går alltså, kanske, att angripa det från det hållet också. Exempelvis så har jag svårt att hitta någon sysselsättning som är så tråkig som styrketräning om man inte vet vad man håller på med och förstår hur man "kommer vidare" s.a.s. När man väl insett detta så brukar resultaten komma och med resultat kommer stark motivation. Ett spontant exempel.

 

 

Kontroll, basal sådan, kan vara av godo då det exempelvis möjliggör att över tid nå resultat och framgång. Problemet kan då också vara att för mycket behov av kontroll kan leda till raka motsatsen, dvs om det ger ett upplevt merarbete som suger musten ur en. Jag håller periodvis mycket god kontroll över mitt matintag för att stämma av att jag ligger "rätt" sett till mina mål/behov och göra justeringar vid behov så att jag riktar in mig bättre på målet.

 

Däremot finns det en stor psykologisk poäng med att lära sig släppa på kontrollen, ex. genom att lära sig att hålla sig på banan utan den här detaljkontrollen som det då är tal om. Så ur ett stressperspektiv så kan det vara viktigt att lära sig taktiker och verktyg för att släppa på "kontrolladministrationen" men ändå bibehålla tillräcklig kontroll. Uttryckt annorlunda, istället för att sitta och föra bok över varenda protein och kalori jag stoppar i mig, när jag äter, vilka mängder, allmänna hälsomarkörer i övrigt kring träning/diet som kroppstemperatur, mental stabilitet, upplevda energinivåer etc så har jag lärt mig anamma "mellan tummen och pekfingret"-strategin. Kort och gott har jag bra ögonmått och "känsloindikation". Jag vet alltså att si och så mycket av ett livsmedel är vad jag ungefär behöver till frukost. Jag vet också att jag måste reagera på "känsloindikationer" som antyder för höga stressnivåer etc som kan störa träningen och välmåendet i allmänhet.

 

Angående att sköta sig.

För mig handlar det inte i grunden om att må bra, utan snarare att inte må dåligt (vilket jag gör så fort jag inte sköter mig och därför får det ju i princip samma effekt). Skulle jag må bra av att äta socker skulle jag nog (tyvärr) fortsätta mitt gödande av mig själv även med medvetenheten om att det är farligt. Socker är ett ganska starkt beroende. Det var hundra gånger lättare att sluta röka än att sluta med socker. Tack och lov (för min hälsas skull) så klarar jag inte av att äta dåligt längre (eller röka för den delen) utan tvingar mig själv att sköta mig istället.

 

Angående kontroll.

Det är för mig inte att räkna kalorier eller kh utan att kunna motstå suget (och suget är nog mer beroende på vanan och uttråkning än faktiskt sug triggat av fysiska faktorer) när man står med näsan inklämd i kylskåpet och egentligen inte är hungrig. Räknar gör jag i snitt en gång i månaden bara för att veta ungefär vad intaget brukar ligga på. Så det är inte någon minutiös kontroll längre, har varit sådan tidigare när jag fortfarande trodde att kaloriräknande var det enda sättet. Min man tyckte att jag var odräglig att leva med under den perioden.

Link to comment
Share on other sites

XXX

Och som du säger finns det en poäng med lära sig lagom kontroll. Hur effektiv absolut kontroll än kan vara, så orkar man aldrig med det i längden. (Håller ju i stort med om allt du skriver, men har en tendens att bara förklara mig när det gäller sådant som missuppfattats/som jag inte håller med om etcetera. Kanske inte direkt god forumsed!)

Link to comment
Share on other sites

Och som du säger finns det en poäng med lära sig lagom kontroll. Hur effektiv absolut kontroll än kan vara, så orkar man aldrig med det i längden. (Håller ju i stort med om allt du skriver, men har en tendens att bara förklara mig när det gäller sådant som missuppfattats/som jag inte håller med om etcetera. Kanske inte direkt god forumsed!)

 

Inga problem. Tror jag förstår vad du menade du nu och det är huvudsaken.

Link to comment
Share on other sites

Hejsan tråden, hur går det för er?

 

Själv har man fått tvinga sig själv att inte väga eller mäta mig själv varje dag. Blir bara nojjig av det. Så söndagar ska nu vara min ända mätdag. Jag har också bestämt mig för att skippa PF, blev bara extremt matfixerad av det. Ska anstränga mig för att istället bara äta när jag är hungrig. Vilket i realiteten borde bli med samma timintervall, men föreställer mig att det kanske blir mindre fixering vid maten om det inte finns ett uttalat "förbud" mot att äta under vissa delar av dygnet.

 

Så hur går det då för mig. Mätte mage/midja igår (trots att jag inte skulle) och har faktiskt minskat 6 cm om magen det här året! Midjan har minskat 1 cm. Och det märks, kanske framför allt på mina "tigerränder" på magen som börjar bli lite skrynkliga när inte det finns lika mycket fett under den som tänjer ut. (En mycket trevlig beskrivning känner jag...)

 

Så nu. En fråga! Var mäter man egentligen midjan? Jag tänker mig alltid att midjan är där man är som smalast på mitten, för mig är det vid revbenens slut. Men kanske är det så att midjan egentligen är där naveln är, vad jag kallar magen? Vissa verkar anse att midjan är i höjd med armbågen, vilket är i samma höjd som naveln för min del. Men jag har ganska kort överkropp, så det kanske talar mer för att midjan sitter lite högre... Svårt! (Och anledningen till att jag undrar är för att det är avgörande för om jag är under 80 cm i midja som önskvärt ur hälsosynpunkt eller inte.)

Link to comment
Share on other sites

Jag har förstått det som att midjan för kvinnor är det smalaste stället, vilket för mig är ett par cm ovanför naveln. Sedan mage/buk vet jag inte vart man "ska" mäta men jag tar ett par cm under naveln där magen är mest utstående. Det innebär i och för sig att höftbenens topp kommer med också. För män brukar man bara tala om ett mått på mittsektionen, precis i navelhöjd.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hejsan tråden, hur går det för er?

 

Själv har man fått tvinga sig själv att inte väga eller mäta mig själv varje dag. Blir bara nojjig av det. Så söndagar ska nu vara min ända mätdag. Jag har också bestämt mig för att skippa PF, blev bara extremt matfixerad av det. Ska anstränga mig för att istället bara äta när jag är hungrig. Vilket i realiteten borde bli med samma timintervall, men föreställer mig att det kanske blir mindre fixering vid maten om det inte finns ett uttalat "förbud" mot att äta under vissa delar av dygnet.

 

Klokt! PF är inte för alla. Jag blir också lite spontant skeptisk till att somliga landar på ett ättillfälle per dag. Även om man inte behöver äta så ofta som 6 ggr/dag så har jag varken goda erfarenheter eller sett så mycket stöd för att 1 ättillfälle/dygn är optimalt. Men har undersökt detta alldeles för lite än för att ur det senare perspektivet ha några åsikter ristade i sten. Ska väl gräva ned mig i Berkhans referenser vid något tillfälle...

 

Hur som haver, det som funkar för en själv är till slut det avgörande.

 

Så hur går det då för mig. Mätte mage/midja igår (trots att jag inte skulle) och har faktiskt minskat 6 cm om magen det här året! Midjan har minskat 1 cm. Och det märks, kanske framför allt på mina "tigerränder" på magen som börjar bli lite skrynkliga när inte det finns lika mycket fett under den som tänjer ut. (En mycket trevlig beskrivning känner jag...)

 

Inte alls illa. Grattis! Huden kanske i bästa fall anpassar sig framöver. Bara att se tiden an.

 

Så nu. En fråga! Var mäter man egentligen midjan? Jag tänker mig alltid att midjan är där man är som smalast på mitten, för mig är det vid revbenens slut. Men kanske är det så att midjan egentligen är där naveln är, vad jag kallar magen? Vissa verkar anse att midjan är i höjd med armbågen, vilket är i samma höjd som naveln för min del. Men jag har ganska kort överkropp, så det kanske talar mer för att midjan sitter lite högre... Svårt! (Och anledningen till att jag undrar är för att det är avgörande för om jag är under 80 cm i midja som önskvärt ur hälsosynpunkt eller inte.)

 

Jag brukar utgå från mätstabilitetsfaktorn. För mig spelar det ingen roll vad som är rätt position så länge det blir samma position jämt så det blir i navelns höjd. Vet inte om det finns någon standard för detta heller. Borde väl i så fall nyttjas inom läkarvården kan tänkas.

Link to comment
Share on other sites

Inte alls illa. Grattis! Huden kanske i bästa fall anpassar sig framöver. Bara att se tiden an.

Nej det kändes faktiskt riktigt bra. Huden går nog tyvärr aldrig tillbaka dock. Var ganska gigantisk (om magen) när jag var gravid, såg ut som att jag svalt en superstor basketboll (se nedan). Och har sedan dess ganska mycket bristningar som är uppemot 2 cm breda på sina ställen. Men vissa saker får man väl bara acceptera!

 

magen_v_%281%29.JPG

 

 

Jag brukar utgå från mätstabilitetsfaktorn. För mig spelar det ingen roll vad som är rätt position så länge det blir samma position jämt så det blir i navelns höjd. Vet inte om det finns någon standard för detta heller. Borde väl i så fall nyttjas inom läkarvården kan tänkas.

Det är ett jättebra sätt om det är ens egna förändringar man är ute efter, och för det mesta är det ju det också som man vill veta. I detta fallet funderade jag på var midjan sitter eftersom man brukar säga att kvinnor ska ha ett midjemått under 80 cm och ville veta om jag klarade mig under det eller inte. Där jag är som smalast är jag 75 cm (klarar mig) med i navelhöjd är jag 85 cm (klarar mig inte).

Link to comment
Share on other sites

Nej det kändes faktiskt riktigt bra. Huden går nog tyvärr aldrig tillbaka dock. Var ganska gigantisk (om magen) när jag var gravid, såg ut som att jag svalt en superstor basketboll (se nedan). Och har sedan dess ganska mycket bristningar som är uppemot 2 cm breda på sina ställen. Men vissa saker får man väl bara acceptera!

 

magen_v_%281%29.JPG

 

En vild gissning är att ditt bukomfång är av temporär karaktär. Det kan vara en fördel vad gäller hudens potential för bibehållen elasticitet. Bristningarna är det sannolikt värre med.

 

Det är ett jättebra sätt om det är ens egna förändringar man är ute efter, och för det mesta är det ju det också som man vill veta. I detta fallet funderade jag på var midjan sitter eftersom man brukar säga att kvinnor ska ha ett midjemått under 80 cm och ville veta om jag klarade mig under det eller inte. Där jag är som smalast är jag 75 cm (klarar mig) med i navelhöjd är jag 85 cm (klarar mig inte).

 

Tror inte du ska fästa så mycket vikt vid specifika "ideala" midjemått. Det hör lite till samma kategori av mätvärden som BMI, dvs baserat på goda intentioner men i praktiken långt i från användbart. Midjemått är ju starkt kopplat till kroppslängd. 80 cm på någon som är 150 cm lång är i regel inte samma sak som på någon som är 180 cm lång. 

 

Bättre då att utgå från höft/midja-kvot:

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Waist%E2%80%93hip_ratio

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...